Krönikor
Publicerad: 2007-04-27Saras krönika:
Förvånansvärt harmonisk tävlingsdebut
Det var ju tävling för någon vecka sedan. Första tävlingen sedan juni 2006 för både mig och Cabben, usch vilket igendammat gammalt ekipage vi är. Dagen innan tävlingen skulle gå av stapeln led jag i vanlig ordning av så pass mycket ångest inför projektet att jag trots de bästa förutsättningarna letade efter diverse olika anledningar till att ringa och stryka mig.
Av: Sara Söderberg
Till att börja med upptäckte jag att Cabbens omdömeslösa hagkompis bitit honom på väldigt många ställen på kroppen, så där så att håret försvunnit. Han såg ut som en gammal raggare med alla de där bitmärkena, inte alls som den ädla springare till tävlingshäst jag hade tänk åka och tävla med. Och tänk om han hade ont av betten också? Jag kommer aldrig att glömma det eländiga kvalet till Drottningens pris sommaren 2003 då han dagen innan tävlingen blivit biten i stora rumpmuskeln av en illasinnad hagkompis och visade sig ha så pass ont av det att han sedan hoppade som en kråka och vi kom i mål med 22 fel. Stackars Cabben. Jag fick ge honom laserbehandling hela hösten för att muskeln skulle bli sig lik igen.
Nu hade han inte ont den här gången tack och lov, det såg bara väldigt amatörmässigt ut med alla hårlösa områden kors och tvärs. Övervägde lite grann att stryka mig på grund av den föreliggande utseendeproblematiken men insåg att fåfängan inte kunde få så pass mycket utrymme, det skulle inte verka särskilt sunt.
Men inte nog med det. Det visade sig att Cabben bajsade en gång mer än normalt innan jag skulle ta ut honom på det ack så viktiga sista ridpasset, ni vet det där passet då man kollar att allt funkar som det ska. Sedan bajsade han en gång för mycket även under själva ridpasset. I och för sig kändes han både pigg, glad och samarbetsvillig och allt det där som man gärna vill ska vara i sin ordning när man ska till att tävla, men vadan allt detta bajsande?
Var han sjuk? Till råga på allt lade han av en riktigt lös hög som såg ut som rena rama koblaffan i samband med att jag skulle hoppa av honom efter att vi ridit klart. "Nu måste jag stryka mig, Cabben är sjuk!", ropade jag i någon slags kombination av både hopp och förtvivlan. Trist att Cabben hade risig kista men gud så skönt att slippa åka och tävla.
En hel hop med stallkompisar samlade sig i ett nafs runt koblaffan för ingående analys och resultatet blev dessvärre en idiotförklaring av mig. Tydligen var bara Cabben, liksom många andra hästar just nu, lite påverkad av att det börjat växa gräs i hagarna och detta var absolut inte orsak nog till att stryka sig från en tävling.
Jahaja, då var det bara att fortsätta tävlingsförberedelserna då. Men bara någon minut senare upptäckte jag att resåren i hans ena senskydd var på väg att gå sönder. Visade direkt upp bevismaterialet för Cilla (hon som rider Cabben mer än mig nuförtiden och som jag därmed blivit medryttare åt) och förklarade att med sådan här trasig utrustning kan man inte åka och tävla. Man har ju varit med om att saker och ting gått sönder på tävling och det är inte roligt vill jag be att få tala om.
Drar mig till minnes våren 2004 då det högra stiglädret gick sönder samtidigt som jag tappade det vänstra bara tre galoppsprång innan en trekombination i en nationell 130. Jag trodde att jag skulle slå ihjäl mig i vartenda språng. Cabben brukar ju normalt inte "hoppa upp" sig särskilt mycket men precis just då i precis just den där klassen i precis just den trekombinationen hoppade han upp sig som aldrig förr. Typiskt.
