Text: Ida Röök
Foto: Privat
  
Joakim Hagberg kommer från Stockholm och har alltid haft en nära kontakt till hundar, eftersom hans pappa hade en passion för hunden och träningen av den.
– När jag var mindre ville jag börja rida, men vi hade inte råd med det. När jag fyllde 13 fick jag min första egna hund, han var en långhårig schäfer och blev på ett sätt vändpunkten i mitt liv. Jag började gå kurser och åkte runt och tävlade. Och min passion för hundar bara växte och växte, säger Joakim.
  
Gick på hundsportgymnasiet
Samtidigt fanns den där tanken om att lära sig rida i bakhuvudet hela tiden.
– Så fort jag fick chansen att följa med mina vänner till deras ridskola eller egna häst så tog jag den. Jag var väldigt fascinerad över att se hur de tränade och tänkte kring träning av hästen, man kan se många likheter med hundarna nämligen.
När Joakim var 15 år flyttade han till Värmland för att plugga hund på hundsportgymnaiset, som var ett treårigt program. Sedan hade han olika jobb under ett par års tid, men han kunde inte släppa tanken på att börja rida och komma närmare hästarna.
– Jag hade då tre hundar i träning och ett heltidsjobb, så det fanns inte tid till att börja på ridskola. Dels ville jag lära mig rida, dels lära mig förstå hästar. Hur de tänker, reagerar och om inlärningen hos dem, minns han.

Kajsa lärde Joakim mycket.
  
Det föll sig så att Joakim hängde med när en kompis skulle köpa häst, mest som stöd. Men valacken hon skulle köpa stod tillsammans med en shettis.
– Jag frågade ägaren vad som skulle hända med shettisen när min vän köpte hästen. Han svarade att han inte visste och frågade lite skämtsamt ”vill du ha henne?”.
Svaret på frågan satt inte långt inne för Joakim och de åkte hem med två hästar i transporten.
– Jag hade fått min alldeles egna första häst, Kajsa. Hon var rund om magen, hade lång man och var alldeles bedårande. Lyckan var total.
  
Visste inte vem Patrik var
Kajsa blev alltså startskottet på Joakims "hästresa". Han lärde sig mocka, att släppa ut och in från hagen. De tog tömkörningslektioner och han körde henne med vagn.
– Längtan efter att rida blev bara starkare och starkare. Så jag köpte en frieservalack, Willow. Han var den snällaste, mest stabila och positiva häst man kan tänka sig. En absolut perfekt nybörjarhäst. På honom lärde jag mig att rida ut, och även att hitta travrytmen och lite galopparbete. Jag var euforisk, berättar Joakim.
Av en slump hittade en vän till Joakim en annons på Patrik Kittels hemsida, om att dressyrstjärnan sökte hästskötare. Joakim visste då inte vem Patrik var.
– Men jag tänkte att det lät ju lite häftigt, att flytta till Tyskland för att jobba med hästar och lära mig ännu mer.
Han skickade ett mejl som en ansökan på annonsen, där skrev han att han inte hade så mycket erfarenhet men att han var villig att lära sig.
Tiden gick och en dag ringer telefonen. Det var Patriks beridare, Malin Wahlkamp Nilsson, på andra sidan luren. Hon undrade om Joakim ville komma och provjobba över helgen.
– Mitt svar var självklart JA!
Han flög till Tyskland och provjobbade.
– Känslan jag fick första gången jag gick in i stallet hos Patrik var överväldigande. Jag bara kände att ”wow det här vill jag jobba med”.
  
