Kajsa Boström
MAR
27

Visa, pröva, instruera, öva...

Visa - pröva - instruera - öva

Denna pedagogiska ramsa fick jag lära mig på Strömsholm, när jag gjorde min ridlärarutbildning. Om jag minns rätt så var det min hopplärare Pelle Fresk som stod bakom orden. Jag har också för mig att begreppet härstammar från den militära världen och att det från början bara var tre ord: "Visa, instruera, öva." Jag förstår precis varför den lite mer moderna, civila pedagogen la till ordet pröva, vi människor lär oss bättre om vi får prova oss fram litegrann. För detta gäller när människan ska lära.

Hästen då, hur lär den sig? Det är en delikat och spännande uppgift att utbilda en häst och emellanåt lite mindre lätt.

Det gäller att skilja på vad som är vad, lär du in nytt, övar du på något ni redan bekantat er med eller tycker du att du måste korrigera ett felaktigt beteende hos hästen?

Kapitlet korrigeringsridning har en tendens att växa över breddarna om ryttaren inte tänker sig för. Vi pratade om detta i helgen när jag var på jobb i en annan del av Sverige. Det är alltid roligt att prata ridning inför en intresserad publik.

Det är så väldigt lätt att bli frustrerad i sadeln och att därför handla innan tanken är färdig. Vips är korrigeringsridningen där och den kräver verkligen en rutinerad ryttare som vet precis vad den håller på med.

Att korrigera är inte att straffa hästen och tala om för den att den är dum i huvudet. Det är inte heller att uppdatera sporren till någon vassare modell med trissa på eller att betsla upp till det där superbettet som lovar att hästen "går på tygeln" eller hoppar 1.40 i ett huj.

Korrigera är att lösa ett problem, att hitta ett annat sätt att visa hästen vad vi vill att den ska göra istället för det den för tillfället gör.

Just det, VISA hästen vad vi vill att den ska göra, inte bestraffa den för det den gör. Någon har ju missat från början annars hade hästen med all säkerhet gjort mer rätt. Ur vår synvinkel, hästen har inget ansvar.

Uppgiften vi tränare och ridlärare har är att lära ut god ridning och ge hästar bra utbildning även om vi gör det i lite olika sammanhang. Att stoppa dålig ridning är precis lika viktigt. Det behöver inte vara exceptionella scener t ex på en framridning eller tävling för att vi ska agera. Det är fullständigt tillräckligt att förklara varför, samt plocka av sporrarna från en ryttare som använder dem på ett felaktigt sätt, eller förklara att det där tämligen skarpa bettet inte alls fyller den funktion som den orutinerade ryttaren tror utan faktiskt ställer till större problem.

Det behöver inte bli uppträden och hårda ord, bara stanna upp ett ögonblick och förklara vad som är god ridning. Det är dessutom oftast en uppgift långt över den normala hobbyryttarens kompetens att korrigera en häst. Är det av nöden tvunget ska den uppgiften skötas av ett proffs.

Vanlig fortskridande utbildning kan vi klara av tillsammans, under ordnade former. Så fortsätt att utöva god ridning och håll etiken högt!


Läst 47283 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
21

Ett ben i varje hörn

"Fyra ben ett i varje hörn, huvudet fram och svansen bak." Enkelt va, en häst är väl en häst?

Ridhästens exteriör är intressant för det spelar en stor roll hur hästen är "ihopskruvad" när det kommer till hur den ska ridas och oftast hur den kommer att kunna röra sig. Jag säger oftast för jag har haft hästar vilka betraktats som exteriöra katastrofer och jag har startat Grand Prix med dem ändå. Hästar är otroliga atleter, kan du hitta ett sätt att hjälpa dem hittar de ibland ett sätt att ta sig förbi sina exteriöra begränsningar.

Jag läste ett väldigt intressant blogginlägg, Avelstankar , skrivet av en uppfödare. Hon tog upp mycket av det jag idag som dressyrryttare och tränare funderar över gällande hästens exteriör när jag rider, undervisar och tittar på hästar i största allmänhet.

