Text: Linnea Lindahl
Foto: Privat

Det var förra onsdagen, den 22 juli, som Martina Schmidt Detlefsen lastade sin häst för att åka och tävla dressyr vid Laholms ryttarförening. Vad hon inte visste var att grannens nyfikna stallkatt hade valt att göra dem sällskap.
– Jag lastade hästen och gick därefter in för att snabbt byta om till tävlingskläder. Sedan kontrollerade jag som vanligt så att allt var kopplat och stängt som det skulle och så körde jag iväg. Väl på tävlingsplatsen flyger det ut en katt ur transporten när jag öppnar den, säger Martina.  
Katten brukar gå omkring i stallet därhemma och undersöka bilar och transporter, men brukar aldrig gå in när hästarna är där.
– Jag försökte fånga in henne men hon sprang runt och gömde sig under de andra parkerade bilarna.

Omgivningen engagerade sig
På grund av restriktionerna under coronapandemin hade Martina ingen medhjälpare med sig som kunde hjälpa henne att leta.
Efter en stund var hon så pass sen till sin start att hon valde att jogga bort till framridningen. Efter att ha värmt upp några varv genomförde hon sin start och strök sig därefter från den andra klassen som hon egentligen planerat att rida den dagen.
– Jag ringde min sambo och förklarade läget, så då kom han också för att hjälpa till att leta. Han tog med sig köttbullar som katten älskar. Jag pratade även med de som satt i sekretariatet, som ringde till grannarna, informerade sina funktionärer och lämnade ut mitt nummer så att folk kunde ringa om de såg något, säger Martina.
Hon gjorde även ett inlägg i en lokal grupp på Facebook för bortsprungna djur. Inlägget delades flera gånger.
– När vi hade letat länge bestämde jag mig tillslut för att köra hem hästen och sedan komma tillbaka. Kanske skulle hon våga komma fram när det var lite lugnare på tävlingsplatsen.

Fortfarande lika nyfiken
När hästen väl var hemma åkte Martina tillbaka med sin syster, sin sambo och hans dotter för att fortsätta letandet.
Alla tävlande körde hem och katten syntes fortfarande inte till. Efter tre och en halv timmes letande såg Martina något grått som låg i en grästuva i en av hagarna.
– Hon hade lagt sig ca 20-30 meter från där jag parkerat tidigare. Vilken lycka att vi hittade henne!
På tävlingsplatsen var katten stressad, men så fort de kom hem var hon sitt vanliga jag igen.
– Hon verkar inte ha lärt sig något av sin upplevelse för hon är precis lika nyfiken och går gärna in och nosar igenom alla fordon hon kommer åt, säger Martina med ett skratt och fortsätter:
– Det var tur att det slutade lyckligt. Jag vill ge en stor eloge till ryttarföreningen som verkligen erbjöd bra service, ansträngde sig och engagerade sina funktionärer i letandet.