Veterinärbloggen
APR
26

We did it!!!

Hallå!


Det har varit tre extremt intensiva dagar på konferensen i Nottingham. "Äntligen" är det över och en stor klump har släppt från magen. Våra presentationer gick bra och vi klarade av att svara på frågorna efteråt, även om vi fick en del kniviga sådana.

Alltid när man presenterar ny forskning som verkar väldigt "bra" så blir ju såklart alla experter kritiska (det är det som är meningen). Forskningen strävar ju efter att finna nya sanningar och då gäller det att studier man gjort verkligen är väl genomtänkta, bra utförda och att man varit kritisk i sin analys och inte försökt förvränga sanningen på något sätt. Man kan ju manipulera en hel del med siffror och statistik för att få något att verka sant - det är också därför man väljer att presentera seriös forskning på stora konferanser som denna. Är det bra och seriöst gjort så vågar man bli kritiserad och ifrågasatt, och man har isåfall svar på tal. Man måste också öppet kunna tala om studiens eventuella svagheter och inte försöka dölja något.

Av denna anledning blir jag frågande när hästägare ibland kommer och säger att de hört om en ny hemlig "dundermedicin". Om det medicinen är så bra - varför inte ta patent på den och presentera den inför världen? Om den är så bra så tål den att kritiseras och det borde bara gynna medicinen och uppfinnaren att "go public".

Svagheter med vår studie var t.ex. att alla 30 kolikhästar inte hade samma diagnoser. En del hade så kallad grovtarmomvridning, andra hade mjält-njur ligamentsupphängning, andra hade tunntarmsvolvolus (tarmvred) etc. Hästarnas operationer var ej lika långa och hästarna fick något olika mediciner under operationerna beroende på hur de mådde. Vissa fick blodtryckhöjande medicin t.ex. medan andra endast fick vanligt dropp. Etc etc....det man måste komma ihåg är att det är extremt många olika saker som kan påverka utfallet av forskning. Det är väldigt svårt att designa en studie på riktiga häst-patienter eftersom de flesta hästar är olika och har olika problem. Det vi kunde rädda oss på var dock att variationen på patienter och diagnoser fanns i både vår behandlingsgrupp och kontrollgrupp så det var ingen skillnad där. Trots detta så var det skillnad i syresättning och mjölksyranivåer på behandlingsgruppen vs. kontrollgruppen.

Jag fick även en hel del frågor om hur vi hade tagit våra prover, vilka läkemedel som kunde ha påverkat utfallet, exakt hur molekylen NO kan fungera lokalt i lungan utan att ge systemeffekter och sist men inte minst så fick jag en hel del frågor om statistiken. Jag var rädd för just frågor om statistiken eftersom jag själv känner att statistik inte är mitt bästa ämne. Inför vår resultatberäkning hade vi konsulterat en statistiker som hjälpte mig med att komma fram till hur jag skulle räkna och vilka test som jag kunde använda. Det var en skön känsla när jag faktiskt kunde svara och till slut sa Miss chairman: "Okej, are there any more questions? Okej, no, well thank you Izabella Granswed". PUH!!!


Nästa steg i detta projekt är att fortsätta studera NO-behandling under narkos på häst, men tillsammans med ventilator (så kallad assisterad andning). Metoden kommer att finnas tillgänglig på UDS i Uppsala, men exakt när kan jag ej svara på. Vår forskning ska sedan skrivas om till artiklar för publikation.


Jag och Maja innan våra presentationer:

Jag känner mig verkligen som en starkare människa efter detta och det har varit extremt kul att få en inblick i den riktiga forskarvärlden. Det vore kul att jobba med forskning men tyvärr tycker jag att det praktiska arbetet med hästarna är FÖR KUL. Tänk om man kunde dela på sig?


Sen till en annan sak. Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om hur utbildningssystemet fungerar ute i Europa och världen jämfört med Sverige. Man blir ganska blind av att vara hemma i Sverige. Vi tenderar att tycka att vi är väldigt bra här hemma, men när man kommer ut såhär och inser vilken nivå övriga Europa och världen ligger på så märker man att vi verkligen måste "shape up". Detta gjorde mig än mer motiverad att åka utomlands - o vet ni vad? Nu är det en månad kvar tills jag åker till Rossdales Veterinary Surgeons i Newmarket på mitt extership! Wihoo. Fast innan dess - time to help som horses. Har en mycket busy vecka framför mig. Har helt fullbokat o lite därtill så nu måste jag "ladda upp". Ska ta mig en springtur på Djurgården sedan åka o rida Vovva. KRAM!


