Text: Åsa Pernes
  
– Jag önskar verkligen att jag kunde ha sagt att det här var en smart affärsidé vi hade, men så var det inte.
Anita Jonsson, som tillsammans med sin man Stefan driver Skogslotten utanför Norrköping, skrattar till när hon säger det här.
Vi har träffat Anita som driver Skogslotten och det är när vi frågar hur hon kom på idén med en ridskola för shettisar hon svarar detta.
För det var inte en ridskola Anita och Stefan hade i tankarna när de 1994 köpte gården utanför Norrköping.
– Barnen var små och det blev många sena kvällar eftersom jag både hade lektioner och efter det ofta hoppträningar för tävlingsryttare. Vilket gjorde att jag ibland inte var hemma förrän efter midnatt. Och på den tiden arbetade Stefan på sjön, säger Anita och fortsätter:
– Det var fullt upp och det var då vi började drömma om att starta något eget. Fast tanken var på den tiden att jag skulle ha privatträningar hemma på vår gård, för tävlingsryttare.

Stugorna på gården är döpta efter de fem shettisarna som lade grunden till verksamheten. Foto: Åsa Pernes
  
Fem shettisar som skrotade runt
Samtidigt som Anita och Stefan köpte gården köpte de fem shettisar till sina barn, det var dessa som kom att bli grunden till Skogslottens ridskola. För när Anita såg dem "gå och skrota runt lite” föddes tanken på att de skulle göra rätt för sig, dra sitt strå till stacken.
– Jag tänkte att de kunde väl också vara med och dra in lite pengar till verksamheten. Men jag hade inte trott att det skulle bli så populärt, för grunden i verksamheten skulle ju vara mina tävlingsekipage. När vi började var vårt mål att ha 30 elever per vecka, om vi fick det skulle vi vara supernöjda.
Anita skrattar till, för verksamheten växte snabbt och ett år senare hade de 300 veckoelever.
Var Skogslotten Sveriges första shettisridskola?
– Njae, Anita tvekar lite inför den här frågan.
Hon säger sedan att det troligtvis fanns andra ridskolor med små hästar innan Skogslotten startade.
– Fast vi var nog de första som gjorde en seriös satsning på det, tror jag. Vi hade riktiga lektioner med utbildade ridlärare och där tror jag att vi stack ut lite.
Anita poängterar att de dessutom kom rätt i tiden.
– När jag var liten var det aktiviteter vid sidan av skolan som gällde. Men när våra barn var små, då skulle de ha aktiviteter från dag ett. Det var babysim och babysång och så vidare, säger hon och utvecklar: 
– Den generationen har blivit aktiverad sedan födseln och på så sätt låg vår ridskola helt rätt i tidsandan. Vi tog till exempel emot fyraåringar som ville börja rida och det var vi absolut inte ensamma om. Men skillnaden var att hos oss hade vi anpassat verksamheten utifrån barnen. Det var på deras villkor. Vi hade små hästar, på många andra ställen var det stora hästar till små barn som gällde.
  
Tre viktiga huvudområden
"Det finns alltid ett tänk framåt och det händer alltid nya saker." Så beskrivs ofta Anita och det var inte för inte som hon 2015 blev utsedd till Östergötlands mest företagsamma person av Svenskt näringsliv. För på Skogslotten har man hela tiden arbetat med att förnya sig, det är dock inte det viktigaste arbetet enligt Anita.
– Nej, det är det inte. Konkurrensen är visserligen mycket tuffare i dag än vad den var när vi startade, det innebär förstås att vi måste förnya oss. Men vårt viktigaste arbete är att bibehålla god kvalitet på allt vi gör. Och då har vi tre viktiga områden som vi hela tiden fokuserar på. Ridlärarna, hästarna och anläggningen.
 
Mottot är ”från shettis till elit”
För Anita är det jätteviktigt att de har välutbildade ridlärare med rätt kompetens och att de har rätt hästar. Rätt hästar för Skogslottens ryttare, helt enkelt. Anita tar ett exempel på hur de ”förnyade sig” för ett par år sedan.
– Vi upptäckte att vi hade ett tapp på elever. När barnen och ungdomarna vuxit ur våra ponnyer försvann de ifrån oss. För att kunna behålla dessa elever utökade vi vår verksamhet med ett antal storhästar. Nu har vi mottot ”från shettis till elit” som vi arbetar med, med det menar vi att alla ska kunna fortsätta att rida här. Det gäller även alla som köper egen häst, de ska också kunna fortsätta rida hos oss.
Den tredje komponenten Anita tar upp är vikten av en bra och funktionell anläggning.
– Vi hade inga mängder av pengar när vi startade Skogslotten, utan vi har fått investera vartefter verksamheten har vuxit. Det har stundtals varit väldigt tufft ekonomiskt, eftersom vårt mål hela tiden har varit att verksamheten ska kunna bära de investeringar vi gör.
Välutbildad och kompetent personal, bra och rätt hästar, samt en väl fungerande anläggning – då får du nöjda kunder. Anita gör snabbt en egen sammanfattning av vad hon har sagt. Allt viktigt är med.
– Vi vill behålla våra elever och inte jaga nya, lägger hon sedan till.
  
