Text: Frida Bank
Foto: Tyresö ryttarförening

Allt började med att föreningen för många år sedan köpte ett par fyraåringar, som blev deras bästa lektionshästar.
– Det var då tanken på ett avelsprojekt väcktes. Varför har just dessa hästar funkat så bra? Vi har gjort mycket av arbetet med dem själva och de har fått vara med på ridskolan från tidig ålder, vilket har funkat väldigt bra. Dessutom har de blivit väldigt snälla vilket också är viktigt, säger Nina Ström, verksamhetschef.
Tankarna utvecklades och för fyra år sedan startade föreningen ett avels- och unghästprojekt på riktigt, vilket bland annat innebär ett samarbete med Holmtebo stuteri. Det började med att föreningen köpte två connemaraponnyer, som då var två och ett halvt år gamla, av stuteriet.
– Vi hade tänkt ganska länge på att vi skulle vilja föda upp egna hästar och vi bestämde oss för att testa och se om det bär sig. Vi var trötta på att köpa importhästar, man hinner knappt provrida dem en gång och sedan gäller det att hugga direkt annars säljs de snabbt till någon annan. Nuförtiden har de också blivit ganska dyra, säger Nina.

Ridskolehäst som sexåring
Föreningen har sedan starten betäckt några ston, köpt fler föl och utbildat unghästar varav några nu har börjat gå som ridskolehästar på heltid.
– Tanken är att ponnyerna ska in i verksamheten som ridskolehästar när de är sex år, och fram tills dess har ponnyerna burit sina kostnader. De två connemaraponnyerna som vi först köpte har nu blivit sex år och det funkar så bra. Den ena är så snäll att den kan gå med små barn, men det gör den inte ännu. Men den har börjat skolas in med de andra lektionshästarna. Den andra är också jättefin men hon har tyvärr skadat sig i hagen och vilar just nu, säger hon och fortsätter:
– När vi köper andra, äldre hästar så tar det ofta flera månader innan de är med på lektionerna eftersom de ska vänja sig vid sin nya tillvaro. Vissa av dem har skadat sig direkt, och vi får genast lägga massa pengar på veterinärvård. Med hästarna vi själva fött upp är det annorlunda. Personal och elever känner hästarna och vet vad de har varit med om. Det vet man inte på samma sätt när man köper en äldre häst från utlandet.

Elever söker till unghästkurserna
När föreningen köpt föl, eller har egna ston som ska föla, får de gå kvar på Holmtebo stuteri tills de är två och ett halvt år. De får också komma tillbaka dit när det är dags för bete.
– En del hästar går på bete under en längre tid, till exempel unghästarna.
Sammanlagt har föreningen nu haft åtta hästar i projektet. Eleverna på ridskolan söker för att bli deltagare i inridningskurserna. Det är väldigt populärt, men bara tre-fyra elever väljs ut till varje häst.
– De får lära sig att träna hästarna i allt möjligt, från att borsta dem till att spänna en gjord runt magen för första gången, samt longering, tömkörning och till sist att sitta upp. Under första kursen är målet att de ska kunna rida hästen i skritt och trav, ibland blir det lite galopp, beroende på hur hästarna är. Sen får ponnyerna en paus, berättar Nina.

Visar ponnyerna vid treårstestet
Samma elever går sedan inridningskurs steg två.
– Då satsar vi mot treårstestet, så vi börjar med repetition av förra kursen. Sen ska elverna sitta upp och när kursen är slut i maj ska de kunna rida i alla gångarter och kanske även hoppa något litet hinder. Vi tränar också mycket på löshoppning, lastning och att visa hästen vid hand, det är elverna som visar ponnyerna på treårstestet. 
Efter det väntar ett långt sommarlov för ponnyerna. Till hösten är det dags för nästa steg, då väljs en elev ut till varje ponny. Den eleven får ha ponnyn lite som sin egen, men alltid med en ridlärare med, med syftet att vänja ponnyn så smått vid att gå lektion.
– Eleven har ponnyn lite som sin egen fyra dagar i veckan. Då ingår det att de rider privatlektion för ridlärare, de rider ut i skogen, longerar någon dag i veckan och sedan får hästarna vara med på framridningen på vanliga lektioner. På så sätt får de vara med en liten stund på en ridlektion, men alltid med sin vanliga ryttare. De andra dagarna vilar den.
Ridlärarna hjälper också till med inridningen vid behov. 
Att ha föl och unghästar på klubben har också gjort att eleverna fått en större förståelse för hästar och deras beteenden.
– Många elever är så vana vid att kunna gå rakt in till en häst och lyfta ett ben, men nu har de blivit mer uppmärksamma i hanteringen. Eleverna lär sig att läsa av den unga hästen, hur den reagerar, om den blir spänd eller inte. Det är bra för eleverna. Sen krävs det ju ett visst mod att våga sitta upp de första gångerna.

Drar sig för att sälja till ridskolor
Att flera ridskolor larmat om att de har svårt att hitta lämpliga ridskolehästar är något som Nina är väl medveten om.
– Det är sorgligt. Vi köper helst bara svenskfödda hästar och vi letar och letar men det är verkligen så att folk drar sig för att sälja till ridskolor. Jag förstår inte det, för vilket annat ställe har utbildad personal och så strukturerad hästhållning när det gäller allt från skoning till veterinärbesök? Jag skulle snarare tänka tvärtom, att säljer man till en privatperson så har man mindre insyn i deras hästhållning.
En förhoppning på sikt är att få igång ännu ett samarbete med uppfödare, då av stora hästar.
– Vi har fått erbjudanden, men just nu har vi paus och vi måste räkna på det så att det bär sig ekonomiskt med stora hästar. I slutänden köper man ju grisen i säcken, oavsett. Men jag tror att risken är mindre när man köper en unghäst än en äldre häst.