Läst 179705 ggr Kommentarer Kommentera

APR
25

AVA Nottingham

 Hej! Just nu befinner sig jag, Maja och Anneli på internationell konferens i sövning i Nottingham, England. Sorry för sparsam update med jag har inte haft en min över.
 
 I morse lyssnade vi på föreläsningar av läkare som jobbar inom den akuta traumavården på människor. På eftermiddagen var det en hel del ny forskning som presenterades. Det är inte bara häst som presenteras här utan det gäller sövning på flera olika djur.
 
 I morgon på eftermiddagen har vi våra presentationer. Är lite nervöst men vi har övat, övat o övat oss gula och blå. Presentationen kommer säkert gå bra men man blev lite halvnervös när man idag insåg att forskarna som jag refererar till i min uppsats sitter i publiken.
 
 Nu har vi nyss kommit hem från "gala-dinner" o ska ladda inför imorrn. Hej så länge!!!//Izabella

 


Läst 176001 ggr Kommentarer Kommentera

APR
15

Gasen kvävemonoxid förbättrar syresättningen och sänker mjölksyranivåerna på kolikhästar som genomgår buköppning!

Hej!

Jag har tidigare i "veterinärstudenterna" skrivit om mitt examensarbete som gick ut på att förbättra syresättningen för hästar i narkos. Jag och min forna klasskompis Maja Wiklund hjälpte och assisterade veterinären, forskaren och nu professorn Görel Nyman i sitt arbete att förbättra syresättningen på hästar under narkos. Men vad kom vi då fram till?

Redan innan vi startade projektet för ca 2 år sedan så visste man genom Görels forskning att gasen kvävemonoxid förbättrade syresättningen hos friska hästar under narkos. Dock är det ju så att friska hästar generellt klarar narkoser mycket bra, även om de under perioder syresätter sig dåligt. Hästar som däremot mår extremt dåligt och är sjuka, och redan från början har problem med syresättningen (exempelvis hästar med allvarlig kolik som måste buköppnas och sövas på grund av det) kan få stora problem under narkos om syresättningen sjunker. Det är dessa hästar som man framförallt behöver hjälpa och där syrenivåerna faktiskt kan vara avgörande för om hästen klarar av operationen eller ej.

Därför fokuserade studien på sjuka hästar, hästar som inkom till Universitetsdjursjukhuset i Uppsala för att akut buköppnas pga kolik mellan maj 2012 och december 2013. 15 hästar behandlades med gasen kvävemonixid utöver de sedvanliga narkosrutinerna, och 15 hästar sövdes enligt de vanliga protokollet. Det togs blodprover som analyserade ffa syre, koldioxid, mjölksyra mm. Prover togs innan hästen sövdes, precis då den somnat, flera ggr under operationen, i uppvaket och efter att hästen ställt sig upp efter operationen. Jag och Maja hade mer eller mindre jour dygnet runt under denna tid. Så fort det kom in en häst som var tänkbar för operation fick vi ett samtal från sjukhuset om att operation var på g. Ibland ringde det mitt i natten (oftast) eller på en lördag kväll kl 22. Ibland åkte jag in på en söndag kväll - var med på buköppning hela natten och tog prover - för att sedan gå direkt på föreläsning eller undervisning kl 8. Sen fick vi självklart också en hel del hjälp av både Görel och Anneli som var våra handledare. Dessutom gjorde UDS personal flera hjälteinsatser då de hjälpte oss att samla prover på flera hästar när vi inte kunde komma.

Eftersom ämnet är så stort så hade jag och Maja olika "vinklar" på vad vi skrev om. Nedan kan ni läsa våra svenska sammanfattningar från våra uppsatser. Ni får också länkar till våra arbeten så att ni som är extra intresserade av narkos kan få läsa. Men varning för att det är rätt avancerat och vi har skrivit på engelska för att allt så småningom ska skrivas om till en artikel som förhoppningsvis kommer publiceras i en riktig vetetenskaplig tidsskrift!

