Text: Frida Bank
Foto: Privat

Stina Dufva är uppväxt i Sandviken i en riktig hästfamilj. Under åren har hennes mamma haft flera hästar, hennes pappa har hållit på med körhästar och storasyster Elin är även hon ryttare. Hästarna har de haft inackorderade och som barn började Stina att rida på ridskola.
När hon var nio år blev hon ägare till en ponny för första gången. I alla fall "till tio procent", eftersom Stenbroåsens Merlin (född 1991, e. Örnäs Attila, u. Stenbroåsens Mimi, ue. Surprise, uppf. Danielsson) främst var syster Elins.
– Han var min systers men jag skulle få rida honom en gång i veckan, så vi sa att jag fick stå som ägare till tio procent, berättar Stina.
 
Full fart på provridningen
Det första minnet hon har av den maxade C-ponnyn är från provridningen. De förra ägarna hade tävlat Merlin i dressyr, men han hade både hoppat och tävlat fälttävlan tidigare. 
– När vi köpte honom var han 13 år. Min syster ville ha en ponny som kunde hoppa och det visste vi ju att han kunde, men han hade inte sett ett hinder på fyra år när hon skulle provrida honom. Mamman till ryttaren som ägde honom fick gå ut ur ridhuset, hon vågade inte titta. När han såg hindren blev han helt vild. Det var full fart men han var ändå snäll, han tyckte bara att det var så roligt.

Fick upp ögonen för fälttävlan
Elin kvalade Merlin till SM i dressyr och tävlade även en del hoppning. Stina red honom också och så småningom fick även hon testa att styra mot hinder.
– Han var jättejättepigg och het. Jag var väldigt liten och flög nästan som en vante. Vi båda hade väldigt roligt.
När Elin blev 18 år fick Stina ta över Merlin. Hon tävlade främst hoppning till en början.
– Vi stod i samma stall som fälttävlansryttaren Frida Andersén. Hon fick veta att Merlin tävlat fälttävlan som unghäst och frågade om vi inte skulle testa att träna lite terräng med honom. Jag hade fått bra koll på honom i hoppningen då, så vi gjorde det. Det var superkul och han älskade det verkligen.
– Vi vann vår första tävling och ja, det gick alltid bra faktiskt. Terrängen var hans bästa gren, men min syster hade ju tävlat honom i dressyr så han var väldigt duktig på det med. Vilket var en stor fördel. 

Blev foderhäst och läromästare
Stina och Merlin tog silver i stil-SM i fälttävlan 2011. Året efter kom de på sjätte plats. De tävlade också lag-SM vid flera tillfällen.
– Hans svagaste moment var faktiskt hoppningen. Merlin hoppade allt bra, men sedan när det blev över 1,10 så tyckte han att det var lite högt.
Stina fortsatte att tävla honom tills hon fyllde 18 år. Familjen valde därefter att låna ut honom som foderhäst till en annan familj. 
– Jag flyttade ner till Skåne för att studera. Först var han hos en familj med en tjej som fortsatte att tävla honom lite grann i fälttävlan. Sedan flyttade han till en annan familj med mindre barn. Han är verkligen en läromästare, det har varit perfekt. 
  
Bor bredvid stallet
Förra året flyttade Stina tillbaka hemåt, till Högbo. I samma veva fick hon veta att Merlins fodervärd inte kunde ha kvar honom, så hon tog beslutet att hämta hem ponnyn. Nu hyr hon in sig på en gård.
– Hästarna har vi tillsammans i familjen, men mamma äger storhästen Pirat och jag äger Merlin. Min lägenhet sitter ihop med stallet så man kan säga att vi bor tillsammans. Det känns jättebra att ha honom hos mig igen, han är verkligen sig lik. Pigg och glad fortfarande.
Nu har Merlin två medryttare, en pojke på 13 år och en flicka i tioårsåldern. 
– De hjälps åt och jag tar hand om honom när inte de kan. Han rids varje dag och Robin har tävlat honom i både dressyr och hoppning, upp till 70 centimeter. De tränar för Lotta Sjöberg och det är jättekul att se dem. Merlin lyser när han ska få hoppa, han älskar det. Robin har också pratat om att kanske träna lite terräng i sommar, vi får se.
  
Stegrar på kommando
Nu är Stina 25 år och Merlin 29. Hennes starkaste minne från ponnyåren med honom är att han alltid gjorde en levad innan de galopperade ut i terrängen.
– När han var unghäst hade hans ägare lärt honom att göra det vid starten. Sedan gjorde han det varje gång. Han kan stegra på kommando också. Jag var förberedd första gången det hände så det kändes inte läskigt, han gjorde det fint. Sen drog han i väg och man kunde lita på att han hoppade varje hinder. Det skulle han nog göra fortfarande, men det är ju en gammal häst och jag vill vara rädd om honom.
Hon beskriver Merlin som en idealisk tävlingshäst. Han är väldigt känslig att rida, men inte så ängslig.
– Han är vänlig men har ett självständigt psyke. Merlin är väldigt social men bryr sig inte så mycket om andra hästar. Det går inte att motstå honom när han står med sina söta ögon och vill ha en morot. Han är väldigt bra på att tigga fint.
Merlin är utan tvekan den häst som Stina har följt längst tid. Hela familjen är fortfarande engagerade och måna om hur han har det.
– Jag kommer aldrig att sälja honom. Han är väldigt speciell. Vi tycker att han är guld värd.