Text: Annika Grundberg
Foto: Anna Carlsson-Käck
  
Kristian behöver ingen närmare presentation, han har ridit i dressyrlandslaget och har tävlat såväl VM som EM.
– Jag hoppas kunna lägga till ett OS också, säger han med ett leende, och förklarar sina tankar kring uppdraget som tränare:
– Jag vill undervisa ryttaren i att utbilda hästen. I min egen ridning är hästen min elev och eleven ska lämna klassrummet med en bra känsla. Om läraren förklarar dåligt så att man inte förstår lär man sig ingenting, säger han innan själva clinicen drar i gång.
  
Precision och tajming
Två hoppekipage inleder, det är Elin Göransdotter på Ellina och Jonna Wahlborg på Beaumont. Här fokuserar Kristian på lydnad genom mycket övergångar och tempoväxlingar.
– Övergångar mellan skritt och trav är en bra och enkel övning som ger nyttig styrketräning för hästen.
Redan tidigt får vi ta del av ett av Kristians mantran: ”Gör hästen det nu eller snart?”
Han menar att hoppryttare har en fördel, i och med att det blir tydligare om hästen gör det man ber om nu eller senare. Blir inte svängen mot ett hinder som du har tänkt blir det heller inget bra språng, om det blir något språng alls. Medan dressyrryttaren "bara" riskerar att komma lite sent in på volten eller något bredvid medellinjen.
  
Tappa inte kontakten
Jonnas häst är ostadig och för att komma till rätta med bjudningen får hon rida på framåt rejält i trav, för att sedan gå ner i skritt. Men bara för att hästen får öka på får du inte tappa kontakten med dess mun.
– Det ska finnas en stadga i handen oavsett vad man gör.
Att växla gångart ska vara som att trycka på en knapp, där växling mellan trav och galopp är enklast. Galopp till skritt och galopp till halt kräver större bärighet hos hästen.
– När jag har ridit klart ska jag inte komma ihåg hur många övergångar jag har gjort, gör jag det har jag gjort för få, slår Kristian fast.
  
Två meter innanför spåret
Efter övergångar mellan skritt och trav får Elin och Jonna ta upp hästarna i galopp. De får dessutom lämna väggen och fyrkantsspåret.
– Två meter innanför spåret är min favoritlinje. Då bestämmer jag vart vi ska och det är upp till mig att se till att det är två meter ut till väggen, säger Kristian.
Utan väggen till hjälp får ryttaren själv parera och se till att hela hästen är rak.
– Tänk att din häst är tre delar – nacke, manke och kors – och att de ska vara på en rak linje.
Därefter får ryttarna växla tempo i galopp. Kristian ogillar dock att tala om samlad galopp, ökad galopp och arbetsgalopp.
– Vem bestämmer vad som är vad? Se det som att hästen har fem växlar där piaff är ettan och femman är full fräs.
I ”ettans” galopp får Elin jobba med sitsen för att sitta emot i språnget. Jonna får arbeta med att hålla händerna stilla.
– Sitt med dem som om du håller en mobiltelefon du absolut inte får tappa, förklarar von Krusenstierna.

Emma Lindqvist och Belissima får demonstrera handens position och inverkan.
  
Dela upp kroppen och sitsen i delar
När Elina Strängby med Wilja och Emma Lindqvist med Belissima kommer in, två dressyrekipage på medelsvår nivå, tar Kristian först itu med sitsen.
– Knä- och armveck är viktiga vinklar, de ska inte vara för raka, förklarar han.
Det är också viktigt att dela upp kroppen, så att man kan kontrollera en del i taget och renodla hjälperna.
– Bara för att jag tar i tygeln ska inte skänkeln vifta.
Trycket i stigbygeln ska inte heller vara för stort.
– Jag ska kunna ha min hand mellan ryttarens fot och stigbygel utan att det gör ont, menar Kristian.
  
Vinklarna påverkar balansen 
En annan sak som är viktig är att inte sitta och knipa med skänkeln konstant.
– Det är som att dra åt ett skärp fem hål för mycket, säger von Krusenstierna som jämförelse.
Hur sitsen påverkar balansen illustrerar han med hjälp av Elina. Hon får böja armbågarna och pressa bak svanken, samtidigt som Kristian tar tag i tyglarna framme vid bettet och drar till – Elina håller lätt balansen och sitter kvar. Sedan får hon sitta med rakare armar och spända axlar, Kristian tar tag om tyglarna, hon faller direkt framåt och tappar balansen.
Kristian vill att vi ska fundera på varför vi gör vissa saker. Till exempel om vi behöver vrida om handen – varför behöver vi det? Ofta sitter problemet i bålstabiliteten. Han vill att ryttaren hela tiden har en stadig men fin förbindelse med hästens mun, det ska alltid finnas kontakt.
  
Delar upp ridpasset i tre faser
När Linnea Rosenberg med Lexus och Moa Angshed på Vandolein kommer in i ridhuset handlar det om ekipage på ytterligare lite högre nivå. Här väljer Kristian att låta ryttarna jobba mycket sidvärts.
– Skänkelvikning är en bra rörelse att komma tillbaka till.
Han vill att vi ska tänka på ridningen i tre faser där uppvärmning är fas ett, det utvecklande och träningsbaserade arbetet fas två och tävlingsformen är den tredje fasen. I fas ett gäller det att känna att häst och ryttare är i gång. När du sedan går in i tränings-/utvecklingsfasen måste du våga låta hästen vara fri i formen.
– Det gör inget om din häst blir lite låg, så länge den för den delen inte blir lång. Och man får rida på i bra tempo, säger Kristian.
Linnea och Moa får göra skänkelvikning på fyrkantsspåret med hästarna ställda mot väggen. Därefter får de skänkelvika på diagonalen, där von Krusenstierna vill se att hästarna går tydligt före med framdelen och är framme för skänken. De gör samma arbete i trav och i galopp.
– Det man inte tränar på kan inte heller bli bättre, slår han fast.
Men hur viktig är då hästens form?
– Alla kan se hästens form, men det finns så mycket mer som är viktigt. Formen är en bra slutsumma av ett bra jobb, menar Kristian.
  
Analysera de bra passen
De sista ekipagen in är Åsa Nyström på Kopparkulla Malovana och Anneli Borgh på Royal Salut, båda är uppe på Grand Prix-nivå. De två ryttarna får fortsätta med arbetet i de tre faserna. Här går Kristian in ytterligare på fas tre, och på hur man når tävlingsformen och resultat på tävlingsbanan.
– Man måste veta vad som är bäst för just sig och sin häst. Hur länge ska jag rida fram och vad är ett bra system för oss, som hästen känner igen sig i? Efter en bra tävling – analysera hur ni kom dit. Vad gjorde ni för att nå den prestationen?

Åsa Nyström och Kristian.
  
Även Åsa och Anneli får jobba på kvartslinjen, där de rider öppna för att i slutet vända tillbaka i en halv piruett. De får också rida öppna och sluta på en 20-metersvolt, för att sedan gå in på en ännu tajtare 15-metersvolt. Eftersom det är träning är det okej att hästarna är lite lägre i formen, det viktiga är att de känns avspända.

Annika Grundberg

redaktion@hippson.se