Krönikor
Publicerad: 2007-09-08Saras krönika: Skrittmaskinshuvudbry
Fredag kväll. Oj vilken jobbig vecka det varit. Men efter lite sippande på rött vin kombinerat med nostalgilyssnande på Pavarottis fenomenala Caruso (är det inte lite trist att han lämnat jordelivet?) känner jag mig vid riktigt gott mod. Förresten, hur många hästar har vi inte som heter just Pavarotti och Caruso, snacka om att de smakfulla uppfödarna verkar ha sökt inspiration i de italienska tongångarnas tecken.
Av: Sara Söderberg
Tyvärr kan varken Pavarotti eller Caruso - med sin fulländade harmoni - till fullo råda bot på den energibrist som uppkommit under den jobbiga vecka som just förflutit. Kombinationen karriär, hostande dotter, flytt av häst (vars fodervärd lyser med sin frånvaro på grund av att hon för närvarande lever sitt livs dagar i Botswana i fyra veckor), hoppträningar och tävlingsambitioner går inte riktigt ihop. Har jag märkt.
Cabben har precis bytt hemadress, snart kan han döpas om till flytt-Jocke som han flaxar runt. Den här gången var det hans fodervärd Cilla som fattade beslutet precis innan hon drog på långsemester (vi har som de flesta säkert märkt bytt roller, jag är nuförtiden hennes medryttare). Och eftersom hon är en kvinna med huvudet på skaft gjorde hon en grundlig - inte ytlig som jag brukar göra - marknadsundersökning av rådande utbud rörande stallplatser.
Detta resulterade i att hon lyckades vaska fram stället han nu bor på, och som om det inte vore nog med det lyckades hon tjata sig till en ledig box där också, fastän det bara brukar vara ledigt ungefär en gång vart tionde år. Där finns det precis ta mig tusan allt man kan tänkas begära vad gäller faciliteter samtidigt som det är ofattbart prisvärt, för att vara i Stockholm alltså.
Prisvärdheten ligger i att det är ett kollektivstall. Gulp tänker de flesta, fodringar och in- och utsläpp var och varannan dag! Men så är det inte, detta kollektiv är det mest välorganiserade rackarns maskineriet jag någonsin skådat, den som styrde upp det måste varit professor i ämnet organisation. Det är så välorganiserat att det till och med finns personal som tar hand om det jobbigaste vardagsslitet. Sedan är alla hästägare indelade i olika arbetsgupper som ansvarar för olika områden. Och det är där själva haken dyker upp, i alla fall när det gäller mig som inte har en sekund över en endaste gång.
Där finns ridhusgruppen (de harvar och håller på, gud så jobbigt), där finns underhållsgruppen (spikar brädor, byter lampor och sånt, också jobbigt) och så finns det en herrans massa andra grupper som jag inte vet vad det gör men jobbigt är det. Den värsta av dem alla måste vara städgruppen (skurar bland annat toaletterna, obeskrivligt besvärligt att utföra för en finkänslig person som mig). Jag och Cilla har tack och lov blivit infösta i haggruppen, vi önskade hamna där för att den verkade ha det lugnast och konstigt nog fick vi som vi ville. Men med min tur kommer väl varenda hage att krackelera inom den närmsta månaden, nu när Cilla är borta och allt.
Det är i alla fall ett haggruppsmöte på söndag som jag under alla omständigheter måste gå på. Jag har lite ångest, ni vet det där med att vara ny i gruppen, jag lär åka på skitgörat. Jäkla Cilla som åkte till Botswana hela månaden!!
Cabben verkar trivas dock. Han är så lugn och fin så, till skillnad från sin matte som irrar runt och inte har en aning om vart saker och ting finns. Det enda han saknar är en hagkompis, förhoppningsvis lyckas de vaska fram en åt honom inom en snar framtid för annars lär jag behöva skicka honom på samtalsterapi hos en hästterapeut. Han har ett oerhört stort behov av socialt umgänge i hagen min kära vän förstår ni, han finner ingen mening med livet annars.
Men som en del i paniken runtikring att jag är ensamt ansvarig för honom den här månaden har jag tvingats ta tag i fenomenet att han, sina fjorton år till trots, fortfarande aldrig gått i en skrittmaskin. För i det här stallet kan man nämligen få det ordnat så att han till en billig penning får promenera runt i den om utifall att jag i egen hög person inte hinner ut någon dag.
