Gästbloggen
FEB
22

Gästbloggen: ”Bristen på funktionärer hotar ridsporten”

OM DEN HÄR GÄSTBLOGGEN
I sin blogg funderade Matilda Scander kring det här med varför det är så svårt att få funktionärer till ridtävlingar. Vi har fått tillåtelse av Matilda att dela hennes inlägg vidare. Matilda är 19 år, hon tävlar dressyr på sin häst Highway. Läs mer på hennes blogg, här.


Foto: Sara Scander

 
När jag var på dressyrmöte på klubben för ett par veckor sedan togs bristen på funktionärer upp, ett problem som de flesta klubbar har och som hotar sporten. De flesta klubbar går runt tack vare inkomster som tävlingarna som anordnas drar in. De tävlingarna, som vi tävlingsryttare åker runt på genomförs med hjälp av ideellt arbete och är helt beroende av dem.


De flesta klubbar har "funktionärsplikt". På min klubb ska man vara funktionär två halvdagar eller en heldag per termin, två dagar av årets 365. Problemet är att de blir svårare och svårare att få folk att hjälpa till, man har inte tid. Men jag tror att om vi rannsakar oss själva så tror jag att man två dagar om året hinner hjälpa till på sin klubb, eller?
Ridskolechefen berättade om hur förbundet börjat få upp ögonen för de klubbar som bildas enbart för att ryttare behöver en klubb att tävla för och inte vill hjälpa till. En klubb utan anläggning, utan tävlingar eller liknande arrangemang, klubbar som bara tar och inte bidrar till sporten. Som tur är verkar det som att det ställs krav på dessa klubbar från förbundets sida.


För vad kommer hända om vi alla byter från våra klubbar som betalar våra lagavgifter och anordnar tävlingarna vi åker på, för att gå med i och tävla för en som enbart existerar för att man ska kunna lösa licens för dem? De kommer inte finnas tillräckligt många medlemmar som kan vara funktionärer i klubbarna, och då blir det omöjligt för de flesta att anordna några tävlingar = det kommer nästan inte finnas några tävlingar för oss ryttare att åka på. Och de som kommer finnas kommer att bli dyra. För klubbarnas ideella arbetskraft har försvunnit och då behöver man anställa funktionärer som ska ha lön. Och ska klubbarna betala alla funktionärer lön så kommer de behöva höja startavgifterna för att det ska gå runt.
Vår sport är redan dyr som den är. Utrustning, bensin och licenser kostar och det klagas mycket på alla de avgifter som hela tiden höjs, det blir hela tiden dyrare att tävla. Vill vi verkligen att startavgifterna ska höjas också? Vår ridskolechef sade att om de fortsätter åt de hållet lär man behöva betala 500 kr för en start lokal LB/110centimeter. På grund av att man inte orkar lägga två dagar per år på att hjälpa till. Det handlar inte om att göra massa skitgöra. Oftast är de roligt att vara funktionär. Att kanske mocka framridningen, samtidigt som man kan studera andra som värmer upp, hur de lägger upp sin uppvärmning för bästa prestation. Eller stå i öppningen till banan och kunna kolla på olika ekipage, inte så hemskt?


Jag menar, på vår klubb handlar det om nationella tävlingar som man inte kan få funktionärer till. Tävlingar där man samtidigt kan få tillfälle att studera och inspireras av Sveriges elit. Där man efter man öppnat "grinden" kan ställa sig och se på när till exempel Charlotte Haid Bondergaard genomför ett GP-program, ändå är människor för lata och egoistiska för att hjälpa till.
Tänk till, utan ideellt arbete kommer sporten krympa. De blir färre tävlingar och de som finns kommer antagligen vara för dyra för att alla ska ha råd att åka dit, startfälten krymper och de kommer bli en nedåtgående spiral som inte kommer gynna vår sport, det är vi själva som förlorar i slutändan.
Självklart finns de dem som verkligen inte hinner eller kan, men det är inte dem jag syftar på i detta inlägg. Jag tror inte heller att de som på riktigt inte kan och har tid är orsaken till problemet, utan dem som bara inte vill.

/Matilda Scander


Läst 42763 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
20

Gästbloggen: Omprogrammering av piruetter

Om den här gästbloggen
Dressyrryttaren Charlotta Lundblad har i två dagar tränat tillsammans med dressyrsatsningen Plantskolan. I två inlägg här, på Hippsons gästblogg, berättar hon om vad hon, tillsammans med sina hästar fokuserade på denna gång. Stora målet för den unga talangen är de stora mästerskapen.

