Hej, hej ( nu kan jag skriva hej igen!),

Steffi har åkt till Italien och börjat tävla. Hon var nyss nolla med Stella Q som är 7 år. Hemma fick hennes syster Nicole hoppa in som stand in och hoppa 6 st unghästar. Kanonbra.
  
Igår satt jag i väntrummet på MVC, mödravården, och läste den här texten av Nina Lekander. Med lite gravidhormoner i kroppen blev jag arg och måste svara. Knapprades hårt på min mobil och utan stopp kommenterade jag texten.
   
Efter att ha läst den här artikeln är jag bara tvungen att kommentera den, då jag verkligen vet och är insatt. Det Nina skriver är så fel. Möjligtvis hade jag möjlighet att köpa en fin unghäst, ett svenskt halvblod född i Östergötland, när jag var 20 år. Men jag utbildade den, förvaltade den och red OS på den i Sydney 2000. Sedan valde jag att sälja honom för att kunna satsa vidare.
  
Varje litet gruskorn och nya hästar på vår gård som vi själva äger har vi tjänat ihop till själva! Ja, vi är eliten, och har vi öga för att välja ut en häst, förvalta den och utbilda den så kanske vi tjänar pengar. Och pengar, ja det behövs för att fodra 40 hästar, resa på tävlingar, köpa in fler lovande unga hästar och så vidare. Det är ändå fantastiskt att vi kan göra det!
  
Att Nina inte har tagit reda på mer innan hon skrivit den här artikeln är ju högst förvånande. Alexander och Daniel Zetterman är inte födda med någon guldsked i munnen, men deras pappa har också öga för hästar och han har också en gång i tiden tjänat ihop till den gård bröderna bor på idag.
  
Min man Peder och hans bror Jens har knappt ägt en egen häst själva innan de tjänat ihop till en. De red på egna uppfödningar som barn och jag skulle nog våga säga att 95 % av de hästar de ridit och rider ägs av andra personer. Om man tittar på hela hopplandslaget idag, vem hade någon större ficka att köpa hästar ifrån från början??!! Jag tycker att fotbollsspelarna tjänar mycket pengar. Men det verkar vara ok?
    
SVT Debatt ville väl ha just debatt inför tisdagens program. En journalist ringde just och sa:
"Du har sagt att du kommer från enkla förhållanden, hur menar du?"
Nej, jag har aldrig påstått att jag kommer ifrån enkla förhållanden. Inte alls. Tvärt om. Jag är väl en av väldigt få som varit i elitsporten som inte kommit från "enklare förhållanden"! Jag fick en ponny som bodde i vår gamla bastu, som så småningom blev två små boxar:

Jag och min granne skötte våra ponnyer själva! Drömmer ibland om ett litet mysigt stall med bara två boxar faktiskt. Det gör jag.
  
Jag hade också familj som kunde köpa en stor häst som sedan blev unghästar, bland annat Casanova. Mitt driv och min passion för hästar har alltid funnits där. Många får chansen, många inser att det räcker inte. Drivet måste till.
  
Men så här är det som jag ser det. Är du begåvad, har känsla och är ambitiös i din passion vad det än må vara så lyckas du. I politiken, i näringslivet med mera. I ridsporten kan du precis som fotbollsspelare bli "head huntad" till ett "lag" om du är en arbetsvillig talang. Se på några svenskar som Angelica, Henrik och för den delen Stephanie.
  
Många av oss har vid sidan av sporten också ett företag, som jag och Peder. Det behöver vi för att sportdelen ska fungera för oss för det kostar att mata, sköta, sko och träna hästar. Det är väl det som skiljer oss från andra sporter, men inte alla. Fotbollen och ishockeyn har också sin klubb/ sponsorer. Lite mer än oss ;-). Golfen har sina prispengar. Bilsporten sina stall, seglingen sina osv.
  
Ridsportens prispengar räcker inte till satsningen alltid. För oss är försäljningar och samarbetespartners ett måste. Hästägare som är lika passionerade för sporten och hästen, och har möjligheten att vara med på färden.
  
För min del tycker jag verkligen om att jobba med att utveckla vårt företag. Jag älskar att titta på hästar, se deras blick, förälska mig i deras talang och utveckla den. Ibland är det kul att sälja en häst, ibland är det tungt. Men en såld häst kan bli fem nya unga, kanske svenskuppfödda hästar, en traktor, nya vattenkoppar, en lösdrift.

