Krönikor
Publicerad: 2007-03-01Sara Söderbergs krönika:
Problem med myndigheter och verk
Det ser tyvärr ut som att det inte kommer att bli frågan om några tävlingar för min del den här säsongen heller. Det är hur trist som helst men något jag bara måste försöka acceptera, eftersom jag banne mig är totally exhausted. Har inte ork att kliva upp klockan fem en iskall söndagsmorgon och hacka fram en fastfrusen transport och åka och tävla. Och även om jag mot alla odds skulle sluta att vara utmattad så lär jag ändå sitta i fängelse hela våren, på grund av olaga vapeninnehav och våld mot tjänsteman och gud vet allt en person med min otur kan komma råka ut för med tanke på allt det som försiggår just nu.
Av: Sara Söderberg
Jag börjar med att berätta om några av orsakerna till min utmattning. Till exempeI har vi faktarutan här bredvid. Där kan man läsa att jag "skitit i det blå skåpet" vad gäller sambolivet, det projektet har kort och gott tagit lite av min dyrbara energi i anspråk. Sedan har vi mitt jobb. När jag började där i höstas utgav jag mig lite käckt för att vara en person som gillar utmaningar. Mycket dumt gjort. Nu är hela mitt skrivbord täckt med pappershögar innehållande så kallade utmaningar, cheferna undrar hur det går för mig, kunderna undrar vad det är för en klåpare de fått att göra med och själv håller jag på att bryta ihop.
Det enda som kan få mig att slappna av lite just nu är underbara dottern Tilda och fantastiska kompisen Cabben. Fast inte båda två samtidigt för då får jag nervösa ryckningar i ena ögonlocket. En åt gången ska det vara, då är livet fantastiskt. Paradoxalt nog är det för att kunna ge båda dessa underbara individer mat och husrum som jag jobbar, och för att kunna jobba utan att bryta ihop måste jag ha dem. Det känns som att det är rätt mycket moment 22 över hela alltet men det är kanske så det brukar gå till tänker jag (när jag försöker vara lite filosofisk).
Ett annat lite halvjobbigt projekt är släktgården i Boden och det är delvis här detta med fängelsehotet kommer in i bilden. Jag och min syster börjar efter snart ett och ett halvt års drift känna lite panik när det gäller vår älskade gård. Vi får brev och telefonsamtal och besök från än den ena än den andra besvärliga tjänstemannen jämt och ständigt. Som tur är bor jag i Stockholm så det är oftast min syster som får ta hand alla jobbiga besök, jag får dock ta en del telefonsamtal och det räcker gott vill jag be att få tala om.
Är det inte kärringar från Länsstyrelsen som med skeptiska miner kommer och kontrollmäter jordbruksmarkens storlek och växtlighet så är det någon snubbe från försäkringsbolaget som tror att vi över- eller underförsäkrat verksamheten, eller så är det någon nisse från Naturvårdsverket som vill göra halva vår skog till naturvårdsområde för att den är så "speciell" eller något pucko från Skogsvårdssyrelsen som tycker att andra halvan av skogen borde bli biotopområde för att där tydligen växer någon sällsynt jäkla blomma. Och det värsta är att alla dessa personer, precis alla, bara kommer med besked som innebär att antalet kronor på bankkontot kommer att bli väldigt mycket färre för mig och min stackars syster. Kan någon vänligen komma upp på gården med en vinstlott någon gång istället, är det för mycket begärt? Lite positiva besked någon gång?
Nä, tydligen inte. I förrgår damp det ned ett brev från polisen i gårdens brevlåda. På något sätt visste tydligen polismaktshelvetet att det fanns några gamla jaktbössor i huset vi ärvt och att jag och min syster saknade vapenlicens för dem (om det inte vore för alla besök från Länsstyrelsen, Länsförsäkringar, Lantmäteriet, Lantmännen, Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen hade vi kanske haft tid att tänka på den lilla detaljen) och summan av kardemumman var att om inte vi hade gjort oss av med vapnen inom en vecka skulle vi åka dit för olaga vapeninnehav. Jättekul. Nu var vi helst plötsligt kriminella banditer också. Syrran ringde och berättade om brevet för mig precis när jag kämpade som mest med att - utan att lyckas naturligtvis - försöka få ihop eget kapital-noten i en koncernredovisning. Påfrestningen blev för stor, jag kände att mitt hjärta var nära att ge upp i det ögonblicket.
