Text: Linnea Lindahl
  
Som liten red Malin Kehlet ponny och tävlade upp till och med Medelsvår B i hoppning.
– Sedan gjorde jag ett uppehåll när jag var 16 år. Efter det hjälpte jag till med andras hästar och red bara lite grann, berättar hon.
I dag är Malin 38 år. Det var när hennes mamma skulle åka till Holland för att leta häst, 2014, som ridsporten på nytt kom in i hennes liv. Malins mamma Hanna Ericson kom hem med en fyraårig frieserhingst vid namn Gigantisch van Vaya, född 2010.
– Då hade jag inte ridit på ett tag efter att jag hade fått barn. Men jag satt upp och kände ”wow vilken häst!”, minns Malin.
Tanken var att hon bara skulle hjälpa sin mamma en del med ridningen då och då, men sakta men säkert blev hon mer och mer inspirerad.
– Jag hade egentligen inga planer på att ta in hästarna på det sättet i mitt liv igen. Men sedan var jag fast, säger hon och skrattar.
  
Tränare med erfarenhet av frieser
Gigantisch far heter Anders 451 och farfar Adel 357. Hingstarna har bland annat deltagit i världscupen i Göteborg med den belgiska ryttaren Peter Spahn. Numera rider Spahn även den svenskägda hingsten Elias 454 i Grand Prix, exempelvis i Falsterbo. Han har också haft Gigantisch i träning hos sig som treåring.
– Gigantisch är grundutbildad av Peter, och när vi köpte honom tog vi kontakt och fick komma på en träningshelg i Norrköping som Peter höll i. Han var väldigt förtjust i Gigantisch, sonen till hans egen mästerskapshäst.
Sedan den där första träningen har det tuffat på framåt för ekipaget.
– Vi har tränat, tränat och tränat. I år gjorde vi debut i Prix S:t Georges, trots att vi inte har tävlat så mycket tidigare egentligen. Vi har totalt gjort 17 starter sedan debuten i Lätt C för fyra år sedan.
De har fortsatt med det nära samarbetet med tränaren Peter Spahn.
– Han är i allra högsta grad delaktig i vår utveckling. Peter kommer till oss två gånger om året, ibland kör vi i väg och tränar när han håller träningar i Norge. Vi har även varit i väg och tränat hemma hos honom.
  
Har naturligt lätt för samling
Malin berättar att det är några saker hon behöver ta hänsyn till när hon tävlar en frieserhäst på denna nivå.
– Friesern är byggd lite annorlunda jämfört med den "vanliga" dressyrhästen, den väljer gärna att gå med hög nacke och kort hals. Detta gör att man får jobba med att länga ut halsen för att han ska jobba korrekt över ryggen. Det kan vara sådana saker som redan finns på plats hos andra dressyrhästar, där man i stället behöver träna på att korta, förklarar hon och fortsätter: 
– Frisern har naturligt lätt för samling, men det är svårare att få dem att arbeta korrekt över ryggen.
 
Jobbar på konditionen i galopp
Hon jobbar också med att träna upp hästens mjölksyretröskel, eftersom hon upplever att han får mjölksyra lättare än andra individer.
– Jag kan inte sitta och nöta länge i galopp på en framridning utan måste spara på galoppen till själva tävlingsmomentet. Därför tar vi flera korta skrittpauser emellan. Samtidigt måste jag träna upp den biten så att han orkar längre, men han har det inte naturligt i sig att han kan ligga kvar länge i galopp.
Samma "tänk" tar Malin inte minst med sig när de övar in nya rörelser.
– Ska vi träna piruetter delar jag upp det och tar det successivt. Gör jag för många på en gång blir det sämre kvalitet. I trav orkar han däremot gå längre.
  
Är väldigt trygg i sig själv
Gigantisch har mycket karaktär och personlighet. Han blir snabbt uttråkad och kräver mycket omväxling för att kunna prestera.
– Jag måste varva dressyrträningen med uteritter och bomträning, annars blir det lätt för ”platt”, säger Malin och fortsätter:
– Han är vacker och spektakulär, med ett fantastiskt temperament. Det bästa är hans otroliga ridbarhet. Han är även väldigt trygg i sig själv och gör inte så mycket väsen av sig.
Nu när ekipaget har debuterat Prix S:t Georges är nästa mål att få hingsten elitpremierad.
– Det bygger på att man får ett predikat när man har ridit fem starter i S:t Georges på minst 60 procent. Så det är vårt nästa mål, säger Malin.
– Vi kommer att ligga kvar på denna nivå hela nästa säsong också tror jag. Trots att vi redan gör rörelserna upp till Intermediaire I krävs det mer styrka innan vi kan göra en hel tävling i de klasserna. Vi satsar på att debutera Intermediaire i slutet på nästa säsong, sedan bär det av vidare mot Grand Prix.


Foto: Hanna Ericson

Foto: Amelie Luthar

Foto: Digishot.nl