Skulptören Adrian Landon är uppvuxen i New York City, men för den sakens skull har han inte isolerat sig från hästarna. Med både farfar och far som har starka hästanknytningar har han, enligt honom själv, blivit en duktig ryttare. Adrians pappa upptäckte polosporten för 15 år sedan och har sedan dess varit helt förälskad i sporten.
  
Under sin tid som skulptör har Adrian Landon flera gånger avbildat hästar, men nu har han tagit det ett steg längre. Under vinterns tävlingar i Wellington, Florida, kommer hans senaste arbete – "The Mechanical Horse" – visas upp.
Det har tagit Adrian nästan två år att tillverka skulpturen och detta gjordes hemma i verkstaden i Brooklyn, New York.

Hippson-läsaren Anna-Carin Månsson tipsade oss om ett klipp, där hon lastar sin häst på ett väldigt lekfullt sätt. Vi blev nyfikna och kontaktade henne för att få veta mer. 
  
Text: Cajsa Ekström 
  
Hej Anna-Carin, vilket charmigt klipp! Kan du berätta lite om din häst? 
– Hästen i klippet heter Gull-Glimt, till vardags kallad Glimt, och är en tioårig nordsvensk bruksvalack. Han är född hos mig och jag har även hans mor Gull-Viva 22973.
  
Hur länge har ni jobbat med lastning på detta lekfulla sätt?
– Cirka sex-sju år skulle jag säga, i runda slängar. Nu är det ju inte så att vi lasttränar varje dag, men lite då och då för att underhålla det vi kan och bygga på med nya idéer. På så sätt gör vi det till en lek. Det har blivit en rolig grej att hela tiden "höja ribban" för sig själv. Allt kan ju alltid bli bättre och signalerna kan alltid bli mindre och finare.
– Att det intresserat mig att utveckla just lastningen hänger med all säkerhet ihop med min tränare och mentor Jörgen Schwartz, som för många är känd för problemlösning och då inte sällan lastningsproblem. Jag har tränat för Jörgen i tio år och har lärt mig otroligt mycket av honom. Framför allt har jag lärt mig att ju mer man lär sig, desto mer inser man hur mycket man har kvar att lära...
  
Har hästen tidigare haft problem vid lastning?
– Ja! Det är faktiskt så att Glimt är lite av en "enmanshäst" och har haft mycket egna idéer genom årens lopp. Han är till sin natur väldigt flyktbenägen och instinktiv. Detta har vi lagt mycket tid och träning på, för att få honom till den mentalt samlade häst han är i dag. Han har inte alltid varit lättlastad och jag fick lägga mycket tid på det när han var yngre.
  
Kan Glimt några andra "konster"?
– Jag skulle personligen inte kalla det "konster", det som motiverar mig är att skapa en så bra kommunikation som möjligt. För att kunna kommunicera behövs ett språk. Kroppsspråket är naturligt för hästen och både häst och människa kan lära sig att förstå varandra. Detta språk kan förfinas i all oändlighet – det som bara är en utveckling eller förfining av ett grundläggande moment som till exempel lastning kanske kan se ut som ett trick, även om det aldrig har varit idén från början.
– Grunden till allt vi gör ligger i kroppskommunikation och ett mjukt ledarskap. Språket vi bygger från marken tar vi sedan med upp på hästens rygg. Hästen utbildas i grimma och rep och även helt freestyle, det vill säga utan huvudlag. Först när jag kan bromsa, styra och rida hästen helt med hjälp av kroppsspråket kan jag börja vänja den vid bett (om jag fortfarande vill det). Först då kan jag använda bettet endast till förfining och finess i min ridning.

När du tränar lastning, hur gör du då?
– Lastningen är egentligen en väldigt liten del av det jag och Glimt gör till vardags. Men när vi gör det försöker jag att göra det roligt, och när jag får bra svar slutar vi och gör något annat. Jag får ofta frågan om jag använder godis eller mat i transporten, det gör jag inte. Jag vill att hästen gör det jag ber honom om för att jag ber om det. Inte för att han får godis för det. Det behöver inte vara fel med en positiv förstärkning ibland, men jag vill inte vara beroende av det.
– Hästar strävar efter välbehag och Glimt har fått lära sig att transporten är en trygg plats att vara på, en plats att vila på. En trygg och lugn häst är också en säkrare häst. Risken att hästen ska gå över bommen och liknade blir avsevärt mycket mindre om hästen är mentalt samlad. I början av "lastträningen" kunde vi öva på något helt annat och bara ha med transporten i mitten av ridbanan. Och när jag fick ett bra svar gick vi in i transporten och vilade... Lastträning, fast på ett annat sätt!
  

Hästen Harry rymde under onsdagsmorgonen från sitt hem på Hovstallet, i centrala Stockholm. Det tog en god stund innan han kunde fångas in. Polis körde efter honom när han galopperade över Östermalm och förbi Humlegården.
  
Polisen gick först ut med en vädjan via Twitter, sedan kunde man meddela att hästen var infångad. Det var folk på gatan som till slut kunde lugna Harry och en praktikant på Hovstallet – som sprungit efter hästen över hela Östermalm – tog med honom hem igen. Harry var då välbehållen. Se ett inslag om dramatiken från Aftonbladet-TV ovan.

