Text: Ida Röök
Foto: Annelie Eriksson och Privat
  
Maria Gretzer har hunnit med en hel del under åren inom ridsporten. Hon har ridit i landslaget och har representerat Sverige på mästerskap, hon har varit förbundskapten i hoppning, har uppdrag inom FEI, utbildar och föder upp egna hoppatleter och håller träning för kommande toppekipage.
Men på det allra första jobbet som hon landade hos Lene Nissen Lembke, i närheten av Breitenburg där Rolf-Göran har haft sin verksamhet, fick hon göra ”allt”.
– Det var stalljobb, skötsel av hästarna och mycket ridning. Så ja, man kan väl säga att jag jobbade som hästskötare bland annat, säger Maria.
För någon vecka sedan var det dags att plocka fram grooming-skillsen, när Maria på tävling hjälpte hoppryttaren Shane Carey som nu rider hennes Fecybelle.
– Det var lite kul att jag följde med och groomade just den dagen när Fecybelle också vann sin första svåra klass, en 1,45-hoppning. Så klart känns det skoj. I vanliga fall har jag Sara Sjöstedt som jobbar hos mig, hon är en jätteduktig unghästberidare och hästskötare. Men med min bakgrund är det inte svårt att hoppa in när Sara har semester eller liknande.
  
Riktiga tuffingar blev goda vänner
Maria minns tillbaka på hästskötarjobbet i Tyskland där hon lärde sig otroligt mycket. Men just att stå på framhoppningen är något hon gjorde med viss fasa.
– Jag kommer ihåg att jag tyckte det var riktigt otäckt på framhoppningen. Det var rörigt och man fick slåss för att få ett hinder att hoppa på. Det som är lite roligt är att två av mina nu närmaste vänner, Ann-Catrin Carlsson och Ann Lindström (före detta Hillsten), var de jag var mest rädd för då. De var riktiga tuffingar och när de stod på framhoppningen var det väldigt svårt att komma fram till hindren. Nu för tiden hjälps man åt mer, det är mycket lugnare på alla plan, säger hon.
  
Lämnade över tyglarna
Marias fina Fecybelle, som är uppfödd av Jan W. Greve, kom femma i Falsterbo som femåring och vann där som sexåring, efter det har stoet bland annat gått några 1,40-klasser med Maria i sadeln. Men när det nu var dags att kliva upp ännu ett snäpp i klasserna kände Maria att det var dags att lämna över tyglarna till någon annan.
– Jag har inte ridit svår klass på sex–sju år, sedan Finemans tid egentligen. Jag känner inte att jag kan göra henne rättvisa där och ville därför hitta någon som kunde tävla henne. Nu när hon blir åtta är det kul om hon kan hänga på sin årgång och hålla i gång på de lite högre höjderna.
Maria kontaktade därför Shane Carey, han bor inte långt från Gretzer och det gjorde att de kunde hitta en bra lösning för samarbetet.
– Jag har kvar Fecybelle hemma och rider och tränar henne här, Shane tar över på tävling. Jag är väldigt förtjust i hans ridning som är skolad, mjuk och effektiv på samma gång.
  
Stoet är till salu
När Shane satt upp och provade Fecybelle första gången hoppade han bara några små hinder.
– Han tyckte om henne mycket direkt, det var roligt att se.
Fecybelle har gått bra med Shane, på 15 starter har det blivit tolv placeringar, och så en seger för ekipaget.
– Hon är till salu men jag har ingen brådska att sälja henne. För mig är det viktigast att hitta en ryttare som passar ihop med Fecybelle.