Text: Frida Bank

Maria Vikbrant är 29 år och har arbetat som röntgenläkare i Helsingborg i ett år. I sitt arbete träffar hon många patienter som har blivit allvarligt sjuka efter att ha smittats med coronaviruset.
– Covid-19 drabbar inte bara lungorna utan i mitt arbete har jag sett hjärnblödningar, svåra skador på tarmen på grund av blodproppar och djupa blodproppar i benen, berättar hon.

Stor uppslutning för att hjälpa IVA
De mest allvarligt sjuka patienterna med covid-19 skrivs in på intensivvårdsavdelningen för coronapatienter, CIVA. Men många av dem träffar Maria och hennes kollegor på röntgenavdelningen, där de också gör ultraljud.
– Det är en viktig del av diagnosticeringen av de här patienterna. I början talades det om att personal på vår avdelning skulle omplaceras, nu har läget mer stabiliserat sig. Volontärer och personal på andra kliniker har frivilligt slutit upp på CIVA.

Psykiskt påfrestande
Maria menar att hon och hennes närmsta kollegor har varit lyckligt lottade, eftersom de har varit relativt väl bemannade och inte själva har blivit smittade. 
– Arbetsbelastningen har inte eskalerat enormt här hos oss, det är värre för mina kollegor i Stockholmsregionen. Det som kanske är mest krävande för oss här är att man ser så många svårt sjuka och att många av dem avlider. Det är psykiskt påfrestande. Eftersom de ofta är inlagda under lång tid följer man ju dem, känner igen dem och är involverad i deras vård.

Behöver vård under lång tid
Majoriteten av de som kräver sjukhusvård på grund av covid-19 i Helsingborg är i 80-årsåldern. Men åldersspannet sträcker sig mellan 40 och 80 år. 
– Det är tufft att se på nära håll i flera månader i sträck. Och även om läget nu stabiliseras så är de patienter som fortfarande är i behov av inneliggande vård extremt sjuka och resurskrävande, det kommer troligen att vara så under en lång tid framöver. 
Många av patienterna som behöver sjukhusvård ligger inlagda under lång tid, ofta på grund av att de behöver eftervård efter att ha varit nedsövda för behandling i respirator.

Fritiden på hästryggen
För att klara av den krävande situationen är det viktigt att hitta tillfällen för återhämtning på fritiden. Maria, som har ridit sedan hon var liten, tillbringar helst sin lediga tid i stallet. Hon sålde sin egen häst för en tid sedan, men hennes kompis Marielle Andersson har tre tävlingshästar som Maria ofta rider.
– Jag är så tacksam för det, det är så härligt att komma ut i stallet och det betyder jättemycket för mig nu. 
På Kristi himmelsfärdsdag tog Maria och Marielle med hästarna till stranden i Ängelholm. En kompis filmade ritten med drönare, vilket ni kan se här nedan.
– Hade jag bara gått hem efter jobbet hade jag blivit sittandes med alla tankar och funderingar snurrandes i huvudet. Hästarna hjälper mig att tänka på annat och att få energi igen.

Olika perspektiv på att släppa restriktioner
Maria menar att hon har full förståelse för att människor längtar tillbaka till en vardag utan restriktioner.
– Har man inte själv någon nära som har drabbats av covid-19 så kanske man inte märker av det så mycket, man kanske mest tycker att det är tråkigt med alla restriktioner. Jag förstår dem, och jag förstår också de som vill börja tävla igen och har det som en inkomstkälla. Men man ska komma ihåg att samtidigt som det har varit ett tävlingsstopp har vi inom vården sprungit ett maratonlopp. Vi har väldigt olika perspektiv på saken, säger hon och fortsätter:
– Vården är en samhällsfunktion som måste fungera. Det är viktigt att man inte låter ekonomiska intressen styra för mycket. Debatten kan i stället riktas mot hur man kan hjälpa klubbar och tävlingsarrangörer att säkerställa att de verkligen kan följa de restriktioner som finns.

Häng med på en skön tur på stranden:

Maria och Marielle rider Il Divo och Helena 111 Z. Foto: Jacob Strand