Kunna sätta riktiga staket är underbart. En ridbana! 
Få möjligheten att kunna föda upp hästar. Här Ba Blue, 3 år e. Plot Blue - Cardento. 

  
Åter går tanken till det där lilla lilla enkla stallet med två boxar och mindre fakturor. Det är också en dröm.
 
Posted using BlogPress from my iPhone

Klicka på en bild för att starta bildspelet.

Just hemma efter att haft en underbar helg i Paris! Mitt inne i Paris i otroligt vackra Grand Palais hade Hermès sin årliga hopptävling Saut Hermes. Saut = hoppa.

Allt var så snyggt och hoppsporten gjorde sitt yttersta för att bygga på varumärket Hermès hästdoft och känsla för läder. Ryttarna själva är nog inte deras kunder direkt, men däremot den specialinbjudna publiken. Vad jag hörde fanns det inte biljetter att köpa, allt är ett sponsrat event. Trots det är hela Paris täckt med reklam för tävlingen. Alltså reklam för Hermès.

Stephanie och Alexandra Eriksson var inbjudna i klassen U25, dvs ryttare under 25 år. Det är fantastiskt att dessa stora tävlingar har sådana klasser så att de duktiga unga ryttarna får chansen att komma ut och vara med.

En häst var får de ha med och de blir bjudna på allt precis som seniorerna. Sista dagen var det en kul parhoppning där de inbjudna ländernas ryttare bildade ett lag coachade av landets seniorryttare på plats. Malin B stod för utmärkt coachning och Sverige slutade 2:a.


  
Så har Ryttareliten, SVT:s dokumentärserie dragit igång. Vi håller just på att måla här på gården och målarna sa just att det var jättebra och intressant. Kul att de tycker det, som inte annars kanske är insatta i sporten. Efter första avsnittet chattade jag här på Hippson. Här kan du läsa vad jag svarade då.

Haj. Skriver Haj för att något barn har varit och mixtrat med min telefon! När jag skriver H E J står det något opassande om avföring! Jättekul!!!! 

/Lisen 

Jag är hela tiden steget efter just nu. Även här med bloggen. Sorry. Inte ens har jag haft tid att ta tag i min "to do-list", bara för att det poppar upp grejer hela tiden. Nu blir det kvällsjobb för att hinna med.

Göteborg Horse Show var kul. Bästa grejen var Sibon som debuterade femstjärnig Grand Prix och kom 3:a! Älskar den hästen. Vem gör inte det som sett honom. Han älskar att tävla!
 Han höll även på att vinna fredagens 1,50 med snabbast tid. Dock ett nedslag och ingen seger, men placering! 

Barnen älskar Göteborgs-tävlingarna och känner sig hemma mellan hotell, mässa och tävling. Organisationen här (jämfört med andra internationella tävlingar i Sverige) är så schysst mot alla ryttarbarn och det underlättar för de aktiva. De får ackreditering med bild (som mamma och pappa!) och ett trevligt bemötande i till exempel Rides lounge. Tack för det Göteborg Horse Show!
  
Barnen gjorde egna kepsar på mässan. Typ Alvar äger, Carsten är bäst. Hjalmar valde dock det lite udda. "I love Pancon". Pancon är hans egen hotellfrukost. Pannkakor + bacon. Japp.

Presskonferens. Peder 3:a och Emma vann. Hurra!

När jag kom hem fick jag ett paket på posten med ett fint armband gjort av Canvas tagel. Tack fina givare!

Peder planterar bokar. En liten passion han har är träd. Lite märkligt kanske, men så är det. Många bokar blir det.

Våren är här! Boxfönstren öppnas. Hästarna njuter av solen. I dag nästan 15-16 grader. Förra året vid den här tiden var det minus 10 och massor av snö! Här är det stjärnorna Clarence (Clinton) och Fendi som njuter.

I morgon börjar SVT:s dokumentärserie Ryttareliten. SVT 1 kl 20.00 - prime time. Sex hela timmar blir det framöver. Efter programmet i morgon kommer ni att kunna chatta med mig här på Hippson.
   
Om någon vecka drar flera av hästarna ner till Italien för tävling i tre veckor. Vi behöver en extra groom, så om någon känner sig manad att åka med och hjälpa till är ni välkomna att maila mig på lisen@grevlunda.com.

Nu - jobba jobba på. Go kväll.
   
Posted using BlogPress from my iPhone