Text: Linnea Lindahl
Foto: Kim C Lundin

Emelie Brolin har tränat och tävlat i dressyr på både ponny och stor häst i många år. Det tog henne 20 år att våga berätta om det hon varit med om, men nyligen beslöt hon sig för att dela med sig i sin blogg. Där berättar hon hur hon inte vill missuppfattas eller trigga någonting, och att hon därför inte har berättat tidigare. Det var när hon märkte att en av hennes elever mådde dåligt som hon kände att hennes berättelse skulle kunna hjälpa andra.
– Jag försökte berätta för min elev, både muntligt och via sms, men det verkade inte som om det nådde fram riktigt. När jag själv mådde dåligt så var det en simmare som skrev en bok i ämnet som jag läste då och jag minns att det hjälpte mig. Det har gått så pass lång tid nu att jag känner att jag kan hantera det och att berätta. Jag har bearbetat det nu. Vi lever i ett samhälle där allt ska vara så perfekt hela tiden. En perfekt bild visas upp i sociala medier, men jag vill visa att allt inte är guld och gröna skogar jämt. Jag känner att jag har ett ansvar som förebild. Därför kändes det viktigare än någonsin att dela med mig av min historia just nu, säger Emelie Brolin till Hippson.

"Livet är inte toppen jämt"
I sitt inlägg beskriver Emelie bland annat hur hon vann en stor tävling samtidigt som hon mådde som sämst i sin anorexi och bulimi.
”Det var som en drog, hungern och när det började pirra i kroppen för att man varit utan mat så länge gav mig kontroll och belöning.”
”Jag har valt att berätta min historia av en enda anledning, att våga berätta och räcka ut en hand om det finns någon som mår dåligt och behöver stöd. Jag tror också det är viktigt att prata om problemet. Det är okej att inte vara okej, alla är inte smala av naturen och livet är inte toppen jämt.”, skriver hon bland annat.

"Naket när man öppnar upp sig såhär"
Responsen på hennes inlägg har varit stor.
– Jag hade aldrig kunnat föreställa mig den responsen som jag har fått. Det absolut finaste är att en förälder till en person hörde av sig till mig och berättade att de hade sökt hjälp efter att de hade läst mitt inlägg. De sa att jag nog hade räddat ett liv, och det känns stort och värdefullt. Om jag kan hjälpa en människa att må bättre så är det ju fantastiskt. Även flera professionella kollegor inom branschen har hört av sig. Det väger tungt att de också visar att de stöttar det här, säger Emelie.
Hon beskriver att det känns skönt att ha ”lyft på locket” och att det nu känns lättare att dela med sig ännu mer.
– Jag har som sagt kommunicerat med många som har skrivit till mig efter att jag gick ut med det här. Jönköping Horse Show ligger framför oss och där hoppas och tror jag att folk vågar prata med mig om det när vi träffas på riktigt, säger hon och fortsätter: 
– I dag mår jag bra. Men det är klart att det känns lite läskigt och naket när man öppnar upp sig såhär. Men jag kände som sagt ett ansvar som förebild och nu vill jag fortsätta att dela med mig av min historia. Jag vill inte ge något dåligt sken över ridsporten, det är ingen som har gjort något fel, men det är bra att prata om detta synsätt och att det är något som behöver förändras. Då kan man komma ur det och bli starkare.

Läs hela blogginlägget här