Text och foto: Ingrid Johansson
   
Att gå in i en mörk, trång transport, det är inte naturligt för hästar som är flykt- och flockdjur. De vill inte gå ifrån kompisarna och bli instängda i en liten låda som skramlar och är ostadig.
Lägg till att många människor faktiskt inte är flockledare för sina hästar. Inte konstigt att det ofta blir problem vid lastning.
  
Vet att han kan
Jarl Forsgren på Stall Stenbro utanför Eskilstuna har specialiserat sig på besvärliga hästar. Han ägnar sig åt inridning, tillridning och hantering. Att lasta hästar som inte vill gå in i transporten har han gjort under tio års tid. Han är bara 23 år, men är självsäker och vet att han kan.
- Det handlar inte om hur länge man hållit på, utan vad man faktiskt kan.
Jarl har skaffat sig kunskaper inte bara på familjens gård, utan även genom att ta emot hästar och åka till folk som behöver hjälp.
Hans läromästare är de mycket kända hästmänniskorna Stefan Forsman i Sverige och Leslie Desmond samt Curt Pate i USA.
 
Med ett fast handslag
Jarl och systern Irene tar emot i ett av gårdens hus som används för övernattning vid kurser. Ett fast handslag och så intensivt prat över en kopp kaffe. Det är Jarl som har ordet idag, Irene är specialiserad på klassisk ridning, och flikar bara in något ibland. Jarl berättar att folk ofta kommer i försvarsställning när de ska ta hjälp med att lasta sin häst.
- Det är ett rätt vanligt fenomen att de vill berätta hur jag ska göra för att lasta deras häst, de känner sig lätt lite angripna när jag som 23-årig kille ska komma och hjälpa dem.
  
Enkel metod
Men Jarl kommer inte för att lasta hästen på det sätt ägaren brukar göra, han har en bättre metod. Att han är bättre på att lasta hästar än de flesta andra är inte konstigt.

- Jag har haft många erkänt duktiga lärare, och har tränat på många svåra hästar.
Den metod Jarl använder går kort och gott ut på tryck och eftergift. Man utsätter hästen för ett tryck, till exempel i grimskaftet, och när den tar ett steg framåt för att bli av med trycket ger man efter, och det är belöningen.
Enkelt och effektivt. Hästar är känsliga djur, och det behövs inte mycket tryck för att de ska prova på en mängd sätt för att bli av med det.
Därför behövs inte heller våld. Ju fler hjälpmedel som sopkvastar och linor man använder desto riskfylldare blir projektet. Både för människa och häst.
- Faktiskt är det så att ju mjukare man är, desto bättre resultat.
  
Kollar om den har ont
Innan Jarl lastar en okänd häst känner han först på den för att se om den har några fysiska problem. Han har en repgrimma på hästen och ett långt grimskaft (repgrimman får man aldrig binda upp hästen med). Är hästen respektlös och kommer för nära honom ser han till att mota bort den.
En ledarhäst tillåter inte någon annan att klampa in i det personliga reviret utan inbjudan. Och det är Jarl som är ledaren.
- Jag ser till att jag kan flytta hästen ett steg framåt och ett steg bakåt. Kan man det så kan man lasta hästen, säger han.
- Hästen ska lyssna på trycket från grimskaftet så reflexmässigt att jag till och med kan få den att stå och gunga fram och tillbaka. Det är bra också för de hästar som vill kasta sig bakåt ur transporten.
Det gäller alltså att genom enkel kommunikation med tryck i grimskaftet få hästen att agera, och när den gör rätt och tar ett steg, så är man snabb att ge efter.
  
Eftergiften avgörande
- Just eftergiften har folk svårt för, de ger den inte alls eller för sent. Går hästen mot transporten ska man inte hela tiden fortsätta att dra i grimskaftet, då blir det ju aldrig någon belöning för hästen, menar Jarl.
Ett tips för den som tränar själv hemma är att inte tänka att hela hästen måste lastas på en gång, utan istället sätta upp delmål. Första dagen kanske det räcker med en hov på rampen.
- Ge inte upp för snart. Hästar testar olika saker, och det är vanligt att folk ger upp lite för tidigt, säger Jarl som själv var tvungen att hålla ut i nio timmar en gång när han blev pålurad en vildhäst.
Ett annat vanligt misstag, är att man glömmer att hästen faktiskt måste ha huvudet i rätt riktning, mot transporten dit den ska.
  
Bibehållet tryck
Många hästar har lärt sig att smita undan genom att gå på sidan av rampen. Boten mot detta är ett bibehållet tryck i grimskaftet, det behöver inte vara hårt, bara så att hästen känner att den inte har fått en oavsiktlig belöning i form av en eftergift. Sedan lämnar man till hästen själv att lösa hur den ska bli av med trycket.
- De hästar som försöker komma undan genom att backa, de brukar jag backa, men dubbelt så långt som de själva skulle vilja.
Det låter enkelt när Jarl förklarar.
  
Häst gillar att bli ledd
Att människan är ledare för hästen är något som är viktigt, men som många glömmer bort. Man tycker ju att det är så mysigt med hästen när den kommer nära, buffar och vill kela.
- Det är ett livsfarligt beteende att ha en häst som går på dig. Det är du som ska flytta hästen och inte tvärtom. Kela gör ni när du bestämmer och inte på hästens initiativ. Man måste sätta sin egen säkerhet först.
Irene fyller i:
- Hästar tycker att det är jobbigt att vara chef och tycker om när någon annan bestämmer.
- Ja, säger Jarl. När du tar på dig ledarrollen kan hästen äntligen slappna av och den blir också mycket lugnare.
För Jarl brukar det ta 40 minuter att lasta en "omöjlig" häst första gången. Men jobbet är inte klart där. Det viktigaste jobbet är att lära ägaren hur man ska handskas med hästen på bästa sätt. Så att det funkar även utan hjälp på hemmaplan.