Reportage
Publicerad: 2024-01-11Engelsk ridning vs westernridning – Anna har plockat russinen ur kakorna
Vad är egentligen skillnaden mellan westernridning och vanlig konventionell ridning? Är det formen och utrustningen? Kanske finns det gemensamma punkter mellan de två? Anna Stewart reder ut begreppen och skapar klarhet.
Text: Pia Andrea
Anna Stewart bor tre mil norr om Göteborg och driver Stewart Ranch, en verksamhet som blandar western och klassisk engelsk ridning. Hästintresset kommer från morfadern som höll på med travhästar, redan på 40-talet hade han sin första travhäst. Anna har ridit ända sen treårsåldern, började på ridskola som sexåring och fick sin första häst av hennes morfar när hon var tio, en sexmånaders arabhingst. De två fick hela 25 år ihop. Hennes morfar hade god kunskap om hästar och blev en viktig stöttning för Anna med hennes första häst. Och det som i dag kallas för natural horsemanship, hade hennes morfar med sig i sitt grundtänk, men då kallades det inget speciellt.
Trikåmotstånd ledde till westernridning
Araben hon växte upp med gjorde hon allt man kan tänka sig med, hoppning, dressyr, terräng, tävlade i distans, provade akademisk ridning och fick på så sätt en ordentlig bredd i ridningen. När hon var 18 år träffade hon mannen hon är gift med än i dag och när de varit tillsammans några år ville han börja rida för att kunna hjälpa Anna med hennes hästar när hon reste i jobbet. Kravet var att han skulle slippa sätta på sig trikåer som han kallade dem, så då fick det bli westernridning. Vid den här tidpunkten hade inte Anna någon som helst relation till det sättet att rida och hantera hästen på, men handlingskraftig som hon är, så började hon leta efter sätt att lära sig. Hennes man är halvamerikan och hans pappa jobbade på en hästranch i USA, därmed var hästar inte helt främmande för Garry men han hade inget intresse av att lära sig rida. Tills behovet uppstod. Anna arbetar idag som IT-chef och har genom åren rest mycket i tjänsten.
Annas man Garry och hans senaste häst JF No Mercy Mischief.
Första hästen en unghäst
Anna hittade en westernridskola utanför Lerum där både hon och hennes man började ta lektioner. Hon ville lära sig förstå detta nya sätt att rida och vilka skillnaderna var. De red till att börja med på ridskolans hästar och anlitade sen en privattränare som hjälpte dem att skola om araben. Annas man Garry hade nu blivit riktigt westernbiten och ville ha en egen häst att jobba med och så att de kunde rida tillsammans. De fann en paintkorsning,
– En unghäst och ett sto till en helt nybörjare, alla fel man kunde göra, skrattar Anna.
En bekant som bodde i närheten ägde ett helsyskon till deras unghäst och introducerade dem till NH. Han hade gått kurs för Pat Parelli och var certifierad instruktör. Han lärde dem sen om markträning, kommunikation och hur man tränar ihop på bästa sättet. Anna kände igen mycket från hur hennes morfar hanterade och jobbade med hästarna, men samtidigt lärde hon sig nya saker och kanske framför allt att vara ödmjuk inför uppgiften för att kunna samla på sig så mycket nya grundkunskaper som möjligt.
Tillsammans med den nya ponnyn var de med i ett antal olika clinics och med all träning och kunskapsinförskaffande fick de en fantastisk häst som gick alla grenar i western. Men hon har även med hjälp av ponnyryttare gått ända upp till Lätt A i hoppning och dressyr. Hon gick till och med NM i gymnkhana. Denna fantastiska häst fanns med dem i hela 22 år.
Första gången var hemsk
Anna berättar om sin första lektion i westernridning:
– Jag fick så mycket skit från ridläraren. Jag var engelskt skolad och man skulle enligt läraren inte alls rida på det sättet. Själv kände jag bara, vad gör jag för fel? Det kan inte vara så annorlunda!
Anna kände sig urdålig, hon var då 23 år och hade ridit sen hon var tre, men blev helt utskåpad.
– ”Så kan du inte sitta i sadeln, du kan inte dra i tyglarna, så sitter man inte med händerna, inte dra där och sparka där!”. Det var som att jag satt på en häst för första gången någonsin. Jag var som världens nybörjare. Men jag kände att jag ville förstå det här. Och så påminde mig om att så dålig är jag faktiskt inte!
