Text: Natalie Lindholm
Foto: Privat

Wilma Marklund växte upp i Piteå med stallet direkt utanför ytterdörren och en mamma som tävlade hoppning. För henne blev ridningen en självklarhet redan innan hon ens kunde gå.
– Jag brukade få sitta framför mamma i sadeln som riktigt liten, minns Wilma.
Att det blev just hoppning var också ganska självklart, Wilma har alltid älskat farten och spänningen på banan. Blott tre år gammal fick hon sin första egna ponny och det var ungefär i samma veva det skulle visa sig att allt inte stod rätt till med Wilma. Själv minns hon inte speciellt mycket från den tiden men hon har fått berättat för sig att det var hennes pappa som först upptäckte att något inte var som det skulle.
– Jag stod ute på bron och vinkade en dag när pappa kom hem från jobbet och han reagerade på att mina ögon reflekterades olika av solen.
I det högra ögat blev det ett rött ljus, något som även syntes på foton tagna med blixt.
– Pappa och jag lekte pirat med ögonlapp varpå jag bara placerade ögonlappen över mitt högra öga. Det förstärkte såklart hans misstankar om att något inte stod rätt till.

Flögs till Stockholm för operation
Väl på sjukhuset kunde läkarna snart konstatera att Wilma hade fått cancer och hon flögs till Stockholm där det högra ögat opererades bort akut.
– Jag minns ingenting av det här men alla har berättat att jag var hur glad som helst, både innan och efter operationen.
Tack vare att Wilma var så pass ung när ögat opererades bort minns hon inte heller hur det var att ha normal syn. Hon har aldrig riktigt behövt vänja sig vid att rida med ett öga.
– Jag har såklart ett mindre synfält än andra, särskilt på höger sida, vilket gör att jag måste vrida huvudet mer när jag hoppar. Men jag upplever inte att det hållit tillbaka mig på något sätt, säger hon och det tycks stämma.

Tre JSM-guld och jobb hos Henk Noreen
Som junior tog Wilma inte mindre än tre SM-guld varav två samma år, både inomhus och utomhus. Direkt efter studenten flyttade hon till Tyskland för att jobba och rida ett år och under Gothenburg horse ahow förra året blev hon så upptäckt av ledningen för ”Young riders academy”, och uttagen till programmet. Via det har Wilma fått chansen att träna hos Henk Nooren i Belgien under sex månader, en dröm som gått i uppfyllelse och något hon själv menar utvecklat hennes ridning enormt. Efter halvåret stannade hon kvar för att jobba hos Henk och i dag är hon en del av teamet.
– Programmet har verkligen öppnat upp många dörrar för mig och är något som jag tror kommer ha stor påverkan på min framtida karriär, berättar Wilma.
Vardagen går ut på att rida fem hästar om dagen och sköta stallsysslor.
– Jag trivs jättebra med hela teamet där och vi har väldigt roligt tillsammans!

Bästa hästen Carlogero med i Belgien
Med sig i Belgien har hon sin bästa häst Carlogero (val, f. 2004 e. Colander u. Linda-Dolores ue. Domino, uppf. Manuela Rippe) som varit i familjen i nästan åtta år. Tillsammans har ekipaget ridit upp till 155 och så knipit alla de där JSM-gulden. Hon har också med sig Django (val, född 2010 e. Diarado u. Cor de la Poet ue. Cor de la Bryere, uppf. Ralf Hilliges), en tioårig valack hon tävlat upp till 145 på. Just nu rids han dock av en annan ryttare i teamet för att så småningom säljas. Wilma beskriver sig själv som en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Ridningen har alltid drivits av lust och viljan att utmana sig själv att alltid bli bättre. EM-planerna 2020 fick läggas på hyllan men det långsiktiga målet finns kvar; att driva egen hästverksamhet och tävla de allra största mästerskapen.