Enkäten om olyckor inom ridning och hästhantering låg ute på Hippson.se under cirka två veckors tid, i månadsskiftet december/januari. Hela 3 127 personer deltog och det oberoende verktyget Survey Monkey användes för svarsinhämtning och analys. Vi har inte gjort något statistiskt urval av svarspersoner, svaren kan därför inte generaliseras till att vara representativa för samtliga ryttare eller hästägare i landet.
   

Har du skadat dig så illa när du har ramlat av en häst att du har blivit tvungen att söka sjukhusvård?
  
”Jag red en unghäst som stegrade sig och slog över, som tur var hann jag rulla undan så att jag inte fick hästen på mig. Jag fick ändå en spricka i en ryggkota och det tog lite mer än tio månader innan jag kunde sätta mig ner på mjukt underlag utan att det gjorde ont i ryggen. Några dagar efter olyckan red jag i alla fall, fast det gjorde väldigt ont. Men jag red bara på min egen häst under den tiden som jag hade ont.”
  
"Jag har ridit dagligen i stort sett hela mitt 55-åriga liv och jag har naturligtvis ramlat av några gånger, men kan bara påminna mig om fyra besök på akuten. Där har det konstaterats två hjärnskakningar vid olika tillfällen, en bäckenskada samt kross-skada på revben med mera.”
  
”Jag red en häst som stegrade över. Jag bröt då bäckenet på tre ställen. Jag fick opereras och ligga två veckor på sjukhus samt tillbringa tre månader i rullstol och med kryckor. Men sedan red jag igen så snart jag kunde.”
  
”Hästen gick omkull på asfalt, jag slog i huvud och höft, blev medvetslös och fick en hjärnblödning. Jag är nu tillbaka på hästryggen igen.”
  
”Ramlade av när hästen gjorde en 180 graders sväng. Landade på fötterna med benen raka, men nuddade marken med handen bakom mig. Resultatet blev en ryggskada som gett mig men för livet. Skador på två kotor, känselbortfall i delar av ryggen och två diskar som inte är helt hundra.”
  
”Jag gick omkull med häst under en skrittur, slog i huvudet och fick en kraftig hjärnskakning med minnesluckor. Vill inte tänka på hur det gått om jag inte haft hjälm.”
  
”Det har nog skett mer än en gång om man säger så. Ena gången satt jag upp på en 4-åring, hästen blev skrämd och jag ramlade av - fastnade i stigbygeln och vred om ena knät. Det blev ambulans, flera timmar på akuten och i röntgenmaskiner. Slutade med ett inte användbart knä som kommer att strula i resten av mitt liv.”
  
”Jag blev sparkad vid avfallning på hopptävling, med fem brutna revben och en punkterad lunga som resultat.”
  
”Unghästen blev rädd och skenade in i skogen, hoppade över en stubbe och svängde i landningen, jag flög av in i en gran. Fick muskelskador. Har även ramlat av unghäst som snubblade, hoppade då av för att inte landa på fel ställe och bröt benet i landningen.”
  
”Har skadat mig flera gånger men allra allvarligast var när jag föll av under en träning, landade olyckligt och blev medvetslös några minuter och bröt handleden. Fick åka ambulans till sjukhuset. Fick dessutom svår hjärnskakning. Jag var i sadeln igen några veckor efter detta. Med gipsad arm.”
  
”Ja, flera gånger. Jag har sammanlagt ramlat av ungefär 50 gånger. Tre gånger har jag fått söka vård. En hjärnskakning, en trasig handled och en rejäl muskelskada i ryggen är några av skadorna.”
  
”Jag har gått omkull flera gånger. En av gångerna fick jag sy cirka 20 stygn i ansiktet och munnen.”
  
”Jag hade tränat och satt halvslö och skrittade av i en allé när hästen troligen blev getingstucken. Jag hamnade bakom sadeln till att börja med och höll mig kvar ett tag men for till slut av – rätt ner i asfalten! Sex brutna revben, punkterad lunga, axel och skuldran blev paj samt att ansiktet skrapades upp. Men jag tackar ännu i dag hjälmen, utan den hade jag inte suttit och skrivit det här nu.”
  
”Jag åkte av precis när jag hade suttit upp. Hästen blev skrämd, stegrade sig och trampade i pallen. Jag ramlade av och blev trampad och sparkad över båda benen. Högra låret sprack, såret blev nästan 20 centimeter långt och 3-4 centimeter djupt. Åkte ambulans in till operation.”
   
”Jag flög av en skenande häst, blev trampad på överarmen samt armbåge som gick ur led. Jag har i dag flera skruvar och plattor i armen samt kronisk nervsmärta.”
  
”Jag kraschade i ett hinder, både jag och hästen stöp. Jag fick en spricka i bröstbenet och lättare hjärnskakning. Hästen klarade sig oskadd som tur var.”
  
”Det har hänt mer än en gång, men vid senaste tillfället blev det ett missförstånd på hinder (sockerbitshinder, så väldigt lågt) och hästen (fem år) fick in en bom mellan bakbenen. Blev skrämd och började bocka vilt, vilket gav mig en flygtur med huvudet före in i ett robust trästaket. Trampades därefter rejält på låret. Hade lite svårt att röra mig (synen försvann även stundvis) men jag väntade två dagar med att åka in. Röntgades och upptäckte sammanpressningar mellan nackkotorna och så vidare.”
  