Anna visste att hon kunde rida en häst, men började ändå tänka att det var något hon hade missat gällande kommunikationen som är en viktig del i westernridningen kontra den traditionella skolan. Hennes mål blev att ta reda på flera skillnader, vad var det som gjorde att saker och ting inte funkade i ridning eller i samvaron med hästar?
Blev starten på något nytt
Detta blev ett avstamp för Anna och har sedan lett till att hon utforskat och fortfarande utforskar vad det innebär att vi upprättar en kommunikation med hästen. Det har blivit kärnan till den verksamhet hon driver i dag.
– Det intressanta är att det egentligen inte är någon skillnad mellan det konventionella sättet att rida och westernridning. Skillnaden är att de vanliga ridskolorna börjar i fel ända. Barnen lär sig att styra hästarna med tyglarna och händerna. Det gör man inte i westernridning, där styr man med benen och sitsen använder sitt fokus och betydelsen av vart man fäster blicken. Man använder inte tygeln genom att dra, utan använder neck rein, man lägger tygeln mot halsen. Och egentligen är det exakt det du gör när du kommer upp i klasserna i dressyr. Här sitter inte elitryttarna och drar i tyglarna för att svänga hästen.
Under de första westernlektionerna fick Anna rida utan tyglar, fick lära sig att rida med benen. Och för att kunna utföra det krävs det kroppskontroll och fokus, plus att våga släppa kontrollen.
Våga släpp kontrollen
Anna instruerar just kring detta, att våga släppa kontrollen.
– Traditionellt gör vi hästarna redskapsberoende genom att använda oss av kedjor, skarpa bett, spö, sporrar, dessa kan man absolut använda så länge vi vet syftet med dem. Men inte bara för att upprätta kontroll över hästen.
Anna menar att det är roligare, mer givande och säkrare att jobba så att hästen faktiskt vill vara med, inte bli tvingad. Det handlar om att ge hästen en uppgift och så löser man det tillsammans. Att vara ett team.
Westernridningen kommer ifrån att fösa boskap där hästen har en tydlig uppgift. När det kommer till exempelvis lasso-kastning så kan ryttaren inte styra hästen mot den ko han eller hon ska fånga in, hästen måste veta sitt uppdrag. Fokus riktas in mot den berörda kon och det är då hästens uppgift att ta sin ryttare dit så att den kan koncentrera sig på att kasta lasso. Samma är det i vanlig ridning, det är hästen som gör jobbet, medan ryttaren bara guidar.
Arbeta från marken
– Jag ser många hästar som är stressade och osäkra, att hästar beter sig på ett sätt som är besvärligt för ägaren. Vad man enkelt kan göra då är att se hur hästar beter sig i det vilda, det finns alltid en ledare. Dessa individer kan ta över rörelsen. Det är bara en häst som flyttar på alla. De varnar, lägger öronen bakåt och spänner blicken i den andra hästen. Flyttar den hästen ändå inte på sig, blir det något typ av utfall. Vi människor flyttar oss oftast naturligt, utan att vi ens vet det om vi befinner oss nära en stor häst som rör sig mot oss. Det räcker med att vi bara lutar oss på andra benet för att hästen ska uppfatta det som att vi flyttat på oss. Detta kan vi jobba med när vi arbetar på marken. Hästen får till exempel inte komma in till dig när du longerar utan att du godkänner det, annars longerar hästen dig.
Det är alltså av yttersta vikt att vi som människor och ägare tar den rollen, ledarrollen. Det är viktigt för att hästen ska kunna känna sig trygg. Att skapa ömsesidig respekt och tillit.
Bygg förtroende
Allt man kan göra på ryggen kan man göra från marken genom olika övningar och på så sätt bygger man starka band som man har stor nytta av i ridningen.
– Vad du gör som individ är att du går in, presenterar dig och tar över hästens rörelse. De första övningarna är att ta över rörelserna i bakbenen, motorn. Så om jag kan få hästen att flytta bakbenen utan att ta i den, bara använda mitt fokus och få den att korsa bakbenen, då kommunicerar jag att det är jag som har kontroll över bakbenen. Sen går jag vidare på frambenen, får den att backa och andra enkla saker. Vi måste ha med hästen mentalt, den måste vara med, annars kan det bli farligt. Jag testar hästarna för att se hur de reagerar när de hamnar utanför sin bekvämlighetszon, för då vet jag hur jag ska ta hand om det även när jag sitter på ryggen.
