Hippologbloggen
JUN
15

Det är nu allting börjar!

Hej kära läsare!

Gud jag vet inte ens vart jag ska börja. Först lägger min dator av igen precis innan resan till Odense och sen har det bara varit full fart de sista veckorna. Nu har verkligen det sista ur trasan kramats ur.
Häng med!

Sist jag skrev så var vi ju på väg mot Odense Danmark. Något som var bland det häftigaste jag varit med om. Två lastbilar och två släp rullade från Strömsholm.

Hela 13 timmar senare var vi framme i Danmark. Vi sov på ett litet hotell inne i Odense och hade hästarna uppstallade på tävlingsområdet. Colette och jag hade ju bara hängt ihop i tre veckor men fightades hela helgen igenom, hon var så grym! På fredagen 120 med fyra fel, på lördagen ”agianst the clock” med 8 fel (ivrig ryttare som gick för mycket mot klockan) och på söndagen debuterade vi 125 med fyra fel. Lite stolpe ut under helgen för oss men jag var så himla nöjd! Det var lite skillnad att rida internationellt på gräsbana mot vad man är van vid här hemma. Maxade oxrar och kluriga distanser. Vår hopplärare Daniel Svensson var med hela helgen och coachade oss, vilket var guldvärt. Men Colette hoppade kalas under hela helgen och sista rundan var riktigt grym. Är så tacksam för att ha fått uppleva detta, vilken resa!
Strömsholm kommer klippa ihop en film om vår lilla Danmarktripp,  jag kommer länka den här i bloggen när den är klar.


En något suddig film från min och Colettes 125 runda!

Sedan var det bara att åka hem till Sverige och Strömpis igen för att jobba livet ur sig med examensarbetet som skulle lämnas in kommande vecka. Jag och Hanna satt bokstavligen talat hela nätterna och vände och vred på varenda mening. Det är alltså inte bara goda ridskills du ska ha som hippolog om du trodde det. Det skall även presenteras en god vetenskaplig kandidatuppsats också!

Tio minuter innan larmet på skolan skulle gå lämnade vi in vårt examensarbete och det blev godkänt för presentation! PHU! Vill ni se vårt arbete redovisas så kan ni se det HÄR

Vill ni se de övriga presentationerna från min klass så hittar ni dem HÄR

Med ett godkännande i hamn så styrde vi vidare mot den sista uppgiften innan hippologen faktiskt var över. Nämligen Nationaldagstävlingarna!

När jag var liten så åkte vi bussresor med min dåvarande klubb till Strömsholm för att titta på nationaldagstävlingarna. Jag vet att jag tänkte att ”en dag ska jag också, minsann, tävla här”. 20 år senare kan jag kryssa det av min bucketlist. Det har varit lite målet med hela hippologen för mig, att starta 130 och att hoppa på NDT. Varför inte slå två flugor i en smäll?

NDT började för mig med en 110 med Cheeba, där såklart en supercool med något förvirrad Cheeba gjorde sin utomhusdebut med bravur och kammade hem en fin rosett. Sedan gick Colette 120 med ett retligt fyra fel.

Efter fem veckor tillsammans så bestämde jag mig för att min och Colettes sista start skulle bli en 130. Det var en tidshoppning och både jag och Colette var taggade och fokuserade så hälften vore nog. Jag har alltid haft ett riktigt tävlingshuvud och för mig är det alltid ”vinna eller försvinna”. Inte hade jag en tanke på att när man debuterar 130 så kanske man kan försöka göra en lugn rutin runda? Nej nej… Så med en grym tid kom vi i mål men fick tyvärr med oss två ner. Lite bitter över att jag blev så ivrig igen, men det gick över ganska snabbt när jag insett att jag faktiskt fått göra min debut, på NDT dessutom och det kändes lätt! Lätt som en Colette!


foto: Michelle Lundqvist


foto Michelle Lundqvist


foto Michelle Lundqvist

Sådär avrundades allting. Vi fick världens vackraste avslutningsmiddag där jag höll tal för min klass (nästan utan att gråta!).

Många andra vackra tal, sånger, dikter och filmer visades och det var ett perfekt avslut på tre fantastiska år. Vår fina avslutningsfilm som fantastiska Lina i min klass har gjort kan du se HÄR

Nu känns helt tomt. Nu har det snart gått ett par veckor och jag har hunnit landa lite i att jag faktiskt inte på måndagmorgon skall gå upp till stalltjänsten, stå på stallchefs Åsas kontor och fråga efter ett finare täcke, fråga över ett sår på ett ben eller när hästen skall skos härnäst. Jag ska inte svära över trasiga gödselband, gråta över en hoppträning eller skratta ihjäl mig åt mina klasskamraters dans i stallarna 06.30 på morgonen. Jag kommer inte få ta del av Jens peppande tips, Daniels  ”sluta gnäll och rid” och Mariannes ”ride and smile” längre.  Jag kan inte fatta att det är slut. Det har verkligen varit tre FANTASTISKA (som vår rektor Linda skulle ha sagt), jobbiga, roliga, lärorika, svåra, kalla, varma och glädjefyllda år som har innehållit allt. Jag har fått vänner för livet och som jag sa i mitt tal – Det är ju faktiskt nu det börjar!
 