Men Cilla är en handlingarnas kvinna, efter fem minuter hade hon lånat ett splitternytt par av en stallkompis och därmed gick det inte att skylla på det heller. Det var bara att lasta in Cabben i finkan på söndagsmorgonen och rulla iväg till tävlingen. Jag var där i oerhört god tid, livrädd att behöva stressa runt som en skrämd hare som jag gjort så många gånger förut.
Med undantag för att det höll på att bli ett litet haveri på framhoppningen (jag lyckades missa tiden och började därför hoppa fram bara fyra ekipage innan mig) så kändes det mesta riktigt bra. Min goda vän Anneli skällde i vanlig ordning lite på mig under framhoppningen och det är perfekt, jag behöver någon som skäller på mig för att jag ska hålla mig någorlunda skärpt.
Och sedan då, ja, in i klassen, en 120, och skutt, skutt så var vi i mål utan fel och med en inte alltför långsam tid i omhoppningen. Vi kom femma på det. Men herregud, var det inte värre än så att sätta igång tävlingskarriären? Cabben kändes mer eller mindre som en rund miljon, jag klantade dessvärre till det en gång och bad honom hoppa en oxer stillastående, men det störde honom tack och lov inte i sin kamp att övervinna alla hinder utan stora åthävor.
Dagen jag så länge fasat för blev till min stora förvåning fantastiskt trevlig. Lagledarna var kloka och bestämde sig för att låta mig och Cabben slippa laghoppandet, varför jag kunde nöja mig med vår fina bedrift i 120:n och åka hem och vila upp mig istället. Samtidigt hoppade min klubbs lag in sig till finalen som ska gå av stapeln i Nyköping nu till helgen, så dit måste vi också åka eftersom vi visat oss vara en av några få reserver.
Ack vad jobbigt med en tävling till, och så snart inpå den förra dessutom! Men nu stökar vi över det här så bra vi kan och sedan kan vi pusta ut för då är vårsäsongen klar för vår del. Om det nu inte uppstår någon komplikation som gör att vi inte tar oss till Nyköping förstås...
SARA OM SIG SJÄLV
Namn: Sara Elin Söderberg
Ålder: Jag är 32 i år, fy fan!
Bor: Oftast i en liten trea i ett jättehöghus på Lidingö. Mentalt sett har jag dock min bas i det jättestora huset på släktgården i Boden.
Familj: Dottern Tilda, 2 år, går ofta under smeknamnet duracellkaninen. Hunden Allan, en överhormonell rottweiler som tror att han är 7 månader. När det gäller sambolivet har jag skitit i det blå skåpet. Det är allt jag har att säga om det... Och så har jag en mamma, en pappa och en lillasyster men de bor i Boden.
Kort beskrivning: En glad och sprallig dramaqueen som av en del kallas för argbiggan, förstår inte varför.
Andra intressen: Det finns så otroligt många saker som intresserar mig men det är MYCKET svårt att hinna med sådant när man håller på med de här hästarna. Om jag måste välja en sak får det bli en god drink på ett trevligt ställe där solen skiner.
Häst: Cabaré, 14 år, valack, Irco Marco-Koncerz. Hopphäst, jag har haft honom sedan han var fyra. Som bäst har vi lyckats få till några 4-felsrundor i ett par 140, annars är det 120-130 som gäller även fast jag fortfarande drömmer om debut i 145. Världens goaste, snällaste, underbaraste kompis som aldrig sviker, totalt orädd. För bommar också, vilket innebär att de brukar kastas av från bomhållarna med jämna mellanrum.
Malins smarta lösning för packning av hö
Hoppryttaren Malin Wikström har varit på mängder med meetings genom åren. Hon har kommit på en smart lösning för packning av hö.
Ungdomssektionen köpte ridskolehäst
Ungdomssektionen på Vissmålens ridklubb har samlat ihop pengar för att köpa en häst. I veckan kom efterlängtade Beauty till ridskolan.
