Text: Anki Yngve
Foto: Privat
  
Hej Elin, berätta, vem är du?
– Jag är född 1997 och har ridit hela mitt liv. Som så många andra började jag på ridskola – sedan tog jag stegen med medryttarhäst, foderhäst och nu bor jag på hästgård med min mamma och pappa. Vi har sju egna hästar varav två är enbart mina, min första ponny och min hopphäst. Utöver dem delar jag och pappa på tre fullblod som vi tränar ihop. Vid sidan av hästarna jobbar jag natt som väktare.
  
Du tävlar i något som kallas Fegentri, vad är det?
– Fegentri är världscupen för amatörryttare inom galoppen. Det finns en del för tjejer och en för killar, för att kvalificera sig ska man ha minst fem vinster. Sedan blir man tillfrågad av amatörryttarklubben i sitt land. 
– Jag är Sveriges kvinnliga representant under 2017, allt som allt är vi i år tolv tjejer från olika länder. Fegentri går ut på att vi reser runt i världen, rider lopp och samlar poäng på placeringar. Finalen går i december på Mauritius.
  
Hur kom det sig att du började med galopp?
– Ridskolan jag red på brukade låta oss åka till Täby galopp när de hade öppet för alla att komma och rida där. Även min pappa red på ridskolan då och åkte med. Sedan, när jag skaffade egen ponny, började jag med ponnygalopp och red några få lopp. Jag och pappa gick galoppkurser på Strömsholm, så vi fick lära oss att rida galopphästar. Därefter började vi hjälpa till hos tränare på Täby galopp och när jag blev 15 år tog jag licens för amatörlopp. 
  
Du tävlar banhoppning också?
– Ja, på min hopphäst som är sju år. Honom har jag haft i lite mer än ett år nu och vi tävlar 1,15 för tillfället. Innan hade jag ett fullblod som jag och pappa fick gratis från banan vid tre års åldern eftersom hästen inte höll och hade ryggproblem. Med varierande träning höll han, då fick han både starta galopp och jag hopptävlade honom upp till 1,10. Utöver det hoppar vi alla våra hästar hemma och tar med dem på hoppträningar, allt från islandshästen till galoppörerna. 
  
Vad skulle du säga är likheterna och skillnaderna mellan galopp- och hoppsporten?
– Skillnaderna är nog större än likheterna, men i grund och botten handlar det om att en frisk och sund häst är det viktiga. Inom båda grenarna behöver hästarna vara i god kondition och välmusklade.
– Dock har vi märkt att våra galoppörer blir helt slut av att hoppa en bana. På så sätt innebär hoppningen mer fysisk ansträngning, alla muskler kommer till användning. Inom galoppen är det andra sorters muskulatur som aktiveras, därför tror jag att det är en bra blandning att göra lite av allt inom ridningen.
– En häst varken hoppar eller springer fort om den inte vill. Det gäller att ha känsla och att läsa av hästen i båda grenarna. Inom hoppningen är det enklare, på så sätt att man rider hästen på träning och får tid att hitta knapparna. I galoppen sitter jag upp på hästar jag aldrig har ridit tio minuter innan loppet.
– Den största skillnaden i ridningen är nog att när man tar i tyglarna på en galopphäst, då springer den fortare. Medan en hopphäst ser det som en broms och samlar sig. 
  
Förr såg man oftare engelska fullblod på hopp- och dressyrtävlingar. Varför tror du att de har blivit mer sällsynta inom ridsporten i Sverige?
– Jag tror att största anledningen är att det går rykten om att fullblod är galna, svårridna och heta. Den uppfattningen kan jag förstå att man får om man är och ser lopp, då hästarna är taggade och fulla av adrenalin. De vet när det är tävling. Men det ger inte rätt bild av dem. Jag som har verkat inom båda grenarna tycker att fullblod är att föredra eftersom de lär sig lättare och är känsligare.
– En annan anledning till att fullbloden har ”försvunnit” är nog att de som står på banan säljs billigt när karriären är över. De kan ha haft skador, därför vill ryttare inte riskera att köpa dem till tävlingsändamål. Men galoppen innebär väldigt hård, fysisk ansträngning för ben och kropp. Så ofta kan en galoppör som inte håller för löp ändå fungera som ridhäst.