Egebjergs Roseanne (Rosie) Annas dressyrhäst som Anna här rider med westernutrustning för en westerntränare.
Den stora skillnaden mellan de olika sätten att rida
Anna menar att detta är grunden, att lära sig förstå hur hästen reagerar gör att vi vågar släppa kontrollen och våga lita på hästen. Det är den stora skillnaden mellan vanlig engelsk ridning och westernridning.
– Ridningen i sig själv är egentligen samma, man vill uppnå en självbärig, balanserad häst som är lyhörd för dina hjälper som lyssnar till små signaler. Vi vill ha en hållbar häst som ska hålla i många år, som vi kan ha roligt med.
För att uppnå det är det viktigt att träna hästen på rätt sätt och förstå hur den fungerar. Alla hästar är olika individer med olika förutsättningar, men för att den ska vara träningsbar måste den vara med i huvudet och förstå tränarens grundsignaler.
– Min dressyrhäst som är ett danskt varmblod, 175 centimeter i mankhöjd och avlad för dressyr, henne sätter jag på westernsadel, stångbett och rider på en hand. Eller rider med flaggor över huvudet, så klart hon ska klara det. Jag vill att mina hästar ska ha en tydlig av- och påknapp, när vi kommer in på tävlingsbanan då ska hon ta fram sitt bästa men när vi går av ska hon gå ned i energi och bli avslappnad.
Anna tävlar medelsvår dressyr men även i western. Under pandemin gick de flesta tävlingar ned men westerntävlingarna har dessvärre inte tagit sig riktigt än. Det finns ganska få och det är få deltagare som dyker upp. Anna hoppas att den här grenen kommer att få ett uppswing igen, då intresset finns.
Det är grunden som gör skillnaden
– Har man det här förhållningssättet som jag förespråkar spelar det ingen roll vilken disciplin du rider, du kan göra allt. Du får en förståelse för din häst, hur den fungerar hur du ska ta dig igenom olika hinder. Och det är inte bara för de som tävlar, utan gäller alla som rider även om man trivs bäst som skogsmulle. Man blir aldrig fullärd, alla hästar har saker att lära oss. Det gäller bara att ha en öppenhet. Viktigt att se helheten och hitta grundorsaken.
När det kommer till ren westernridning och förfrågan om man kan komma och rida det hos Anna brukar hon kanske svara lite oväntat.
– Grundridningen är densamma, det handlar mer om hur du jobbar med dig själv och din kropp men sen har ju westernridning helt andra grenar än hopp och dressyr men grunden är densamma. Alla våra hästar går egentligen western får de svarar på samma signaler, oavsett om jag sitter i en hoppsadel eller en westernsadel. Jag vill sudda ut gränserna lite, det är inte sadeln som gör skillnaden, hästen ska lyssna på samma hjälper.
Här är Annas tips för att skapa en bättre kommunikation och stärka banden mellan häst och människa:
- Max tre försök på en övning hur illa det än går, du sår ett frö/en tanke hos hästen.
- Lägg upp övningen så att det alltid blir en positiv upplevelse för hästen. För du vill bygga hästens självkänsla och självförtroende.
- Beröm det lilla. När hästen förstår att det alltid blir rätt och får beröm för det lilla så vet den att du aldrig kommer att be den om nåt den inte klarar av, med den vetskapen kommer den alltid ge dig ett ärligt försök.
- Vi måste låta hästen få göra fel, annars har vi inget att korrigera, vi kan inte förutsätta att saker ska hända som inte hänt.
- Se till helheten, analysera alla delar och hitta grundorsaken. Kan vara allt från utrustning, låsningar i kroppen, utrustning och liknande. En sak kommer sällan ensam och lyfter man på en sten kommer oftast något nytt fram som man då måste lösa.
- Det måste få ta tid. Det finns inga snabblösningar.
taggar
Liknande webbartiklar
- Göran är en av deltagarna i Bonde söker fru: “Jag ser fram emot att bli dökär”
- Ella var enda svenska ryttare vid western-VM i USA: "Jättespännande"
- Gymnasium i Södertälje erbjuder westernridning som inriktning
- Susanna importerade en vildhäst – hur gick det sedan?