Majas sammanfattning på svenska:

Syftet med detta arbete var att utvärdera effekterna av pulsad inhalerad kvävemonoxid (PiNO) och se om det kan användas för att behandla hypoxemi under allmän narkos på kolikhästar. Tidigare studier har visat positiva effekter hos hästar som fått PiNO i jämförelse med kontroller, dessa studier har dock bara inkluderat friska individer. Totalt ingick 30 hästar i denna studie och alla dessa buköppnades på grund av akut kolik som inte gick att behandla medicinskt. Femton hästar fick PiNO under narkos och 15 hästar ingick i kontrollgruppen. Alla hästar som fick PiNO fick en förbättrad syresättning; de fick ökat syretryck (PaO2), ökad syremättnad (SaO2), ökat syreinnehåll i arteriellt blod (CaO2) och minskad alveolär-arteriell syredifferens (P(A-a)O2) vilket berodde på en minskad shunt (Qs/Qt) som var ett resultat av den inhalerade kvävemonoxiden. Slutsatsen är att PiNO är en effektiv metod för att behandla hypoxemi hos kolikhästar vid bukkirurgi.


Min sammanfattning på svenska:

Syftet med denna studie var att se hur förbättrad arteriell syresättning vid behandling med Pulsad Inhalerad Kväve-Monoxid (PiNO) påverkade metabola och kardiovaskulära parametrar hos hästar som genomgick akut bukkirurgi till följd av kolik. Parametrarna blodlaktat, blodglukos, pH och hjärtfrekvens mättes före, under och direkt efter narkosen. Studien visar att blodlaktatkoncentrationerna minskade signifikant hos hästar som behandlades med PiNO under operationen jämfört med obehandlade kontrollhästar. Hästar med de högsta värdena av blodlaktat innan kirurgi visade den mest uttalade minskningen vid behandling med PiNO. Eftersom en förbättrad syreextraktionsratio kunde ses i behandlingsgruppen så kan förbättrad syreleverans ut i vävnaden vara en möjlig förklaring till den förbättrade situationen. Behandling med PiNO påverkade inte nivåerna av blodglukos, pH eller hjärtfrekvens. Däremot såg man att flera av hästarna hade en respiratorisk acidos med sänkt pH och höga nivåer av koldioxid i blodet till följd av hypoventilering under spontanandning. Hästarna var också hyperglykemiska under narkosen, förmodligen på grund av en stress-respons vilket gav höga nivåer av kortisol, som i sin tur ledde till en tillfälligt minskad insulinkänslighet. Mekanisk ventilation tillsammans med PiNO och insulinbehandling föreslås för framtida forskning för att korrigera hyperkapni och förbättra den metabola situationen. Framtida forskning bör även fokuseras på effekterna av PiNO-behandling under uppvak i den post-operativa perioden samt undersöka om behandling kan påverka utfallet i det långa loppet.

Länkar till våra arbeten:

Majas: http://stud.epsilon.slu.se/6525/7/wiklund_m_140319.pdf

Mitt: http://stud.epsilon.slu.se/6526/7/granswed_i_140320.pdf

Som ni förstår fick vi väldigt bra resultat med den "nya" metoden. Nästa steg blir att se hur hästarna påverkas i långa loppet - dvs om fler hästar egentligen överlever om de får den nya gasen. Förhoppningsvis kommer detta leda till ännu bättre och säkrare hästnarkos i framtiden! Att ha varit delaktig i denna forskning känns stort. Jag har lärt mig så otroligt mycket om hur hästens kropp egentligen påverkas av narkos. Detta har också lett till att jag faktiskt kan söva en häst själv idag, något som man inte annars lär sig på veterinärutbildningen.

För att förstå min tacksamhet till alla inblandande i projektet nu när jag är "klar" med min del så kopierar jag ut sista delen i min uppsats här nedan:

ACKNOWLEDGEMENTS
I would like to thank my supervisor Görel Nyman for the best support and lessons in equine anaesthesia and physiology. The knowledge and inspiration that this work has given me is exceptional and will undoubtedly help me in my future work as an equine veterinarian. The deeper understanding of equine anaesthesia cannot be achieved in any other way than a combination of theoretical and practical work, which I have received through the PiNO-project. I would also like to thank Anneli Rydén for fantastic additional support and help with collecting data. Last but not least, thanks to my graduate colleague Maja Wiklund for great team-work and friendship.



