Text & foto: Sigbrit Mattsson
 
Det bästa med clinicen var att den mest handlade om grundridning och problemlösning av vardagsproblem, sådant som de flesta av oss har nytta av. Det är ju trots allt inte så många som kommer att rida Grand Prix.  
Kyra konstaterar:
- Jag kan inte lära dig att rida, men du kan lära av mig.
Hon berättar att när hon för 36 år sedan gick långa kursen på Strömsholm tyckte hon att hon kunde rätt mycket. Men nu, efter alla år, tycker hon att ju mer man lär desto mindre känns det att man vet. Helt säkert kände många i publiken igen sig i det påståendet.
 
Ryttarens ansvar
Hon påpekar vidare att när det gäller ridning ligger ansvaret helt hos ryttaren. Tränaren guidar och ger riktlinjer, men det är ryttaren som sedan ska träna in dessa saker. Kyra menar att det inte gör något om man gör fel ibland, för det är felen man lär sig mest av och det är då man får jobba med problemlösning.
- Känslan när allt blir rätt går inte att lära ut, det är något ryttaren själv måste känna och uppleva. Det kan liknas vid att försöka förklara för någon hur jordgubbssylt smakar. Det går helt enkelt inte, utan man måste smaka själv. Likadant är det alltså med ridning.
Kyra återkommer flera gånger till känslan och vikten av att hitta jordgubbssylten!

Inlärning = automatisering
Något annat som hon anser är mycket viktigt är automatisering. Det får du genom att träna och träna - och efter cirka 100 000 gånger är det automatiserat. De fel ryttare har måste successivt arbetas bort genom ihärdig träning. Då är det viktigt att bara arbeta med en eller högst två saker i taget. Kyra tycker att ridlärare ibland kan jämföras med kulsprutor som vill rätta till alla fel på en och samma gång, vilket alltså inte fungerar.
- Det finns några viktiga faktorer som man måste ta hänsyn till vid ridning. Först och främst är det ryttarens sits. Är den inte korrekt kommer det inte att fungera bra, även om hästen har kapacitet. Det andra är hästmaterialet. Man kan inte vinna Formel 1 med en Fiat! Därefter följer hästens hälsa och ryttarens ambition. Det är viktigt att ryttaren och tränaren är överens om vilka mål som ska sättas.

Som en fjäder i sadeln
Första hästen som kommer in i ridhuset är ridskolans Carolans, född 2002 e. Master - Ambassadeur, som rids av Karin Ahlsiö.
Kyra påpekar att ryttaren försöker att trycka sig ner i sadeln i stället för att vara lätt som en fjäder. Hur man sitter till häst kan jämföras med hur man studsar en boll, med mera kraft vid nedslaget. Det kan kännas lite skumpigt, men det blir lätt så om man sitter rätt och avspänt. Karin får rida med en rem i handen. Den är fäst i sadeln, vid sidan av framvalvet, och ska vara kort. Remmen ska hela tiden vara spänd och vinkeln mot sadeln ska vara 90 grader. Det är ett enkelt hjälpmedel för att ryttaren ska ha handen på rätt höjd och hästen ska få ett stabilt stöd i tygeln.
Kyra demonstrerar ofta med sin kropp för att förtydliga och åskådliggöra vad hon menar.
- Använd ytterskänkeln på voltspåret, hästen ska vara ställd i hela kroppen. Ibland får man lov att ställa utåt för att rakrikta och sedan ställa rätt igen. Innertygeln visar vägen, yttertygeln gör att hästen går på tygeln samt reglerar tempot.
- Sätt igång hästen i ett visst tempo genom att använda skänkeln, använd sedan bara skänkeln om du behöver, till exempel om hästen saktar farten. Det kan liknas vid hur man använder en sparkstötting. Den sparkar man igång, då håller den samma fart en lång stund och sedan sparkar man en gång till för att behålla farten.

Var här och nu
En viktig kommentar från Kyra är att den ridning som utförs är här och nu. Det handlar inte om vad som hände i går eller någon annan dag. Om det gick bra i går betyder det inte att det går bra i dag. Varje gång är en ny gång. Hon refererar också till Franke Sloothaak som säger: "När jag sätter mig upp på en häst, gör jag det som om jag gjorde det för första gången".
Kyra pratar också om galopp, som enligt henne är en fyrtaktig rörelse där den fjärde takten är svävmomentet. Galoppfattningen görs på tredje takten, när ett framben och det diagonala bakbenet är i marken. Aktivera och rakrikta hästen med ytterskänkeln och fatta galoppen med innerskänkeln. Kicka till en gång och lätta sedan (kan jämföras med hur man sparkar iväg en fotboll). Kläm aldrig, framför allt gillar inte ston att man klämmer.
Sedan kommer hennes berömda uttalande om hur hästar av olika kön fungerar.
- En valack säger man till att göra något. En hingst ber man och till ett sto skickar man in två skriftliga ansökningar och frågar om hon skulle kunna tänka sig att göra detta...