Text: Annika Grundberg
Foto: Privat

Det var tränaren Kajsa Boström som i ett blogginlägg uppmärksammade Lindas återkomst till hästryggen. Hon delade med sig av ett härligt klipp där Linda galopperar i havet och skrev: ”I dag fick jag en film från en så kallad återvändare. Den slog verkligen hårt på lyckosträngen i hjärta och själ hos mig”. Detsamma gjorde den hos Hippsons reporter som kontaktade Linda för att få veta mer.

Kärleken till hästarna som drar
Linda bor i Åsa i Halland. Sedan hon avslutade ryttarkarriären har hon istället gjort yrkeskarriär som bland annat vd inom den, förhållandevis mansdominerade, marina branschen, fått två barn och byggt hus. Men nu är barnen stora och hon ville tillbaka upp på hästryggen.
– Jag har ju ridit ibland, men det har kanske blivit en gång om året de senaste 20 åren, berättar hon.
Men med söner som numera klarar sig själva kände hon att tiden finns.
– Jag kände att nu finns det tid igen och kanske är det faktiskt min tur nu att få hitta tillbaka till det jag älskar och saknat så mycket. För jag har verkligen längtat efter både hästarna och ridningen något så enormt, inte minst som andningsrum, för att både hämta och ibland även få tappa andan med, njuta av deras fantastiska närhet och kärlek, närheten till naturen och att känna adrenalinet av deras kraft och styrka, säger hon.  

Ett slumpmässigt möte
När det inte längre fanns tid för hästar så fick Linda en passion för att springa, det blev hennes nya grej. Och det var just när hon var ute och sprang för en tid sedan som det omvälvande mötet ägde rum.
– Så en dag när jag var ute och sprang min kvällsrunda tog jag mod till mig och stoppade en trevlig kvinna som visade sig heta hette Annika Bergquist. Hon kom ridande på sin häst Joy vid ett stall väldigt nära där jag bor och jag frågade om hon visste om det möjligtvis var någon i deras stall som behövde en medryttare. Till min stora förvåning blev hon verkligen jätteglad över min fråga och berättade att hennes dotter Josefin befann sig ungefär där som jag var när jag slutade rida, det vill säga just fått tre barn väldigt tätt, utbildat sig och fått ett toppjobb. Josefin hann därför inte med sitt helt underbara nioåriga sto Tess och de ville gärna ha hjälp av en medryttare.
Linda provade och hon och Tess passade fint ihop vilket resulterat i att hon nu rider två gånger i veckan.

Tränat för Kajsa Boström
Att hon skickade filmen på sin galopp i havet till just Kajsa Boström är ingen slump. Under sina aktiva år tränade hon regelbundet för just Kajsa. Linda började rida när hon var sju år gammal efter att ha hängt med vid varje möjligt tillfälle till stallarna på Åby travbana där pappan hade hästar. Efter att ha ridit ett par år köpte familjen av ren okunskap två stora hästar efter varandra som inte var helt lätta.
– Kajsa Boström, som jag redan var i kontakt med då som dressyrtränare och som varit en underbart klok tränare genom åren, engagerade sig och hjälpte mig med ett enormt tålamod att försöka få ordning på dessa hästar. Jag ärvde också en del olika travhästar under min uppväxt från min pappa vars stora intresse är trav och uppfödning av travhästar. Han tyckte ju att de borde funka precis lika bra som dyra ridhästar. Så det blev faktiskt ponnyallsvenskan på en ganska så dräktig slutmätt travhäst vid namn Greta Way ett år. 

Första fälttävlanshästen
– Min hopptränare Sven Ingvarsson var den som till slut tyckte att jag faktiskt förtjänade att få en riktig ridhäst. Så Sven lyckades efter en hel del övertalning att övertyga min pappa om att vi skulle köpa min första blivande fältävlanshäst.
Det blev Another Angel, som då var fem år och som kom att bli Lindas ”once in a lifetime” sagohäst.
– Med honom fick jag ett nästan telepatiskt vänskapsband och vi lärde oss sakta men säkert vad som krävdes inom fälttävlan tillsammans och han följde mig vart jag än gick som en hund.
Köpet av honom blev också startskottet på Lindas fälttävlanskarriär. På meritlistan finns SM- och NM-guld, EM-starter och internationella starter upp till trestjärnig nivå. Linda är också angelägen om att lyfta fram Sven Ingvarssons nyckelroll i hennes framgångar då han var hennes stora mentor, tränare och mycket goda vän under alla hennes år inom fälttävlanssporten.

Satsade mot OS
– Jag var en av de få förunnade som hade den stora förmånen ekonomiskt att kunna få lov att satsa på heltid på fälttävlan så det blev en flytt till England där jag fick möjlighet att träna för Yogi Breisner på Waterstock House Training Center, Kyra Kyrklunds man Richard White och Barry Fox. Under ett par år tränade och tävlade jag där  med en långsiktigt plan att försöka kvala in för att kunna rida OS i Atlanta, men dit nådde jag aldrig.
En olycka på Falsterbo Horse Show satte stopp för satsningen. Linda slutade med fälttävlan och flyttade hem till Sverige med sina elva hästar.
– Jag sålde i samband med det flertalet av mina hästar, började utbilda mig på IHM Business School och under tiden tävlade jag just Another Angel upp till Prix S:t Georges i dressyr.

Vill bara få andas häst
Linda poängterar att det här inte är en comeback som ska leda till en ny tävlingssatsning. Hon njuter av att bara få vara i stallet och andas häst igen och att få rida Tess.
– Det är både en fröjd och stor förmån att få lova att rida denna fina häst. Så vi får se vad det leder till. En dag i taget och just nu njuter jag bara något så enormt av att få sitta på hästryggen igen. En gång hästtjej – alltid hästtjej! Jag hoppas att fler kan upptäcka hur härligt det är att ta upp denna passion igen.
Hennes råd till andra som längtar tillbaka till stallet och hästryggen efter ett längre uppehåll är:
– Man kan, så var inte rädd att prova. Jag har saknat kärleken till hästarna och det är underbart att vara i stallet igen. 

Linda och Another Angel på dressyrbanan.

Här ser ni Lindas och Tess härliga strandgalopp: