Text: Natalie Lindholm
Foto: Tomas Holcbecher

När Hippson når Sara står hon och tittar på sonens fotbollsträning. Efter många dagar med regn skiner solen äntligen. I slutet på september ska Jack, som gick EM i år få komma ut och tävla ett par trestjärniga tävlingar och sen är säsongen snart över för i år.
– EM var ganska tufft för honom men det känns som om han växte med uppgiften, berättar Sara som säger att Jack var i väldigt fin form efter EM, trots att tävlingen kom lite som en överraskning för honom.
Årets EM-terrängbana var tuff för alla. Regnet hade gjort underlaget blött och hästarna sjönk i varje språng. Vid första anblicken tyckte Sara dock att banan såg fin och välbyggd ut.
– Det var stort och rejält och jag förstod att det skulle bli svårt men jag tänkte att om vi bara har flyt och kommer igång bra är det inte omöjligt trots att min häst inte gått så mycket.

Alla hinder blev större
När Sara väl gick ut som femte och sista ryttare i laget visade det sig att underlaget inte höll alls.
– Vi sjönk ner ungefär 20 centimeter ner i marken redan från start. Så alla hinder blev ju betydligt större och får man inget bra avstamp före hindret blir varje hinder en svår uppgift. Jag försökte lotsa Jack rätt eftersom jag var sist i laget och ville göra mitt bästa, förklarar Sara som tycker att valacken tog uppgiften bra, även om det blev en utbrytning på ett hinder.
– Jag försökte hålla lite till vänster och lite till höger om vartannat men vart jag än red så sjönk vi ner. Jag hade i bakhuvudet att jag har en ung orutinerad häst men tänkte att jag måste göra det bästa för honom.
Strategin blev att rida i ett tempo ekipaget kunde ta sig i mål på utan att bränna Jack för tidigt.
– Sista vattnet och kombinationen gick han jättebra och de två sista hindren spetsade han öronen och var väldigt stark, berättar hon och konstaterar att det trots allt blev en bra runda som han lärde sig mycket på.

Fel att lägga mästerskapet där
Så här i efterhand är hon dock kritisk till banan och säger att det är tråkigt att lägga mästerskap på ett underlag som inte håller. Under VM 2014 som gick på samma bana var Sara höggravid och därför med som åskådare, men underlaget var riktigt dåligt redan då minns hon.
– De har byggt upp anläggningen för väldigt många miljoner och allting runt omkring var fantastiskt fint så jag förstår inte varför man inte lägger ner lite mer pengar på terrängbanan.
Att rida på underlag som inte håller måttet är varken juste mot hästar eller ryttare menar hon.

Hoppas på en plats i OS-laget
Nästa stora satsning är såklart OS 2024 där Sara hoppas på en plats i laget. Efter EM gjorde hon en utvärdering om vad hon måste bli bättre på och nu skruvar hon på alla skruvar för att höja sig några nivåer till nästa år. I stallet står flera fina hästar, snart redo för större uppgifter. Sara nämner bland annat sjuåriga Dinathia som kan vara den bästa häst hon någonsin suttit på.
– Hon har verkligen allt man vill ha i en häst!
Sexåriga Cracks Swea undan Saras mästerskapshäst Wega har precis börjat göra internationella starter och så har hon såklart sin Chicuelo och Jack. Alla hästar är på väg upp och Sara ser optimistiskt på de kommande åren. Under Bundeschampionatet i Tyskland i höst fick hon dessutom chansen att träna för sin gamla tränare Elisabeth Lundholm som var på besök. Ett möte som gav lite extra motivation.
– Vi var ett sånt radarpar under tio år så att få chansen att träna ihop igen var väldigt roligt och inspirerande, säger Sara glatt innan vi lägger på.