Hippson Lifestyle
Publicerad: 2005-12-08Anna Nordin ser inga hinder i livet
När Anna Nordin var elva år gammal blev hon och hennes ponny påkörda av en ouppmärksam bilist, som körde alldeles för fort. Anna förlorade sitt ena ben och livet förändrades för alltid. Trots det tävlar hon både fälttävlan och dressyr med "friska" ryttare och i somras tog hon mc-kort.
Vi träffar Anna i stallet söder om Stockholm där hennes häst Ginni står uppstallad. När man ser henne till häst är det svårt att tro att hela vänster underskänkel är en protes. Det märks först när hon kommer ner från hästryggen och inte ens då är det uppenbart. Om man inte vet…
Anna berättar osentimentalt om olyckan som kostade henne benet och hennes ponny livet.
- Jag hade ridit ridlektion på Dicken på ridskolan. Det var september och när jag red från ridskolan började det skymma. Jag red en genare väg än den som mina föräldrar sagt att jag skulle rida, en väg som var mer trafikerad. Jag fick möte och den bilen blev omkörd. Han som mötte oss körde för fort, det har han erkänt, men såg oss. Bilen som körde om såg oss inte. Jag försökte få ner hästen i diket, men vi blev bländade och diket är tre meter djupt, så hästen tyckte inte att det var en bra idé. De har berättat att jag låg 200 meter bakom bilen när han väl fick stopp. Ponnyn dog med en gång, han blev träffad i bröstet. Om jag hade suttit på en stor häst hade jag förmodligen klarat mig oskadd!
Benet slets av
Annas ben slets mer eller mindre av under vänster knä och det hade kunnat gå riktigt illa om hon inte fått ett stigläder draget som tryckförband runt benet. Dessutom kom Annas kompis förbi olycksplatsen precis efter olyckan och hade sinnesnärvaro nog att hålla Anna vaken tills ambulansen kom.
- Hon var väl 18 år då och det är helt otroligt att hon fattade att hon skulle hålla mig vaken. Hon satt med mig och jag ville bara sova. Jag fattade inte alls att jag låg i ett dike och jag har inga minnen av att jag åkte ambulans, vilket jag var jättebesviken över efteråt. Jag är motorintresserad och efteråt ville jag veta vad det var för märke på ambulansen, men det var det ingen som noterat, säger Anna och garvar.
Hon fick stanna på sjukhuset i två veckor och samma dag som hon kom hem från sjukhuset var hon uppe på hästryggen igen. Samma kompis som hållit Anna vaken efter olyckan ringde på dörren och menade att om man ramlat av så måste man upp på ryggen igen direkt, för att inte bli rädd och nu hade det trots allt gått två veckor. Det var inget att be för.
Red i två timmar
Med hjälp av staplade drickabackar och lite baxande lyckades kompisen få upp Anna på ryggen på sin supersnälla d-ponny, trots att Anna var gipsad upp till höften! Egentligen skulle de bara gå en liten sväng, men innan Anna visste ordet av var de tillbaka på ridskolan och Anna fick träna på att trava!
- När vi kom tillbaka hade vi varit ute i två timmar! Då var min mamma ganska nervös, säger Anna.
I början tror hon inte att hon fattade hur mycket olyckan påverkat hennes liv. Hon hade dålig koll på vad en protes var och hon trodde att det var som att få tandprotes, ett ben av plast som alltid satt där. När hon fattade att det inte var så, att protesen skulle av och på när hon skulle sova, duscha och så vidare så struntade hon i den.
- Det här hände i Sundsvall och de är inte så bra på att göra proteser där, så den gjorde mest ont. Första året gick jag bara på kryckor och jag red utan protes. Jag fick lära om balansen, men allt annat satt där. Jag var förmodligen den enda som red på nybörjarlektion med ledare och red hästen på tygeln! Då var det inget konstigt att rida utan protes, nu skulle jag aldrig sätta mig på hästen utan.
I tonåren var det desto jobbigare. Ingen tonåring vill sticka ut från mängden och i en mindre stad så visste alla vem Anna var och vad som hade hänt.
- Mina kompisar skröt om mig, men jag ville bara vara som alla andra.
Förträngde olyckan
Anna tror att hon under många år bara tryckte undan olyckan och alla känslor kring den. För några år sedan var hon hos en läkare och det besöket slutade med att han ställde lite frågor kring olyckan. Anna kände det som om en ångvält kört över henne och hon bara storgrät. Läkaren menade att hon inte alls kommit över olyckan och att traumat var lika stort nu som strax efter själva olyckan. Han rekommenderade henne att börja prata med någon. Det tog några år, men nu går Anna hos en psykolog och hon tycker att bitarna börjar falla på plats.
- Jag tänker mer på olyckan idag, mer på konsekvenserna. Det är så många bitar runtomkring, vad minns jag? Vad är det andra har berättat? Förut kunde jag få ångest som jag inte kunde förklara, men det har i princip försvunnit. Jag vet att det är okej att känna så och att det går över efter ett tag, så jag får inte panik längre.