- Western och dressyr kan lära av varandra: ”Problem handlar ofta om stelhet”
Planera för sommarbetet
Sommaren står för dörren och så även det stundade sommarbetet. Cecilia Müller ger tänkvärda tips utifrån hästens behov och hullstatus.
Handlar om att lyckas bryta en hulluppgång efter betesperioden
Varg skjuten under skyddsjakt i Norrtälje
Tidigare i april inleddes en skyddsjakt på en varg som dödade två minishetlandsponnyer. Under torsdagskvällen sköts en varg i närheten.
Mycket att tänka på vid träckprov
Att avmaska "för säkerhets skull" leder inte till parasitfria hästar, smittan ligger i stället dold och man riskerar att missa förekomst av stor blodmask.
FEI startar inte disciplinärende
För några veckor sedan publicerade Sportbladet en granskning av bilder på dressyrhästar. Nu meddelar FEI att de inte startar ett disciplinärende.
Stoet som fick ett extra föl
När fölet Bellatrix föddes slutade det i sorg, mamma Copperbridge klarade sig inte. I all förtvivlan tog historien dock en ljus vändning.
Trulsan fick inte bara ett eget föl – utan adopterade även Bellatrix
Veterinärer kritiserar SVT:s kommentatorer
Sveriges veterinärförbund menar att SVT:s kommentatorer i sändningar från världscupfinalen ”bagatelliserade och försvarade” blå tungor.
Helena Persson om bilolyckan
Under morgonen var hoppryttaren och A-tränaren Helena Persson med om en bilolycka. Hon berättar att de under omständigheterna mår bra.
Här är de populäraste hästnamnen
Agria har tagit fram en lista över de vanligaste hästnamnen. De populäraste namnen för ston, valacker och hingstar är människonamn.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
"Det syns på utsidan att de mår bra"
Unghästutbildaren och hoppryttaren Björn Svensson delar här sina tankar och rutiner om hur de ser till att hästarna alltid kan prestera på topp.
Rutiner vid tävling, resa och ridning under sommarens månader
Blandade flockar och bra staket
När två ponnyer dödades av en varg blev frågan aktuell i häst-näringen. Vi har ingen data gällande häst och varg, men vi kan lära av andra.
Neutralisera hästens flyktbeteende
Att hästen reagerar med flykt kan ha många olika orsaker. William Nilson Fryer har lång erfarenhet av att jobba med hästar där andra gått bet.
Att se sig själv i brevlådan
Annelie pryder nervöst omslaget av månadens tidning. Hästarna på gården tillfrisknar i takt med att nya hästar som behöver hjälp flyttar in.
"Det var ju bara lilla jag, sanningen och mitt liv jag berättade om"
Lurbo ridklubb gjorde krafttag mot leran
Tidigare var leran ett stor problem för verksamheten. Ordentliga åtgärder har lett till torrare anläggning, minskat näringsläckage och lägre veterinärkostnader.
Föreningens hållbarhetsutvecklare: "Allt blir så mycket mer lättjobbat"
Nicole Holmén om jobbet på Grevlunda
Hade du velat få lite spontana tips från Peder Fredricson när du trimmar dina hästar till vardags? Precis så har Nicole det, som är beridare där.
Årets första föl i russflocken på Lojsta hed
Igår föddes årets första föl i flocken på Lojsta hed, ett svart litet sto. Nu är det inte långt kvar innan hingsten Stinsen återvänder till flocken.
Känsliga luftvägar? Ta del av råd & tips
Våren är en härlig period, men också den tid då andelen partiklar i luften är som högst. För vissa hästar kan det innebära en utmaning för luftvägarna.
Andningshälsan är väldigt viktig för hästens allmänna välmående
Militärhästar opererade efter olyckan
Igår sprang det lösa hästar i centrala London. Armén berättar att två av hästarna har genomgått operation och att de förväntas återhämta sig.
Svenskarna till Nations Cup
Årets Nations Cup i dressyr har ändrats om och går nu endast i tre deltävlingar. Nu står det klart vilka svenskar som startar i den andra omgången.
”Det är inte hokus pokus, det är gymnastik”
Eamon Hickey fick i uppdrag att träna en fyraårig valack med mycket attityd och nerver. Maria Gretzer sa att ”här får du något att bita i”.
Madde berättar om jobbet som hästskötare
Catch Me Not S har ännu en lyckad tävlingshelg i bagaget. Peder Fredricsons hästskötare Madde berättar om jobbet och rutinerna.
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!