Tävlingar är roligt
Även om shettisridskolan var det som blev det stora på Skogslotten har tävlingsryttare åkt till anläggningen från dag ett för att träna. Precis som Anita drömde om. Som ung tävlade hon hoppning själv, men när döttrarna började tävla allt mer och på högre nivå lade Anita tävlingsstövlarna på hyllan.
– Det var ett lätt val och jag har aldrig saknat att tävla själv, det har varit jätteroligt att få följa med tjejerna på deras tävlingar. Och vi arbetar mycket med tävlingar här på Skogslotten också. Vi har bland annat vår stora ponnytävling Majpokalen, sedan har vi själva lag i de flesta av ridsportens grenar.

Skogslottens lag som tog SM-silver på ponny 2018. Foto: Anna Reinhed
  
Det är hoppning som Skogslotten och Anita har förknippats mest med genom åren. Men det har hela tiden funnits plats för alla grenar inom ridsporten. Och alla som rider på ridskolan har möjlighet att tävla på ridskolans ponnyer om de vill, vilket har gjort att många tävlingsryttare har sett dagens ljus på Skogslotten. En och annan showartist har startat sin karriär här också.
  
Luciashowerna tog klubben till Globen
Under åtta år var Skogslotten med under Stockholm International Horse Show i Globen, antingen med egna shower eller som en del i andras uppvisningar. För show är något medlemmarna gillar och allt började förstås med shettisarna. De där små som från början bara gick och skrotade var Brynolf, Lucas, Melker, Minos och Mollberg. De gillade också de här fartfyllda showerna.
Anita berättar glatt om Mollberg som snart fyller 26 år.
– Han var under alla år ridskolans lugnaste och tryggaste häst när vi var hemma. Men när vi åkte i väg och det var show, då blev han het och busig. Han blåste upp sig och sprang runt och tyckte att han var jättesnygg. Brynolf, som blir 27 år nu, var också med under alla år i Globen. Han var däremot alltid pigg och busig oavsett om vi var hemma eller uppträdde på någon show. Och han är lika pigg och påhittig fortfarande.

SM-silverlaget till vänster och busponnyn Brynolf till höger. Foto: Sara Hermansson och Moa Regard
 
Risk att hästkunskapen går förlorad
Det har hänt mycket med ridsporten, den har blivit mer professionell nu, menar Anita.
– Ridningen har utvecklats och ryttarna är generellt sett mycket duktigare nu än tidigare. Hästarna har också utvecklats. Vi har en annan typ av hästar nu.
Det finns mycket fler ridanläggningar i dag och de är enligt henne helt annorlunda.
– Allt har gått framåt, förutom kunskapen om hästarna. För där har vi tappat en del. Vi, ridsporten, måste arbeta mer med hästkunskap. För man blir inte en duktig ryttare om man inte har förståelse för hur saker hänger ihop eller hur hästar fungerar, säger Anita och fortsätter:
– Det är jätteviktigt att ryttarna kan ta hand om sina hästar och inte bara är duktiga i sadeln. Där har vi tyvärr hård konkurrens av alla sociala medier. Viljan att lära sig från grunden med hästarna finns inte alltid där och det här arbetar vi mycket med, för det är viktigt. Men det är en utmaning.
Anita tar som exempel det här med att köra sina barn till ridningen.
– Det gör föräldrarna gärna en gång i veckan, men det är inte alltid lika lätt att köra barnen till en teorilektion. Samma sak med betalning. Att betala för ridningen är inga problem, men att ta betalt för en teorilektion är mycket svårare. Det är en önskedröm för oss att kunna göra det.
  
20 år senare och tio år framåt
Nu blickar Anita och Stefan framåt igen – och om det har varit mycket byggande förut så är det inget mot hur det är just nu. För rakt över vägen har paret köpt ny mark, där planerar de att bygga en helt ny anläggning. När vi frågar vem som ska driva den skrattar Anita till och säger att kanske dottern, som har gått i hennes fotspår och arbetar med hästar, får göra det. För den andra dottern blev kanske mer inspirerad av alla shownummer och är popmusiker. Och Stefan, som tidigare jobbade på sjön, han sadlade så att säga om och blev ansvarig för hela anläggningen.

Redaktion Hippson

redaktion@hippson.se