Text: Frida Bank
Foto: Privat

Paulina Bengtsson har varit hästtjej sedan barnsben men det var först efter hennes trauma som hon upptäckte hur mycket hästarna kan betyda när det kommer till att läka och få tillbaka hoppet om livet. Hon var 22 år gammal när hon träffade mannen som utsatte henne för hot och grova övergrepp. Han tvingade henne även till prostitution och till att medverka i pornografi. Paulina hade bestämt sig för att ta sitt liv när hon plötsligt fick reda på att hon var gravid. Hon lyckades då fly från mannen, som har kallats Sveriges värsta sexförbrytare. Mannen dömdes senare till 14 års fängelse för det han gjort mot Paulina och en annan kvinna.
Under lång tid efteråt var hennes självkänsla borta. Hon upplevde det som att hon saknade gränser och inte hade något värde.
– Min dotter räddade mitt liv, det var henne jag levde för innan jag fick riktig hjälp. Jag tyckte att jag var förstörd och värdelös, men hon gav mig en anledning att leva vidare. Om jag inte hade blivit gravid där och då hade jag inte levt i dag.
Efter att mannen avtjänat sitt straff har han gjort om samma brott och dömts till fängelse igen.
– Kvinnan mejlade mig när hon var fast i hans grepp. Jag tog kontakt med polisen och vi lyckades hjälpa henne. Hon säger att jag räddade hennes liv. Så han har funnits i mitt liv under många år och allt kom tillbaka när hon drabbades för två år sedan.

Hästarna gav mening
Paulina är i dag 44 år. Hon berättar att det tog många år innan hon fick hjälp att bearbeta vad hon varit med om.
– Till slut fick jag terapi, traumabehandling och hjälp av läkare. När allt det här hände hade jag ett avbrott i min ridning. Men när mina barn var tre och sju år ville de börja rida och det var så hästarna kom in i mitt liv igen. Jag märkte hur bra jag mådde av att vara runt hästarna och för första gången mådde jag mycket bättre.
Barnen red på ridskola, sedan blev de medryttare och efter det köpte de en egen häst som nu har blivit flera. I stallet tränade Paulina på färdigheter som stärkte hennes självkänsla utan att hon förstod det riktigt själv till en början.
– Hästarna hjälpte mig att vara i nuet och att vara något annat än min utsatthet. Jag upptäckte att det finns en annan mening med mitt liv, att jag är mycket mer än det som har hänt och att jag inte var förstörd. Hästarna förstår inte om det hänt något med mig eller inte, jag fick bara vara. 

Startade Novahuset för att hjälpa andra
Paulina utbildade sig till behandlingsassistent och för 15 år sedan grundade hon Novahuset. Det är en ideell förening som arbetar stödjande, förebyggande och uppsökande mot sexuellt våld. I dag har de sju anställda och 30 volontärer.
– Jag startade Novahuset för att jag upplevde att det var väldigt långa köer när jag själv behövde få hjälp. Jag mötte också människor som inte förstod hur jag mådde. Jag ville göra något bra av allt hemskt som hänt, så att det fick en mening trots allt. Jag ville också jobba förebyggande. Det tänker jag är A och O, både mot psykisk ohälsa men också mot våld. Att det inte ska ske och att man får hjälp tidigt när det sker. Det var min drivkraft.
Hon arbetade på Novahuset i 13 år. Det var också där som hon började ta med sig klienter till stallet, som ett alternativ till att sitta i ett samtalsrum. Kanske kunde hästarna också hjälpa andra att må bättre, precis som Paulina själv upplevt. Med hjälp av hästarna kunde de bland annat träna på gränsdragning, självkänsla och samtycke. De kom ut i naturen, fick frisk luft, motion och vistades i en lugn miljö där klienterna fick vara sig själva fullt ut.
– Ofta när man går till psykolog, polis eller socialtjänst så talar man bara om de tunga sakerna. Hästarna ger något annat, hos dem kom det friska som finns i varje människan fram. Det är inte alltid piller och samtal som är nummet ett.

"Hästen dömer inte"
För ett år sedan slutade hon på Novahuset för att hon ville satsa mer på hästarna i sitt arbete. Hon gick utbildningen i hästunderstödda insatser på Wången och kurser i bland annat ridterapi. Hon utbildade sig också till instruktör i metoden Lära med hästar. Nu driver Paulina projektet Hälsa med häst som är en del av föreningen Stödcenter. Föreningen arbetar förebyggande mot våld, isolering och psykisk ohälsa. I teamet finns förutom Paulina även fysioterapeut, stresscoach och beteendevetare samt en pedagog med pedagoghund. Paulina tar emot barn och vuxna som på olika sätt behöver stöd och till sin hjälp har hon flera hästar och ponnyer.
– Jag samarbetar exempelvis med en skola, med kommunen och HVB-hem. En del av personerna jag möter litar inte på människor och då är det lättare att börja träna tillit till ett djur. Flera säger att det känns som att hästen ser dem som en människa, inte vad de varit med om. Hästen dömer inte och det är skönt att få vara sig själv och våga ta för sig på ett ställe där man kanske känner sig lite ny. Att man vågar testa på nya saker i en trygg miljö. Återhämtningen man får i stallet är också viktig, många bär på mycket stress och trauma och behöver få landa. Att bara stå och andas med hästen kan vara läkande. Många säger att arbetet med hästarna har förändrat deras liv, säger Paulina och fortsätter:
– En tjej har spelat in ljudet av min häst som äter. Hon brukar lyssna på det när hon får ångestattacker. En annan tjej sa "Jag går inte längre omkring och bara andas, jag lever på riktigt". Att bara pyssla med hästen, kanske göra någon övning med den från marken. Det är rätt små saker som förändrar något väldigt stort hos människan.

Vill förmedla hopp om en väg framåt
Paulina säger att hon alltid kommer att bära med sig det som hänt henne men att hästarna har visat att hon är så mycket mer.
– Jag vill förmedla hopp, att det finns ett liv framåt. Man behöver inte vara evigt förstörd, man kan hämta hem livet på något sätt. Jag tror tyvärr att många som mår dåligt ser sig själva som förstörda och att andra kanske ser dem som ett hopplöst fall. När det känns som att människor har tappat hoppet om en är det lätt att man går in i den rollen, blir en "jobbig människa". Men runt hästarna hittar man kvaliteter hos de här personerna som inte synts tidigare. Man får en andra chans.
I dag kan Paulina inte tänka sig ett liv utan hästarna.
– Hästarna har under hela mitt liv varit min lugna oas som jag inte kunnat vara utan. De och miljön runt hästarna har gett mig livet tillbaka och ger mig den återhämtning jag behöver. Att jag hittat den här platsen känns som all revansch i världen. Jag har fått mitt liv tillbaka och jag ska göra något bra av det och leva varje dag. Att jag kan hjälpa andra är bara en bonus. Mitt liv behövde inte ta slut när jag var 22 år bara för att det hände.