Text och foto: Annika Grundberg

Rodrigo Pessoa är chef d’equipe för det irländska hopplandslaget och tävlar själv när han hinner med.
– Jag tävlar fortfarande när jag har helger lediga från landslagsuppdraget för Irland. Jag har några bra hästar så jag siktar på att tävla på femstjärnig nivå igen, säger han.
Om ett drygt år är det dags för OS i Tokyo och dit vill Rodrigo gärna, dubbelt upp. Inför OS i Rio satsade han som ryttare men blev inte uttagen i det brasilianska laget.
– Efter Rio behövde jag ett uppehåll från allt. Så då passade det bra med uppdraget med det irländska landslaget. Men nu är det ett år kvar till nästa OS. I första hand ska jag se till att det irländska laget kvalificerar sig. Om jag lyckas med det känner jag att jag gjort mitt, säger han.
Han har kontrakt med Irland till årsskiftet och därefter får han se vad som händer.
Och visst finns en förhoppning om att ta sig dit som ryttare själv, men då måste även det brasilianska laget kvala.

Älskar den svenska publiken
Rodrigo Pessoa har tävlat många gånger i Göteborg och Sverige. Han har vunnit världscupfinalen tre gånger med Baloubet de Rouet, andra gången vann han just i Scandinavium.
– Göteborg är min favorit bland inomhustävlingar. Det är en fantastisk atmosfär och jag såg alltid fram emot att tävla här. Det var höjdpunkten på inomhussäsongen. Jag gillar att komma till Sverige och tävla eftersom publiken för en att känna sig speciell.
Rodrigo känner en samhörighet med Sverige. Hans pappa Nelson tränade svenska landslagsryttare tillsammans med Lasse Parmler på slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Själv hade han en svensk hästskötare i 16 år och familjen Pessoa har fortfarande många vänner i Sverige.

Lars Parmler lyfte svensk hoppsport
Lasse Parmler, som gick bort 2017, tog Nelson Pessoa till Sverige som tränare i slutet på 1980-talet. Och när Rodrigo får höra att Lasse blivit invald i Gothenburg Horse Shows Hall of Fame säger han direkt:
– Det är självklart. Lasse har gjort massor för sporten i Sverige han lyfte den och påbörjade den framgång som lett fram till vad svensk ridsport är i dag.
Han berättar att pappa Nelson fortfarande är aktiv, bland annat tränar han Australiens fälttävlanslandslag i hoppning. Själv har han tre döttrar varav en rider. Hon är bara åtta år och om hon kommer att bli en ryttare i framtiden återstår att se.
– De får bli vad de vill, vi stöttar dem vad de än väljer att göra.

Tror att sporten nått sin gräns
Rodrigo har varit en del av hoppsporten i hela sitt liv och sett den utvecklas enormt.
– Det har hänt massor. Banorna har blivit allt mer tekniska och bommarna lättare. Banorna är snabba och jag tror att vi har nått gränsen för hur snabbt vi kan rida. Samtidigt har hästvälfärden och omtanken för hästarnas bästa utvecklats och jag tror vi har nått gränsen för vad vi kan begära av hästarna och att de ska må bra samtidigt.
Inför frågan om vem som vinner årets världscupfinal tänker han efter länge. Han konstaterar att det är många som har chansen. Men så poppar två namn upp – Henrik von Eckermann och Ludger Beerbaum.
– Henrik är i fantastisk form och det är hans häst också, säger han och visst håller vi med och hoppas att hans tips blir verklighet.