Malin & Medina, jag & Colette, Hanna & Arwen efter NDT

Jag vill tacka alla på Strömsholm och Flyinge för allt ni gett mig. Jag vill tacka Hippson för att jag fått vara er hipplogbloggare under tre år, det har varit a dream come true och jag är så glad för att ha fått denna chans. Jag vill tacka mina läsare för alla energiboost ni gett mig genom era kommentarer både här på bloggen och när jag träffat er i livet. Ni är så bra!
Med detta inlägg vill jag också tacka för mig och min bloggtid här. Jag lämnar stolt över stafettpinnen till nästa hippologbloggare och vem vet… Kanske ses vi på Hippson igen framöver?!

Vad händer sen då?
Jag kommer att befinna mig på Djursjukhuset Evidensia i Strömsholm nu i sommar samt ha en hel del privatträningar. Vad som händer till hösten håller jag för mig själv än då jag inte bestämt mig riktigt... Men på hästfronten så skall Cheeba matchas till 120 och vidare och sen kommer det antagligen en häst till! Nu vill jag först ta lite sommarlov och bara njuta. Kanske en och en annan sovmorgon.

Med all min kärlek /Lisa - en, numera examinerad hippolog som brinner för fingerfärdigheten i dressyren och adrenalinet i hoppningen!  #ingendrömärförstor


Läst 5002 ggr Kommentarer Kommentera

MAJ
08

Vi ska till Danmark!

Klicka på en bild för att starta bildspelet. Nu, äntligen tillbaka efter en liten bloggpaus. Jag vet inte om den varit frivillig eller inte. Det är svårt att få någon tid över när man har 100% heltidsstudier, tre hästar, deltidsjobb. Men om sanningen ska fram så har jag bara velat njuta och ta vara på den sista tiden vi har kvar här på Strömsholm. För hur mycket jag än har förträngt det, så är det faktiskt snart slut. Om 3,5 vecka för att vara exakt. Jag kan inte ens tänka tanken utan att få lite panik över att lämna detta livet. All personal, vänner och framför allt mina hästar. Det känns verkligen som att lämna sin familj...

Vad har jag hittat på sen sist vi hördes? Jo för det första så har vi bokstavligen talat jobbat dag och natt med vårt examensarbete. Jag tror ingen förstår hur mycket energi och tid det tar att skriva en kandidatuppsats förrän man gjort det sjäkv. Speciellt om man är lite mer praktiskt lagd som vi hästnördar. Men nu är vår uppsats "Att coacha ryttare" faktiskt inlämnad för examination. Tre minuter tillgodo hade vi innan tiden för inlämningen gick ut. Nu hoppas vi att det räcker hela vägen fram!

Anledningen till att vi faktiskt verkligen fått in den i tid är för att vi haft en otroligt bra morot från Strömsholm. Jag får faktiskt nypa mig lite i armen när jag tänker på det. Men det är faktiskt så att nästa vecka åker vi och tävlar i ...
DANMARK!
Jajamen, ni läste rätt! Strömsholm har fixat så jag och tre av mina klasskamrater som också har inriktning hoppning samt deras hoppstipendiater ska få åka ner och tävla internationellt i Odense, Danmark med våra skolhästar. Vi åker nästa vecka och kommer rida tre klasser över helgen på 120, 120 och 125.

Så vi har tränat och förberett oss inför denna resa. Men! Vi fick endast åka om vi låg i fas teoretiskt, så snacka om att vi la in en högre växel i vårt examensarbete.
Som förberedelse för detta gick Colette och skrapa upp sitt knä och var borta i två veckor... Panik! Istället fick jag Air Max som stand in, 11årig valack e Air Jordan - Martell. Han gick som sjuåring 140 med vår hopplärare Daniel Svensson, en trevlig kille som nu är min extrahäst eftersom Colette är tillbaka. Max och jag hann med en start på Sundbyholm bland annat.

Jag var lite stressad när jag fick tillbaka Colette eftersom Danmark närmde sig och jag hade inte startat henne något innan. Mitt mål är ju att innan hippologen är över så ska jag ha startat en 130, men den drömmen lade jag på hyllan efter att ha fått byta häst ett par gånger och mina två felfria 120 kändes långt borta. Men jag var ändå tvungen att ha nån tävling i ryggen innan Odense med Colette, så bara efter ett par hoppträningar tillsammans debuterade vi två nationella 120 ute på Sundbyholm. Tror ni inte den fantastiska lilla hästen tar mig på en riktigt sväng om och med oss hem fick vi två felfria ritter förra veckan?! Jag svävar fortfarande på rosa moln, hon passar mig verkligen som handen i handsken lilla Colette. Helt plötsligt var vi kvalade till 130 och känner oss redo för att ta oss an Odense.