Långt hemifrån
Joakim fick jobbet, han fick dock sälja Kajsa och Willow men hittade nya, fina hem till dem.
– De lärde mig så mycket om hästeriet, jag är väldigt tacksam för åren med dem.
När Joakim började jobba hos Patrik var det lite som att börja om.
– Det var en helt annan kaliber av hästar, minns han.
De var fem personer som såg till att hästarna hade det bra, alla hästar reds med lindor och snygga och matchande schabrak, sadlarna glänste, tränsen glänste.
– Jag tänkte för mig själv att jag är vääääldigt långt hemifrån nu, haha.
Men Joakim kom snabbt in i sin nya vardag där han varje dag såg Malin, Patrik och Patriks fru Lyndal rida.
– Det var helt fantastiskt att se samarbetet de har med hästarna, de blir liksom en och samma tillsammans med hästar. De jobbar med varandra, det var otroligt fascinerande att få ta del av.
I början gjorde Joakim en del misstag och ”tabbar” som han själv beskriver det.
– Men jag gav aldrig upp. Jag har alltid varit en person som inte är rädd för att fråga tusen gånger om det skulle behövas. För jag vill lära mig och jag vill förstå vad det är jag gör.
Alla hos Patrik var tålmodiga och förstående, där jobbade de som en stor familj. Snart fick Joakim utökat förtroende och åkte med som tävlingshästskötare.
– Att grooma på tävling är det bästa jag vet. Det är du, hästen och ryttaren. Det är viktigt att alla jobbar ihop och det finns inget utrymme för misstag. Sedan är det något med spänningen och atmosfären på tävling som jag gillar. Samt att du får chansen att träffa så många intressanta människor.
  
Följer med kärleken
Efter fyra år hos Patrik är det så dags för Joakim att ta steget vidare och det är inget litet steg han tar. Han ska nämligen flytta till Australien och börja jobba som hästskötare på Patriks elevs anläggning.
– Jag träffade min pojkvän på en tävling för ungefär ett år sedan. Problemet var att han kom från Australien. Han kom till Europa för att jobba som beridare, men han skulle bara stanna ett år. Så nu är beslutet fattat – jag följer med honom till Australien. Det låter ju ganska sjukt men Patriks elev, som jag också har blivit god vän med, har sin anläggning bara tio minuter från där min pojkvän bor. Så jag kommer fortsätta min hästresa på andra sidan jorden, säger Joakim och fortsätter:
– Jag har fått uppleva helt fantastiska saker och har även träffat så otroliga människor. Men jag har ett mål kvar. Det är att få grooma på ett OS. Jag har förberett och varit med hela vägen till ett OS. Men aldrig fått vara där, det skulle vara en dröm.
Han ser många likheter men också en del skillnader i träning av hund respektive häst.
– Vi tränar hundar att lyssna på kroppsspråk och kommandon. Dessutom använder vi hundens instinkter till att lära dem saker. Jag tycker det liknar det vi gör med hästarna. Vi lär hästar att tyda vårt kroppsspråk samt att vi lär dem röstkommandon. Med hästarna använder vi också deras instinkter när vi tränar dem, säger Joakim och fortsätter:
– När det gäller hundar är det mycket viktigt att man arbetar i ett team tillsammans. Annars kommer du aldrig att lyckas. Jag känner att det är på samma sätt med hästar. Du måste jobba tillsammans med hästen och inte emot den.
  
Kan skapa en bra relation
Men Joakim tycker att det är lite enklare med hästar, eftersom vi inte lever med dem dygnet runt.
– Att ha hunden ständigt närvarande i din vardag gör att du måste vara konsekvent, även om du är på dåligt humör eller är trött.
Med hästarna är det annorlunda. Du kan låta dem vila eller göra något annat om du själv inte är på topp.
– Har du hund måste du orka för att den måste gå ut, i stallet lever du i en lite skyddad värld från övriga samhället. Men med hunden behöver du ut bland folk flera gånger om dagen, du kan aldrig styra över människorna du möter med din hund. Vilket gör all träning med dem svårare.
Joakim menar att hans bakgrund med hundträning har gett honom ett försprång när det gäller att kommunicera med hästen.
– Särskilt när det kommer till att jobba med hästen från marken. Då kan jag skapa en bra relation mellan mig och djuret, eftersom det är liknade träningsmetoder. Jag tycker också att det är viktigt att respektera hästen, likaså hunden. Hästar är stora och starka djur som har en väldigt stark instinkt att ta till flykt, medan hundar är rovdjur i grunden. Respekt, samarbete och kunskap är nyckeln till framgång, avslutar han.  

Hundarna har fortfarande en stor plats i Joakims liv.

Hippsons julkalender

Fram till den 24/12 publicerar vi ett erbjudande per dag. Observera att det kan finnas erbjudanden som enbart gäller "sin" dag.