Hej på er igen!
På kvällen efter första träningsdagen åt vi en gemensam middag med alla ”plantor”. Vi pratade om tävlingar vi varit på, hur man hanterar sociala medier, våra mål för säsongen m.m. Jag tycker att det är kul att få höra av de mer erfarna ryttarna hur deras karriär har sett ut, det ger mig inspiration att träna och kämpa vidare.
Andra dagen på plantskolan började med lektion på Linus, även idag fick Linus vara först ut på banan. Jag brukar gilla att rida Linus först, han kräver mer energi och koncentration. Vi fortsatte med att träna på halvpiruetter vilket har blivit något av en ond cirkel för oss. Jag måste programmera om Linus till att jobba på ett helt nytt sätt och det kommer att ta lite tid. När jag har ridit galoppiruetter tidigare tänker Linus för mycket samling. Istället för att bli energisk och bjuda framåt i piruetten sätter han sig så mycket att han inte orkar. Därför måste vi nu programmera om både honom och mig till att tänka mer framåt och inte bara tänka på samlingen.

En bra övning vi gjorde var att rida på en liten fyrkant och göra små kvartspiruetter i varje hörn. Man kortar upp och kvickar upp galoppen 3 steg och vänder 2 steg, 3 nya språng och en ny vändning osv. Det är bra att räkna sprången i övningen för att få en bra mall på övningen. För Linus är det även viktigt att bygga upp styrkan i galoppen för att kunna göra bättre piruetter. En bra övning för det är att rida på volten och sedan succesivt förminska volten till en 8 meters volt eller mindre. Beroende på hur stark hästen är ju mindre volt kan man göra, om hästen slutar spåra eller tappa farten måste man göra volten större igen. Det är ett bra sätt att få en känsla för hur mycket hästen orkar.

Med Falco däremot fick jag gå upp ett steg i svårighetsgrad, nu börjar vi sikta mot högre klasser och nästa steg för oss är Intermediaire I. Det är så motiverande att kliva upp ett steg, det visar att vi utvecklas, och vi gör det tillsammans. Den här nivån är ny för både mig och Falco. I slutet av vårt pass red jag igenom alla delar ur Intermediaire I, det var utmanande. Det jag tyckte var svårast var den tvära galoppsaxen. Man rider in vid A och på några få galoppsprång skall man förflytta sig från medellinjen till kvartslinjen och sedan förbereda för ett byte. Efter bytet gör man en ny sluta till nästa kvartslinje och sedan ett nytt byte. Det sista steget är en galoppsluta till medellinjen. Det gäller att hålla tungan rätt i mun…
Mycket av det vi gjorde på plantskolan den här gången handlade om programteknik då det snart är dags för tävling. Jag längtar så tills tävlingarna drar igång!

Här kommer en liten film från träningarna: 

 

Vill ni fortsätta följa mig och mina hästar i vår satsning bloggar jag här och ni hittar mig även på min instagram @charlottalundblad.

 

 

 


Läst 39547 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
19

Gästbloggen: Fokus på serier och rakriktning

Dressyrryttaren Charlotta Lundblad har i två dagar tränat tillsammans med dressyrsatsningen Plantskolan. I två inlägg här, på Hippsons gästblogg, berättar hon om vad hon, tillsammans med sina hästar fokuserade på denna gång. Stora målet för den unga talangen är de stora mästerskapen.



Hej alla Hippsonläsare! Mitt namn är Charlotta Lundblad och jag blir 21 år i år. Jag ska gästblogga här på Hippson och kommer att ge er en inblick från ett träningsläger med Plantskolan där jag är en av eleverna.

Jag har två dressyrhästar som jag tävlar med på elitnivå och som jag i år satsar med mot de större mästerskapen. Headline heter min ena häst, även kallad "Linus" han är 9 år efter Blue Hors Hotline, Escudo II. Min andra häst heter Falco, han är 10 år efter Figaro R, D-Day. Det hela började egentligen med min förra häst Audina (e. Michellino, Fighter) med henne red jag tre SM-finaler, tävlade internationellt, bl.a. deltog vi i NM-laget som tog brons 2013 och vi red Gina Tricot Future Elite i Falsterbo tillsammans.


Tillbaka till Plantskolan. Den här veckan har jag varit och tränat med Plantskolan för vår tränare Liane Wachtmeister. Plantskolan är en del av Knytkalaset, en långsiktig elitsatsning med tanken att stötta och utveckla svensk dressyr. I Knytkalaset är det Kyra Kyrklund som är tränare och där ingår Sveriges främsta dressyrryttare. Plantskolan är en träningssatsning för yngre ryttare där tanken är att hitta talangfulla juniorer, young rider och unga seniorer. Plantskolan är uppdelad i två regioner, det finns en grupp i södra Sverige där Jan Brink är tränare och en i norra Sverige där Liane Wachtmeister är tränare.