Efter Odense är det nationaldagstävlingarna på Strömsholm som är nästa mål, där vi ska göra vår 130 debut. Så dagarna består nu efter att examensarbetet är inlämnat av träning och tävling med mina hästar Colette, Air Max och Cheeba. Jag försöker verkligen att njuta av denna sista tiden som verkligen är den bästa. Lever drömmen och vill aldrig att det ska ta slut.

Håll tummarna för oss till veckan, I'll keep you posted!


Läst 14247 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
31

Ny period, nya hästar!

Här på hippologen går det snabbt i svängarna vill jag lova. Det är knappt så jag själv hinner med. Men vad har nu hänt de senaste dagarna?

* Jag har ridit en godkänd dressyrexamen
* Kotten och jag har debuterad 120 med två nedslag
* Cheeba har debuterad 110 felfritt (!!)
* Jag har gått in i sista perioden och riktat in mig på hoppning
* Jag har fått en ny hopphäst
* Fått tillbaka Oprah som extrahäst

Japp! Dressyren är ett minne blott. Med godkänd programridning för Lars Andersson avslutade jag och Mexx dressyren på hippologen med att få göra lite galoppiruetter och byten i var fjärde på diagonal för Marianne. Aldrig i mitt liv trodde jag för 2,5 år sedan att jag skulle sitta och göra sådana rörelser till häst men med Mariannes magi så gick det som en dans!


Bildbevis!

Lång historia kort så har jag nu fått Colette som ny hopphäst! Hon är ett fuxsto (äntligen fått tillbaka mina ston) f.07 Szkopul – Waliant. Det är alltså hon och jag som skall ta oss an sista tiden på hippologen och alla tävlingar som nu börjar bokas upp i kalendern. För att göra som jag brukar så citerar jag Jens Fredricsons ord om Colette
"Du kommer få känna på lyror du aldrig känt tidigare, thats a jumper!". Jag lovar dyrt och heligt att förvalta denna lilla diamant väl. Here we go!


Colette och jag på tågbanan en solig vårmorgon

Cheeba vet jag inte hur jag ska förklara med ord. Hon är en sån fantastisk liten häst och nu har jag bestämt att hon är redo att börja matchas mot 120 och allt vad det innebär efter sin felfria runda i 110 förra helgen. Så nu skall en långsiktig plan läggas upp för att hon ska få de bästa möjligheterna när hon väl går upp ytterligare en klass. Men först några 110 till på rutinkontot, andra rundan blir nästa helg i Fagersta.

Annars arrangerar vår klass vårdressyren på Strömsholm denna veckan, vilket ingår i vår kursplan att arrangera och genomföra tävling. Själv skulle jag agera speaker men ironiskt nog så insjuknade jag i streptokocker så får snällt följa mina vänner när de tävlar på Equipe istället. Jaja thats life!


Läst 18697 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
20

Paddy - en solskenshistoria!

Den femte januari i år kom Paddy till mig som projekt. En 8-årig tinkervalack med mustasch och alldeles för mycket hovskägg. Han var en chansning. Perfekt storlek och bra byggd för att passa hos oss på ridskolan.

Han var hetsig, svårhanterlig, arg och otroligt dominant. Han gick över folk, drog sig inte för att sparka och att försöka bemästra honom på ryggen hade getts upp för länge sen. Många såg honom som opassande och farlig, medan jag såg en häst som ville veta var han plats i livet var, vad som förväntades av honom och vem som skall bestämma och visa vägen för honom. Det tog några veckor, där vi funderade på att skicka tillbaka honom både en och två gånger. Men efter hand så blev han en glad individ som älskar människor, uppmärksamhet, att få jobba och gå med sina vänner i hagen. Få rutiner och människor som har satt tydliga riktlinjer så han vet exakt vad han skall göra, varje dag. Det har gett honom trygghet och en inre säkerhet.

Ni är många som undrar hur det gick med projektet med Paddy - "att göra en ridskolehäst" och till alla er så kan jag stolt meddela att han idag är köpt och står kvar på Stora Ekeby ridskola och går med i verksamheten. Han har en tydlig inslussningplan där han ansvaras och rids av en mycket duktig tjej i personalen. Han matchas med ryttare som passar honom och varje ridlärare jag pratat med har gett honom en stor guldstjärna i kanten.
Det som överraskade oss mest är att under ytan är det en riktigt fin ridhäst som ganska snabbt visade upp lättare rörelser, går i en trevlig form och rörde sig jättefint.

Jag är så stolt och mitt "mattehjärta" värker varje gång jag får gå förbi och hälsa på honom och se honom glatt spetsa öronen och snusa på mig med sin mustasch. Han verkar trivas och eleverna uppskattar honom. Jag är så glad att vi inte gav upp hoppet om denna lilla häst. Tänk vad lite tålamod, rutiner, en fast hand och lite kärlek kan göra. Det är därför det är så viktigt att det verkligen finns kunnig och utbildad personal på våra ridskolor. Det är där hippologprogrammet kommer in. Det är skillnaden som gör skillnaden och det är vi som skall forma framtidens Hästsverige.

Avslutar detta inlägg med ett par bilder från Paddy - en solskenshistoria!
  


Sista dagen på projektet!


Paddy och hans nya ryttare, Rebecka!


Läst 19601 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
16

Vilken vecka!

Vilken vecka jag är inne i! Just nu är jag mitt uppe i sista förberedelserna inför dressyrexamen som äger rum imorgon. Då skall bytena sitta, diagonal slutorna skall flyta på och jag skall kunna sitta ner i den ökade traven. Sir Yes Sir! Om jag rider ett godkänt Msv b2 program för Lars Andersson så är jag klar med dressyren för hela min hippologtid. Det känns jättemärkligt och lite sorligt...
Sen blir det i alla fall hoppning för hela slanten!

Idag har jag även ridit Kotten, min hopphäst, för Jens Fredricson. Jag och min hippologkamrat Hanna hade en liten one on one med Jens inför helgens tävling där vi debuterar 120 med våra skolhästar. Jag har ju bara hoppat Kotten ett par gånger innan men med Jens hjälp idag så känner jag att jag har en bra plan inför helgen.
Det är verkligen ett privilegium att få rida för Jens på detta viset. Han är så spot on och får en att känna sig som a million dollar när man går ut från träningen.

Jag gör även en till debut på helgens tävling. Cheeba skall gå sin första 110. Så stolt över min lilla pingla som går från klarhet till klarhet. Här vill jag än en gång hylla en av Strömsholms hopptränare och det är Åsa Steninger. Hon har verkligen plockat fram det bästa ur mig och Cheeba med hennes övningar och hon är en stor del av att det går så framåt med Cheeba. Hon har energi så det sprutar ur öronen just nu kan jag säga och ibland står hon mer på två ben än alla fyra. Men hon är så glad och positiv varje träning så jag låter henne hållas. Dessa små ston gäller det att hålla på gott humör, det är då de levererar!


Cheeba i Eskilstuna förra veckan

Annars rullar vårt examensarbete på mellan galoppombyten och trippelbarrar. Vi studerar coaching inom ridsport och idag filmade vi Jens under tiden han coachade Filip Ågren. Hans metod är så nytänk samtidigt som den känns old school. Han rider samtidigt som Filip och tillsammans diskuterar de hästarnas brister och förmågor, hoppar och kommenterar när det behövs. Det känns verkligen som förr, där den erfarna läraren och hans lärling lär tillsammans. Så långt ifrån dagens gruppträning där det hojtas instruktioner hej vilt.
"Eleven skall rida för sin skull och inte för min. Två olika tankar möts och därifrån kommer man vidare"


På fredag besöker vi Lotta Björe för att studera hennes coachande metod. Bästa examensarbete någonsin!


Läst 13969 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
09

Den riktiga sanningen om att vara eller att icke vara Hippologstudent

Ni har frågat efter ett inlägg om hur det är att gå på hippologen. Jag har skrivit så många inlägg om just detta ämnet och matat er med kursinformation så nu tänkte jag ta det på ett annat sätt, vårt sätt. Vill ni har mer konkret information om programmet så kan ni gå in och läsa om allt HÄR.

Här är den nakna sanningen om hur det är att vara elev på hippologen.

Första året är ganska nervöst, du flyttar hela vägen rakt ner till Sveriges djupaste vrå, Flyinge. Det är platt, rapsen räcker längre än ögat kan nå och folket pratar på någon slags dansksvenska och du måste räkna med att ditt ordförråd kommer ändras drastiskt som till exempel hink - "spann" och skottkärra heter numera - "rullebör". Du funderar hela första natten på "vad tusan har jag gjort?!".

Första året försöker du lära känna dina klasskamrater som sedan blir din familj, bästa vänner och trygghet. Sedan måste du vara beredd att begrava näsan i böcker. Du lär dig allt om aminosyror, senornas uppbyggnad och funktion, hur du bygger ett stall, om du kommer få en skimmel, brun eller grönt föl och varför den konstant äter bajs ute i hagen. Men framförallt så lär du dig att allt du någonsin lärt dig innan, inte ens stämmer en bråkdel om hur det egentligen är.

Du rider bara ett halvår första året. Men du hinner med att bli drillad så din sits blir sig aldrig mera lik den halvskrumpna potatis som den en gång var, det ser sitsgurun Mette Henriksen till. Du lär dig vikten av att kunna kontrollera hästen i hoppning, att variera sitsen, räkna galoppsprång, hoppa terräng och examineras av självaste Ann-Catrin "Ankan" Carlsson och Bo Jenå. Det stavas N o g g r a n n h e t.

Körning får du testa på en period och när du inte rider eller kör så blir du tilldelad en alldeles egen grön liten treåring som du på åtta veckor skall rida in så du sedan kan visa upp den på examen i löshoppning, longering, häst vid hand och ridning. Dags att börja lusläsa betingning och löshoppningsbedömningar. Och glöm för sjutton inte Bo Jenås - de tre stegen, när du visar häst vid hand. Vet du inte vad detta är redan? Kolla upp det!!

Du inser ganska snabbt att du inte hinner med så mycket mer än att vara hippologstudent och det är här det börjar sållas i klassen. Folk hoppar av för de inte riktigt förstod vad hippologen innebar, att här inser man hur mycket man verkligen brinner för detta - eller inte. Att du inte har något annat val än att förlora dig i denna värld and become the true HÄSTNÖRD.

År två, dags att packa väskan och flytta upp till Strömsholm. Och om du inte vant dig vid att konstant bli bedömd av Sveriges elit när det gäller träning och hästar så säger jag bara: Välkommen! Dags att börja leva med nervositet dygnet runt!

Här blir du drillad i ridningen kan jag lova. Både hoppning, dressyr och unghäst. Det är dags att steppa upp och visa vad du går för. Kämpa tills fötterna bokstavlingen blöder. I gengäld får du rida för jaa... För att nämna några, Jens Fredricsson, Jan Jönsson, Kyra Kyrklund, Elisabeth Lundholm, hopp och dressyransvarig på Strömsholm Daniel Svensson och Marianne Esseen Söderberg. Behöver jag fortsätta?

Du formas från att vara en rädd liten mus inne i manegen som knappt vågar yttra ett ord till gymnasiet som tydligen skall vara dina elever och du skall hålla en hel lektion för dem samtidigt som du blir bedömd av lärare och studenter på läktaren. Till att sedan på våren, maschera in med självförtroendet på topp och hojta korrekta kommandon och perfekta övningar som gör att eleverna hyllar dig till skyerna och alla ridskolor i Sverige bara skriker efter din pedagogik och förmåga att lära ut ridningens ädla konst! Eller nåja, såpass mycket bagage att du känner dig bekväm med att gå upp och göra provet för SRL II.

Sedan får du vara beredd på att mocka... Mocka och mocka, leda hästar till och från hagar och sedan mocka lite till. Det hela kan muntras upp genom lite traktorrace till och från Active Stable! Hur många hippologer får det plats på en traktor undrar säker ni nu? Ja, sånt vet jag såklart inte eftersom det inte är tillåtet att åka flera i traktorn. Men som Kjell Enhager säger: OM de vore tillåtet, hur många hippologer skulle det då få plats på en traktor? Då skulle jag säga exakt tre hippologer i skopan, en som kör och en som sitter bakom i sandskopan och hojtar konstant för att den slår i rumpan i varje gupp... Men vad vet jag?

Andra saker som kan muntra upp är ordentlig uppvärmning innan hoppträningar så som här:

Och just det, du är skitig konstant, fryser eller svettas ihjäl och funderar på om du skall använda strumporna med ett stort hål eftersom de med tre små hål egentligen behöver tvättas.


Lätt att hitta sina skor?

Teori läser du såklart! Det är bland annat seminarieuppsatser, pedagogik, ekonomi, ridskoleverksamhet. Så dags att plocka fram plugghästen igen! År två avrundas så fint med 8 veckors praktik på ridskola innan det är dags för valet om Strömsholm eller Flyinge.

År tre! Grande Finale!!!
Det är ganska så lika på Flyinge och Strömsholm, endast några få saker skiljer utbildningarna åt. Men jag kan ju bara skriva om mina erfarenheter på Strömpan detta år. Och det jag har att säga är att detta året är till för DIG.

Det är nu du sätter alla saker du lärt dig om hästar och dig själv på prov. Ridningen höjs ännu ett snäpp och nu sitter du faktiskt och trimmar galoppombyten framför Kyra Kyrklund samt diskuterar din hästs anridningsteknik one on one med Jens Fredricsson. Unghäst tilldeles även detta året och dessa unghästar är av en klass för sig. Så fina att rida men det har gått åt en och en annan hälsena och blivit några kotkompressioner pga av det fina blodet som strömmar i deras huvud.

Det är väl någonstans här som klasskamraterna går över till familj. Det är inte konstigt att fira jul tillsammans, att umgås med varandra 24/7. Du kommer uppleva hur det är gå från att gråta uppgivet till att skratta hysteriskt på bara en minut i någon slags nervös/trött/utmattad/upprymd/helt i extas humör. Du kommer uppleva en trötthet du aldrig någonsin känt. Samt att världen tycks att brist på hovkratsar och pälsglans samtidigt som någon måste ha ätit upp ditt dressyrspö och handskar för 110:e gången.

Du läser ekonomi, gör examensarbete går från utbildas till ridlärare till coach/tränare. Lär dig finslipa ekipage och se detaljer. I snart tre år har du läst och nött in hur en perfekt öppna skall ridas i fotförflyttning och ryttarens hjälpgivning. Helt plöstligt kan du hitta idéer och lösningar till att komma till detta resultat hos din elev.

Sista perioden, den som jag står inför nu, gör mig alldeles pirrig. Det är NU det gäller. Det är nu vi inriktar oss. Hoppning eller dressyr. Jag har ju valt hoppning och nu sitter vi hela kvällarna och planerar tävling och träningsupplägg, diskuterar våra (om jag får säga det själv) FANTASTISKA skolhästar. Deras förmågor och brister. Matchar outfits och drömmer oss bort till vårens kval, att jaga den där nollan som gör att man kan gå upp en klass...

Men du får slita för mödan kan jag lova. Med makt kommer ansvar och även om vi får såna fina möjligheter så kan jag lova att vi får slita för det också. Hästarna och anläggningen skall vara i uppvisningskick varje dag. 100% universitetsstudier skall lämnas in. Du skall prestera och hela tiden öka i utvecklingen i ridningen för att hänga med kursmålen. Som sagt, det är här det sållas ut. Hur mycket du verkligen vill och brinner för detta.

Detta är det riktiga sanningen om att gå hippologen.


Läst 15315 ggr Kommentarer Kommentera

MAR
01

To (Quite) Cool for school!

Nu är jag tillbaka på mitt kära Strömpan igen! Och det känns riktigt bra. Första dagen var igår och den kickstartade vi genom att bli tilldelade nya hopphästar. Vi kommer att rida hoppning nu två veckor där vi har hästbyte och rider då hästar som vi inte haft innan. Jag fick en gammal favorit från förra året som jag endast hade en vecka, Quite Cool (Quite Easy - Swift) aka "Kotten", minns ni honom?
  

Ett år sedan när vi trimmade för Jens Fredricsson.

Därefter rider vi två veckor dressyr och då kommer vi som ska ha hoppinriktning sista perioden tenta av dressyren för att sedan då köra enbart hoppning fram till dess av vi slutar. Vilket är lite av en dröm typ. Det är denna perioden man har gått och längtat efter i 2,5 år liksom!

Jag tror någon i hemlighet har matat Kotten med krut och dynamit för herre min skapare va energi det är i honom. Efter en miljon övergångar igår lyckades vi få in våra galoppsprång något sånär när vi var testekipage på C-tränarnas provlektioner. Igår hade vi markarbete för dem och idag är det hoppning. Får se om vi jag sitter som en frimärke i sargen eller om jag lyckas hänga med i not so quite cool Kotten... ;)

Annars så är klassen väldigt glada över att vara tillbaka och tillsammans igen och ska spendera sista tiden tillsammans. Imorgon har vi möte med våra lärare och ska bestämma hur perioden kommer se ut med hästar och upplägg.
I'll keep you posted!

Just det! Cheeba var för övrigt felfri i sin andra start i 1 m. Nu skall hon ut från Strömsholms ridhus och göra ytterligare en start i helgen på 90 - 1 m på bortamatch innan hon sedan känns redo och färdigmatchad för att gå upp i 110 i mitten på mars. Jag får verkligen lägga band på mig för att gå långsamt fram. Men jag tror på en bra grund där det skall kännas tryggt innan hon går vidare. Jag vill alltid att hon ska tycka att det är enkelt och roligt, hon är ju trots allt ett sto, haha!
  


Läst 16023 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
23

Att göra en ridskolehäst del 4

Hej!

Jag bara måste få ge er en update om Projektet Paddy "How to make a ridskolehäst"

Han har verkligen skjutit i höjden i sin utveckling. Jag vet inte vad som har hänt? Har allt mitt ledarskapsarbete äntligen gett resultat? Timmar att tillrättavisande, tålamod, upprepningar och beröm. Har det äntligen börjat forma honom till en trevlig, lugn och harmonisk individ?

Han rids nu i alla gångarter, lättare rörelser och rör sig så himla trevligt. Han luftiga fina gångarter och vilja som en liten arbetsmyra. Han har kommit så långt att till och med en i personalen har ridit med honom i en specialgrupp i dressyr för Marianne Esseen Söderberg och fått tummen upp!

Uteritt har vi hunnit med och han går med spetsade öron och skrittar ifrån samtliga kompisar totalt orädd (så när som när han får syn på korna...) Jag har ridit med på nybörjargrupper i litet ridhus, övrig personal har ridit honom och han har verkligen skött sig så bra!

Igår hoppade vi för sista gången (för denna praktiken) för Eric Berggren. Det blev en liten bana med både oxrar och titthinder. Han gick som en klocka och har börjat utveckla en lite teknik och vilja för hinder.

Härliga fina lilla häst. Han har verkligen börjat få mig på fall.

I hanteringen har vi hittat varandra också vet vart både hans och min gräns går. Jag tillrättavisar honom om jag tycker hans beteende är oacceptabelt, men låter honom också vara i fred och ha lite egenheter kvar. Han är en riktigt kelgris och kan stå i timmar och bli kliad i pannan och titta djupt in i varandras ögon... Haha, vi har nog spenderat för mycket tid tillsammans "paddan" och jag ;)

Men jag tror verkligen jag lyckats nå fram till honom. Jag tror att han hela tiden ha velat ha sin ledare, velat veta sin plats och uppgift här i livet. Nu är det en glad häst som inte är förvirrad och känner att han måste hota för att vara trygg. Nu litar han istället på att jag/vi på Stora Ekeby vet vad som är bäst för honom.

Nu är det alltså sista veckan för praktiken! Vad fort det gått. Men vad jag utvecklats! Både i min ridlärarroll och i min hästhantering. Sätter in många poäng i min erfarenhetsbank i hur jag skall hantera mina hästar framöver.

Vad tror ni nu då? Får Paddy stanna eller inte? Är ju inte bara jag som har en röst utan personalen och övriga chefer också. Han har fortfarande en del hanteringproblem kvar, som tillexempel skoning. Han är fortfarande lite för "taggad" och oberäknerlig för att kunna gå med barn och ungdomar än så länge. Många delar som skall falla på plats. Men om han får stanna så får Paddy såklart den tiden han behöver för att komma in i systemet och bli en av våra älskade ridskolehästar och kollega!


Läst 21835 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
17

Rakt från hjärtat

Ofta inom ridsporten så hyllas våra kända ryttarnamn till skyarna. De är fantastiska förebilder, vinner priser och inspirerar oss dagligen att fortsätta kämpa för att kanske en dag blir lika bra som dem. Missförstå mig inte nu, de behövs såklart och jag finner så stor motivation i dessa människors arbete och kämparglöd. Men detta är inte ett sådant inlägg.

Detta är ett inlägg som jag vill tilldela er som inte syns och hörs, ni som kämpar i vardagen utan sponsorer, flashiga ridhus och välstammade hästar. Till er slitvargar som har hästen som största lyckan här i livet och jobbar hårt för att kunna upprätta er dyra hobby, som försöker få hästen att spåra på ridbanor utan fibersand och finner glädje och framgång i en clear round på lokal nivå.

Detta inlägg vill jag tilldela precis en sån människa, som betytt så mycket för mig och format mig den jag är idag.
Min kära Karin Sandqvist!

Karin är en helt vanlig hästmänniska som liksom många andra kämpar för att vardagen skall gå ihop med alla dess måsten, med och motgångar. Trots allt detta så har hon ändå ställt upp för mig på alla sätt och vis varje dag i över tio års tid. Ryckt upp mig och stöttat mig när jag varit ledsen, skrattat med mig när jag varit glad. Hon och hennes familj ställde upp och gav mig verkligen allt jag drömt om. Jag är dem evigt tacksam idag för att jag fick en sån fantastiskt uppväxt. Utan dem hade jag inte varit där jag är idag.

Karin och jag möttes första gången när jag var nio år. Hon var ridlärare och hade en gård med lite hästar där jag och några vänner skulle få lära oss rida. Jag var överlycklig över att bara få möjligheten att borsta och kanske kanske få leda en häst till hagen.

Efter denna stund så kom det tio fantastiska år där Karin tog mig under sina vingar och lärde mig från grunden allt inom hästvett, ridning och hur man beter sig som människa både mot hästar, djur men också andra människor. Allt eftersom jag blev duktigare och äldre så hade hon en ponny som hon lät mig få hjälpa till att rida in och när ponnyn sedan visade potential så fick jag även som väldigt grön ryttare, endast 12 år gammal, tävla med henne.

Jag själv var inte född med föräldrar som var så insatta i min ridning, men tack vare Karin och hennes familj som trodde på mig så växte starka band upp mellan mig och min nya "extra familj" fram. De skjutsade på en rad olika träningar och tävlingar Sverige runt och gav mig alla möjligheter att få lyckas. När dagen kom då jag växt ur deras Cponny var Karin snabb med att övertala mina föräldrar så jag fick hem min alldeles egna Dponny som jag sedan fortsatte min lilla ponnykarriär med. Efter det fick jag chansen att rida ett flertal ponnyer med Karin vid min sida, ända tills det blev dags för mig att flytta och se mig om i världen tio år senare.

