Text: Annika Grundberg
Arkivfoto: Adobe Stock
  
Anställningen var med riktig lön även om arbetstiderna aldrig handlade om 40-timmarsveckor.
– Det fanns aldrig några riktiga direktiv och inga korrekta arbetstider. Vi fick heller aldrig betalt för övertid, berättar Sara för Hippson.
Hon arbetade hos familjen under många år och kände det som att det var hennes ”extrafamilj”. Arbetssituationen var ofta nyckfull, det som var rätt ena veckan var fel nästa. Ändå stannade hon, för hon gillade trots allt hästarna och jobbet.
  
Ville ha lättare arbetsuppgifter
När hon blev gravid ville Sara ändra på sina arbetsuppgifter.
– Jag ville inte hålla på med ”popcornhästarna”, säger hon och menar gårdens heta tävlingshästar.
– Jag bad om att få gå ner i tid och arbeta med andra uppgifter och fick löfte om att det skulle gå. Men sedan, när det skulle ske, fanns inte det jobbet som var sagt.
Sara fick i stället mocka 20 boxar om dagen, det tog fyra till fem timmar.
– Jag fick höra att jag skulle vara tacksam att jag fick jobba alls.
Hon gick hem med havandeskapspeng två månader före beräknad födsel. Något Sara hade fått beviljat av arbetsgivaren och Försäkringskassan, men eftersom hon bodde på gården hjälpte hon till en del ändå.
  
Flyttade från gården
Under föräldraledigheten flyttade hon och familjen från gården. När Sara under våren kontaktade arbetsgivaren för att diskutera hur och när hon skulle börja jobba igen fick hon en kalldusch.
– Vadå jobba, du har ju sagt upp dig, sa min chef. Jag är inte med i facket och han påstår att han har ett vittne, så jag har inget att sätta emot.
Sara och sambon var precis i begrepp att ta lån för att köpa ett hus, det blir det inget av nu. Hur det blir med dagisplats är också osäkert.
– Det finns väl ingen som säger upp sig när de går på mammaledighet, säger Sara, som hävdar att hon absolut inte har gjort det.
Arbetsgivaren menar att han tolkade det som att Sara, när hon meddelade att hon gick hem på föräldraledighet, i stället menade att hon lämnade arbetsplatsen för gott.
  
Vill inte att det ska hända andra
Sara berättar för att andra ska veta hur lätt man kan bli av med jobbet. För säga upp dig kan du göra muntligt, däremot måste en uppsägning vara skriftlig.
– Det får inte hända andra. Visst, det är inte så vanligt att hästtjejer får barn och sedan går tillbaka till hästskötarjobbet. Men man måste väl kunna jobba med hästar och vara en vanlig Svensson? säger hon.
  
Arbetsgivaren har bevisbördan
Med Saras berättelse som utgångspunkt kontaktade vi Henric Einarsson på RiVe Juridiska Byrå. De företräder ofta enskilda arbetstagare i situationer liknande den som Sara har hamnat i.
– En arbetsgivare som invänder mot anställningen genom att påstå att arbetstagaren har sagt upp sig har hela och fulla bevisbördan. I det här fallet måste ju arbetsgivaren förstå att hon var gravid och att man har rätt att vara föräldraledig, säger Henric och fortsätter:
– Om man säger upp sig har man en uppsägningstid. Har hon inte varit på jobbet måste arbetsgivaren ta reda på varför arbetstagaren inte är där. Arbetsgivaren har ett omfattande utredningsansvar. Han kan inte ta för givet att arbetstagaren har sagt upp sig, utan måste ha en förklaring till frånvaron. Är frånvaron olovlig kan den efter en längre tid komma att utgöra saklig grund för uppsägning.
  
Verkar vara en efterhandskonstruktion
Om arbetsgivaren har betalat ut slutlön med innestående lön, semesterersättning och eventuell övertidsersättning utan att arbetstagaren reagerar skulle det kunna ses som att arbetstagaren accepterar att sluta.
– Men i det fall du beskriver låter det som en uppenbar efterhandskonstruktion att hon skulle ha sagt upp sig själv.
  
Måste markera mot dåliga anställningsförhållanden
Sara själv menar att det kan vara vanskligt att driva en process. Hon tänker att det kan få framtida arbetsgivare att tveka att anställa henne.
– Det är tvärtom. Sådant här förfarande är inte normen i Sverige. Och om man inte markerar mot sådana här arbetsgivare innebär det att man accepterar deras agerande. Så här får det inte gå till i Sverige, säger Henric.
  
Att hamna i rätten är dyrt
Att driva en process mot arbetsgivaren kan bli dyrt. Är du med i facket har du rätt till juridisk hjälp, men om du inte är det får du bekosta det själv.
– Det kostar en hel del. Hamnar man i en rättegång kan det kosta 50.000 till 150.000 kronor, säger Henric.
– Vi åtar oss att förhandla mellan parterna och försöker göra upp så att det inte hamnar i en rättegång. Då blir det inte lika kostsamt. Men i alla fall kan man inte nå ända fram genom förhandling.
  
En arbetsgivare ska vara lojal
Om man driver en rättsprocess och vinner den kanske man ändå inte vill återvända. Konflikten har troligtvis tärt på förtroendet och man känner sig kanske inte särskilt välkommen tillbaka.
– Arbetsgivaren ska vara lojal mot sina anställda enligt allmänna rättsgrundsatser. En arbetsgivare som påstår att den anställda har sagt upp sig agerar illojalt. Arbetsrättsligt ser man strängt på det. Arbetstagaren måste kunna känna förtroende för arbetsgivaren och i ett sådant här fall där arbetsgivaren agerar illojalt är det naturligt att arbetstagaren inte kan känna det förtroendet, säger Henric. 
Då det inte är sannolikt att det fortsatta samarbetet kommer att vara fruktbart, är en förhandlingslösning som innebär att parterna upplöser anställningsförhållandet mot en överenskommen ekonomisk ersättning den bättre lösningen.
  
Fotnot: Fackförbundet Kommunal, som organiserar arbetstagare inom hästnäringen, har valt att inte uttala sig då Sara inte är medlem.

Annika Grundberg

redaktion@hippson.se