Text: Jennie Börs

Sofia Weiss red några år i barndomen på en ridskola utanför Skara där hon växte upp. Hästintresset beskriver hon däremot att det har funnits med genom livet.
– Jag har ridit en del i vuxen ålder också, bland annat två terminer på en ridskola med islandshästar. Hästintresset finns där, men det är mycket annat som tar tid också. I dagsläget rider jag lite då och då när tiden finns, säger hon.

"Var som förebilder"
Sofia slukade tidigt all möjlig sorts litteratur, men framför allt gillade hon hästböcker. Lisbeth Pahnkes serie om Britta och Silver samt Ruby Fergusons Jill-serie var exempelvis stora favoriter.
– Mycket tror att jag lockades för hästintresset, men också för att i litteraturen vågar karaktärerna allt. Jag har sedan jag var liten haft en stor respekt för hästar, men i böckerna var karaktärerna modiga. Det fick mig att känna mig modig tillsammans med dem. De var som förebilder som jag tror stärkte mig i mitt eget intresse.
Drömmen om att bli författare fanns redan i Sofias barndom. Genom åren har hon hunnit med mycket, allt ifrån att utbilda sig till miljövetare som att studera journalistik och språk. Där till har hon arbetat som förlagsredaktör och i dag jobbar hon som bibliotekspedagog på Sundsvalls bibliotek.
– Författardrömmen har alltid funnits där och genom åren har jag gått olika kurser. 2016 gav jag ut min första bok, jag skriver bara för barn och det har hunnit bli fem böcker hittills.

Inspirerad av Pia Hagmar
I maj kom hennes senaste bok "Tecken" ut – en spännande berättelse om stark vänskap, hemligheter, hästar och spöken. Boken handlar om hästtjejen Moa som under sista veckorna i årskurs sex blir inlagd på sjukhus när hon drabbas av en hjärnskakning efter en ridolycka. Hela hennes vardag stannar upp och snart tvingas hon börja gräva i en gammal hemlighet.
– Jag har alltid tänkt att jag vill skriva en hästbok eftersom det är en rolig miljö att vara i. För några år sedan arrangerade vi på biblioteket även ett rid- och skrivarläger, Pia Hagmar var även på besök. Det tror jag gav mig lite inspiration också, säger Sofia och fortsätter:
– Sedan är det inte en utpräglad hästbok, utan jag tror att den kan locka även andra läsare. Hästdelen finns däremot där och jag hoppas att hästtjejer och hästkillar ska känna igen sig. Lite har jag använt den dubbla känslan jag själv hade som liten när jag skrivit. Även om Moa är väldigt hästgalen, så råkar hon ut för olyckan och med den kommer en rädsla efteråt.

Hästgenren har breddats
Något Sofia kan se är att genren med hästböcker blivit allt bredare med åren. I dag menar hon att böcker med hästanknytning kan hittas på även andra genres hyllor.
– Sedan finns ju de klassiska och renodlade hästböckerna fortfarande kvar på hästbokshyllan. Däremot kan jag se att det har breddats lite och att de dyker upp alltmer på andra hyllor. Jag tror att man kan få stor behållning av att läsa hästböcker även om man inte har ett renodlat intresse.