Text: Annelie Lundkvist
Foto: Privat
  
Genom en vän som är engagerad i Hundhjälpen för de rumänska hundarna har Johan Weinehall, i flera år, vetat att han kunde hjälpa många hästar i landet.
– Jag har sagt nej, för jag visste att jag inte skulle klara av att se hästarna. Jag är alldeles för blödig och ville inte åka dit ensam, berättar han för Hippson.
Men sakta började han acceptera att en resa till Rumänien skulle betyda mycket för hästarna och ägarna. Efter mejlkontakt med veterinären på plats, Roxana Topor, insåg han att tiden att resa var inne.
  
Viktoria – deras omtyckta "Victory"
Med sig på resan tog han sin kompis Viktoria Israelsson, som han träffade för några år sedan på vidareutbildningen för hovslagare i Skara. Kamraterna arbetar tillsammans ibland, och visste att det vore skönt att ha någon att prata med under resans gång. Inte minst för att bearbeta upplevelser.
– Jag ville dels ha med Viktoria på grund av den rumänska kvinnosynen, dels för att hon är en så duktig hovslagare, berättar Johan.
Väl på plats tittade männen på Viktoria och hade först svårt att acceptera att hon skulle sko deras hästar. Men när de insåg att hon verkade häst efter häst, med toppresultat, blev de imponerade.
– Vi vann deras respekt och Viktoria fick ett nytt smeknamn, "Victory". Det värmde i hjärtat att de släppte sina fördomar och i stället bjöd oss på mackor och vatten i värmen.
  
Hästarna skos inte som i Sverige
I Rumänien finns det väldigt få utbildade hovslagare och man arbetar inte på samma sätt som i Sverige.
– De skor på ett helt annat sätt och är ofta tre eller fyra personer som hjälps åt med en häst. Vi fick anpassa oss till deras sätt att sko, och visa dem några få justeringar som de kan upprätthålla, säger Johan.
Veterinären Roxana hade samlat hästarna som behövde hjälp i en by. Väl på plats fick de, utöver skoning, även hjälp med en enklare veterinärkontroll och samtliga hästar avmaskades. De hade även sällskap av en rumänsk hovslagare som kunde hjälpa till och förklara för ägarna hur man bör tänka.
  
Planerar för ännu en resa
Under besöket som varade en dryg vecka hann Johan och Viktoria ta hand om mer än 120 djur, både åsnor och hästar. Några var långt ifrån sunda och välmående, men med hovslagare och veterinär på plats fick de hjälp.
– Många var oborstade men väl omhändertagna. De gör så gott de kan med sin ekonomi och vintern har varit sträng. Men nu kommer våren och betet blir bättre, hoppas Johan.
Var det som du föreställde dig att åka dit?
– Jag är väldigt glad att jag åkte. Generellt var det bättre än jag trodde, men jag träffade även hästar där jag fick ont i hjärtat. Det finns ingen tvekan, jag åker tillbaka.
Hur skulle du sammanfatta resan?
– Vi åkte dit med oro, men kom hem med "Victory". Ett smeknamn som sammanfattar allt.