Även om hon helst av allt självklart hade haft kvar sitt ben så menar hon att olyckan inneburit en del positiva saker också.
- Man får egentligen inte säga så, men tack vare försäkringarna jag hade så har jag fått ut en del pengar. Det har gjort att jag har kunnat ha häst, trots att jag bor i Stockholm. Jag har kunnat köpa en bra bil, en transport. Jag kunde köpa en Porsche, även om det var en äldre och inte så dyr. Dessutom var jag väldigt vild som liten och jag tror att jag hade kunnat spåra ur. Jag är fortfarande vild, men med eftertanke. Och jag hade aldrig fått tävla i nåt landslag, säger hon.
Samtidigt har hon fruktansvärt ont vissa dagar och kan känna sig bitter.
En hårsmån från OS
Under 2004 och 2005 ingick Anna i landslagstruppen för handikapplandslaget i dressyr. Hon var en hårsmån från att komma med till OS i Aten. Men ändå tycker hon inte att det är den största bedriften på hästryggen.
- Nej, i efterhand tycker jag att det var när jag kom till Sverigefinalen i Junior Cup, ganska precis efter olyckan. Jag var en poäng från maxpoängen i finalen men fick avdrag för att jag inte trampade ner hälarna. Jag avskyr Peter Eriksson efter det, skrattar Anna.
Anna tävlar dressyr och fälttävlan med ”friska” ryttare på sitt 14-åriga halvblod Gianini, även kallad Ginni. Visst möter hon fördomar ibland när hon är ute, som den gången då en dressyrdomare tyckte att om hon var tvungen att rida med spö så skulle hon inte tävla bland friska ryttare.
- Eftersom benet hänger där så tror många att jag kan använda det, men den lilla inverkan jag har på min häst är bara bonus. Han är väldigt lyhörd, men om han inte vill lyssna så betyder den där lilla inverkan ingenting!
Målet för året som kommer är att rida Msv med placering och ligga på 65 procent eller högre. Förhoppningen är att kvala in till den nationella medelsvåra dressyren på Överby utanför Stockholm. Och att rida DM.
Mer liksidig än andra hästar
Anna beskriver sin häst Gianini som världens största pussgris.
- När jag går ut med kärran till dyngstacken så ser han mig från hagen och gnäggar hysteriskt tills jag kommer och hämtar honom. Han älskar att kela och jag kan inte gå upp i ridhuset om han inte har fått gosa en kvart. Det är viktigt för honom. Han ska pilla med håret och stoppa in huvudet under armen. Däremot hatar han att bli borstad!
Tvärt emot vad man skulle kunna tro så är Ginni liksidigare än de flesta hästar.
- Det är solklart för mig vad som är min svaghet, vilket det kanske inte är för alla ryttare. Jag tänker på det varenda sekund! Sedan är jag väldigt högerhänt och just nu tränar vi på att få min vänsterhand att göra saker själv. Vi har en tjej här i stallet som är nästan blind och jag funderade mycket över hur hon gör. Jag försöker rida som om jag var blind och känna varje steg hur hästen känns och inte titta så mycket. Om jag känner efter om hästen är mjuk i munnen så upptäcker jag det mycket snabbare än om jag koncentrerar mig på hur det ser ut, berättar Anna.
Hästen är bästa tränaren
Hon förklarar också att Ginni är van vid en svag och en stark skänkel och att han kan bli nervös när han känner en stark vänsterskänkel.
- Men han har god balans och är väldigt anpassningsbar, så när han lär känna en ryttare så anpassar han sig, säger Anna.
Anna är fylld av jävlar anamma och hon verkar inte låta sig hindras av någonting. I somras tog hon mc-körkort och köpte en motorcykel. Men även en sådan som Anna har dagar när det känns som om saker och ting går emot. Då blir hon peppad av Ginni.
- Min häst är min bästa tränare. Om jag tappar vår kontakt i en millisekund så talar han om det. Rider jag perfekt, så går han perfekt. Jag vet att om han går med båda öronen framåt så är jag körd, då har jag tappat kontakten och då gäller det att fort få tillbaka den. Skiter det sig så funderar jag över vad jag missade. Det är en väldig fördel att ha en så lyhörd häst för jag blir duktig på att rida, säger Anna.
Anna Nordin.
Anna tillsammans med Gianini.
Ekipaget "trimmar" i ridhuset.
ANNAS BÄSTA TIPS
1. Positiva tankar! När jag sitter på framridningen och ser någon annan häst som jag tycker går bättre än min så är det lätt att börja tänka ”här sitter jag på min symaskin”. Men gör de tankarna att det går bättre? Förbättrar det mina chanser? Svaret är nej. Därför tillåter jag mig själv bara att tänka tankar som ökar chanserna innan en tävling. Det är svårt och jag måste vara hård mot mig själv för att inte släppa fram de negativa tankarna, men det går!
2. Häng upp dig på det som går bra! Jag vet att jag gör bra volter och det är volter i alla program och då hänger jag upp mig på det som jag vet att vi gör bra.
