Text: Linnea Lindahl
Foto: Privat

Lovisa Munter, 30, är uppvuxen i Alingsås och började rida på ridskola när hon var fem år gammal.  
– Jag har alltid älskat hästar och blev som besatt när jag började rida. Jag hängde alltid i stallet. Jag har alltid tyckt om att rida, men framförallt har jag tyckt om att ta hand om hästarna och att lära mig allt runtomkring dem. Jag läste en massa böcker om hästar och har alltid varit den som gillade teori på ridskolan, säger Lovisa.  
Så småningom fick hon sin första alldeles egna ponny och började följa sporten ännu mer. Främst var det hoppningen som lockade. Som boende i Alingsås var Gothenburg Horse Show det närmsta hästevenemanget och blev en av årets stora höjdpunkter. Hon tillbringade även en stor del av sin fritid med att hjälpa till i stallet hemma hos sin tränare, för att lära sig ännu mer.  
– Men då hade jag inte kommit på att man faktiskt kunde skapa en seriös karriär som hästskötare, säger hon.  

Flera års erfarenhet 
Efter att hon var med om en olycka och skadade nacken i gymnasiet lade hon hästarna på hyllan under en period och reste till USA för att jobba med annat.  
– När jag kom hem såg jag en annons på nätet om ett stall i Schweiz som behövde en hästskötare, berättar Lovisa.  
Det var så hennes karriär som hästskötare började. Hon har jobbat hos ryttare i både Belgien och Schweiz. Innan hon började hos Bertram Allen var hon hos den svenska hoppryttaren Jonna Ekberg i fyra år, som är baserad i Belgien.  
– Jag trivdes bra där, men när jag fick ett erbjudande om att komma och jobba hos Bertram så kände jag att det var rätt i tiden och det var dags att prova något nytt. Jag kände att jag skulle vilja uppleva toppsporten och åka på mästerskap.  
Lovisa följde med Bertram och hans team till Wellington i Florida för att inleda säsongen där.  
– Vi vann flera Grand Prix-klasser i Florida det året och sedan fick jag vara med och göra OS i Tokyo och VM förra året. Det var fantastiskt kul och något som jag alltid drömt om.  

Paris är nästa mål 
OS i Tokyo var Lovisas första mästerskap.  
– Jag hade aldrig varit i Japan tidigare och det var väldigt häftigt. Det var ganska stressigt med att skicka in alla papper inför tävlingen, allt skulle stämma och bli rätt. Men jag kände mig lugn när jag satt på planet på väg dit. Det var mycket press, men det trivs jag med, det gör mig bättre, säger hon.  
Vid VM i danska Herning 2022 var Bertram Allen uttagen som reserv.  
– Vi åkte till VM och hästen kändes verkligen i fin form. När Darragh Kennys häst inte kändes bra fick vi rida i laget ändå och gjorde en felfri start i lagfinalen och kvalade till OS.  
Nästa stora mål är OS i Paris.  
– På grund av corona så blev OS i Tokyo inte en hel upplevelse av hur ett sådant mästerskap brukar vara, så jag hoppas att jag får uppleva det i Paris.  

Lär känna hästarna på djupet 
– Jag gillar Bertrams system och han är enkel att jobba för. Alla hans hästar går i hage och han tror inte på något ”hokus pokus” utan har ett system som känns naturligt, vilket jag gillar, säger Lovisa.   
Hennes vardag varierar beroende på om hon är på tävling eller hemma. I år har hon tillbringat vintersäsongen i Wellington, Florida, där hon tagit hand om sex hästar.
– Jag och min närmsta kollega Kate börjar jobba vid sju på morgonen. Då fodrar vi, släpper ut hästarna och mockar. Vi hjälper till vid tävling, tar hand om hästarna före och efter start.  
Lovisa gillar att köra den stora lastbilen och att besöka nya platser.  
– Det bästa med jobbet är när vi får behålla en häst under en längre tid. Vi behöver sälja en del hästar, men ”Buddy” som jag känner bäst har vi haft i två år nu. Man kommer hästarna så nära och lär känna hela deras personlighet. Han är min bästa vän, det finns ingen människa som jag tillbringar så mycket tid tillsammans som jag gör med den hästen.  

Viktigt att veta sitt värde 
Genom sina år i branschen har Lovisa upplevt både bra och dåliga arbetsförhållanden i olika stall.  
– På mitt nuvarande jobb har jag bra arbetsförhållanden. Sedan är det klart att jag jobbar långa dagar med jobb sex dagar i veckan, men det kompenseras det för sedan. När vi jobbar i stallet hemma så har vi ganska fasta tider, men på tävling kan tiderna variera. Många jobb på den här nivån är väldigt ”fair” med bra lön, semester och så vidare. Men det är klart att det finns jobb inom sporten där folk jobbar svart och inte har det så trevligt, jag har haft både bra och dåliga erfarenheter tidigare, säger hon.  
I dag finns det lagar och fackförbund som ska hjälpa hästskötare till bättre villkor. Lovisa tycker att det har blivit bättre, jämfört med när hon började jobba i branschen.  
– När jag sökte mitt första hästjobb för åtta år sedan fick jag flera erbjudanden om stall som ville ge mig 3 000 kronor i fickan samt boende, per månad. Jag tycker att det borde finnas en minimilön som man måste ge. Framförallt är det viktigt att man får vara ledig minst en dag i veckan samt få semester. Det är viktigt att veta sitt värde, att ställa krav och att veta vad man ska acceptera och inte.

Läs Lovisas första blogginlägg