Text: Linnea Lindahl
Foto: Minna Westbom (hoppbilder) och Privat

Amanda Richardsson, 19 år, är fälttävlansryttare och äger hästen Attityd ”Bruno” som är en 10-årig valack. Hon köpte honom för tre år sedan och de har varit med om en hel del ihop. Under vintern 2020 fick Bruno kolik och väldigt ont i magen.
– Till en början såg det inte så farligt ut, men sedan rasade allt väldigt snabbt. Vi fick åka in akut till djursjukhuset Ultuna. Där kunde de konstatera att han hade ett veck i tarmen och läget var så allvarligt att han behövde buköppnas, säger Amanda.
Att buköppna en häst innebär flera risker och en längre viloperiod efteråt.
– Jag var väldigt nervös. Men eftersom hästen ändå var så pass ung när det hände och prognosen såg god ut så ville vi prova.
Amanda berättar att Bruno är en speciell häst med mycket nerv och vilja. Hon undrade därför vad hästen skulle tycka om att stå på boxvila efter en operation, istället för att gå ut i hagen som vanligt. 
– Efter buköppningen fick han vara kvar en vecka på djursjukhuset då hans tarmar inte riktigt kom igång som de skulle. När han väl kom hem så skulle han stå på box, men efter att ha stått där en timme kände han att han var helt färdig med det. Vi var tvungna att lösa det på annat sätt.

Lugnare ute
– Det är risk för bråck och andra skador om hästarna bockar eller rör sig för hastigt efter en sådan operation, men han var inte lugn i boxen. Han fick därför stå i en liten sjukhage utomhus med hästar bredvid sig istället, då var han lugn. Vi försökte passa honom noga och ofta i hagen och fick mycket hjälp av stallkompisar som också höll koll på honom. Det kändes tryggt att ha hjälp av min familj och vännerna i stallet, det fanns alltid någon där, säger Amanda.
De fyra första veckorna i sjukhage promenerades hästen för hand en timme om dagen. Efter en månad fick Amanda börja rida lite lätt om allt kändes bra.
– Det kändes skönt för oss båda att han fick bli lite riden efter det. Han är en riktig arbetsmyra och allteftersom tiden gick blev han starkare igen och var lite busig när jag red och bockade lite grann.

Stärkande arbete i skritt
Efter tolv veckor fick Amanda börja rida lite mer.
– Under de sista veckorna av rehabiliteringen promenerades han en timme om dagen plus att jag skrittade honom uppsuttet en timme om dagen, så totalt två timmars skritt. Jag känner att det stärkte vårt band till varandra. Jag var väldigt mycket i stallet och skrittjobbet gjorde honom också starkare i kroppen, säger Amanda.
Så småningom fick de även börja hoppa och i maj 2021 startade de sin första hopptävling sedan buköppningen. Därefter startade de även i fälttävlan och under hösten 2021 kom de sexa vid sitt första SM som juniorer.
– Det kändes väldigt bra, speciellt med tanke på förutsättningarna. Det kändes nästan overkligt. Jag har utbildat hästen själv, han hade inte tävlat innan jag köpte honom.

EM är det stora målet
Nyligen debuterade ekipaget på trestjärnig nivå vid en tävling i fälttävlan i Segersjö.
– Det var debut för både mig och hästen. Vi var första utanför placering och hoppade felfritt i terrängen, men med ett par tidsfel. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva det med honom, säger Amanda.
Sedan buköppningen har hon upplevt att Bruno mår precis som vanligt.
– Han har inte tappat arbetsmoralen utan vill precis lika mycket som tidigare. Jag upplever också att skrittjobbet som vi gjorde under rehabiliteringen stärkte honom mycket generellt.
Snart ska Amanda rida sitt första SM som young rider som avgörs hos Gärds ryttarförening. Hon har även fått ta emot ett stipendium och kommer att ingå i Agrias Fälttävlansakademi, en satsning för fälttävlansryttare mot mästerskap.
– Det ser vi fram emot. Sedan vill jag kanske rida EM som young rider, men det är tufft och krävs mycket av oss så vi får se vad som händer. Men jag vet att jag har en häst som kan göra det.