Text & foto: Anki Yngve
  
Det var fullsatt i Flyinges stora ridhus under lördagskvällen. Charlotte inledde med att poängtera hur viktigt det är att den unga hästen får rätt start, att man jobbar fram en kontakt och ett partnerskap.
Hennes testridningar liknar nästan clinics, hon delar med sig både av sin känsla och av sina erfarenheter.
– Det är så jag vill ha det, jag blir själv väldigt frustrerad om någon bara säger att ”det känns bra” utan att förklara varför och på vilket sätt! 
  
1. Lita på din känsla
Charlotte Dujardin beskriver hästarna med vilken känsla de ger henne, detta behöver dock inte innebära att den som tittar från marken upplever samma sak.
– Ibland kan man inte riktigt se en viss kvalitet hos en så här ung häst som yttre betraktare. Men jag som ryttare känner den, att hästen har något speciellt, förklarar hon.
Därför kan det vara klokt att inte lyssna alltför mycket på ”tyckare”.
– Om jag gillar det jag känner när jag rider, då lyssnar jag inte så mycket på vad de på backen säger. Uppifrån ryggen känner jag om hästen har potential att utbildas till en viss nivå, även om den inte är där i dag.   
  
2. Bra skritt och galopp
När det handlar om gångarterna är Charlotte aldrig orolig för traven.
– Jag letar framför allt efter en bra skritt och en bra galopp. De gångarterna kan man självklart förbättra, men egentligen inte ändra så mycket på i grunden, säger hon och fortsätter:
– En normal trav, med god rytm, kan däremot ändras och bli ganska spektakulär med rätt träning.
Charlotte berättar att hon nästan alltid börjar ett träningspass i galopp, efter att först ha värmt upp hästen.
– Detta eftersom jag vet att galoppen gör kvaliteten på den efterföljande traven bättre.
  
3. Motivera till framåtbjudning
Dujardin anser att så här unga hästar måste få galoppera på framåt, de behöver inte alltid vara på tygeln.
– Jag gillar att låta dem få öppna upp ordentligt ute på ett fält. För jag är ganska lat, jag vill lära dem att gå av sig själva.  
Ryttaren har ett viktigt ansvar i att inte kräva mer av hästen än vad den fysiskt klarar av.
– Det värsta du kan göra mot en så här ung häst är att stressa på den för att någon annans häst i samma ålder har kommit längre.
Charlotte berättar att hon och mentorn Carl Hester inte tränar sina fyraåringar speciellt mycket på bana.
– Vi rider ut mycket, de får marschera upp och ner för backar så att de lär sig att röra sig genom kroppen.
  
4. Hitta balans och självbärighet
Flera av de unga hästar hon hoppar upp på under testridningen har inte riktigt hittat sin balans ännu, vilket inte är så konstigt. De är ju bara fyra år.
– Då får jag hjälpa hästen att hamna i rätt balans där den kan bära sin hals och sitt huvud, så att den inte hamnar i framvikt, säger Charlotte och fortsätter:
– Jag är inte intresserad av att ta reda på hur högt de kan lyfta sina framben utan vill hitta en fin rytm och en god balans.  
En häst i balans ger lite mer uppförsbackekänsla, även om den bara är fyra år. Samtidigt som stödet i handen är mjukt och varken glappar eller blir för starkt. Hästen ska inte försöka springa ifrån ryttaren eller dra honom eller henne framåt.
– När de blir starkare i kroppen kommer skuldrorna upp. Då kan man ge hästen tyglarna och den stannar i ramen.
  

Hästen ska bära sitt eget huvud.
  
5. Lär den att inte hänga i handen
Vissa hästar inbjuder till och vill att man ska hjälpa att balansera upp dem med handen, att man liksom bär deras huvud och hals. Det är ditt ansvar som ryttare att jobba bort detta, genom att stärka hästens egenbalans.
– När din häst är balanserad kan du sedan be den om mer, utan att få det i handen. Då den blir stark säger jag ”nej, jag kommer inte att bära dig, du får bära dig själv”.
Så fort hästen hamnar ur balans och börja luta sig mot handen korrigerar Charlotte, på ett mjukt men konsekvent sätt.
– Det är mitt jobb och handlar om att utbilda hästen, den vet inte av sig själv hur den ska göra. Du ska ge hästen trygghet och självförtroende, så att den jobbar med dig och inte mot dig.   
  
6. Stora hästar behöver mer tid
De elva fyraåriga hästar Charlotte får testrida skiljer sig rejält åt, både i modell och storlek.
– Stora hästar tar lite längre tid på sig eftersom de är vekare i kroppen och kan ha svårare med balansen. En liten häst är av naturen starkare i kroppen, förklarar hon.
Charlotte rider lätt i traven på nästan alla hästarna, det brukar hon göra på fyraåringar. Men på Sandra Sterntorps Swedish Diamond känner hon att hon faktiskt kan sätta sig ner en stund, i och med att han är så mogen och fin i sin kropp.
– Det här är den första hästen för dagen jag känner att jag kan sätta mig ner på. Egentligen är det inget jag gör på mina fyraåringar, jag vill att de lär sig att svinga i ryggen. Men den här är så naturligt loss i sin rygg, sitter jag ner ändras faktiskt ingenting där.
  
