Text: Frida Bank
Arkivfoto: Anki Yngve 
  
Det är dags att sluta sälja inspänningstyglar. Det tycker Anders Eriksson, som har anmält försäljningen till Konsumentverket. 
Han startade själv sin hästkarriär som kusk på åttiotalet och har sedan dess deltagit i flera SM och VM. I dag designar han dessutom utrustning, skriver böcker och utbildar i tömkörning med mera.
I sin anmälan till Konsumentverket skriver Anders bland annat att marknadsföringen av hjälptyglar är vilseledande och att försäljningen borde ifrågasättas ur ett djurskyddsperspektiv.
I stället för att använda hjälptyglar borde ryttare fokusera på att utbilda sig själva och sina hästar, och se till så att utrustningen som används är korrekt anpassad till hästens anatomi, tycker Anders. Det sistnämnde tar han också upp i sin skrivelse. Han uppger att sadlar och bett som sitter illa är en vanlig orsak till att hästar får skador eller obehag, så att de inte kan jobba på rätt sätt. En del ryttare försöker då lösa problemen som uppstår med hjälptyglar.
– Ofta är det hälsoproblem som är anledningen till att hjälptyglar säljs. När utrustningen inte passar ska man inte lösa bekymren med att klä på hästarna inspänningar. Det är död kommunikation, säger han.
  
Hjälptyglar på ridskolehästar
Ridskolehästar som går lektion efter lektion med halsförlängare, alltså så kallad ”gummisnodd”, är en av flera anledningar till att Anders Eriksson nu har valt att göra en anmälan. Han är också kritisk till användningen av bland annat gogue, thiedemantygel och pessoalonge och till att orutinerade ryttare vill utbilda sina hästar på egen hand.
– Jag var på en ridskola tidigare i år där majoriteten av hästarna gick med olika inspänningstyglar. Det är bara för att de har problem med det de har på ryggen. Förbundet säger att framtidens ridskola ska vara en hästskola. Det är det inte när hästarna är nerspända i nackarna med hjälp av ”snoddar”. Människor lär sig ingenting av det. Jag har svårt att acceptera att förbundet inte gör något åt det här, säger Anders och fortsätter:
– Vid ett korrekt tillvägagångssätt behöver man inte använda inspänningstyglar. Det finns kunskap om klassiska metoder som är mycket bättre, till exempel att utbilda hästen med hjälp av kapson. Ridskolor borde ge folk rätt verktyg och återta sin roll som utbildare.
  
Konsumentverket utreder inte
Elin Häggeborn är jurist på Konsumentverket. Hon berättar att de har tagit emot anmälan, men de har valt att inte inleda ett tillsynsärende.
– Det kan bero på flera saker. Vi får in strax över 10 000 anmälningar per år och det är bara en minoritet som leder till tillsynsärenden. Vi är en liten myndighet som måste prioritera.
Hon förtydligar:
– I det här fallet är det också så att anmälan inte är riktad mot ett särskilt företag utan mot alla som säljer den här formen av inspännings- och hjälptyglar. Det verkar som att anmälaren vill ifrågasätta lagligheten att sälja produkten. Om det är hästens hälsa och säkerhet man är orolig över är det en fråga för Jordbruksverket.
Elin Häggeborn säger att det är första gången Konsumentverket får in en anmälan som gäller just hjälptyglar. Hon förklarar att det inte är uteslutet att myndigheten tar upp frågan i framtiden.
– Då kanske det skulle komma in fler anmälningar om samma problem. En bedömning kan förändras över tid. Den som marknadsför den här typen av tyglar måste använda påståenden som är vederhäftiga. Det som står i marknadsföringen ska stämma och den delen ligger på oss.