O vet ni vad: Nästa vecka ska jag, Maja och Anneli åka till Nottingam på AVA (Association of Veterinary Anesthesists) för att presentera forskningen på en internationell konferens. Känns otroligt kul och hedrande att få berätta om något världsunikt på en internationell konferens. Dock vet jag att jag nära inpå kommer avlida av nervositet. Påsken kommer för mig därför handla om att förbereda mig. Jag ska översätta min presentation till engelska och läsa på ännu mer. Jag kommer förmodligen få frågor efter presentationen av "experterna" i publiken. Från början var tanken att Görel som är vår handledare och expert på området skulle ha följt med som stöd och hjälpt oss att svara på frågor, men nu har hon tyvärr brutit foten och kan ej följa med. Jag och Maja MÅSTE därför prestera själva inför världseliten i sövning av häst, på engelska. Vad har jag gett mig in på?????????

Huh - kommer vara skönt när det är över och känslan av att vi kanske kommer få vårt namn med på en riktig vetenskaplig artikel är en otrolig morot!

På återseende - tillbaka till skolbänken "för ettag".

Nedan bild på mig o Karro (Beyond equestrian) en natt på UDS då hon var med mig o samlade prover under en buköppning. De va gamla goda tider det!

/Izabella


Läst 20036 ggr Kommentarer Kommentera

APR
12

Att vara Djursjukskötare. Exklusiv intervju med ett proffs!

Förra veckan intervjuade jag Gola på mit jobb. Hon jobbar som legitimerad djursjukskötare!

För alla er som är nyfikna på yrket så får ni här en liten inblick:

Hej Gola! Berätta, vem är du?

- Jag är en hängiven häststjej som bor i Stockholm med sambo, dotter på två år, två hästar och en hund. Jag jobbar som djursjukskötare på Hästsjukhuset Stav som ligger utanför Tungelsta/Västerhaninge, Stockholm.

När insåg du att du ville arbeta med djur och hästar?

 - Min mamma påstår att jag velat bli veteterinär ända sedan jag föddes. Jag sökte dit men kom inte in, och då bestämde jag mig för att jobba med djur i alla fall.

Kan du berätta om din bakgrund med djur?

- Jag har hållt på med hästar och ridning sen jag var liten. Jag har under åren tävlat en del i ridning: Svår fälttävlan internationellt, hoppning upp till 140 och dressyr upp till St:Georg.

OJ, det var en imponerade meritlista! Vad har du för utbildning och har du jobbat med något innan detta?

- Jag gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet, engelskspråkig. Efter gymnasiet började jag jobba på Beckers och gjorde målarfärg. Dock visste jag ju att jag ville jobba med djur så efter en tid på Beckers började jag att ringa runt och tjata mig till jobb på flera olika kliniker (både smådjur och häst). Fick ingen napp till att börja med men till slut fick jag en praktikplats på Distriktsveterinärerna i Vårsta utanför Stockholm, via arbetsförmedlingen (eftersom jag var så fast beslutsam att jobba med djur). I början var mina arbetsuppgifter begränsade till att sköta kontor och administrativa saker men sen började jag göra mer och mer med djuren. Jag fick till slut en halvtidstjänst där och sedan heltid. Jag jobbade sedan på Vårsta i 7 år. Det var mycket kul och omväxlande att jobba på Distriksveterinärerna eftersom man träffade så många olika djur. Det var allifrån drop-in med smådjur till akutresor med veterinärerna. Ibland åkte vi ut på djurskyddsärenden och eller resor som handlade om smittskydd.

 

Hur kom det sig att det sedan blev hästklinik?

- Under min tid på Vårsta skadade sig min bästa häst som jag bland annat red NM på. Jag träffade då veterinären Ulrika Lagerqvist som hjälpte mig med hans skada. Jag fick stort förtroende för Ulrika och hon tipsade mig senare om jobb på Stav eftersom hon jobade där då och de sökte en assistent. Jag sökte jobbet och fick det. Eftersom hästar är mitt största intresse så var valet inte svårt.

Hur ser din vardag ut?