7. Snabba reaktioner
Något Charlotte kollar av hos samtliga hästar är hur kvickt och bra de svarar för hjälperna, framför allt för skänkeln. Hon beskriver det som att hon ställer frågor till hästarna och att de är lite olika snabba och tydliga i sina svar.
– När jag har ställt en fråga med skänkeln och har fått svar gör jag ingenting mer utan är passiv ett tag. Saktar hästen ner kan jag ge en liten påminnelse, men det är jätteviktigt att inte sitta och klämma eller hacka.
Ett annat generalfel är att be hästen att gå framåt och sedan bromsa med tygeln samtidigt.
– Om jag ber den att gå fram måste jag också släppa fram den, annars blir det ologiskt.
Vad gäller tygeln eftersträvar Charlotte att kunna rida med sin hand i framåtläge, där hästen söker efter en fin kontakt.
– Inte på ett starkt sätt, men på ett sätt där den känner sig bekväm och trygg.
Hon avslöjar att Valegro faktiskt inte var naturligt lösgjord som ung, han var till och med ganska stark eftersom han hade en massa motor som han inte riktigt kunde behärska.
Hemma rider Charlotte förresten så här unga hästar utan sporrar och spö, för att säkerställa att de inte blir beroende av för stark hjälpgivning.
– Jag vill lära dem att gå själva redan från början.
  
8. Jobba mot liksidighet
Några av unghästarna är tydligt oliksidiga, men det är inte alls konstigt menar Charlotte.
– Precis som vi människor är de starkare till vänster eller till höger. Men det är upp till oss ryttare att stärka den svaga sidan.
Hon berättar att hon ofta ser elever börja med en ny övning i det lätta varvet – och att de sedan fortsätter att rida mer där det är bekvämt.
­– Försök i stället att göra lite mer där hästen är svag, det handlar om att vara disciplinerad som ryttare.
  
9. Glöm inte skritten
Charlotte tycker att det är konstigt att många ryttare aldrig tränar sina hästar i skritt. Även om det är svårt att ändra på skritten helt och hållet kan du träna hästen att slappna av, stretcha och skritta mer genom kroppen.
– Det ger lättförtjänta poäng på tävling sedan, där skritten har koefficient i högre klasser.
Ett par av hästarna under testridningen är lite stela i sina ryggar – antingen i skritt, trav eller i galopp. Då försöker Charlotte få dem att öppna upp sin ram och sitt steg, de får inte dras ihop för mycket.
  
10. Träna på att stretcha
Att hästen kan stretcha framåt och nedåt är en viktig del av utbildningen, som Charlotte tycker att man kan börja träna redan tidigt. Gör det en liten stund varje pass.
– Slutet av ridpasset är bästa stunden att lära hästen att stretcha. Då är den avslappnad och lite trött, därmed söker den bettet naturligt.
En häst som är byggd väldigt mycket i uppförsbacke kan ha svårare att stretcha framåt–nedåt och att där söka kontakt med bettet. Då får man träna på det.
– Men du kan inte bara släppa tygeln så att du inte har något alls i handen.
  
11. Hingstar – en extra utmaning
Det finns vissa ryttare som inte gillar ston, men det Charlotte kallar sin ”minsta favorit” är att rida hingstar. För den sakens skulle ger hon dem givetvis precis samma chans och bedömning som valackerna och stona under en sådan här testridning.
– Att träna för tävling är ofta svårare på en hingst, framför allt om den samtidigt är i avel. Sedan är hingstar som män i allmänhet, de ska hela tiden argumentera tillbaka, skämtar hon.
Charlotte betonar att detta inte gäller alla hingstar, men många av dem har svårt att släppa sitt ”andra jobb”. De kan bli okoncentrerade om det exempelvis finns ston på framridningen.
– Jag gillar att ha ett lätt liv, så en hingst är inte vad jag personligen skulle välja, även om jag fortfarande rider Uthopia en del. Just nu har jag åtta ston och resten valacker, jag fortsätter gärna mitt okomplicerade liv med dem! säger Dujardin.
Utmaningen med hingstar blir väldigt tydligt för dagen. När hingsten Conde Nord rids befinner sig nämligen ett sto i ridhuset (de är inne två och två), något som gör att han inte riktigt kan koncentrera sig. Han går med könet utsläppt och det slår honom på benen så att han skrämmer sig själv.
– Han ger en fantastisk känsla även om han just nu har ”ett extra ben” och inte riktigt lyssnar på mig, kommenterar Charlotte, som verkligen tyckte om hästen.
  

Att en fyraårshingst blir distraherad med ett sto som sällskap i ridhuset är inte ett dugg konstigt.
  
12. Alla hästar kan gå Grand Prix
När hon bedömer en gångart på en så här ung häst brukar Charlotte tänka ”Hur skulle den här galoppen kännas att rida en piruett i? Eller ett byte?”.
– Jag tror att alla hästar kan gå Grand Prix med rätt träning och ett bra träningssystem. Det handlar inte om hur mycket pengar du lägger ner på inköp av hästen utan vad du investerar när det kommer till träning, säger hon.
Hur en häst presterar som fyraåring är förresten inte hela världen.
– Mitt slutmål med mina hästar är inte att vinna unghästklasser…
Någon av hästarna är byggd lite mer lågställd och är inte lika mycket i uppförsbacke som några av de andra. Charlotte poängterar att det inte betyder att den inte kan bli en topphäst.
– De kommer i alla storlekar och former och kan alla tränas till att bli sporthästar. En bra häst handlar inte om en viss typ eller storlek, utan om att den vill göra jobbet.   

Anki Yngve

redaktion@hippson.se