Plantskolan har 8-10 elever som träffas under 2 dagar 3 – 4 gånger per termin. Det är så inspirerande att få vara tillsammans med duktiga ryttare i 2 hela dagar. Här kan man både se och följa ekipage som börjar närma sig Grand Prix och ekipage som precis har börjat tävla på stor häst. Alla med engagemang och driv i sin dressyrsatsning. Vi tränar tillsammans och äter middagar ihop, många tillfällen att få inspiration och hjälp i sin satsning. Dressyr är ju en individsport men den är som allra roligast när man kan dela sin satsning med likasinnade.

Första dagen på Plantskolan red jag båda mina hästar, det är alltid ett plus om jag kan ta med båda på de här träningarna. Med Headline var det fokus på att finslipa delar ur S:t George då det snart är tävlingsdags. Först var det fokus på galoppsaxen, att ”Linus” ska byta spikrakt. Därefter lade vi mycket fokus på galoppiruetter,  det är just nu vår svaga punkt. Vi jobbade mycket på att tänka ”kort och kvick” och inte så mycket samling i galoppen. När man tänker samling blir det lätt att man som ryttare tänker för mycket broms vilket gör att hästarna tappar bjudningen.


Falco är även han på S:t George nivå, med honom är vårt största fokus på serierna. Han byter jättefint och luftigt men jag behöver jobba mer på att hitta rätta timingen innan bytet. Hittar jag inte den blir Falco lätt obalanserad och trycker upp kruppan i bytet och då får han svårt att få plats. För att hitta timingen jobbade vi med att samla galoppen och rida fram till bytet. Då blev bytena jätte fina! I traven däremot var han kanon fin, han bara gled fram i skolorna!

I morgon kommer det upp ett inlägg om dag 2 med Plantskolan, då red jag och Falco igenom Intermediaire I – tänk, på ett år har jag och Falco tagit oss från medelsvår B till Intermediarire I – det hade jag aldrig kunnat drömma om!

Vi hörs i morgon!

/ Charlotta

Vill ni fortsätta följa mig och mina hästar i vår satsning bloggar jag på http://charlottalundblad.se/ och ni hittar mig även på min instagram @charlottalundblad.


Läst 23696 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
10

"Så vet du att du kommit till ett norrländskt stall"

OM DENNA GÄSTBLOGG
Hoppryttarna Hanna Jönsson, Sigrid Westerholm och Jenny Östberg Hjort driver hästbloggen Trojkan. De kallar sig för tre genuina hästnördar med små medel och stora drömmar, och delar med sig av sin vardag. I ett inlägg förklarar Jenny som har meriter upp till 1,50-hoppning, med en stor dos humor, skillnaden mellan att ha häst i Skåne och i deras Norrland. Vi har fått tillåtelse att publicera inlägget nedan.


"Vad skiljer hästägarna åt i Skåne och Norrland? En hel del, garanterat. Jag kan inte svara för hur skåningarna hanterar vintern, men här följer i alla fall några säkra exempel på att du har hamnat i ett norrländskt stall!
  
Först och främst – fyrhjulsdrift gäller om du alls ska ta dig till stallet:

   
Broddar och snösulor, dygnet runt, halva året – inget konstigt med det. Ingen funderar ens på frågan om man "kan" transportera hästar med broddar eller inte. Vill man kunna lasta av sin häst när man kommer fram är det broddar på som gäller.
 
Följden av ovanstående punkt är att hälften av alla hästar är klädda så här dygnet runt:
 
Alla träningar och tävlingar föregås av takskottning!
 
Alla supervälstammade blivande hoppstjärnor på lösdriften ser ut så här:
 
Ryttarna ser ut som rånare till häst:
 
Det kan tyckas som att ogräs växer med en hisnande hastighet, men med snömängder som dessa är det ingen risk att något gräs behöver klippas före midsommar i alla fall:
 
Till sist, att vara på tävling i mars...

 
 
/Jenny – med fyrhjulsdriven bil och lager-på-lager"

Läst 32154 ggr Kommentarer Kommentera

FEB
05

Gästbloggen: Nya trender i hästvärlden är sällan nya


Foto: Privat

OM DENNA GÄSTBLOGG
Johanna Sällberg driver ponnyuppfödning och inackorderingsstall. I ett inlägg på sin blogg funderar hon kring det här med att det går trender i hur vi hanterar och rider våra hästar. "Jag satt och funderade över hur alla dessa trender går förbi och hur vi som har hållit på hela livet liksom mest konstaterar att vi gör som vi alltid har gjort. Ibland passar jag in och ibland är jag ute, just nu är jag tydligen inne", säger hon. Vi har fått tillåtelse att publicera inlägget i Gästbloggen, här hittar du Johannas blogg.