- Klockan ringer 04.15. Jag åker först till stallet där jag mockar, rider 2 hästar, fixar hö etc....är på jobbet ca 7.30. När jag kommer till jobbet är jag oftast först där. Jag börjar med att låsa upp och tända så att djurägarna kan komma in. Jag plockar fram saker och böjar att förbereda dagen. Jag kollar i tidsboken och försöker göra upp en plan för dagen. Veterinärerna är ibland ganska oorganiserade så jag försöker se till att det finns en plan för dagen med de olika sakerna som ska göras. Samtidigt som jag plockar fram saker och planerar så svarar jag i telefon och bokar in hästar eftersom det börjar ringa kl 8. Vanligtvis har vi en djursjukskötare som har kontoret och de övriga är ute på kliniken och assisterar veterinärerna.

Om jag har kontorsvecka är jag kvar inne på kontoret och svarar i tel + tar emot bokningar och skickar fakturor. Om jag är ute på kliniken så gäller det att följa veterinärernas arbete och finnas till hans då de behöver assistans. Mycket av mitt arbete handlar om att organisera så att allt flyter om vi har många hästar på samma gång. Jag dirigerar hästägare och hästar in i olika rum och pratar med veterinärerna om vilken ordning det är smartast att göra saker. Om t.ex. flera hästar ska röntgas så vill man ju undvika köbildning där. Jag försöker skapa FLYT!

I övrigt handlar mina arbetsuppgifter om att klippa och tvätta hästar inför behandlingar eller bedövningar. Jag ger också lugnande mediciner och röntgar. Jag mockar åt och medicinerar hästar som står inne på stall och jag plockar fram och plockar bort saker och gör ibland böjprov åt veterinärerna. Allt mellan himmel och jord! En stor del av jobbet handlar också om att prata med djurägarna och förklara lite om vad och varför vi gör saker. 

Sen är det också jag som söver hästar på kliniken. När vi har operationer så tar det mycket tid att förbereda operationssalen, räkna ut doser och mediciner och sen söva själva hästen. Efteråt passar jag hästen i uppvaket och städer operationssalen.

OJ, det låter som att du har ett megastort ansvar. Det låter som att det inte skulle fungera om du/ni djursjuksötare inte fans där?

- Ja, det är mycket möjligt;)

Vad gör du efter jobbet?

- Efter jobbet åker jag och hämtar barnet på dagis. När jag kommer hem lagar jag mat och umgås med min dotter och sambo. Jag däckar i sängen kring 23, om inte Izabella ringer innan och stör mig och frågar vad hon har för patienter dagen efter eller hur planen ser ut;) För övrigt gillar jag att resa och på helgerna jobbar jag som fälttävlandstränare under sässongen.

Du gick ju inte högskoleutbildningen för att bli legitimerad djursjukskötare. Hur gjorde du istället?

- Innan var inte mitt yrke ett legitimationsyrke - då kunde man jobba och lära sig yrket och gå kurser i läkemedelshantering. Då det bestämdes för några år sedan att yrket skulle bli ett legitimationsyrke efter högskoleutbildning så kunde vi som jobbat länge få chansen att legitimera oss via ett skriftligt prov. När jag var mammaledig med min dotter så pluggade jag därför, skrev provet och klarade det. Så fick jag mitt leg!

Trivs du på jobbet? Och vad är det bästa respektive sämsta med yrket?

Jag trivs absolut på jobbet. Det bästa är att det är roligt att jobba med hästar. Det är mycket socialt eftersom man träffar så extremt mycket människor. Det är också mycket varierande vilket gör att det sällan blir tråkigt på jobbet. Sen får jag också göra många roliga saker, som att t.ex söva.

Det sämsta är utan tvekan att det är ett fysiskt tungt jobb. Sen måste man förstå att det är mycket skit-göra. Det är mycket städning, tunga lyft, mocka bajs etc --> Ej så glamouröst. Sen är det också stora skaderisker med yrket.

Har du gjort dig illa mycket på jobbet?