”Hästen vart rädd för grannarnas livfarliga och köttätande snögubbe. Kastade sig om och bockade glatt nedför en backe, jag drev av som en ensam lovikka vante i snöstorm, stukade foten så kraftigt att jag inte kunde stödja på benet så jag fick vackert krypa hem. Eftersom jag hade så pass ont åkte jag in och slog plåtar på foten men den var hel. Sedan har jag knäckt ett par revben på en hoppträning oxå...”
    

  
Men det är ju (tyvärr) inte bara i ridningen vi hästfolk ådrar oss skador, även i hanteringen händer det en hel del. Så här skrev några av dem som svarade på frågan: "Har du skadat dig under hanteringen av hästar så att du har blivit tvungen att söka sjukhusvård?"
   
”Jag har blivit trampad på fötterna, blivit sparkad, biten, omkullknuffad, släpad efter häst, blivit knockad av en hästmule/huvud som försöker komma undan en annan häst. Näsblod, huvudvärk, blodsmak i munnen, blåmärken. Men aldrig något som gjort att jag behövt åka till sjukhus. Peppar, peppar.”
  
”Jag blev sparkad i ryggen av en tvååring som skulle släppas på bete, sparken kom som en blixt från klar himmel, ingen kunde se vad som provocerade henne.”
  
”Jag har hamnat i kläm och blivit översprungen några gånger med sprickor i och brutna revben som föjd.”
  
”Jag skulle kratsa en bakhov och utan förvarning skickar hästen iväg mig så jag hamnar med ryggen på kanten av en stolpe. Sökte vård först dagen efter då de gjorde så ont att jag svimmade. Hittade inget fel mer än rejält blåmärke.”
  
”Jag skadade ena axeln vid lastning av häst, resultatet blev förändringar på vissa senor samt nerver i kläm som ger känselbortfall i handen (och värk i axeln).”
  
”Jag ledde ut en häst ur ett ridhus. Hästen blev rädd och knuffade till mig på axeln, jag ramlade och höll i tygeln. Axeln drogs ur led, på sjukhuset drogs den rätt. Hade väldigt ont och uppsökte åter sjukhus efter en vecka. Visade sig då att jag hade en fraktur som ledde till operation.”
  
”Jag har blivit trampad flera gånger och brutit foten, krossat stortån, tre andra tår samt en led i foten.”
  
”Jag fick en fraktur i lillfingret då en häst slet sig bakåt när den leddes i grimma med grimskaft.”
  
”En häst sprang över mig, jag fick krossad näsa, tre brutna revben och en skadad lunga.”
  
”Jag skulle gå ut med min häst och hon bufflade på mig så jag ramlade och bröt handleden.”
   
”Jag blev klämd mot väggen av en b-ponny. Min arm kom emellan så den gick av.”
   
”Jag har blivit skadad flera gånger, fått revben avsparkade, ett knä söndersparkat, brutit fingrar och fått lilltårna stampade på så de fått frakturer. Blivit biten så det börjat blöda och fått åka in och sy och få stelkrampsspruta. Det är sådant man praktiskt taget får räkna med när man hålls med stallmodiga "problemhästar"”.
  

    
På frågan vilken den största anledningen till att man skadar sig i umgänget med hästar är, svarade ni bland annat så här:
    
”Hästar är hästar – det hör till.”
  
”För att man inte har tillräcklig kunskap om hästens psykologi. Att man antar och har en övertro på sin egen förmåga. Sedan jag började med natural horsemanship har min skadefrekvens i hantering/träning/ridning minskat drastiskt. Alla mina tidigare skador har skett på grund av dålig planering, dålig förberedelse för uppgiften.”
  
”Ungdomligt övermod.”
  
”Hästarna är inte tillräckligt miljötränade för situationen de befinner sig i och blir skrämda. Ryttarna, även de som rider väldigt bra, är inte bra på att hantera en stressad häst utan blir rädda själva och gör situationen värre.”
  
”Jag tror att det oftast handlar om kommunikationsproblem. Vi som ryttare är inte nog tydliga. Eller så är hästen osäker.”
  
”Slarv! Att man är strerssad. Man läser inte av hästen eller situationen innan man beger sig ut. Bland olyckorna med ponny tror jag att det beror på okunskap, det är ofta föräldrar som inte har kunskap om häst och därför släpper barn och ungdomar själva i stallet eller på uteritter.”
  
”Oförsiktighet, det går på rutin. Man har tankarna någon annanstans och inte där och då med hästen.”
  
”Hästens flyktbeteende. Det är viktigt att bygga upp ett förtroende så att hästen litar på dig.”
  
”Att hästar är flyktdjur och reagerar väldigt fort på saker som de anser kan vara farliga, det viktigaste är att man försöker lära sig så mycket som möjligt om hur hästar fungerar. Jag skulle gärna se fler kurser i hästens beteende.”
  
”Det är stora krafter, det är lätt att bli lite oförsiktig. Dessutom är det mycket okunskap inom sporten tyvärr, säkerheten känns inte riktigt som prio ett på ridskolor, utan det viktigaste är att de vet hur man sadlar och tränsar en häst men inte hur man gör det säkert.”
  
”Det finns en attityd som säger "det händer inte mig, jag gör ju alltid så här"."
    

  
Vad tror ni, finns det något konkret som kan göras för att få ner skadefrekvensen inom ridning och hästhantering? Tyck till i kommentarsfältet nedan!

Ida Röök

redaktion@hippson.se