3. Konkreta mål! När jag tävlar har jag konkreta mål. A: Jag och Ginni ska ha kontakt hela vägen. Om det funkar så är det B som gäller: Gå ut i alla hörn och verkligen rida runt i alla hörn. Gör man det så blir rörelsen som kommer efter automatiskt bra. Första gången vi vann så var det det enda jag tänkte på – hörnpasseringar. Ginni var jättemjuk och fin!
Neutralisera hästens flyktbeteende
Att hästen reagerar med flykt kan ha många olika orsaker. William Nilson Fryer har lång erfarenhet av att jobba med hästar där andra gått bet.
Att se sig själv i brevlådan
Annelie pryder nervöst omslaget av månadens tidning. Hästarna på gården tillfrisknar i takt med att nya hästar som behöver hjälp flyttar in.
"Det var ju bara lilla jag, sanningen och mitt liv jag berättade om"
Sveriges största showroom för stall
I Skåne byggs Sveriges största showroom för stall. Andreas Casselbrant ligger bakom bygget med syfte att förmedla en ärlig bild till kunden.
Lurbo ridklubb gjorde krafttag mot leran
Tidigare var leran ett stor problem för verksamheten. Ordentliga åtgärder har lett till torrare anläggning, minskat näringsläckage och lägre veterinärkostnader.
Föreningens hållbarhetsutvecklare: "Allt blir så mycket mer lättjobbat"
Nicole Holmén om jobbet på Grevlunda
Hade du velat få lite spontana tips från Peder Fredricson när du trimmar dina hästar till vardags? Precis så har Nicole det, som är beridare där.
Årets första föl i russflocken på Lojsta hed
Igår föddes årets första föl i flocken på Lojsta hed, ett svart litet sto. Nu är det inte långt kvar innan hingsten Stinsen återvänder till flocken.
Militärhästar opererade efter olyckan
Igår sprang det lösa hästar i centrala London. Armén berättar att två av hästarna har genomgått operation och att de förväntas återhämta sig.
Svenskarna till Nations Cup
Årets Nations Cup i dressyr har ändrats om och går nu endast i tre deltävlingar. Nu står det klart vilka svenskar som startar i den andra omgången.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Ökar hästens förmåga att ta upp vätska
SPC Oats är en patenterad ingrediens där mältad havre stimulerar hästens egen produktion av Protein-AF vilket är viktigt för återhämtning.
Har även viss effekt på eventuella problem i mag- tarmsystemet
”Det är inte hokus pokus, det är gymnastik”
Eamon Hickey fick i uppdrag att träna en fyraårig valack med mycket attityd och nerver. Maria Gretzer sa att ”här får du något att bita i”.
Madde berättar om jobbet som hästskötare
Catch Me Not S har ännu en lyckad tävlingshelg i bagaget. Peder Fredricsons hästskötare Madde berättar om jobbet och rutinerna.
Här är horsetech-bolagen som vill slå sig in
Hästnäringen omsätter omkring 32 miljarder kronor per år. Fler och fler techbolag börjar få upp ögonen för branschen inom många olika områden.
“Aktörerna vill förbättra och modernisera hästnäringen och ridsporten”
Militärhästar sprang lösa i London
Imorse kom flera hästar lösa i centrala London i samband med en militärövning. Brittiska medier rapporterar och delar videor från händelsen.
Kvinna åtalas för djurplågeri – hästar svalt
Länsstyrelsen upptäckte allvarliga brister under besök på en gård i Småland. Kvinnans hästar omhändertogs men fick avlivas till följd av svält.
Hästarna välkomnas hem från Riyadh
Hästarnas resa hem från Riyadh har kommit till sitt slut och de har landat på hemmaplan igen. Svenska ridsportförbundet delar bilder från resan.
Den Ultimata Plattformen
I en värld där sporternas mångfald och passionen för lagsupport inte har några gränser, introducerar Everysport.com en banbrytande lösning.
Hästen gick ner i poolen: "Jag fick panik"
När Michaela kom hem från jobbet upptäckte hon att hennes häst ramlat ner poolen. Gunnel hade trampat igenom poolens plåttak och var fast.
"Brandmännen var som handlingsförlamade och förstod ingenting"
Den svåra skritten – finslipa på detaljerna
Rygga i vinkel och på volt och rid skänkelvikning i skritt mellan koner. Med pararyttaren Felicia Grimmenhags övningar kan du och hästen dra ner på tempot.
"Att jobba skritten är viktigt för alla men också något många glömmer bort"
Hästgård med mysigt sjöläge
Utanför Söderköping finns en hästgård med strandläge, hus med pool, sju boxar samt tre mindre ponnyboxar och en egen ridbana.
”Charlie” byttes mot ensilagebalar som liten
Det tog hundra försök för Ebba Berglöf att hoppa upp på Catch Me Not innan Peder för tolv år sedan såg honom på en tävling.
Här berättar ägaren mer om hästen som blev trea i världscupfinalen
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!