Till exempel de numera så eftertraktade "spänstiga frambenen" (ett uttryck jag stulit av en TV-kommentator). Det vevas... och det är långtifrån alltid så att frambenens vevande tillför något positivt för hästens trav. Korta ryggar är en annan vad jag skulle kalla ganska modern avvikelse från det önskvärda, särskilt när den korta ryggen kombineras med stora spektakulära gångarter. Det hästlivet blir inte enkelt...

Det borde vara självklart att utgå från exteriören när hästar utbildas men så är det inte. Hög eller låg halsansättning, korta eller långa ryggar. Platta kors och raka haser eller vinklade kors med mycket vinklade haser. Detta är exempel på exteriöra egenskaper som spelar ganska stor roll för hästens arbete som ridhäst.

Att rätt av säga att alla hästar ska ridas si eller så överensstämmer inte med hästarnas verklighet. Ett bra exempel tycker jag är det ytterst populära begreppet "att rida hästen lång och låg". Det är inte hugget i sten hur den formen ser ut. Det är inte frågan om att det ska vara x antal cm mellan hästen haka och marken utan var hästen hittar balans utan att bli för lång och i framvikt.

Det är vanligt att hästen hamnar just i framvikt när ryttaren tror att den rider hästen "lång och låg" eller att "hästen stretchar överlinjen". Det finns många fler parametrar än att hästen har nosen i backen att ta hänsyn till när jag som ryttare väljer att rida hästen i en låg/lägre form.

Att eller hur hästen arbetar med sin rygg är ett annat ämne som ofta kommer upp på mina träningar. Inom det området finns det om möjligt fler påståenden om hur och vad som är rätt. Men det släpper jag så länge...

Det är, om man kan sitt TR (Tävlingsreglemente II dressyr), väldigt viktigt att hästen kan visa upp olika varianter av skritt, trav, galopp samt övergångar. Allt med bibehållen takt och balans. (Det finns bra beskrivning där exakt vad domarna ska titta på.) Förutom alla rörelserna då. Där i ligger en av dressyrens stora svårigheter...


Olika men ändå lika.


Läst 48343 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
14

Ridlära i all evighet och helst en stund till.

Ridlära, ridning i teorin är intressant. Det kan vara långt emellan teori och praktik men det är fantastiskt mycket bättre om de båda sakerna gick hand i hand. Nu pratar jag om inverkansridning.

Jag hävdar att många ryttare skulle utvecklas snabbare och bättre om de hade mer kunskap om, i teorin, hur en häst fungerar rent mekaniskt och att de fungerar olika utifrån deras exteriöra förutsättningar. Jag brukar smyga in teoretiska "kontrollfrågor" när jag undervisar och blir ofta fascinerad över hur många olika tolkningar det finns på begrepp som t ex "att vara på tygeln" eller begreppen ställning och/eller böjning.

Det där med att veta varför är underskattat. Vad du ska göra går snabbare att fatta, men vet du inte hur eller varför blir vad en ganska värdelös kunskap i längden.

Här är några exempel på saker som alla ryttare vet eller åtminstone har hört upprepade gånger om vad en häst ska.

Hästen ska bli snabbare och kvickare, om inte i "fötterna" så i uppmärksamhet och reaktion.

Alla hästar ska rakriktas, komma framför skänkeln samt "lyfta" upp sin framdel. Den ska ställa, böja eller formas runt innerskänkeln. Den ska vända på en femöring, den ska spåra och gå med lätt elastisk kontakt.

Hästarna ska kunna växla tempo snabbt som en huggorm blinkar, vanligt förekommande är "fem steg fram - fem steg tillbaka".

Hästens bakdel ska in under, den ska skjuta på och bakbenen ska aktiveras. Bogarna ska sitta på plats, framknäna och manken ska upp (i alla fall på dressyrhästarna).

Schwung i traven, tryck i galoppen, lätthet i framdelen och hästen ska arbeta genom ryggen och gå med eftergift, lätt kontakt samt med munnen stängd.

Amen... Det är tur att inte jag är en häst för det där är mycket!

