Så lät Svenska ridsportförbundet återigen en funktionär med beteendeproblem mot ungdomar slippa undan utan konsekvenser. Mot bakgrund av följande är det obegripligt: han har fått sparken från ett ridgymnasium, bjudit in minderåriga till att komma och dricka vin, fått en skolelev att inte vilja komma till skolan, och sist men inte minst blivit polisanmäld för sexuellt övergrepp av en anställd vid en ridskola. Mannen i fråga är banbyggare men juridiska utskottet anser inte att uppgifterna om honom är ”tillräckligt graverande”. Han får fortsätta vara banbyggare under SvRF:s flagg.

Ett av skälen till JU:s milda inställning var att ingen alkohol blev förtärd. Det är ju ungefär som att säga att X tänkte råna Y, men eftersom X inte lyckades genomföra rånet för att Y inte kom så gör det inget. Ska inte själva avsikten med handlingar vägas in någonstans?

Hur som helst, många blev upprörda och arga. Häromdagen svarade förbundets nya ordförande Sandra Ruuda på kritiken i en intervju i Tidningen Ridsport med förklaringen att SvRF inte kan göra något om det inte finns tillräckligt med underlag och om det inte finns en polisanmälan som leder till fällande dom. Hon beklagar också att polisens långa handläggningstider och bristande resurser försvårar. Ändå, menar hon, måste folk ”hjälpa till” genom att gå till polisen. Polisen? Jag baxnade lite. Polisutredningar kan ju ta flera år om de ens blir av. Och om de inte leder någonstans är allting grönt eller vad?

Saken är att Ruuda har fel. Idrotten kan visst agera. Idrottens eget rättsystem används hela tiden. Det är dessutom fastslaget att det inte krävs varken polisanmälningar eller fällande domar. Juristen Matilda Engqvist förklarar: ”För att en förseelse ska kunna bestraffas enligt Riksidrottsförbundets stadgar krävs inte att den felande dömts till ansvar i domstol, eftersom idrottsrörelsen uppger att även den etiska aspekten ska vägas in i bedömningen.” (Engqvist, Foul play, examensarbete i straffrätt, s 83. Uppsala universitet 2021).
SvRF framhöll själva just detta i ett överklagande till Riksidrottsnämnden den 18 november 2021. Det var sport- och tävlingschef Andrea Barth som satt vid pennan och hon skrev bland annat så här: ”…Generellt lyder idrotten under svensk lagstiftning, men idrotten har också ett eget rättsystem. Det innebär att Riksidrottsförbundet och dess medlemsorganisationer har tagit sig rätten att ha mer omfattande regler än vad som står i lagen. Av det följer att det är oomtvistat att svensk idrott kan ha egna regler, mer omfattande än vad lagarna föreskriver.”

Anledningen till att Andrea Barth lyfte fram detta handlade om att preskriptionstider passerats i ett visst fall. Man kom dock inte förbi det, juridiska Utskottet tvingades backa. Ulf Brömster (dåvarande ordförande i SvRF, reds anm) gick ut och sa att regelverket inte räckte till. De var bakbundna och kunde inte göra något. Mannen undgick straff. Men omständigheterna kring ett fall från 2021 får inte cementeras till en sanning som förbundet reflexmässigt rapar upp och gömmer sig bakom när det passar.

De saker som anmäls i idrottsliga sammanhang rör sig ofta mellan det olagliga och det olämpliga. Lag och moral är inte samma sak, men i miljöer där människor frotteras så intensivt med varandra som i idrottsföreningar måste etik och moral – inte minst när det har med barn och unga att göra – inte bara vägas in, det måste sättas i främsta rummet. Det är exempelvis inte olagligt för vuxna att ligga med femtonåringar, men det är oacceptabelt inom ramen för idrottsliga relationer och föreningsverksamhet, och det är fullt möjligt för föreningar och förbund att åtgärda personer som gör såna saker. Det är inte konstigare än att en skola avskedar en lärare för att hen har otillbörliga kontakter med elever.

Sandra Ruuda behöver läsa på om det juridiska systemet inom idrotten. Vi kan inte ha ytterligare en förbundsordförande som är okunnig på det området. Efter det kan hon ta ett möte med de som sitter i disciplinnämnden och juridiska utskottet, och helst byta ut dem allihop. Det är hög tid att vi får jurister inom förbundet som jobbar efter värdegrunden och inte efter vem som är vän med vem och efter eget tyckande.

//Ulrika Fåhraeus

Den som vill fördjupa sig i idrottens juridiska system kan läsa Anders Hübinette och Krister Malmstens bok ”Idrottens bestraffningsregler” från 2021 (Norstedts Juridik).

(Det här är en krönika, vilket innebär att det är skribentens åsikt och inte en nyhetsartikel)