Tack för alla kommentarer runt sadeltvångsinlägget! Verkar som om många av er skapar er egen rutin runt eran häst som ni kör på. Jag tror det är bra och viktigt för att hästen skall känna sig trygg med något som faktiskt är såpass obehagligt och onaturligt för dem som sadling. Ibland får man gå ifrån regelboken lite, exempel som att hästen måste "stå still vid uppsittning" och faktiskt se vad min häst som individ behöver för att må bra.

Nu till något annat! Jag har haft två preimärer under veckan som varit och de har både varit något så roligt som hoppning! Både Oprah och Cavall har fått, med spetsade öron, hoppat över lite hinder. Oprah är ju gammal i gemet sen förut och tävlat upp till 130, men har ju varit skadad en period och har nu kommit så pass långt att jag kan börja hoppa lite med henne igen. Cavall vet jag är hoppad lite sen innan han kom till Strömsholm men det var första gången här, med mig och med alla hans unghästkompisar.

Oprah gick markarbete på en upphöjd bom och fick sedan avsluta genom att hoppa igenom en serie några gånger. Vilket rolig häst det är! Öronen var nära att gå ihop så spetsade var de. Jag kunde inget annat än att skratta mig igenom serien för hon hoppade så fint och det verkligen kändes i hela hästen hur roligt det var att vara tillbaka på banan. Nu skall vi forsätta jobba så är hon förhoppningsvis snart med i klassen igen.

Sprall Cavall kom tillbaka till unghästskolan efter en kort förkylning och det med bravur. Han var jättepigg och glad att få ridas igen. Det var så skönt att få tillbaka honom och få komma upp på hans rygg, har saknat honom! I slutet av gårdagens lektion fick alla unghästar skutta över en liten stock. Cavall visste precis hur han skulle göra och taxerade fint men sen kunde han inte låta bli och av ren glädje gick det liiiite fortare efter hindret än innan. Underbart med glada unghästar som har hittat sin grej!

Så guldstjärna till dem, skönt att de är tillbaka igen båda två!

Nöjd Oprah efter hoppremiären!

Har fått lite frågor om hur jag tänker kring sadeltvång nu när jag rider Oprah som lider av detta. Jag har tidigare aldrig haft bekymmer med sadeltvång på någon häst så det var en ny erfarenhet för mig. Men jag tänkte dela med mig lite hur jag gör och tänker för att Oprah inte ska få panik vid sadling. Jag har (med uppbackning av min stallchef såklart) en metod som funkar bra på henne men hon är ju som sagt den första hästen jag haft som har sadeltvång så jag är absolut ingen expert inom detta område.

"Sadeltvång är ett obehag som en häst eller ponny kan känna vid sadling och eventuellt också vid uppsittning. Sadeltvång kan vara allt från milt: hästen trampar omkring och spänner sig vid sadling och uppsittning, till gravt: hästen reser sig eller faller ihop. "

När jag sadlar så låter jag henne aldrig vara uppbunden utan jag har henne alltid tränsad och sen står hon lös med tränset på. Ifall hon skulle få panik vill jag att hon inte skall bli mer skärrad av att hon sitter fast. Sen tänker jag ganska exakt så som vi jobbar när vi skall vänja unghästarna vid sadeln faktiskt. Jag lägger försiktigt på sadeln, pratar, klappar och uppmuntrar henne. Ser till att hon är med och tittar på mig vad jag gör. Jag spänner bara till första hålet inne i stallet och sedan leder jag ut henne och ägnar några minuter med att gå/springa runt stallplanen där jag succesivt spänner sadelgjorden ett hål i taget.

När gjorden är tillräckligt spänd och det är dags att sitta upp så fortsätter jag på unghästtemat genom att dra i stigbygeln, gunga på sadeln, hoppa upp och ner och lägga lite tyngd i stigbygeln med handen. Hela tiden har jag koll att hon tittar på mig och inte har blicken eller fokus på något annat utan hon skall vara medveten om vad jag gör hela tiden. Efter det brukar det inte vara några som helst problem att sitta upp med foten i stigbygeln och hon har aldrig fått sadeltvång under tiden jag rider henne utan då är hon hur gullig som helst.

Jag har märkt att när hon kan få tvång är när jag har spänt sadelgjorden och skall lämna min position från sadeln till att ta i tygeln framme vid hennes hals. Då kan hon få panik och kasta sig bakåt. Så när jag har spänt så får jag vända mig sakta samtidigt som jag kliar och pratar med henne. Då brukar hon inte ens vicka på öronen åt det.

Så på detta sättet jobbar jag och vi när vi vänjer unghästarna vid sadel och det funkar även som sagt på Oprahs sadeltvång. Kommentera gärna om hur ni gör! Alltid bra med nya tips och idéer till att lösa problem!

Igår så trodde jag ju att det var Danielträning som vanligt, men tjii fick jag för där stod Lasse Parmler i egen hög person i manegen och skulle ha dagens hopplektion med oss. Vi fick en lång och bra framridning med hopphästens dressyr som innehöll skänkelvikning, öppnor och tempoväxlingar. Sedan hoppade vi lite studs där vi tränade på att ge ordenligt med eftergift för att avsluta med en liten bana där vi skulle applicera det vi gjort i framridningen på själva banhoppningen. Alltså samla upp och tänka lite öppna i svängarna, korrekta vägar, korrekt tempo och sits.

Kikko var superduper taggad och var lite lätt i bakändan titt som tätt och ville inte alltid hålla samma galopptempo som mig. Jag gillar honom skarpt haha! Taggade hästar ska det va'! :)
Lasse är en del av Strömsholms lärarkår så vi kommer att få rida för honom mer framöver. Vi är bra bortskämda med bra lärare på Hippologprogrammet!