Ja, jag är sydd i huvudet, har blivit sparkad ett antal gånger, biten, trampad, klämd. You name it  - detta sedan 2006. Det är ändå mer riskfyllt att jobba med sjuka hästar jämfört med hund som man kan sätta munkorg på och hålla fast. Vi är ju dessutom dem som håller i hästarnas ben när veterinären sticker. Här vill jag också tillägga att många hästägare  kan blir upprörda då vi vill ge lugnande eller bremsa deras häst (den är ju sååå snäll). Men faktum är att vi som jobbar på golvet med hästar inte kan ta hur mycket risker som helst. Hästar är inte alltid sig själva då de är stressade eller har ont och den risken kan vi inte ta dagligen om vi ska fortsätta att utföra yrket varje dag.

Kan du tänka dig annat jobb?

- Isåfall som veterinär men absolut inte ett rent på kontorsjobb eller ett jobb där man måste sitta still.

Vilka egenskaper tycker du man ska ha om man ska arbeta som djursjukskötare?

- Man ska vara flexibel, stresstålig, bra på o hålla många bollar i luften och framförallt tycka om att jobba med människor (de flesta som vill göra detta tänker endast att de gillar djur men tänker ej på att de måste träffa människor hela dagarna).

Vad är det bästa resp sämsta med o jobba med veterinärer?

- Bästa: De som jag jobbar med  är mycket kompetenta, pålästa, och driver hela tiden vår utveckling framåt. Det känns tryggt och kul att jobba i ett sådan team.

Sämsta: Många veterinärer är tidsoptimister, urusla planerare och ibland fullständigt ostrukturerade eftersom de bara tänker på att bota djuren och prata med ägarna, inte på vad klockan är eller hur tidsplanen ser ut (alla vill ju gå hem i tid från jobbet förutom veterinärer;)

Slutligen, har du några tips till dem som vill jobba som djursjukskötare i framtiden?

- Idag måste man plugga på högskolan för att bli legitimerad så mitt tips är att plugga ordentligt och noga kolla upp vilka ämnen och betyg som krävs för att söka. Det råder brist på legitimerade djursjukskötare så det kommer inte vara problem att få jobb. Ett tips är dock att inse att man tillhör en liten unik skara och därför kräva lön för allt man kan och den kompetens man faktiskt har. Ett djursjukhus eller en klinik klarar sig aldrig utan kompetenta djursjukskötare så kräv din lön och var inte blyg.

STORT TACK FÖR DIN MEDVERKAN GOLA!

Från mitt håll så kan man inte ha en bättre assistent än Gola. Jag tror faktiskt att hon gör mer än vad de flesta gör. Framförallt vad gäller organisering och den dagliga planeringen av vårt arbete på kliniken. Du är guld och det vet du att jag tycker!!! <3//Izabella

 

Nedan en bild på Gola "in action" på jobbet. Här har hon precis lagt en permanentkanyl i ett framben på en häst som ska få speciell medicin via så kallad regional perfusion, där man stasar av hästen ben och injicerar direkt i kärlet i benet, för att få upp läkemedelskoncentratinen på just den platsen:

 


Läst 33638 ggr Kommentarer Kommentera

APR
06

Att få en förklaring

 

Något som slagit mig sen jag började jobba är att djurägare, och ffa hästägare är i ett extremt behov av att veta varför deras häst blivit halt om de uppsöker veterinär. Min teori kring detta är att många hästägare får dåligt samvete om deras häst blivit halt och skuldbelägger ofta sig själva för att hästen gjort sig illa. Men kom ihåg att även de bästa mest noggranna ryttarna har hästar som blir halta av diverse anledningar.

 

När man sedan diskuterar igenom alla olika möjliga orsaker till hälta så blir de flesta förskräckta om man kommer in på överansträngning eller att skadan är träningsorsakad. Dock är det inte alls "lika illa" om hästen vrickat sig i hagen eller snubblat. Dock tror jag i ärlighetens namn att de är få av hältorna som utreds som egentligen uppkommer pga trauma i hagen. Jag tror att många av hästarna kanske inte riktigt är tillräckligt tränade för den uppgift de utför och dessutom rids med för lite variation. De får därför cykliska, repetitiva överbelastningar som leder till inflammationer och hälta. Sen tycker jag det är viktigt att poängtera att det inte är ngt fel att ens häst blivit halt, så länge det inte är en uppenbar felbehandling av hästen, men så är det MKT sällan i mina ögon. Jag tror inte att någon hästägare med flit rider sin häst halt utan det handlar om att just den hästen inte är anpassad för det arbetet den utför för stunden.