Rättställd, felställd, motställd, rakställd.

Böjd eller förböjd, i halsen eller i bålen?

Bakbenen undersatta, för långt bakom, för långt under och spårar hästen?

Håller hästen huvudet rakt eller på sned, är nosen i, bakom eller framför lodplanet och vad är i så fall lodplanet? Är nacken någonsin högsta punkten och om inte, varför då?

Allt det här går att läsa sig till och det förenklar och borde vara självklart att inte bara veta att, utan även hur och varför. Inte minst för hästarna skull...

Här spåras det och detta tog en bra stund att få till, i solsken på årets första utomhusträning!

 


Läst 57908 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
09

Tankar i en tränares vardag

Den årliga fortbildningen för tränare är ett bra tillfälle att lyssna och reflektera. Det är roligt att tränare från alla discipliner deltar, olika synvinklar berikar. Elisabeth Lundholm fungerar väldigt bra som moderator, hon väcker tankar och skapar ett stort utrymme för alla deltagare att göra sig hörda.

Vi pratade bland annat etik, sociala medier och att vara sann. Det där sista var det som jag fastnade för, det är för mig oerhört viktigt.

Att ha tillräcklig kunskap, att stå för det jag säger och inte minst inför hästen stå för vad jag gör. Det ska vara ok, även om dörren är stängd och åskådarna borta. Jag ska kunna sova gott på mitt samvetes kudde efter en dag på jobbet.

Jag ser de sociala medierna fyllas av åsikter, bildmaterial samt debatter gällande sportens utövare och hästens välfärd. Emellanåt är det på en tämligen låg nivå, från alla inblandade kan jag tycka.

Vi hade ämnet uppe till diskussion och kom fram till att så länge det finns mycket pengar att tjäna, eller "genvägar" att ta till framgång eller uppmärksamhet skapas det alltid ett utrymme där de tveksamma metoderna får fäste och gror. Men, i det stora perspektivet har det blivit bättre i hästarnas arbetsmiljöer.

Kunskap, rent spel, undvikande av glorifiering och inte minst ett vettigt språk är några av de saker alla enkelt kan förhålla sig till, oavsett om det gäller gruppen "för" eller den "emot".

Att tycka eller tro är inte alltid samma som att utan tvivel veta. Att tänka efter innan jag ger luft åt mina åsikter är en bra tanke.

Just nu löper bilder från de just avklarade bruksproven runt på nätet och det finns grupper för och emot både det ena och det andra. Det är liv om de nya tysta proven, utförandet av dem och hingstarnas väl och ve under provdagarna.

Jag tittar på den bilden som är mest omtalad,  den visar en ung hingst i ett ögonblick av.... ja av vad?

Jag har jobbat med hästar på olika sätt i 45 år och jag har svårt att se den skräck eller sorg i den hingstens ögon som något läger vill få mig/oss att se. Jag har sett hästar med verklig skräck i blicken och de ser helt annorlunda ut.

Att vara sann är för mig att respektera BÅDE hästar och människor, jag försöker alltid i mitt jobb som tränare att utbilda och verka med hästarnas bästa för mina ögon. Jag vore inte sann om jag sa att jag alltid gör rätt, att jag aldrig gör misstag för det vore omänskligt.

Jag vill se god ridning, gott uppförande av både hästar och människor för ur det kommer det möjligheter att påverka och förändra synen på vad som är bra. Profit och människans ständiga jagande efter framgång och bekräftelse är svår att rå på men jag är övertygad om att det finns andra och mycket bättre sätt att jobba för hästarnas bästa än att frossa i tillmälen, superlativ och hot i grupper på nätet.

Bra utbildning för hästar och ryttare är A och O, kunskap är det som utvecklar. Igår fick unghästen Amazing 3 år för första gången besöka i ett ridhus. Hon hade för säkerhets skull med sig sin äldre hästkompis Delores som en extra trygghet. Det gick fint, Amazing är verkligen som namnet antyder fantastisk, hon bara gör det vi ber om. Jag filmade examen, för detta är bra unghästutbildning och det är viktigt att visa när det går rätt till.


