Text & foto: Ida Röök
  
Dressyrryttaren Rose Mathisen och hennes Zuidenwind (född 2004, e. OO Seven u. Serendy ue. Jazz) tog SM-guld tillsammans tidigare i sommar, de har verkligen visat framhovarna i de stora sammanhangen under en längre tid.
Inför OS i Rio förra året blev de erbjudna att vara reserver på plats, men Rose ville då inte utsätta Zuidenwind för den långa resan. Plus att han var aktiv i aveln vilket också ställde till det en del. I stället blev det så att hon fick sitta hemma och titta på när Mads Hendeliowitz tog sig in i laget som reserv, efter att Therese Nilshagens häst Dante Weltino blivit halt innan start.
– Jag var korkad som tackade nej till platsen men det kändes som rätt beslut just då. Självklart var det roligt att Mads fick rida och jag gläds med honom så klart. Men hade jag tackat ja hade jag ju fått rida, säger Rose och fortsätter:
– Jag var reserv under OS i London, det var en helt fantastisk upplevelse men jag var inte beredd att resa med hästen så långt och sedan inte få rida.
  
Tränar på punktligheten
Nu är hon ganska nyligen hemkommen från ett par träningsdagar hos Patrik Kittel, som ju också ingår i det svenska dressyrlaget som snart intar banan på Ullevi.
– Det ska bli häftigt att rida inför hemmapubliken. Det är en speciell känsla när man vet att så många på plats vill en väl. Samtidigt är det som vilken tävling som helst, jag går in i min bubbla redan kvällen före start. Och några timmar innan det är dags att sitta upp vill jag helst inte prata med någon. Jag blir nervös inför tävling, men som tur är släpper det direkt när jag hoppar upp på hästen, säger Rose.
Tillsammans med Patrik har hon fokuserat på att få Zuidenwind ännu mer avslappnad i sitt arbete och det är där fokus ligger de närmaste dagarna, innan det är dags att bege sig till Göteborg.
– Zuidenwind kan det han ska göra så det handlar mer om att få punktligheten att fungera. Och att få honom att slappna av, säger Rose.
  
Gör så gott de kan
Senast den Ängelholmsbaserade dressyrryttaren red mästerskap var i holländska Rotterdam 2011.
– Det är ju det man strävar efter och vill när man rider på den här nivån, att komma med på mästerskapen.
Rose vill inte riktigt uttala konkreta mål när de kommer på tal inför det stundande Europamästerskapet i Göteborg.
– För laget gäller det att vi alla gör så gott vi bara kan. Resten är upp till alla andra, om vi bara rider efter bästa förmåga och gör allt rätt får vi se hur långt det räcker, säger hon.