Jag skrek åt henne att så fort som möjligt kasta sig iväg med vapeneländena till första bästa vapenhandlare (polisen skulle INTE få nöjet att få dem, någon liten slant kunde man väl ändå kräma ur de gamla släktklenorderna tyckte jag), vilket hon också gjorde. Hon kastade ner de gamla bössorna i bilens bagagelucka och alla tillhörande patroner i lilla Chanel-väskan och styrde in mot stan. Men då kom hon helt plötsligt på att hon hade ett möte på Skogsvårdsstyrelsen varpå hon fick lov att åka dit först. När hon ringde och berättade för mig att hon precis parkerat bilen med alla olaga vapen i bagageluckan mitt i stan och att hon nu skulle på möte var mitt stackars hjärta om möjligt ännu närmre att ge upp. Med vår tur skulle det väl bli bilinbrott och vapnen skulle hamna på vift och vi skulle få skaka galler i resten av våra liv!
Tack och lov bröt sig ingen in i hennes bil under mötet och hon kunde under hyfsat ordnade former lämna över såväl vapen som patroner till en vapenhandlare lite senare under dagen. Mötet hos Skogsvårdsstyrelsen var föga oväntat dock ett fiasko. Min syster hade ju tänkt kliva in där med bestämda steg och tala om för dem att vi inte gillar att vår skog ska omvandlas till någon slags blom-biotop, men det slutade med att hon guidades runt i lokalerna och tvingades titta på helt meningslösa bilder på olika blommor. Jättespännande! Jag funderar på att i protest gå ut i skogen och slita upp alla biotopblommor med rötterna och sedan elda upp dem, men då får jag väl livstids fängelse på Guantanamo-basen som straff.
Som om det inte vore nog med ovanstående haveri med den så kallade rättsvisan fick jag häromdagen ett brev från Rikspolisstyrelsen. Jag hade visst kört 77 km/h där man bara får köra 70 och det hade en sådan där kamerajävel lyckats bevisa med en hjälp av en - till råga på allt - skitful bild på mig och min bil. Morr.
En annan dag satt jag och Henke (även om vi numera separerat så umgås vi fortfarande ofta) i hans bil på väg till jobbet. Jättestressade, vi var sena som vanligt. Helt plötsligt blev vi invinkade till en poliskontroll och där fick vi veta att Henke hade körförbud på hans alldeles nya, fina bil. Konstigt... Men han hade tydligen glömt att besiktiga den i tid. Inte så länge dock, körförbudet hade inträtt så sent som samma dag. Det är nästan så att man undrar om man blivit utsatt för en konspiration.
All denna skit med alla petiga poliser gjorde att jag bokstavligt talat for i taket där jag satt i passagerarsätet i den helt vanliga poliskontrollen, hur vore det om de tog och försökte fånga några av landets alla mördare i stället för att ständigt trakassera oss kämpande, hederliga medborgare? Som tur var blev jag inte bötesfälld för mitt otrevliga beteende, det hade bara fattats det.
Men är jag inte extremt otursförföljd så säg?
SARA OM SIG SJÄLV
Namn: Sara Elin Söderberg
Ålder: Jag är 32 i år, fy fan!
Bor: Oftast i en liten trea i ett jättehöghus på Lidingö. Mentalt sett har jag dock min bas i det jättestora huset på släktgården i Boden.
Familj: Dottern Tilda, 2 år, går ofta under smeknamnet duracellkaninen. Hunden Allan, en överhormonell rottweiler som tror att han är 7 månader. När det gäller sambolivet har jag skitit i det blå skåpet. Det är allt jag har att säga om det... Och så har jag en mamma, en pappa och en lillasyster men de bor i Boden.
Kort beskrivning: En glad och sprallig dramaqueen som av en del kallas för argbiggan, förstår inte varför.
Andra intressen: Det finns så otroligt många saker som intresserar mig men det är MYCKET svårt att hinna med sådant när man håller på med de här hästarna. Om jag måste välja en sak får det bli en god drink på ett trevligt ställe där solen skiner.
Häst: Cabaré, 14 år, valack, Irco Marco-Koncerz. Hopphäst, jag har haft honom sedan han var fyra. Som bäst har vi lyckats få till några 4-felsrundor i ett par 140, annars är det 120-130 som gäller även fast jag fortfarande drömmer om debut i 145. Världens goaste, snällaste, underbaraste kompis som aldrig sviker, totalt orädd. För bommar också, vilket innebär att de brukar kastas av från bomhållarna med jämna mellanrum.
Här är stallplatsen billigast – och dyrast
Att ha egen häst kräver såväl tid som pengar. En enkätundersökning visar att de flesta hästägare spenderar mellan 4 000 till 6 00 kronor i månaden.
En fälttävlansgigant lämnar toppsporten
Han är den ryttare som har flest femstjärniga segrar i fälttävlan. Efter årets Badminton meddelade William Fox-Pitt att hann nu tackar för sig.