 
"Ibland är det
intressant att se hur saker och ting som egentligen är rätt så självklara utvecklas till trender. I hästvärlden är detta ett återkommande tema, ibland undrar jag faktiskt lite hur folk är skapta som förundras över dessa nyupptäckta fenomen som oftast är som det alltid har varit.
Ta det här med foder, nu har det forskats i många år om vad hästar ska äta och vad för revolutionerande slutsatser har de kommit fram till? Jo, att hästar ska äta gräs. Allvarligt talat så hade det nog räckt med att gå ut i hagen och kolla vad de står och tuggar på, eller åka ut och kika på några vildhästar i en vecka. De äter gräs och har så gjort i tusentals år.
  
För ganska många år sedan kom en elev till mig som när hon ledde hästen plötsligt började vifta med armarna. Hon hade varit på en kurs i horsemanship, något som var nyaste modet just då, och förklarade glatt för mig att om hon viftade på armarna skulle hästen förstå att den skulle backa och då lära sig att hålla sig bakom när hon ledde den.
Visst backade hästen från henne när hon stod där och vevade – men någon plan för när, hur eller varför hade hon inte eftersom de i första steget bara hade lärt sig själva viftandet.
Horsemanship är ju egentligen något som har funnits lika länge som vi har haft domesticerade hästar, nu försökte man liksom sno begreppet och paketera det som något nytt. Det som glömdes i det hela var att äkta horsemanship inte går att lära ut på en helgkurs. Och om man sätter verktyg i händerna på någon som är outbildad så kommer den personen inte att bygga något stabilt.
Det krävs sedan inte bara kunskap för att bygga en bra relation med en häst, det krävs även känsla och tajming. Det finns fortfarande de som håller på med vad de kallar horsemanship, men deras status som nydanande har försvunnit eftersom det nu har funnits i många år. Nyhetens behag är just bara det, behagligt när det är nytt.
  
Just nu är det inne med frihetsdressyr, hästen ska följa dig utan remmar och utföra trick, helst ligg, stegra och spansk skritt. Lite extra bra är det sedan om det går att rida med halsring eller med två spön som pekpinnar. Lite rolig är denna nya trend för oss som växt upp utan ridskola och övervakande föräldrar, vi gjorde nog det mesta utan att veta att det var något speciellt.
Min första ponny Gina reds nästan dagligen hem från hagen med något litet snöre om halsen, hon stegrade rätt upp på kommando och utförde även diverse kaprioler. Allt detta kunde hon 1988. I dag har detta upphöjts till någon slags konst, det diskuteras flitigt och det går att gå helgkurser (till orimligt höga priser) för att lära sig allt detta. Det finns långa utläggningar om hur det är lämpligast att lära hästen att gå med halsring, komma på inkallning och så vidare, som ofta går ut på hur svårt eller lätt det är. 
  
Egentligen är det hela ganska så enkelt, är du duktig på att läsa din häst och på att motivera den kan du träna den till vad du vill. Vill du att den ska hoppa, gå dressyr eller buga så får du den till det genom att förstå just din hästs mekanismer. Får du inte hästen att göra något av detta så hjälper inte några helgkurser, antagligen behöver du ändra din egen inställning och dessutom öva, öva, öva. Det finns inga genvägar, inga snabba kurser som plötsligt gör dig till en person som är urduktig på horsemanship.  
  
Jag har ju naturligtvis inte kunnat låta bli att hänga på den nya trenden lite grann, men som vanligt på mitt eget lilla vis. Det var någon som sa att det går väl inte att hoppa utan träns, mitt svar blir naturligtvis att det är väl inga problem (vi gjorde det ju 1988...). På med litet snöre om halsen och hoppa lite hinder, plättlätt.
Nästa steg, ta av halsringen och hoppa lite hinder, inga problem. Hur kommer det sig? Jo, om hästen är välriden och samarbetsvillig går det att rida med små hjälper och då kan man oftast rida utan träns.
Jag blev lite nyfiken på det där med att få hästen att lägga sig och fick en entusiastisk förklaring i Friends arena, av en person som håller på med just sådana saker. Efter att ha trixat lite i höstas med Lucy så har vi nu plötsligt löst problemet med hur hon ska lägga sig.
Lucy går bokstavligen genom eld för lite godis och med rätt motivation har hon plötsligt fattat vad jag menar, i dag hoppade hon upp och ner ett antal gånger. Naturligtvis har tipset om hur jag skulle göra modifierats till mitt eget sätt.
  
Denna senaste trend är alltså lite rolig för en person som hela sitt liv har haft hästar som följer utan remmar, går att rida med halsring och utför diverse små trick samtidigt som de är presterande tävlingshästar. Det finns faktiskt egentligen inget motsatsförhållande där, de flesta hästar klarar av att göra mer än en sak.
  
/Johanna"


Läst 28772 ggr Kommentarer Kommentera



Gästbloggen

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen

stäng

Här får ni hänga med inbjudna gästbloggare på äventyr runt om i världen. Dessutom blir det ett och annat nedslag i den svenska bloggosfären.

Till bloggen


Populära taggar



Arkiv