Text: Annika Grundberg
Foto: Privat

– Den här gången har vi endast kört ner förnödenheter och foder, vi har inte med några hästar ut ur landet, säger Ulla-Carin från lastbilen som, när vi talas vid befinner sig i Polen.
Hon berättar att medan de är i Ukraina får de inte ha kontakt eller berätta var de är på grund av säkerhetsskäl. De har åkt genom områden där flyglarmen ljuder hela tiden.
– Men det är så många flyglarm så folk fortsätter att leva ändå. Affärerna är öppna och folk arbetar, förklarar hon.
Det var också lättare den här resan med möjligheten att tanka, det finns diesel och bensin att köpa.
För de som har häst så skiljer situationen åt i olika delar av det stora landet. I väster växer det bra och hästarna har bete men österut är det torrt och där är situationen svårare.

Saknar vatten
Men Ulla-Carin berättar att de var i Nikopol, ett område som drabbats hårt av dem spränga dammen.

– Vi lämnade av foder och andra förnödenheter till ett litet stall med tolv hästar och flera andra djur som räddats från andra delar av landet. Man såg den torrlagda floden som är det tragiska resultatet av det sprängda kraftverket längre ner utmed floden Djepr. I bakgrunden skymtar kärnkraftverket i Zaporitzjza (de två höga skorstenarna).
Det råder vattenbrist och Ulla-Carin berättar att de hade en vattentank men den var på väg att ta slut. När de skulle få tillgång till nytt färskt vatten visste de inte.
– Det är en fruktansvärd situation i områdena som drabbats av översvämningar när dammen sprängdes. Vattnet sägs vara giftigt och det finns många minor i marken, även sådana som är kvar sedan andra världskriget.

Många orosmoln
De träffade även en veterinär som inte kan hjälpa djuren som hon skulle önska. Hon saknar helt enkelt utrustning. Hur det blir med skörden går det inte att sia om än, därmed går det heller inte att förutse hur fodertillgången kommer att se ut till vintern.
– Det är hoppfullt i vissa delar av landet och nattsvart i andra, säger Ulla-Carin som kommer att åka ner igen.
– Så fort vi får ihop pengar så att bilarna kan rulla så åker vi, säger hon.
Intresset för att donera saker och pengar har avtagit en del berättar hon, samtidigt som kriget pågår för fullt Svårast är att få in pengar så att de kan tanka bilarna och betala för resorna.
– Vi är alla volontärer som betalar vår egen mat och vatten. Men det kostar med bensin, färjor och vägavgifter, säger hon.
Dessutom gäller inga försäkringar för varken fordon eller människor när man passerat gränsen till Ukraina.

Vägrar ge upp
Ulla-Carin berättar hur de paserade genom Charkiv, en stad med bombade hus och trasiga fönsterrutor men där folket vägrar ge upp. I Poltava var de i ett stall med 20 hästar där man försökte hålla igång ridskoleverksamheten. Man erbjöd rehab- och rekreationsridning till såväl traumatiserade barn som för soldater stationerade i närområdet. En annan ridskola de besökte kunde inte hålla igång någon verksamhet även om de ville – alla elever hade flytt området.

I Zaporitzjza red de på Djepnrs flodbotten, vattennivån har sjunkit med mer än sex meter.