Hoppryttaren Hugo Wihlmark fick sig ett gott skratt när han vaknade på måndagen och gick ut genom dörren. Hans häst "Kakan" hade fått benskydden på sig likt en fotbollsspelare, när "traktor-Ronny" hjälpte till med utsläppet.
  
För Hippson berättar Hugo, som jobbar hos Anna Wemlerth på Skyrup Country Club, att han är ledig på måndagar och tisdagar men att utsläppen brukar gå fint ändå. När han vaknade tittade han ut genom fönstret och noterade att hästarna stod i hagarna. När han hade ätit frukost och tittade ut igen såg han dock att allt inte såg ut att vara rätt med Kakans utrustning.
– Det ser nästan ut som att han står med fotbollsskydd på sig, skrattar Hugo.
  
Vad säger ni läsare, visst uppskattar vi hjälpen i stallet? Även om det kan bli lite tokigt ibland!
  
Text: Annelie Lundkvist

Vi på redaktionen fick ett tips om att se filmen från när Ellen Brunes tävlade sin Sokrates i den inledande 1,40-klassen vid tävlingarna på Strömsholm förra helgen. Även om Ellen rider en felfri runda och blir placerad i klassen så var det inte det vi ombads titta på – vi skulle snarare lyssna.
  
Under hela ritten hör vi nämligen en av Ellens största supportrar heja stolt. Hennes fyraåriga dotter Hedda är under hela rundan med sin mamma i varje språng. Vi ringde upp mamma Ellen för att höra mer om dotters hejande.
  
Hej Ellen, vi såg precis ett klipp med dig och Hedda, kan du inte berätta mer?
– Hon är med ganska mycket på tävlingar och i Strömsholm var hela familjen på plats, även storebror. Hon älskar att vara med både när det gäller och hemma i stallet.
   
Hör du henne när du rider?
– Jag är så van vid att barnen är med så jag hör dem, men jag kan koppla bort ganska bra när jag rider. I denna klass hörde jag henne inte, men om jag rider en hoppning på en meter så hör jag henne. Då hamnar jag inte i samma bubbla om man kan uttrycka det så.
    
Rider Hedda själv?
– Absolut! Hon har en egen shetlandsponny hemma i stallet som hon rider tre dagar i veckan. Hon skulle nog rida mer om hon fick, men när jag hämtar henne på dagis efter en heldag i stallet vill jag hellre hem och äta middag med barnen, säger Ellen med ett skratt.
Hon berättar att Hedda har ett uppdrag när de är på tävlingar. Även om alla hästar är ganska pigga blir de till små ljus när hon har travat av dem på tävlingsplatsen. Då vet de nämligen att det är dags för avskrittning – av Hedda.
– I Falsterbo skrittade hon en femåring hela vägen från tävlingsbanan till stallet, det är en bit att gå. Det är kul att se hur alla hästar tar sig an henne och blir försiktiga när hon sitter upp.
   
Lär sig hoppningens regler
Hedda har efter uppmärksamheten hon fått via Facebook för filmen tagit sitt ansvar som "påhejare" till nästa nivå. Numera ropar hon även "Håll i manen, mamma". Plus att hon har lärt sig att en rivning är fyra fel och att två rivningar är åtta fel. Det är imponerande av henne, men hon har inte riktigt koll på vem som filmar.
– Senast satt hon nära den som filmade och utbrast "Den rev igen, nu har de åtta fel". Så jag måste säga att hon är väldigt resultatinriktad, skrattar Ellen.
  
Text: Annelie Lundkvist
  
Missa inte det gulliga klippet ovan, lyssna även när Hedda drar efter andan vid kombinationen – för att sedan öka takten på hejandet!

Vi har tidigare visat ett klipp där ryttaren Alexandre Ayache rider travarbete med ett paraply i handen, här har han ökat svårighetsgraden och gör galoppombyten i varje.

I Alexandres fall skyddar paraplyet mot solen – men i det svenska höstrusket är det snarare regnet vi flyr. Dock blir det svårt att hitta ett paraply som även täcker hästen...

I detta klipp från Newfield Livery Yard visas en hopp- eller markarbetsövning med stora variationsmöjligheter. Den består av tre hinder på U-båge, svårighetsgraden kan ökas och minskas genom exempelvis hinderhöjden.

Fälttävlansryttaren Pontus Hugosson letar som bekant efter kärleken i TV4:s Bonde söker fru. I senaste avsnittet visade han upp vad han går för på hästryggen. När han själv var klar lät han tjejerna sitta upp, hästen gör ett imponerande jobb med alla tre och frågan är om det inte är den som fångade deras kärlek denna gång?!

I fjärde och sista programmet av Lastbilstugg får vi hänga med på middag med tre av Sveriges absolut främsta ryttare på internationell nivå.
  
Helena Persson beskriver känslan att tas ut till EM och hur hon har lagt om Bonzais träning med mer ”fys”. Av Erika Lickhammer och Angelica Augustsson Zanotelli får vi veta hur och varför det kom sig att de flyttade utomlands, dessutom berättar Erika hur det är att kombinera tävlandet med att vara förälder och Angelica beskriver sitt bröllop och sin galna möhippa…
  
Vem av de tre ryttarna tror ni förresten har mest vinnarskalle – och vem är den sämsta förloraren? Här snackar vi passion för ridsporten, Helenas kommentar om hur de orkar med allt slit är talande: ”Så mycket som andra älskar att ha semester, så mycket älskar vi att jobba.”