Vi möter gryningen och distriktsveterinär Moa Berggren på mottagningen utanför Eskilstuna. Moa packar bilen och förbereder dagens olika patientbesök. En termos står i mugghållaren och en smörgås ligger på passagerarsätet. Moa skrattar lite när hon stuvar in mobil röntgen och tandvårdsutrustning i skåpbilen.
– Man kan göra väldigt mycket på plats i stallet med rätt utrustning och det underlättar för både djurägare och våra patienter.
  
Stort kunskapsnätverk
Moa utgår från mottagningen i Eskilstuna, men arbetar i hela Sörmland som ambulerande hästveterinär. Hon jobbar dagtid och möter alla sina patienter i deras hemmiljö. Besöken är ofta bokade i förväg men kan lika gärna vara akuta sjukvårdsbesök.
Moa är en av 80 veterinärer inom Distriktsveterinärerna som har specialintresse för häst och som tillsammans bildar ett internt kunskapsnätverk. Hon har ett särskilt intresse för internmedicin och fölsjukvård och har vidareutbildat sig till AI- och seminveterinär. På frågan vad som fick henne att satsa på veterinäryrket kommer svaret tvärsäkert och omedelbart.
– Hästintresset, plus ett allt större intresse för medicin. Kontakten och samspelet med djurägaren ger dessutom arbetet det där lilla extra. Det är givande och roligt att planera vården av patienten tillsammans. Jag trivs med mitt jobb alla dagar i veckan.
  
Kan göra väldigt mycket ”i fält”
Moa jobbar med allt från förebyggande hälsovård till mer avancerade utredningar inom alla områden. 
– Man kan göra väldigt mycket i fält med modern utrustning, konstaterar hon och räknar upp röntgen, ultraljud, endoskopi, gastroskopi, enklare hältutredningar, munhåleundersökningar och medicinska utredningar. 
– Det är fantastiskt roligt att ha ett yrke som kräver ständig nyfikenhet och utveckling. Jag ställs inför nya utmaningar varje dag och får användning för hela min veterinära kompetens.
Kompetens är något som hela tiden behöver fyllas på, inom kunskapsnätverket för häst i Distriktsveterinärerna finns individuella kompetensutvecklingsplaner för alla och olika grupper som specialiserar sig inom sina ämnesområden och sedan delar med sig av kunskap och kompetens till övriga kollegor.
  

Hältutredningar är en vanlig del av Moas vardag. Foto: Lina Larsson
  
Kunniga hästägare assisterar
Moa har en bakgrund som hästveterinär på ett djursjukhus och jag undrar över skillnaden i arbetssätt jämfört med hur hon jobbar i dag?
– Det är på många sätt ett friare arbete att vara ute på fältet. Men jag måste ju klara mig själv, utan sköterskor och assistenter. I stället får hästägaren assistera vid behov, säger hon och fortsätter: 
– Man får helt enkelt jobba utifrån förutsättningarna på plats. De allra flesta hästägarna är nyfikna, kunniga och vill förstå och lära sig om hästens skada eller sjukdom. De känner ofta hästen väldigt väl och vi blir ett litet team i stallet. Det fungerar väldigt bra, berättar Moa.
– Att få träffa och undersöka hästen i sin egen hemmiljö är ofta en stor fördel och bidrar till en bra helhetsbild, säger Moa eftertänksamt.
  
Stor variation i arbetet
Den ena dagen på jobbet är inte den andra lik, men vanligtvis kommer Moa in strax före åtta på morgonen och kollar upp vad hon har för inplanerade besök. Hon förbereder besöken och packar den utrustning som behövs.
– Det är väldigt olika hur många besök det blir på en dag. Ett besök kan omfatta tandvård på många hästar på samma ställe och ta flera timmar. Eller så fylls dagen med en kombination av planerade och akuta besök, berättar Moa.
För det mesta är hon ute på olika jobb hela dagen. Lunch intas på resande fot eller under ett snabbt stopp på veterinärmottagningen.
– Jag försöker skriva journaler och göra i ordning prover fortlöpande, men det blir förstås en del sådant även när jag kommer tillbaka till vår veterinärmottagning på seneftermiddagen. Då ska jag även städa ur bilen och kolla om det är något inför morgondagen jag behöver förbereda. Jag kollar upp provsvar och ringer djurägare innan det är dags att åka hem.
 
Älskade gamla hästar
Även om Moa lägger ner sin själ i att hjälpa alla patienter är det vissa av dem som dröjer kvar lite extra i minnet. Inte minst träffar hon många äldre hästar ute i fält, som ägarna av olika anledningar inte vill eller kan åka in med till klinik. Men som är väldigt älskade och kära familjemedlemmar.
– Det kan vara hästar som inte har varit hemifrån de senaste 20 åren, då kan det kännas fel att lasta dem och åka i väg. I alla fall om det kan undvikas.
Moa berättar om en äldre islandsvalack hon utredde hemma i stallet för lite drygt ett år sedan. Han hade börjat magra av och klia sig väldigt mycket, det visade sig att han hade en tumör i buken.
– Jag behandlade med kortison och han blev tillfälligt mycket bättre. Att jag minns patienten så väl beror på att djurägaren var så otroligt mån om sin häst. Dessutom var det ett intressant fall ur ett medicinskt perspektiv.
Valacken kunde inte botas, men behandlingen förlängde livet på honom och gav honom en fin och smärtfri sista period i livet. Och hans ägare fick tid att ta farväl.
Moa nämner även ett pågående case med en 36-årig tandpatient. Hon har fått dra ut ett par lösa tänder på hästen och nu hjälper hon den kontinuerligt på olika sätt. Han mår alldeles utmärkt och äter väldigt bra.
– Det känns bra att hjälpa äldre hästar att åldras värdigt och engagemanget hos djurägarna får en speciell plats i hjärtat. Samtidigt har allt ett slut och då finns vi där och stöttar och avslutar på ett lika värdigt sätt.
– Det är viktigt, säger Moa med eftertryck.
  
Hjälps åt med komplicerade fall
När man pratar med Moa är det svårt att inte tänka på hur vitt skilda patienter hon träffar och vilka krav det ställer på en bred kompetens. Det gäller såklart även Moas kollegor inom Distriktsveterinärerna, som har satsat mycket resurser på kompetensutveckling de senaste åren. Målet har varit att säkra en bred kompetens för jourverksamheten, men också en möjlighet för hästintresserade veterinärer att specialisera sig inom olika medicinska ämnesområden på häst.
Samarbete mellan kollegor och mottagningar är väldigt viktigt. I Sörmland, liksom mellan de flesta Distriktsveterinärmottagningarna i landet, finns ett gott samarbete. Målet i Sörmland är att minst två veterinärer inom området ska kunna utföra avancerade undersökningar, utredningar och behandlingar på häst.
Teamet styr över de mest avancerade fallen till dessa veterinärer. På regelbunden basis utbyter man sedan kunskap kring olika fall med hela arbetsgruppen.
– Vi som arbetar mycket med häst och med de avancerade fallen delar med oss av vår kompetens. Det är lite som ett villkor för att vi själva ska få specialisera oss och kompetensutveckla oss.
– Våra kunder efterfrågar också mycket kunskap och vi har fulla hus när vi arrangerar föreläsningar i olika ämnen. Och det är riktigt kul, fortsätter Moa entusiastiskt.
Vi tackar Moa för bilden av hur det är att arbeta som hästveterinär inom Distriktsveterinärerna och någonstans därute finns alltid en distriktsveterinär på väg i en röd bil. När du behöver.
Dygnet runt, året om.