Text och foto: Lotta Frithiof   

Göran har en guldfärgad morotsbricka i knäet. Med en rörlig hand kör han rullstolen framåt medan Anders Hornelius går mot trailern som parkerar framför äldreboendet.
– Jag blir lugn av Harry, säger Anders som är van vid hästar från förr och längtar efter vårdhästen Harry Potter. 
På Fruängsgården, söder om Stockholm, bor 200 personer med demens och somatiska sjukdomar i ett höghus. 
– Harry gör underverk för de äldre. De mår bra av att träffa honom. Han höjer deras livskvalitet och sänker blodtryck; man borde anställa en honom, säger Tanja Kinnari. 
Hon är specialiserad undersköterska inom demens och har jobbat med äldre i 30 år. Tanja vill se mer djur i vården efter att ha upplevt deras positiva effekter. Förut har en vårdhund besökt boendet och nu är det Harry Potters tur. Boendet har fått projektpengar för att satsa på vårddjur.   

Äntligen! Stor glädje när Harry Potter kommit fram till Furängsgården. Anders Hornelius leder medan Göran Stridlund matar honom med morötter. Tanja Kinnari kör rullstolen och Ulrika Dufwa tar på sig jackan efter att ha kört trailern från Uppsala. 

Ulrika och Harry Potter är kollegor
Ulrika Dufwa stänger luckan till trailern. Hon jobbar ihop med Harry Potter och har kört från Fullerö utanför Uppsala. Efter en viktig kisspaus för Harry går de in. Golvet är halt för hästhovar med järnskor. För att den fyrbenta terapeuten inte ska halka får han gå på mattor utlagda som dominobrickor framför honom.
– Hör du ljudet av klipperiklappande hovar?, säger Göran och ser lycklig ut.   

Hissen är trång för Harry. Men han låter sig övertalas att åka uppåt i höghuset av Ulrika Dufwa och en morot. 

Hissen är trång men Harry går in.
– Han är tränad för besvärliga situationer. Jag vet att han inte försöker springa iväg om han hör eller ser något skrämmande, säger Ulrika.  

Göran Stridlund tycker att Harry är fantastisk men han trodde inte sina ögon första gången när den svarta ponnyn steg ut ur hissen på avdelningen.

Morötter på guldbricka
På första våningen är fika framdukat i köket. Harry får morötter från guldbrickan medan Göran tar kaffe och ett wienerbröd. Anders struntar i fikat. Han masserar Harry istället.
– När man klappar djur frigörs måbra-hormonet oxytocin. Det har en lugnande effekt, säger Ulrika Dufwa.  
Och både Anders och Harry står tysta och ser sig omkring.
– Tänk om politikerna förstod att djur i vården är lönsamt. Djur fungerar som medicin utan biverkningar. Harry dämpar oro och ångest och det kan leda till färre fallolyckor, säger Tanja. 

Agneta Bergqvist tycker att Harrys man är lite sliten och att han borde klippas. Hon var frisör under sitt yrkesliv.

Då dyker Agneta Bergqvist upp i köket. Hon bor här och tar tag i Harrys man.  
– Jag var frisör som ung. Här är håret slitet och han behöver klippas, säger hon. 
I och med att Agneta börjar prata kommer snacket igång.  
– Jag har ridit på en kamel en gång. Det var som att sitta på en katapult, säger Göran. 

Får de boende att öppna sig
Tanja hämtar en trasa för att torka efter Harry som bajsat på köksgolvet. Det är inget problem för henne. 
– Harry får de boende att öppna sig och prata med varandra på ett sätt som de inte brukar göra, säger hon. 
På våning två är det fullsatt i samlingsrummet. De boende väntar på att få klappa Harry. 
– Ingen annan häst på min gård skulle klara av det här. Harry är supertrygg och gillar att stå i centrum, säger Ulrika och klappar hästrumpan så dammkorn virvlar upp.  
Stämningen blir magisk när shetlandsponnyn stiger in. De äldre flockas kring Harry; omringad av rullstolar tar han situationen med ro. En kvinna piper till när han äter ur hennes hand. Alla som vill ska få träffa Harry. En kvinna som är sängliggande skiner upp när hon ser en hästmule vid sin sängkant.
– För vissa äldre är chansen till närhet begränsad. Att få gosa med Harry ger mer än vad jag kan beskriva, säger Tanja.  
Men även en superhjälte blir trött av att möta så många människor. På parkeringen får Harry kraftfoder innan hemresan och hö har han i trailern. Göran och Anders vinkar.