Text & arkivfoto: Anna Nordin
  
Gerd Heuschmann – tysk beridare, veterinär och debattör – kommer regelbundet till Jädra Gård i Enköping för att föreläsa och hålla träningar. Han menar att eftersom tygelhälta och vissa typer av ryggstelhet skapas av felaktig ridning, kan man också avhjälpa det genom korrekt ridning. Självklart efter att en veterinär undersökt hästen och uteslutit andra bakomliggande orsaker.
Vissa ojämnheter i hästens rörelser verkar vara extra svåra att komma till rätta med, många av de fallen kan vara så kallad tygelhälta. Alltså när hästens naturliga snedhet har förvärrats av ridningen, tvärtemot intentionen. Första gången tygelhälta nämndes i litteraturen var 1959.
  
Ridning förvärrar symtom
En tygelhalt häst som visas vid hand visar allt från inga symtom alls till moderat hälta, vanligen bak. Vid longering kan otakt/hälta synas i olika grad, ofta flyttar den sig så att det inre bakbenet är det som visar hältan. Hästen kan också böja sig utåt, och titta åt utsidan, i stället för att låta kroppen följa voltspåret.
Under ryttare brukar symtomen förvärras. Ibland syns de inte alls när hästen går i sitt svaga varv, men blir klart värre i det starka varvet. Hästen är ofta stel och uppvisar problem med kontakten. Den kan också uppfattas som antingen lat eller springig.
Det naturliga rörelseschemat i gångarterna är inte liksidigt och rytmiskt, vilket brukar synas tydligast i skritt. En del hästar protesterar, ibland går det så långt att de börjar resa sig.
Kroppsliga kännetecken kan vara dålig eller felaktig muskelansättning och fysiska spänningar. Ryggmusklerna brukar enligt Gerd vara ömma och är ibland ojämnt utvecklade och spända.
– Ofta är den övre halsmuskeln dåligt utvecklad, den undre kan vara stor och ge underhals. I övergången mellan hals och manke kan det gå ner som en grop, i stället för en mjuk övergång. Svansen hålls ofta högt och spänt, ibland även snett, säger han.
  
Balans = en nyckelfaktor
En tygelhalt häst saknar enligt Gerd Heuschmann horisontell balans, den har därför inte en chans att arbeta på ett sätt som minskar dess naturliga snedhet. Alltså den snedhet som alla hästar har, på samma sätt som vi människor är höger- eller vänsterhänta.
De tre första punkterna på utbildningsskalan; rytm (takt), lösgjordhet och kontakt (stöd) är alla sådant som behövs för att uppnå balans. I lösgjordheten ingår den svingande ryggen, där hästen arbetar genom sin rygg på ett korrekt sätt. Om den går med sänkt rygg eller med överböjd, spänd rygg (à la rollkur) har hästen inte uppnått lösgjordhet.
Ett vanligt ryttarmisstag är enligt Gerd att förväxla framåtbjudning med fart.
– Om du hela tiden trycker hästen framåt, ur dess komfortabla tempo, hur ska den då kunna bli lösgjord? Du behöver ”sitta på stället”, landa i sadeln, känna hästens rygg och känna hur den svingar. När du utan drivning bara sitter avspänt och följer hästen i dess rörelse på ett harmoniskt sätt, då kan du driva. Men inte innan! Och se till att din drivning är i takt med hästens rörelse. Du ska gunga, inte trycka, den framåt.

Dra inte i innertygeln
Något annat som ofta händer är att ryttaren blir dragande i innertygeln i det stela varvet, vilket får motsatt effekt och bara ökar den naturliga snedheten.
– Vill du att hästen ska slappna av och bli mjuk måste du börja själv, säger Gerd.
Lösningen är att sträva efter att få kontakt på båda tyglarna.
– Har du kontakt på yttertygeln kan du ge av den, i stället för att dra i den inre och därigenom få hästen att ställa inåt. Man kan inte dra för att bli av med spänning, man måste ge för att skapa avslappning.
  
1. Galopp på långa tyglar
Gerd delar med sig av tre övningar som kan hjälpa tygelhalta hästar, eller andra hästar med ryggproblem.
– Självklart förutsätter detta att hästen först har blivit undersökt av veterinär och att man har kunnat utesluta andra anledningar till ojämnheten, poängterar han.
  
