Jens Fredricson och hans lag är redo för EM i Malmö.
Pressbild: Sara Silfverberg

Under onsdagen går startskottet för ponny-EM i Malmö – ett mästerskap där grenarna hoppning, dressyr och fälttävlan avgörs. Vi ringde upp hoppningens ledare Jens Fredricson för att höra oss för om stämningen.

I går, måndag, jobbade Jens och den mentala coachen Andy Swärd i Malmö med förberedelserna inför tävlingsstarten.
– Jag blir stolt över tävlingsplatsen. Tänk att vi har möjligheter att arrangera mästerskap som detta. Ribban ligger superfint till i Malmö, miljön är oslagbar, säger Jens.

Svenska ryttarna får värdefull erfarenhet
Målet för veckan är att ryttarna ska få alla möjligheter att prestera på topp, var och en efter sin förmåga. Jens vet att det ger enorm erfarenhet att få rida mot de bästa i sin åldersgrupp.
– Det är en blandning mellan spännande möten och utveckling. Men de får inte bli för imponerade heller, utan ska fortsätta att hålla fokus på sin egen ridning och insats.

Jens är med hela vägen
Ryttarna har med sig sina egna team till Malmö, det handlar om föräldrar och tränare, i de system som för dem är invanda och trygga. Jens finns med som en stöttepelare för de praktiska utmaningarna, men även som rådgivare för ridningen.
– Jag ska se till att det inte blir några överraskningar. Att vi alla har koll på tiderna, schemat och att eventuella frågetecken får svar direkt. Det är också en trygghet, menar Jens.
Under måndagen anlände som sagt både ryttare och ponnyer, det börjar närma sig start. Under tisdagen är det dags för mätkontroll och veterinärbesiktning av samtliga ponnyer.
– Ponnyerna ser fantastiska ut, de är i högform och hela tävlingsplatsen bubblar av energi.

Frankrike – en tuff konkurrent
När laget var i Haagen och tävlade slutade Sverige på en fin femteplats, då fanns tre av de fyra EM-ryttarna med. Jens är nöjd med lagets insats då och vet att de möter lag som med stor sannolikhet har samma ryttare med sig.
– Frankrike, Irland och England har bra lag, det visade de redan då.

Lämnar rollen men inte organisationen
Efter ponny-EM åker Jens vidare till children-EM innan hans uppdrag avslutas. Dock lämnar han inte ponnysporten helt, utan i och med sitt uppdrag på förbundet håller han ett vakande öga över organisationen.
– Jag kommer inte att lämna fullständigt utan att det finns en efterträdare. Uppdraget har lärt mig hur mycket som helst och jag är glad över att jag tog chansen. Varje vecka har jag möten med Jacob Hellström och Sylve Söderstrand för att fortsätta utveckla sporten, och är det något jag har fått nu så är det ännu större respekt för Sylve.

Text: Annelie Lundkvist
Foto, ryttarna: Roland Thunholm

Kristian von Krusenstierna gav Biggles en puss efter ritten.
  
Söndag red Kristian von Krusenstierna sin sista start på Biggles 1015 – efter framträdandet i världscupen fick ekipaget stående ovationer av publiken. Vilket rörde hela teamet kring hästen till tårar.

Text: Annelie Lundkvist
Foto: Annelie Lundkvist och Anki Yngve
  
Som den tävlingsmänniska Kristian är blev han besviken över domarsiffrorna, han tyckte att de var värda lite mer. Men samtidigt var detta sekundärt, känslorna till Biggles – att få pussa honom på mulen och krama om hästskötaren Karin och hustrun Linda var det som verkligen betydde något denna dag.
  
Känslosamt direkt efter ritten
När FEI-veterinären hade gjort den obligatoriska bettkontrollen direkt efter start hoppade Kristian av och torkade tårarna. Även hästskötaren Karin blinkade ordentligt i ett försök att hålla gråten inne, men när chefen kom för att ge henne en kram gick det inte längre.
– Det är väldigt skönt att sista starten gick så bra, jag har knappt kunnat prata om att det är hans sista tävling, berättar hon för Hippson när vi promenerar med Biggles.

