Text: Annelie Lundkvist
Foto: Privat
  
Att den diplomerade marknadsekonomen deltar i en av Floridas mest utmanande tävlingar är inte en slump. Under universitetstiden hemma i Sverige kände Sophie Lindhe att en resa på sommarlovet var välbehövlig. Drömmen om att jobba i USA har alltid funnits, så det blev naturligt att hon sökte sig till värmen i Florida.
– Jag kände att jag ville arbeta där det behövdes, så jag åkte en månad som volontär till Wild Horse Rescue Center, berättar hon.
Efter att studierna avslutades hösten 2014 blev det ännu en arbetsresa till centret, då stannade hon i sex månader, för att efter en snabbvisit hemma spendera ytterligare sex månader på samma arbetsplats.
  
Cheferna uppmanade henne att söka
Under sin tid på räddningscentret har hon mötts av stort förtroende både från chefer och hästar. Hästarna som kommer dit är nästan alla mustanger, men man har även vildåsnor och några hundar.
– Vissa hästar har nästan posttraumatisk stress och är knappt hanterade, medan andra kommer in för ändrade familjeförhållanden, förklarar hon.
Under sin sista tid på centret åkte hon med sin chef Malice till en tävling i Georgia och fick då sin första kontakt med Extreme Mustang Makeover.
– Det var båda mina chefer Diane och Malice som tyckte att jag skulle ansöka. Jag har aldrig ridit in en häst i hela mitt liv, men genom uppbackning från centret skulle de hjälpa mig igenom det.
Sagt och gjort, Sophie ansökte – trots att hon skulle lämna USA i november.
  
Förnyat visum krävdes
Sophie var hemma i Stockholm när mejlet dök upp och informerade henne om att hon var antagen. Med osäkerhet om vad hon egentligen hade gett sig in i sökte hon nytt visum, och bokade en ny flygbiljett. Sedan satte hon sig på planet tillbaka till Florida.
– Då var jag lite nervös och funderade på om jag verkligen skulle klara av detta, erkänner hon.
Väl framme följde Diane och Malice med vid bilresan som tog två timmar, för att hämta Sophies vildhäst.
– Det enda man fick veta var att den var vaccinerad och varifrån det vilda hästen kom. Sedan fick man veta vilket nummer den hade och i vilken inhängnad man skulle hämta den.
Synen som mötte Sophie i den stora hagen var en häst som hade tappat livsgnistan och som hade stora tovor i hela manen. Hon minns att Viska, som hon döpte hästen till, hade så tung man att hon alltid bar huvudet i låg position.
  
Mycket klappar och kärlek
Redan första kvällen fokuserade Sophie på att ge Viska uppmärksamhet, i form av klappar och att prata med henne. På tredje dagen hade hon fått sådant förtroende att hon kunde kamma ut den toviga manen och på tolfte dagen red hon för första gången.
– Det var den enda gången jag var nervös när jag red på henne. Men vi hade arbetat så mycket med henne från marken att jag visste hur hon skulle reagera.
De dagliga framstegen fortsatte den första månaden, därefter handlade det mest om att finslipa detaljerna inför tävlingen och att ge Viska så mycket erfarenhet som möjligt.
– Jag försökte rida på många olika ställen, ta med henne till främmande platser och lasta henne i olika transporter. Mest fokuserade jag på att göra allt till en lek och behålla hennes nyfikenhet och självförtroende.

Tävlingen blev en succé
När tävlingsdagen kom var de 24 deltagare kvar i tävlingen, av de ursprungliga 35, som skulle göra upp under två dagar.
Första klassen fokuserade domarna på hästens exteriör, hur den var omskött och musklad. Därefter leddes hästen i skritt och trav och Sophie visade att hon kunde borsta hela Viska plus kratsa hovarna. Sista momentet var att lasta i en hästtransport. I denna deltävling kom Sophie och Viska på en åttondeplats.
Andra klassen var en trailklass, där ryttaren bland annat ska öppna och stänga en grind från hästryggen, trava mellan koner, gå över en bro och göra skänkelvikning.
– Den klassen vann vi, det var småpotatis för min häst, säger Sophie med glädje.
Sista momentet var en uppvisning av gångarterna, en klass där ekipaget placerade sig på en sjätteplats och därmed slutade som Rookie Champion totalt – och inom topp-tio.
– Redan då kände jag mig otroligt privilegierad, att jag i min första tävling någonsin stod i final mot personer som tränar hästar på heltid.
Inför finalen nollställer domarna alla poäng och Sophies freestyle-nummer med Rödluvan som tema gav henne en femteplats.
  
Hästarna säljs direkt efter avslutad tävling
När sista ryttaren gått i mål går det undan, då ska hästarna auktioneras ut till förmån för Mustang Heritage Foundation som arbetar för att hjälpa vilda mustanger i USA. Ryttarna och organisationen delar på försäljningssumman och många hästar säljs för bra pengar.
– Hon såldes för 4.700 dollar till ett jättebra hem. Jag blev så otroligt glad när jag åkte dit med henne och fick se hur väl de tar hand om sina hästar. Hon lever verkligen ett jetset-liv där.
Även om Sophie nu är i Sverige för att stanna, så var det svårt att motstå de fyra jobberbjudanden hon fick efter framgångarna i tävlingen. Drömmen om att jobba med mustanger har hon inte släppt helt, i stället finns en liten tanke i bakhuvudet om att bo på en gård i Sverige och importera rasen hit.

Nedan ser ni första uppsittningen på Viska:

Här ses Sophie och Viska i freestyle-numret på tävlingen, med tema Rödluvan: