Den fyra dagar långa rättegången där ”ridtränaren” stämt Svenska ridsportförbundet för att de dragit in hans b-tränardiplomering handlade inte om hans unga elever. Den handlade inte om huruvida han begått något brott när han använde sin position som deras tränare för att utnyttja dem sexuellt. Den handlade om ifall Svenska ridsportförbundet agerat fel i hur de fråntog honom hans tränardiplomering.

Ändå kom störst fokus att hamna på relationerna och vad som är etiskt och moraliskt riktigt. Att en del tränare, tävlingsryttare och andra med maktposition inom vår sport drar fördel av sitt maktövertag och använder sin makt för att kunna utnyttja unga tjejer, hästskötare och elever sexuellt är inget nytt. Det sorgliga är att det inte verkar förändras över tid, det är, i många sammanhang, samma ”gubbmentalitet” i dag som det var på 80-talet.

När jag var 16 år var jag ridlägerledare på en gård. Mannen som drev verksamheten tog också emot så kallade sommarbarn. Barn som hade det trasigt hemma och behövde få ett sommarlov bortom familjens problem. Ett sådant sommarbarn var en 14-årig flicka, låt oss kalla henne Lisa. På gården fanns också en man som var dryga 30 år, jag kommer faktiskt inte alls ihåg vad han gjorde där. Han liksom bara drev runt. En kväll kom han in i den husvagn där vi tjejer bodde. Han hade med sig billigt vin som han bjöd oss på. Jag och en annan tjej lämnade husvagnen och gick en sväng. När vi kommer tillbaka har 14-åriga Lisa blivit rejält berusad. Jag tror faktiskt att det var första gången hon smakade alkohol. Mannen hade utnyttjat situationen och börjat dra av henne kläderna men vi stoppade honom innan det gick för långt. Vi berättade för ägaren och mitt minne är att mannen försvann efter ett par dagar.

Cirka 30 år senare ser jag mannen igen, på läktaren i Scandinavium under Gothenburg Horse Show. Han är ackrediterad som någonting, vad spelar ingen roll. Jag hade nog trott att jag aldrig skulle känna igen honom men det var som ett slag i magen ”BOM”, som jag kände igen honom – och han mig. Jag frågade och fick bekräftat att det var han. Jag berättade, eftersom jag varit ögonvittne, vad han gjorde den där sommaren. Vilket övergrepp han begått mot en redlös 14-åring. Att han inte hör hemma i något stall någonstans någonsin. Men inget hände, jag fick lite frågor, folk sa att de tyckt att han var lite obehaglig. Men fram till sin död kunde han fortsätta vistas obehindrat i stallar, bland unga tjejer, i Sverige. För som så många gånger inom ridsporten ser man, tyvärr, genom fingrarna med ett beteende som är som en gammal grådassig tapet som man inte orkar byta ut.

Vi på Hippson vill inte låta det stanna vid ”låt-gå-mentaliteten”, vi vill lyfta frågan om missförhållanden inom ridsporten – söka förändring och nytänk. Vi vill höra om era erfarenheter. Det kan vara allt från det som beskrivs i krönikan ovan till dåliga arbetsvillkor, svarta löner, missförhållanden på ridskolor med mera. Mejla oss på annika@hippson.se och berätta om era erfarenheter och tips. Självklart gäller källskydd och för dig som vill vara anonym går det bra.

Annika Grundberg, nyhetschef
Hippson.se