Det snabbaste sättet att stretcha hästens rygg och bakdel, och få den att komma upp med ryggen, är att låta den galoppera i ganska högt tempo på långa tyglar.
– Men är den ordentligt låst i ryggen får du hålla i dig, då kan den bocka rejält, varnar Gerd.
Det bästa är naturligtvis att galoppera ute i naturen, där hästen kan få sträcka ut ordentligt. Ju större steg den kan ta, desto mer stretchas bakdelen när bakbenen sätts in under kroppen i galoppsprånget.
– Börja i ridhuset och läng ut tygeln successivt. Tröga hästar brukar bli piggare av detta och springiga hästar brukar faktiskt bli lugnare, säger han.
  
Målet är att du ska kunna låta hästen galoppera på helt lång tygel, och att den själv håller ett jämnt tempo. När den sänker huvudet och bara galopperar på kan du samla upp den och sakta av till skritt. Normalt räcker 10 till 15 minuters galopparbete för att hästen ska komma upp med ryggen.
  
2. Långsamt sidvärtsarbete
Sidvärtsarbete i olika former är lösgörande, eftersom det skapar rörelse i bäckenet.
– Men det kräver att ditt säte är mjukt, säger Gerd.
Om du rider med spänning, och tvingar fram rörelsen, blir hästen i stället stel och spänd. Ju stelare hästen är, desto långsammare tempo måste du rida i för att rörelsen ska bli lösgörande.
– Du märker när hästen börjar tugga, då är du på rätt spår. I skänkelvikning är ryggraden rak, vilket är lämpligt för en stel häst. I öppna måste ryggraden rotera en aning, vilket endast är möjligt om hästen har en mjuk och avspänd ryggmuskulatur, säger Gerd.
Öppna är samlande eftersom rörelsen kräver att hästen böjer sig och kommer in under sig med det inre bakbenet. Den inre höften sjunker ner en aning, och det kan bara åstadkommas med en svingande rygg.
– Är din häst inte redo för öppna på grund av en spänd ryggmuskulatur så håll dig till skänkelvikning, tipsar han.
  
Inled i skritt, räkna med att det till en början tar cirka 30-40 minuters skrittarbete för att få hästen att komma upp med ryggen och börja arbeta korrekt. Rid på en stor volt och be hästen flytta undan från din inre skänkel. Varje steg ska vara litet och långsamt, utan tvång. 
– Du ska be hästen, inte tvinga den, ditt säte ska vara mjukt. Bli inte klämmande med skänkeln, din hjälp ska vara kort och lätt, säger Gerd.
Om hästen inte lyssnar, ge en tydlig och stark skänkelhjälp, men utan att bli emotionell eller aggressiv. När hästen tuggar betyder det enligt Gerd att spänningarna i ryggmuskulaturen släpper.
– Bry dig inte om var hästen har sitt huvud, det kommer att bli rätt när ryggen arbetar korrekt. Håll din hand i samma höjd som hästens huvud och ha en lätt kontakt. Dra aldrig ner huvudet. Tyglarna är till för att tala om för hästen att inte springa iväg, utan att den ska stanna hos ditt säte. En självständig hand, och kommunikation genom sätet, gör att hästen kommer upp med ryggen.
  
Den här övningen har samma lyftande effekt på ryggen som galoppövningen, även om den tar längre tid.
– För att uppnå mjukhet är den här övningen nödvändig, säger Gerd.
När den fungerar i skritt kan du jobba på liknande sätt i trav och så småningom i galopp.
– Var noga med tempot, rid långsamt! Ha som motto att aldrig rida fortare än att du kan sitta bekvämt. För sitter du inte bekvämt kommer du att spänna dig och då kommer ditt säte att vara obekvämt för hästen. Vilket omöjliggör för den att bli avspänd i ryggen.
  
3. Longering över kavalettibockar
Har hästen varit spänd och oengagerad i ryggen under en längre tid kommer den att bli öm i muskulaturen av träningen.
– Då kan det vara bra att köra varannandagsträning, tipsar Gerd, så att ryggen får vila och variation när den är öm.
Dessa dagar kan du till exempel låta hästen klättra upp och ner för backar, eller longera den över små hinder. Ställ tre till fyra kavalettibockar med sex meters mellanrum på volten, och låt hästen galoppera över dem.
Ryggens rörelse i galoppen, och de låga hoppen, kommer att ha en lösgörande effekt på rygg och bakdel. Dessutom kommer ryggen upp och börjar arbeta korrekt.
– Börja med bara en kavaletti, och kanske i trav, beroende på hur van din häst är. På sikt kan du variera övningen genom att till exempel ha sex meter, tre meter, sex meter, tre meter mellan dina kavalettibockar – och senare tre meter mellan varje.
– Alla dressyrhästar borde få hoppa emellanåt, om inte annat för sin ryggs skull, säger Gerd.

Redaktion Hippson

redaktion@hippson.se