 

Jag kan bli trött när jag hör talas om folk som anklagar andra för att ha "ridit sönder" en häst. Faktum är att jag inte tror att detta händer så lätt även om det självklart i undantagsfall säkert är så att någon uppenbart överansträngt hästen. Men, bara för att en häst blivit halt då den bytt ryttare betyder inte att den ryttaren nödvändigtvis gjort ngt fel eller med flit gjort hästen halt. Det kan vara själva omställningen med ny ridstil, nytt underlag, annan belastning i sadeln, etc etc....(listan är lång) som gör att hästen blir halt.

 

Sen kan man som veterinär aldrig vara helt säker på varför hästen blivit halt om det inte är ett uppenbart trauma som någon sett eller att hästen har t.ex. en sårskada. Jag förstår att många hoppas att veterinären ska vara facit och säga exakt varför, men det är omöjligt. Sen gäller det dock att diskutera sig fram till vad som är mest sannolikt så att man kan behandla symptomen och förebygga en ny hälta. Många vill också få det till att det är skoningen som är problemet, och visst, så må vara, men jag tror faktiskt att vi många ggr söker "andra fel" istället för att gå tillbaka och analysera vårt träningsupplägg, hästens förutsättningar och kraven som ställs på hästen.

 

Ja detta var lite tankar från mig en söndags-kväll. Imorrn ska jag intervjuva Gola på jobbet, hon jobbar som djursjukskötare. Så om ni håller utkik i bloggen framöver ska ni få veta allt om hur det är att jobba som djursjukskötare och assistera veterinärer!!!

 

Kram och sov gott mer er!/Izabella

 

 


Läst 31963 ggr Kommentarer Kommentera

APR
05

Att bli bättre

Hej! Som vanligt en vecka med salig blandning av saker. Dock insåg jag att mycket jag gör hela tiden handlar om att bli bättre. Jakten på mer kunskap blev uppenbar när jag tänkte tillbaka på denna vecka!
 När jag reste förra helgen läste jag en hel del i manualen på det enligt mig fantastiska verktyget lameness locator. Jag håller på att förfina min egen teknik i användandet av den och den är minst sagt värdefull för att komma närmare sanningen vid komplicerade hältutredningar.
 

 Sen har ju också min kära forna klasskompis Maja jobbat extra hos oss. Tisdagskvällen gick därför i ultraljudets tecken. Jag och Maja fick låna en häst som vi tränade ultraljud på tillsammans. Jag som nyss varit på kurs repeterade hela frambenet och vi tränade tillsammans. Hästen, en travare, så extremt snäll och tålmodig som lånade ut sitt ben så att två nördar kunde sitta o glo o några timmar. Blev dock en seeeen kväll!

 Maja scannar böjsenor med ultraljudet.
 

 I torsdags kväll var jag på UDS i Uppsala på fölkurs. Det var en riktigt bra repetition inför säsongen även om vi inte har så mycket akut dåliga föl där jag jobbar. UDS är verkligen duktiga på föl och vi fick bra genomgångar av samtliga kursledare i vad som var viktigt direkt efter fölning, hur man försöker återuppliva ett föl med "mun mot mule metoden;)", vad som kan vara fel när ett föl ligger platt på sidan, etc etc. Riktigt bra rep och en del nya saker som jag inte visste! Sammanfattningsvis, proffsigt!
 

 I veckan blev jag dock sjuk så jag kunde inte jobba igår. Krävs rätt mkt innan jag inte jobbar ska ni veta! Känns bättre idag och ska därför åka och fixa lite saker nu som jag skulle gjort igår, det blir en mini-jobb lördag!
 
 Ha det gott! På återseende:)
 
 //I


Läst 25233 ggr Kommentarer Kommentera



Veterinärbloggen

Izabella jobbar som hästveterinär och har som mål att bli hästspecialist.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar Välj
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen
Gästbloggen Välj

stäng

Izabella Granswed arbetar som hästveterinär. I bloggen får ni följa hennes vardag på kliniken och ta del av ny och gammal kunskap kring hästvård. Hon är även en återkommande skribent i kunskapsmagasinet Hippson.

Till bloggen




Arkiv