"Hela föreningen är verkligen jättestolt över våra ungdomar"
Mycket att tänka på vid träckprov
Att avmaska "för säkerhets skull" leder inte till parasitfria hästar, smittan ligger i stället dold och man riskerar att missa förekomst av stor blodmask.
Ryttarförening kan behöva flytta
Sundbybergs ryttarförening kan behöva flytta från anläggningen på Råsta Gård. Ett förslag påverkar området där hagarna och ridbanan är.
Se klippet med King Edwards hästskötare
King Edwards hästskötare Louise Barraud vann Årets hästskötare förra året. I ett klipp hos Svenska ridsportförbundet berättar hon om jobbet.
Så hjälper du din häst under pollensäsongen
Hästar likt människor kan drabbas av pollenallergi och vissa hästar är mer känsliga för pollen än andra. Här är symtomen du ska ha koll på.
Stärk sits och framåtbjudning
Pararyttaren Sandra Karlsson berättar hur hon lägger upp träningspassen och tipsar om sin allra viktigaste övning, kvartsvändningarna.
Hett under täcket när vårsolen värmer
För flera år sedan mätte Cerrie Hedin temperaturen på sina hästar, för att se hur varmt det blev under täckena när vårsolen värmde.
Ta del av resultatet i en läsarfavorit: "Koka inte hästarna"
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Känsliga luftvägar? Ta del av råd & tips
Våren är en härlig period, men också den tid då andelen partiklar i luften är som högst. För vissa hästar kan det innebära en utmaning för luftvägarna.
Andningshälsan är väldigt viktig för hästens allmänna välmående
Lyckad insamling för ridskolehästen Paddy
Ridskolehästen Paddy är populär på Bollnäs ridsällskap. När han fick en senskada startades en insamling som fick ihop över 30 000 kronor.
Smart tröja mäter rörelser i stallet
Axevalla hästcentrum utanför Skara bygger en modern anläggning. I en ny studie kan en smart tröja mäta rörelser och belastning.
Studien ska mäta människors fysiska och psykosociala arbetsmiljö
Flera brister i djurhållning på gård i Heby
Länsstyrelsen i Uppsala län har uppmärksammat flera brister i djurhållning på en gård i Heby med magra och sjuka djur.
Bruksprovsvinnare stannar i Sverige
Devin Franco GJ från Tollsbo gård korades till bruksprovsvinnare. Nu har hingsten sålts till Lövsta Stuteri, trots flera internationella bud.
Planera för sommarbetet
Sommaren står för dörren och så även det stundade sommarbetet. Cecilia Müller ger tänkvärda tips utifrån hästens behov och hullstatus.
Handlar om att lyckas bryta en hulluppgång efter betesperioden
Varg skjuten under skyddsjakt i Norrtälje
Tidigare i april inleddes en skyddsjakt på en varg som dödade två minishetlandsponnyer. Under torsdagskvällen sköts en varg i närheten.
"Det syns på utsidan att de mår bra"
Unghästutbildaren och hoppryttaren Björn Svensson delar här sina tankar och rutiner om hur de ser till att hästarna alltid kan prestera på topp.
Rutiner vid tävling, resa och ridning under sommarens månader
FEI startar inte disciplinärende
För några veckor sedan publicerade Sportbladet en granskning av bilder på dressyrhästar. Nu meddelar FEI att de inte startar ett disciplinärende.
Stoet som fick ett extra föl
När fölet Bellatrix föddes slutade det i sorg, mamma Copperbridge klarade sig inte. I all förtvivlan tog historien dock en ljus vändning.
Trulsan fick inte bara ett eget föl – utan adopterade även Bellatrix
Veterinärer kritiserar SVT:s kommentatorer
Sveriges veterinärförbund menar att SVT:s kommentatorer i sändningar från världscupfinalen ”bagatelliserade och försvarade” blå tungor.
Helena Persson om bilolyckan
Under morgonen var hoppryttaren och A-tränaren Helena Persson med om en bilolycka. Hon berättar att de under omständigheterna mår bra.
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!