Läst 53243 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
05

Det är nog ödet som styr, iallafall emellanåt.

För ganska många år sen var jag på tur in i västgötaskogarna. Jag hade precis fått körkort och det hade min arbetsgivare anammat, jag hade fått i uppdrag att åka och byta ut några av ridskolehästarna. Jag minns inte vad hästhandlaren hette men han bodde i Smålandsstenar och vi körde igenom Tranemo.

I Tranemo fanns Hööks Sadelmakeri och hade man inte vägarna förbi gick det redan då att handla på postorder. Det var en del udda varor jag minns att vi handlade, Ekollolja till exempel. Det var en märklig sörja att "smörja" läder med...

Men där fanns annat också, Bengt Höök som på den tiden klev runt i den lilla butiken själv, sålde Passiersadlar. En sådan hade jag tänkt mig att köpa. Ingen jag kände hade en sån, alla red i Stübben eller lite mer lågbudgetmärke men jag som hade varit ute i den nationella hoppcirkusen och ridit "chefens" hästar i Passier hoppsadel var helt frälst.

Bengt var lite svår att pruta med, han var säkert smålänning, men jag gick ut från affären med en svart Passier dressyrsadel. För en fullt utrustad sadel med gjord, stigläder med stigbyglar fick jag betala 3.200:-. Det intressanta är att jag hade fler hästar hemma i stallet och jag utgick lugnt ifrån att en sadel av storlek II skulle passa.

Det gjorde den, ingen häst for illa och den sadel gjorde vad den skulle, skapade ett behov hos mig att att komma ut, komma längre med min ridning än vad jag kunde göra hemma på ridskolan.

Bengt Höök höll på med något stort berättade han och jag fattade att han tänkte inte sitta där i Tranemo och vänta på att någon sparv skulle flyga in i munnen på honom. Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att bli försäljare, hos honom i ridsporthandlarbranschen. Jag testade och följde med för att kränga hästgrejer på Rabbalshede marknad. Nasarnas marknader runt om i landet var näthandels föregångare. Och jag kan lova att jag krängde plastborstar, elastiska benlindor och Ekololja så det stod härliga till men någon fortsatt lust till den delen av ridsporten fick jag inte.

Det gick ju bra för Höök och hans ridsportshandleri och det gick bra för mig också. Sadeln jag köpte följde med mig ganska länge och vi delade många roliga upplevelser. Sålde den sen till en elev och vem vet, den kanske lever än.

Igår var jag i Tranemo igen, denna gången hos föreningen Tranemoryttarna. Jag var inbjuden att hålla kick-off för deras tävlingsryttare, en säsonguppstart. Jag träffade en härligt gäng ryttare med deras hästar och som vanligt också ett lika gott gäng föreningsfunktionärer.

Funderade när jag körde hem igår kväll, tänk om jag aldrig svängt in där, på Hööks sadelmakeris parkering och gått in och köpt min dressyrsadel? Då kanske jag gjort nåt helt annat idag.

På tal om att göra andra saker, Amazing den lilla fina svarta 3-åringen åker hem och in kommer vad vi än så länge kallar "projekt T". En gång i världen var hennes mamma ett projekt, får se hur det går denna gången. ödet har ett finger med i spelet, det är jag (nästan) säker på.


Läst 51273 ggr Kommentarer Kommentera



Kajsa Boström

B-tränare Kajsa Boström har en orubblig filosofi – det är aldrig hästens fel när det blir problem. I bloggen "Tränar-Kajsas betraktelser" kommer vi få ta del av hennes tankar om ridsporten – ur ett annorlunda perspektiv.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Kajsa Boström
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Kajsa bestämde sig för länge sedan att hästar skulle bli hennes liv och hon brinner fortfarande för att lära sig och sina elever mer.

Till bloggen


Populära taggar


Mest lästa


Arkiv



Galleriet på Hippson Market

Husbloggare

Gästblogg med Felicia Grimmenhag: Vikten av en läromästare

Gästbloggen

Tisdag!

Therese

När strömmen går

Saras vardag

Till Husbloggarna