Krönikor
Publicerad: 2006-11-19Saras krönika: Misslyckad Pessoa-artikel
Jag hade det rätt tufft i förra veckan. Jag och mina uppdragsgivare på Hippson hade nämligen kommit överens om att jag skulle skriva en artikel om Nelson Pessoa-träningen som förhöll sig på gården Cabben lever på, Fornboda Gård.
Av: Sara Söderberg
Till att börja med kände jag mig jätteladdad över det stora förtroendet jag fått, jag tänkte saker som att det var då rackarns vad de litar på mig och nu kan jag ju nästan börja kalla mig journalist och oj vad det här med artikelskrivande kommer att se bra ut i mitt CV. Och vad enkelt det skulle vara sedan! Hur svårt kan det vara att lite diskret sitta där på läktaren, rita ner några övningar, notera vad ryttarna gör, vad Mr Pessoa säger, kanske göra någon fiffig liten reflektion också, det brukar jag ju vara rätt bra på.
Men när jag en knapp vecka innan träningen gick av stapeln fick ett samtal från redaktören - som skulle ge mig lite drillning i teknik och tänk och strategi och sånt - så var jag inte lika kaxig längre. Det räckte nämligen inte med att bara sitta och rita upp övningarna från läktaren, jag skulle ju naturligtvis behöva de exakta måtten. Ok, det skulle innebära två saker. Antingen att jag själv gick ner i manegen och stegade upp avstånden på eget bevåg, eller att jag gick fram till Mr Pessoa himself och bad att få uppgifterna. Inget av alternativen tilltalade mig.
Stegning på eget bevåg kunde bli pinsamt för jag skulle med största sannolikhet få hjärnsläpp och helt plötsligt lägga mig till med rena rama sjumilakliven och hela anläggningen skulle skratta åt mig när jag vinglade runt där i manegen och försökte få ordning på avstånden. Att ta uppgifterna från Pessoa himself var uteslutet, jag menar karln ser ju sträng ut. Han skulle ju kunna tro att jag är en sådan där jobbig stalker som förföljer honom om jag, värsta tönten liksom, huxflux dyker upp med ett anteckningsblock och börjar tjata om antalet metrar.
Mina tankar runt detta gick på högvarv medan redaktören pratade på om både det ena och det andra i andra ändan av luren. Men då kom snilleblixten, problemet fick helt enkelt lov att lösas genom att jag delegerade arbetsuppgiften rörande mätning till någon annan. Kanske jag skulle kunna hitta en metersticka och sedan lura in någon av mina stallkompisar för att mäta upp avstånden? Jo men det lät ju smidigt och bra, så fick det bli. Problemet löst, skönt. Det kändes fortfarande rätt kul det här med att skriva artiklar.
Sedan berättade redaktören för mig att jag måste ta med en kamera och fotografera träningen. Fotografera, vad är det? Hur gör man det? Ibland händer det att jag förevigar små ögonblick av min dotter Tildas uppväxt med hjälp av den okomplicerade lilla kamerafunktion som min mobiltelefon besitter, det är så långt min fotografkarriär har sträckt sig. Och de få gånger jag försökt föreviga ett ekipage som flyger över hinder har det alltid slutat med att jag fyrat av bilden precis när hästen är i full färd med att sätta ner hovarna i landningen. Hur skulle det se ut att bifoga ett gäng sådana katastrofbilder till mitt i övrigt så proffsiga reportage?
Det fick helt enkelt bli frågan om delegering av arbetsuppgifter även här tänkte jag och suckade, vem i stallet skulle kunna tänkas vara bra på att få både folk och fä att fastna på bilder? Kanske Camilla som har Cola (som by the way är min häst på pappret men som egentligen ägs av min syster, som i sin tur har lånat ut honom till Camilla som i sin tur är min kompis), Camilla verkar hur som helst vara bra på det mesta, henne fick det bli.
Det var då helvetet brakade lös. Redaktören berättade nämligen för mig att jag naturligtvis också måste intervjua Pessoa. Intervjua? Nähä! Är det sant? Det kan inte vara sant! Ska jag, Sara Söderberg (som ibland är så fullkomligt idiotiskt dum att jag låter bli att hälsa på folk jag inte känner särskilt väl, för att de annars kan tro att jag är deras stalker) behöva stå där som ett fån och ställa en massa pinsamma frågor till självaste Nelson Pessoa? På engelska till råga på allt, vad heter förresten språngkurva på engelska? Eller lösgjordhet? Jag vet ju inte ens vad skänkel heter, eller tygel, eller trava eller galoppera. Jag kan ju ingenting. Det enda jag för fan vet är ju att häst heter horse, herregud vad illa detta var. Jag hade tagit mig duktigt med vatten över huvudet här, bättre än så var det inte.
Med hjälp av några snälla och stöttande personer ur familj och vänskapskrets, i kombination med min ovilja att ge upp, tog jag mig emellertid på något konstigt sätt igenom veckan fram till träningen utan att bryta ihop. Jag förberedde några tråkiga frågor som jag visste skulle ge några ganska enkla, lättförstådda och korta svar. Bedrövligt.
Samma dag som träningen skulle gå av stapeln blev emellertid älskade lilla Tilda väldigt sjuk. Hon kräktes så mycket att jag efter några traumatiska timmar hemmavid kastade mig iväg till Astrid Lindgrens barnsjukhus med henne och där fick vi stanna till klockan två på lördagsmorgonen, då hade de konstaterat att hon "bara" drabbats av vinterkräksjukan och mådde bäst av att få åka hem och bli uppvätskad en gång var femte minut.
Den natten sov vi inte särskilt mycket kan jag säga. Klockan sex ringde väckarklockan, då var det dags att åka till Fornboda Gård och mitt månatliga arbetspass i stallet som innebär fodring, täckning, utsläpp, sopning, mockning, ni vet hela batteriet. Halleluja. Jag brukar försöka se det som ett träningspass som gör det ekonomiskt möjligt för mig att kunna ha Cabben på den fina gården men just den här dagen såg jag det mest som helvetet på jorden.
När klockan var tio på förmiddagen var min del av arbetspasset äntligen slut och jag skulle åka hem och duscha och fräscha upp mig så att jag såg representabel ut när jag skulle intervjua Mr Pessoa. På väg till bilen såg jag en taxibil rulla in på gården. Jag tänkte att nu kommer han, och nej, karln får under inga omständigheter se mig i det här skicket. Som en skrämd stövare kastade jag mig in min bil med planen att jag skulle sitta där och kura tills dess att han hade försvunnit ur sikte.
Lite tjuvkikning gjorde mig dock varse om det faktum att det inte alls var Nelson Pessoa som kom. Det var i stället en medelålders karl med välputsade ridstövlar och medföljade hästskötare och han spatserade lite coolt in i gäststallet samtidigt som han morsade glatt på några personer som jag förstod var deltagare på kursen. Vilken lyx!
Då sa jag till min mamma (som var snäll nog att hjälpa mig i stallet den här hemska morgonen): "Mamma, en vacker dag tänker jag OCKSÅ åka till stallet i taxi och ha med mig en hästskötare och hoppa upp på min fina häst och träna för Pessoa!"
Hon skrattade gott åt mitt pinsamt barnsliga utspel, sedan styrde vi bilen hemåt för att starta projektet uppfräschning. Någon timme senare skulle jag komma tillbaka, renoverad och klar, redo att sätta igång med projektet att skriva mitt livs första artikel. Någon timme senare visade det sig dock att läget inte var bättre än att det enda jag gjorde var att hänga över toalettringen, akut drabbad av självaste vinterkräksjukan. Jag trodde att jag skulle dö.