Sagt och gjort, en eftermiddag bar det ut till det runda maskineriet för skrittmaskinsskola à la Sara. Vilket innebar att jag själv ledde honom runt ett varv (sedan blev jag trött) innan jag klev ur saken ifråga och ställde mig utanför. Fick på något sätt för mig att det var bättre för Cabben om jag stod därute istället för gnetade runt tillsammans med honom därinne. Det är ju en smart häst jag har, han måste få känna att jag tror på hans egen initiativförmåga. Det var inte så klokt, med anledning av att Cabben inte var riktigt lika intelligent som jag trodde.
Direkt när han blev ensam gjorde han halt. Tills grinden kom och puttade på honom där bak, då tog han ett gigantiskt sjumeterssprång framåt. Landade ganska precis vid den främre grinden. Som rörde sig alldeles för sakta, han ville verkligen komma förbi den. Nej, det funkade inte, han gjorde halt och vände sig istället om åt andra hållet. Och där kom den andra grinden lite sakteliga fram emot honom. Aha, tänkte han, jag måste backa. Och så gjorde han. Gång på gång, varv på varv. Backi backi, backi backi. Men lite besvärligt var det faktiskt att behöva backa så fort. Detta i kombination med att hans matte (jag) stod och gapade åt honom där utanför med en massa förvirrande kommandon som "VÄND", "FORTARE" och "AKTA DIG" gjorde att fullkomlig förvirring rådde i lägret.
Men precis som sin matte är Cabben en individ med huvudet på skaft i pressade situationer. När det var som jobbigast vände han sig om och marscherade åt rätt håll ända tills han kom till öppningen, där stannade han och berättade med tydlig min att nu ville han komma ut. Jag fattade vinken och stängde av eländet till maskin och tog ut honom. Phu vilken pärs! Dagen efter, vid försök nummer två som jag tagit mig mod till, vägrade han att ens gå in i maskinen. Jag fick hota honom med indragna morötter i en hel månad innan han gick med på ett sista försök.
Och vilket försök sedan, pang bom, skritt åt rätt håll, precis mittemellan de båda grindarna. Ha ha, kolla vad jag kan! Han ville inte ens sluta, så stolt var han över sin stora bedrift så här på ålderns höst, lilla hjärtat mitt. Själv stod jag och jublade högljutt utanför. Detta enormt stora framsteg gör att jag kanske, kanske, kanske kommer att klara av att hålla ställningarna i stallet tills dess att Cilla kommer hem igen. Att hålla på och resa till Botswana i en hel månad borde vara förbjudet, om hon bara visste hur mycket jag och Cabben saknar henne!
SARA OM SIG SJÄLV
Namn: Sara Elin Söderberg
Ålder: Jag är 32 i år, fy fan!
Bor: Oftast i en liten trea i ett jättehöghus på Lidingö. Mentalt sett har jag dock min bas i det jättestora huset på släktgården i Boden.
Familj: Dottern Tilda, snart 3 år, ett riktigt litet yrväder. När det gäller sambolivet ser det nu aningen ljusare ut än för några månader sedan då jag tyvärr hade skitit i det blå skåpet, det är allt jag har att säga om det. Och så har jag en mamma, en pappa och en lillasyster men de bor i Boden.
Kort beskrivning: En glad och sprallig dramaqueen som av en del kallas för argbiggan, förstår inte varför.
Andra intressen: Det finns så otroligt många saker som intresserar mig men det är MYCKET svårt att hinna med sådant när man håller på med de här hästarna. Om jag måste välja en sak får det bli en god drink på ett trevligt ställe där solen skiner.
Häst: Cabaré, 14 år, valack, Irco Marco-Koncerz. Hopphäst, jag har haft honom sedan han var fyra. Som bäst har vi lyckats få till några 4-felsrundor i ett par 140, annars är det 120-130 som gäller även fast jag fortfarande drömmer om debut i 145. Världens goaste, snällaste, underbaraste kompis som aldrig sviker, totalt orädd. För bommar också, vilket innebär att de brukar kastas av från bomhållarna med jämna mellanrum.
Varg skjuten under skyddsjakt i Norrtälje
Tidigare i april inleddes en skyddsjakt på en varg som dödade två minishetlandsponnyer. Under torsdagskvällen sköts en varg i närheten.
