Text och foto: Annika Grundberg

Men vi backar bandet ett par veckor. Då Britt Johansson, som är tredje generationen att driva Haglunds sadelmakeri, som haft butiker både i Göteborg och Kungsbacka. Bestämde sig för att auktionera ut den allra sista JH-borsten, ryktborsten som var deras egna produkt men som inte görs längre.
– Jag kände det att varför ska den ligga på en hylla och bara vara ett nostalgiskt minne.
Hennes engagemang för att hjälpa hästar i det krigsdrabbade Ukraina hade väckts tidigare.
– Jag engagerade mig av en slump. Jag såg Nilla Karls inlägg, hon behövde hjälp och jag tänkte att jag har ju massa saker och har ett Facebookkonto som består av hästmänniskor. Så jag tänkte att jag måste kunna hjälpa till att sprida det här, så då gjorde jag det. Det blev en enorm respons direkt.
Nilla bor i Skåne och det är hos henne det Britt samlar in hamnar innan det packas om och körs av Josephine Robéus ner till Ukraina.
– Först slängde jag ur mig att jag kan köpa täcken billigt för 250 kronor och frågade vilka som ville vara med och sponsra. Den här gången har jag frågat efter sjukvårdsartiklar, för det är det så ont om. Folk skänker pengar och så redovisar jag för varje vad jag köpt för deras pengar. Jag tar en bild med kvittot bredvid och skickar till dem.

Men tillbaka till ryktborsten
Britt la ut på sociala medier att ryktborsten auktionerades ut och Hippson skrev också om det. När Britt stängde auktionen var det högsta budet lagt av Margret som driver Raduhetta islandshästar med dottern Louise. Britt och Margret kommer båda att ha uppnått pensionsålder när 2023 är slut och det är mycket nostalgi när de pratar om svunna tider. För Margret är det roligt att återigen få äga en JH-ryktborste och det värmer att pengarna går till hästarna i Ukraina.
– Jag var med och budade dels för att det är Haglunds, som man har en sådan känsla till och hur allting började när jag var liten flicka. Hur jag gick in i butiken och köpte en hovkrats och var i butiken hur länge som helst bara för att få känna dofterna. När min syster Lena och jag hade köpt Prinsen så hade jag en bunt pengar och köpte en Stübben Siegfrid, för det skulle man ha, och ett träns och ett täcke.
Prinsen var en islandshäst och året var 1977.
– Vi köpte allt och det var så stort. Då köpte jag även min första ryktborste, en JH-borste och nu ska jag få en till. Den här borsten ska ramas in och den ska inte användas.
För dottern Louise blev ryktborstköpet först en chock. De två har nyss slagit ihop sina företag och jobbar tillsammans.
–  Jag bara ropade: ”mamma! Vad har du gjort” Vi har gått ihop med våra hästföretag nyss. Mamma gillar att spendera, jag är lite mer sparsam. Men när hon berättade varför så var det ju lugnt.

Tidigare på Hippson.se
Auktionerar ut sista ryktborsten till förmån för Ukraina
Sista ryktborsten samlade in hela 6 000 kronor
Gästblogg: En ryktborste som håller en livstid