Karin och hennes familj blev min extra familj som verkligen gav mig chansen. Sådana växer inte på träd och jag är så evigt tacksam för all er kärlek och tid som jag fått haft med er. Allt ifrån att äta pizza tillsammans på fredagskvällar, trängas i en husvagn på 5års championat till att binda fast mina stigläder i sadelgjorden för att jag bara ramlade av hela tiden. Ni fanns alltid där både när jag var i och utanför sadeln.

Så tack Karin! Tack för trots att du slitet som ridlärare (den bästa jag någonsin träffat!), med en egen familj och gård, egna hästar och motgångar ändå ställt upp och hjälp mig, väglett mig och trott på mig varje dag i tio år.... nej det är snart 20 år för än idag inspireras jag av dig och försöker leva upp till den personen du är. Jag önskar en dag att jag får betyda lika mycket för någon som du betyder för mig!
Glöm aldrig bort hur fantastiskt du faktiskt är.

Igår var jag och hälsade på Karin för första gången på många år. Det var det bästa jag gjort på länge! Vi pratade gamla minnen och var ute i stallet och tittade på bilder, prisrosetter och andra minnen som vi haft tillsammans med våra hästar. Sen bestämde vi oss för att hon skall komma och hälsa på mig i Strömsholm i mars.

Så till alla ni där ute som är vanliga Svenssons som försöker lyckas med de möjligheter ni har. Tack! Ni är den största inspirationen och jag är stolt över er!

Fantastiska Karin med hennes Felton


Läst 28527 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
11

Tagga för tävlingssäsong

Hej!

Vill bara förtydliga en del saker angående Paddy. Jag har ju honom som utvecklingsprojekt i min praktik på hippologprogrammet. Mitt projekt är alltså att skola om en häst till att bli en ridskolehäst. Jag har åtta veckors praktik och efter det så återgår jag till Strömsholm igen. Men om vi bestämmer att ha kvar Paddy så slutar ju inte hans resa på vår ridskola där. Då tar ju självklart personalen över och fortsätter hans utbildning och inskolning. Vi har lyxen  att kunna indvidanpassa elever och hästar så att ett ekipage matchas rätt. Vi räknar med att det skulle ta lång tid för Paddy innan han kan gå som vanligt i verksamheten, och om han inte skulle passa då hittar vi självklart ett annat hem till honom. Finns inget som är hugget i sten utan vi vill bara ge honom en chans att trivas och få en fint liv med bra skötsel, kärlek och roliga stunder med våra elever.
Igår red jag honom för Marianne Esseen Söderberg (huvudlärare i dressyr på Strömsholm) och han skötte sig kalasbra. Polletten verkar trilla längre och längre ner för honom nu.

Men min praktik börjar ju närma sig sitt slut. Om 2,5 vecka är jag tillbaka på Strömsholm för de bästa sista månaderna av hippologprogrammet (!!). Vi har redan börjat planera och tagga för tävlingssäsong! När jag kommer tillbaka har jag fyra veckor som jag skall rida hoppning och dressyr. Jag skall bland annat tenta av sista delen av dressyrexamen som är programridning (MsvB) för Lars Andersson. Efter dessa veckor riktar vi in oss och jag kommer då välja hoppning! Då ska det tränas och tävlas, jaga nollor för att se hur långt i klasserna vi kan gå. Jag är väldigt sugen på att rida nationaldagstävlingarna i Juni kan jag lova.

Cheeba taggar också för tävlingssäsong! Hon går sin andra "riktiga" start på söndag, 1m clear round. I bagaget har hon två felfria rundor från förra veckans Pay and Jump. Tanken är att hon skall gå 1m ett par - tre gånger till för att få rutin, hon är fortfarande väldigt spänd vid tävling. I mars om allt går som planerat debuterar hon 110.


Cheeba aka fröken långöra! ;)


Läst 22925 ggr Kommentarer Kommentera
Sida: 1 2 3 4 5 nästa  sista  



Hippologbloggen

Lisa Skog Hallgren brinner för adrenalinruset i hoppning och fingerfärdigheten i dressyr.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Lisen Välj
Portugal-bloggen Välj
Veterinärstudenten Välj
Noll till hundra Välj
Jens Fredricson Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Redaktionen Välj
Dressyrbloggen Välj
Kajsa Boström Välj
En husblogg Välj
Drivers resa Välj
Hippologbloggen
Saras vardag Välj
Avelsbloggen Välj
Veterinärbloggen Välj
Hästskötarbloggen Välj
Beyond Equestrian Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Lisa Skog Hallgren, satsande Hippologstudent som kommer från de gröna skogarna i Värmland. Andats häst hela livet och brinner för adrenalinruset i hoppning och fingerfärdigheten i dressyr. Lever de kommande tre åren i hästmeckat Flyinge och Strömsholm under min resa på Hippologprogrammet.

Till bloggen



Mest lästa


Arkiv



Populärt hos Charlies

Husbloggare

Glad Midsommar!

Saras vardag

Skog, tvätt, träning och hagar!

Therese

En djungel på alla sätt

Drivers resa

Till Husbloggarna