FEI startar inte disciplinärende
För några veckor sedan publicerade Sportbladet en granskning av bilder på dressyrhästar. Nu meddelar FEI att de inte startar ett disciplinärende.
"Det syns på utsidan att de mår bra"
Unghästutbildaren och hoppryttaren Björn Svensson delar här sina tankar och rutiner om hur de ser till att hästarna alltid kan prestera på topp.
Rutiner vid tävling, resa och ridning under sommarens månader
Stoet som fick ett extra föl
När fölet Bellatrix föddes slutade det i sorg, mamma Copperbridge klarade sig inte. I all förtvivlan tog historien dock en ljus vändning.
Trulsan fick inte bara ett eget föl – utan adopterade även Bellatrix
Veterinärer kritiserar SVT:s kommentatorer
Sveriges veterinärförbund menar att SVT:s kommentatorer i sändningar från världscupfinalen ”bagatelliserade och försvarade” blå tungor.
Helena Persson om bilolyckan
Under morgonen var hoppryttaren och A-tränaren Helena Persson med om en bilolycka. Hon berättar att de under omständigheterna mår bra.
Här är de populäraste hästnamnen
Agria har tagit fram en lista över de vanligaste hästnamnen. De populäraste namnen för ston, valacker och hingstar är människonamn.
Blandade flockar och bra staket
När två ponnyer dödades av en varg blev frågan aktuell i häst-näringen. Vi har ingen data gällande häst och varg, men vi kan lära av andra.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Mycket att tänka på vid träckprov
Att avmaska "för säkerhets skull" leder inte till parasitfria hästar, smittan ligger i stället dold och man riskerar att missa förekomst av stor blodmask.
Neutralisera hästens flyktbeteende
Att hästen reagerar med flykt kan ha många olika orsaker. William Nilson Fryer har lång erfarenhet av att jobba med hästar där andra gått bet.
Att se sig själv i brevlådan
Annelie pryder nervöst omslaget av månadens tidning. Hästarna på gården tillfrisknar i takt med att nya hästar som behöver hjälp flyttar in.
"Det var ju bara lilla jag, sanningen och mitt liv jag berättade om"
Lurbo ridklubb gjorde krafttag mot leran
Tidigare var leran ett stor problem för verksamheten. Ordentliga åtgärder har lett till torrare anläggning, minskat näringsläckage och lägre veterinärkostnader.
Föreningens hållbarhetsutvecklare: "Allt blir så mycket mer lättjobbat"
Nicole Holmén om jobbet på Grevlunda
Hade du velat få lite spontana tips från Peder Fredricson när du trimmar dina hästar till vardags? Precis så har Nicole det, som är beridare där.
Årets första föl i russflocken på Lojsta hed
Igår föddes årets första föl i flocken på Lojsta hed, ett svart litet sto. Nu är det inte långt kvar innan hingsten Stinsen återvänder till flocken.
Militärhästar opererade efter olyckan
Igår sprang det lösa hästar i centrala London. Armén berättar att två av hästarna har genomgått operation och att de förväntas återhämta sig.
Känsliga luftvägar? Ta del av råd & tips
Våren är en härlig period, men också den tid då andelen partiklar i luften är som högst. För vissa hästar kan det innebära en utmaning för luftvägarna.
Andningshälsan är väldigt viktig för hästens allmänna välmående
Svenskarna till Nations Cup
Årets Nations Cup i dressyr har ändrats om och går nu endast i tre deltävlingar. Nu står det klart vilka svenskar som startar i den andra omgången.
”Det är inte hokus pokus, det är gymnastik”
Eamon Hickey fick i uppdrag att träna en fyraårig valack med mycket attityd och nerver. Maria Gretzer sa att ”här får du något att bita i”.
Madde berättar om jobbet som hästskötare
Catch Me Not S har ännu en lyckad tävlingshelg i bagaget. Peder Fredricsons hästskötare Madde berättar om jobbet och rutinerna.
Här är horsetech-bolagen som vill slå sig in
Hästnäringen omsätter omkring 32 miljarder kronor per år. Fler och fler techbolag börjar få upp ögonen för branschen inom många olika områden.
“Aktörerna vill förbättra och modernisera hästnäringen och ridsporten”
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!