Säger till British Equestrian: "Jag är väldigt säker – är rätt sak att göra"
Mycket att tänka på vid träckprov
Att avmaska "för säkerhets skull" leder inte till parasitfria hästar, smittan ligger i stället dold och man riskerar att missa förekomst av stor blodmask.
Maxa hästens kondition med Lina Forsberg
En fälttävlanshäst behöver ha en bra kondition för att orka alla tre grenar. För Lina handlar det om att bygga kondition i långsamt tempo.
Inridning och utbildningsskalan
Hippsons panel har ställt inför frågor om hur de rider in unghästar, önskvärda kvalitéer hos en häst och vad de kan om utbildningsskalan.
Marina Mattsson: "Det är hästens inställning till arbete jag letar efter"
Lösgörande övningar med bommar
Den här ridövningen med flera bomserier bjuder på tre övningar i ett. Låta bommarna ligga kvar i ridhuset hela veckan – och träna på olika saker.
Viktigt att hästen går i en balanserad trav och att den bär sig själv
Förebyggande arbete vid årets dressyr-SM
Redan inför SM i dressyr på Grevagården valde arrangören att säkra upp med polisiär närvaro. Något som bemötts med positiv respons.
"Hon verkligen älskade att visa upp sig"
Wega och Sara Algotsson Ostholt vann silvermedaljen i OS i London 2012. I dag är Wega avelssto hemma hos Sara på gården i Tyskland.
Bloggar på Hippson Se alla bloggar
Så skyddar du din häst mot kvarka
Kvarka är en smittsam luftvägsinfektion som kräver isolering. God hygien, rengöring och desinfektion är väsentligt för att hindra smittspridning.
Från smitta till sjukdom räknar man med tre dagar till två veckor
FEI Dressage Nations Cup åter till Falsterbo
Tidigare i år drog de sig ur serien efter att reglerna ändrats, men nu vänder de och kommer arrangera tävlingen. Här berättar Jana Wannius mer.
Hela vägen till guld för Evelina i U25-SM
Evelina Söderström med Cilantro har såväl ett SM-brons som SM-silver i bagaget. I år toppade de båda U25-klasserna under mästerskapet.
"Alltid skönt att vinna första kvalet, så att man har lite försprång"
Svenskarna visade formen i fyrstjärnigt
Det blev en lyckad fälttävlanshelg i Tyskland. Ännu en svenskhäst är kvalad till OS i Paris – och därutöver blev det flera andra blågula framgångar.
Arvika ridklubbs anläggning kan flyttas
Under två vintermånader kunde Arvika ridklubb inte bruka sitt ena ridhus på grund av dess skick. Till sommaren ska ridhusets tak rustas.
Kommunen utreder också möjligheten att bygga en ny ridanläggning
Ingen spikrak avelsresa med Main Hillary
En inflammerad livmoder satte stopp, men trots det har stoet fått tio föl utan att själv bära dem. Reproduktionstekniken öppnade nya möjligheter.
Uppfödaren Helena Stjärnholm berättar om sin resa med OPU/ICSI
Små detaljer för helheten
Att ha en tydlig plan och att förbereda sig så gott det går på tävlingsplatsen är enligt hopptränare Maria Grane A och O. Här ger hon sina bästa tips för att lyckas.
"Planera för vad du ska göra på framridning och framhoppning"
”Bygger på SLU:s rekommendationer”
För att underlätta för kunderna lanseras nu en AI-tjänst baserad på forskning från SLU. Syftet är att hjälpa kunden välja rätt analyserat grovfoder.
Rekommenderar grovfoder utifrån ägarens beskrivning av sin häst
Otillåtet att ta bort svalornas bon i stallet
Under sommarhalvåret är det vanligt att svalor bygger bo i stallet. Enligt Svenska djurskyddsföreningen är det viktigt att skydda fåglarna.
Den nordsvenska hästen fyller 100 år
I år fyller den nordsvenska hästen hundra år. I detta radioinslaget beskrivs en pålitlig arbetskamrat. Vad har ni för erfarenhet av rasen?
Patrik Kittel vinner sitt elfte Senior-SM
För sjunde året i rad tar Patrik Kittel och Forever Young hem guldet i Senior-SM följt av Tinne Vilhelmson Silfvén och Emma Jönsson.
Wilma Bornhager tar hem SM-Junior
Wilma Bornhager red under söndagen hem guldet i juniorklassen på SM. Filippa Lyrå tog silver och brons gick till Juni Skobe Rosén.
Hitta snabbt
Aktuella samarbeten
Senaste expertsvaren
Fråga experterna
Mest läst
Håll dig uppdaterad
Senaste numret
– Tema: Hullbedömning
– Porträtt: Annelie Lundkvist
– Den svåra skritten
– Konditionsträna i backe
– Om hästens flyktbeteende
– Fixa tappskon
...och mycket, mycket mer!