Kom till stallet nästan samtidigt
Karin utsågs till Årets hästskötare på Ryttargalan i onsdags och har arbetat hos Kristian i drygt fem år, nästan lika länge som Biggles har varit en del av teamet.
– Han kom till stallet 20 dagar efter att jag hade börjat, för alla dessa år sedan. Biggles är den arbetskamrat jag kommer att sakna mest, säger Karin med tårar i ögonen.
Direkt när Biggles hade fått skritta av var det dags att promenera ner till stallet, där det serverades morötter i stora mängder och där många kramar delades ut.
  

Hingsten visade att han fortfarande kan!

Karin tävlingsfilmar ekipaget för sista gången.
  
Planerna är ännu inte klara
Att publiken gav stående ovationer, och överöste ekipaget med applåder, blev för Kristian en perfekt avslutning på en lång karriär tillsammans. När han fick Biggles till sitt stall visste han att Briar-sonen skulle kunna hjälpa honom med hans egen svaghet.
– Jag var dålig på piaff och passage när jag tog över honom från Jan Brink. Biggles har hjälpt mig väldigt mycket i karriären, säger ryttaren.
Kristian berättar att Biggles kommer att bo kvar i stallet på Ågesta ridskola ett tag till, några beslut om vart han ska ta vägen sedan har ännu inte tagits. Kanske flyttar han hem till sin uppfödare och ägare, familjen Lundberg Persson, för att gå i pension. Men Kristian vet samtidigt att Biggles inte är en häst som kommer att trivas med att bara gå i en hage hela dagarna.
– Det kan bli så att han får flytta till en yngre ryttare som han kan hjälpa i de lättare klasserna.
  
Fortfarande fräsch och motiverad
Beslutet om framtiden kommer inte att stressas fram, men en sak är säker. Kristian ville sluta när Biggles fortfarande var på topp.
– Jag har lyckats hålla honom motiverad för den högsta nivån i fem år, nu vill jag sluta medan han fortfarande tycker att det är roligt och är fräsch i kroppen, avslutar han.
  

Puss och kram direkt efter ritten.

Kristian applåderar sin fina häst...

... och de får stående ovationer av publiken.

Tack för allt, fina Biggles!

Lorenzos hästshow bygger på ett unikt samspel mellan hästar och människa.
I de natursköna omgivningarna i Camargue i södra Frankrike lever och tränar han med sina hästar. Lorenzo lever mitt ibland dem i ett litet hus omgärdat av en rad boxar med konstant öppna dörrar. Hästarna går ut och in som de vill och Lorenzo är alltid närvarande.
Under tävlingarna i Friends Arena har hästartisten gjort ett antal framträdanden. Upplev ett av dem i bildspelet ovan!
  
Läs mer om Lorenzo på SIHS:s sajt
  
Foto: Anki Yngve

  
I söndagens världscup valde Axel Olin att ta in reservhästen Wittstein 2, för att ersätta avlidne Filur. Ett beslut han tog tillsammans med sitt team och med stöd av de andra kuskarna. Vi träffade honom efter tävlingen.
  
Text och foto: Annelie Lundkvist
  
Vid presskonferensen är Axel tystlåten och ser stundtals ut att bli berörd av stunden. I hans tankar finns fortfarande fredagens händelse, där Filur föll ihop efter målgång.
– Jag valde att köra för att hedra "Fille" och för att visa publiken att man måste gå vidare. Hur jobbigt det än är, säger Axel efter att den internationella presskåren har lämnat rummet.
  
Har fått stort stöd i stallet 
När olyckan var framme i helgen fick han genast stöd på plats av veterinärer, funktionärer, de andra kuskarnas hästskötare och förstås av kuskarna själva. Direkt efter olyckan visste Axels motståndare i världscupen att det handlade om en sak, att komma upp i vagnen igen och att inte låta sorgen ta över.
– Samtliga kuskar kom fram och frågade om jag ville låna någon av deras reservhästar till söndagens tävling, berättar Olin.
Han säger att han inte skulle ha varit kvar på tävlingen utan stödet från sitt team. Under fredagen såg han inte publikens hyllning med lamporna, men han fick den återberättad för sig i efterhand. När det var dags för dagens prisutdelning fick Axel dock se hyllningen med egna ögon.
– Jag fick bita mig i tungan när vi skrittade in på banan och såg alla lampor, säger han om publikens tribut.

   

Publikens hyllning under söndagskvällen.