Så det blev aldrig någon artikel om Nelson Pessoas träning. Jag var verkligen jätteledsen över det ända tills jag på måndag morgon såg i Aftonbladet Sport att Mr Pessoa tydligen skulle ha använt sig av otillåtna metoder. Vilken megakatastrof, vad hade karln gjort egentligen? Tur att jag varit sjuk så att jag tack vare det slapp skriva om sådana hemskheter, det hade ju varit jättejobbigt. Jag kastade mig över Aftonbladets artikel för att ta reda på vad som försiggått och där fann jag uppgifter om att han tydligen låtit några hästar hoppa över en oxer där frambommen varit högre än den bakre. Men oj vilket scoop... Detta inträffar nämligen hela tiden, och inte bara i Sverige utan i hela världen. Så är det folks, välkommen till verkligheten.
Vi talar om skickliga hästar och skickliga ryttare med hjälp av skickliga tränare och en "metod" som inte tycks bekymra varken hästarna eller ryttarna eller tränarna eller hästägarna över huvud taget. Jag skulle vilja se en journalist som letar efter scoop rapportera från framhoppningen på en helt vanlig lokal hopptävling. Göra en liten analys av hur många gånger vissa hästar på plats råkar ut för ryck i munnen, slag och sparkar i sidorna - samt kraschlandningar mitt i hindret som är så grova att häststackarna inte vill gå i närheten av hindret igen under de kommande tio minuterarna. Där kan man snacka om rätt så många hästar som i allra högsta grad skulle må bättre av att vara någon annanstans.
SARA OM SIG SJÄLV
Namn: Sara Elin Söderberg
Ålder: 30, fast mognadsnivån ligger något lägre.
Bor: I en liten trea i ett jättehöghus på Lidingö, inte alls ett passande boende för en norrbottens-lantis som mig men det får gå så länge.
Familj: Sambon Henke, 32 år, gammal hockeyspelare, nu försäkringsrådgivare, också norrbottning.
Dottern Tilda, 1 år, går ofta under smeknamnet duracellkaninen.
Hunden Allan, 7 år, en överhormonell rottweiler som tror att han är 7 månader.
Och så har jag en mamma, en pappa och en lillasyster men de bor i Boden.
Kort beskrivning: En glad och sprallig dramaqueen som av en del kallas för argbiggan, förstår inte varför.
Andra intressen: Det finns så otroligt många saker som intrsserar mig men det är MYCKET svårt att hinna med sådant när man håller på med de här hästarna. Om jag måste välja en sak får det bli en god drink på ett trevligt ställe där solen skiner.
Häst: Cabaré, 12 år, valack, Irco Marco-Koncerz. Hopphäst, jag har haft honom sedan han var fyra. Som bäst har vi lyckats få till några 4-felsrundor i ett par 140, annars är det 120-130 som gäller även fast jag fortfarande drömmer om debut i 145. Världens goaste, snällaste, underbaraste kompis som aldrig sviker, totalt orädd. För bommar också, vilket innebär att de brukar kastas av från bomhållarna med jämna mellanrum.
Här är stallplatsen billigast – och dyrast
Att ha egen häst kräver såväl tid som pengar. En enkätundersökning visar att de flesta hästägare spenderar mellan 4 000 till 6 00 kronor i månaden.
En fälttävlansgigant lämnar toppsporten
Han är den ryttare som har flest femstjärniga segrar i fälttävlan. Efter årets Badminton meddelade William Fox-Pitt att hann nu tackar för sig.
Säger till British Equestrian: "Jag är väldigt säker – är rätt sak att göra"
Mycket att tänka på vid träckprov
Att avmaska "för säkerhets skull" leder inte till parasitfria hästar, smittan ligger i stället dold och man riskerar att missa förekomst av stor blodmask.
Maxa hästens kondition med Lina Forsberg
En fälttävlanshäst behöver ha en bra kondition för att orka alla tre grenar. För Lina handlar det om att bygga kondition i långsamt tempo.
Inridning och utbildningsskalan
Hippsons panel har ställt inför frågor om hur de rider in unghästar, önskvärda kvalitéer hos en häst och vad de kan om utbildningsskalan.
Marina Mattsson: "Det är hästens inställning till arbete jag letar efter"
Lösgörande övningar med bommar
Den här ridövningen med flera bomserier bjuder på tre övningar i ett. Låta bommarna ligga kvar i ridhuset hela veckan – och träna på olika saker.
Viktigt att hästen går i en balanserad trav och att den bär sig själv
Förebyggande arbete vid årets dressyr-SM
Redan inför SM i dressyr på Grevagården valde arrangören att säkra upp med polisiär närvaro. Något som bemötts med positiv respons.
"Hon verkligen älskade att visa upp sig"
Wega och Sara Algotsson Ostholt vann silvermedaljen i OS i London 2012. I dag är Wega avelssto hemma hos Sara på gården i Tyskland.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
”Bygger på SLU:s rekommendationer”
För att underlätta för kunderna lanseras nu en AI-tjänst baserad på forskning från SLU. Syftet är att hjälpa kunden välja rätt analyserat grovfoder.
Rekommenderar grovfoder utifrån ägarens beskrivning av sin häst
FEI Dressage Nations Cup åter till Falsterbo
Tidigare i år drog de sig ur serien efter att reglerna ändrats, men nu vänder de och kommer arrangera tävlingen. Här berättar Jana Wannius mer.
Hela vägen till guld för Evelina i U25-SM
Evelina Söderström med Cilantro har såväl ett SM-brons som SM-silver i bagaget. I år toppade de båda U25-klasserna under mästerskapet.
"Alltid skönt att vinna första kvalet, så att man har lite försprång"
Svenskarna visade formen i fyrstjärnigt
Det blev en lyckad fälttävlanshelg i Tyskland. Ännu en svenskhäst är kvalad till OS i Paris – och därutöver blev det flera andra blågula framgångar.
Arvika ridklubbs anläggning kan flyttas
Under två vintermånader kunde Arvika ridklubb inte bruka sitt ena ridhus på grund av dess skick. Till sommaren ska ridhusets tak rustas.
Kommunen utreder också möjligheten att bygga en ny ridanläggning
Ingen spikrak avelsresa med Main Hillary
En inflammerad livmoder satte stopp, men trots det har stoet fått tio föl utan att själv bära dem. Reproduktionstekniken öppnade nya möjligheter.
Uppfödaren Helena Stjärnholm berättar om sin resa med OPU/ICSI
Små detaljer för helheten
Att ha en tydlig plan och att förbereda sig så gott det går på tävlingsplatsen är enligt hopptränare Maria Grane A och O. Här ger hon sina bästa tips för att lyckas.
"Planera för vad du ska göra på framridning och framhoppning"
Så skyddar du din häst mot kvarka
Kvarka är en smittsam luftvägsinfektion som kräver isolering. God hygien, rengöring och desinfektion är väsentligt för att hindra smittspridning.
Från smitta till sjukdom räknar man med tre dagar till två veckor
Otillåtet att ta bort svalornas bon i stallet
Under sommarhalvåret är det vanligt att svalor bygger bo i stallet. Enligt Svenska djurskyddsföreningen är det viktigt att skydda fåglarna.
Den nordsvenska hästen fyller 100 år
I år fyller den nordsvenska hästen hundra år. I detta radioinslaget beskrivs en pålitlig arbetskamrat. Vad har ni för erfarenhet av rasen?
Patrik Kittel vinner sitt elfte Senior-SM
För sjunde året i rad tar Patrik Kittel och Forever Young hem guldet i Senior-SM följt av Tinne Vilhelmson Silfvén och Emma Jönsson.
Wilma Bornhager tar hem SM-Junior
Wilma Bornhager red under söndagen hem guldet i juniorklassen på SM. Filippa Lyrå tog silver och brons gick till Juni Skobe Rosén.
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!