Stalldrömmar
SEP
25

You live you learn...

I torsdags fick jag upp en bild på Facebook. Den visade mig och Ferdinand och bildtexten lydde " First time in the saddle", eller första gång i sadeln på svenska. Det var tre år sedan och det har hänt mycket på den tiden. Han har utvecklats från en talangfull, men rätt så nervös och osäker liten 3-åring, till en självsäker och cool 6-åring. I veckan som gått har vi jobbat mycket med samling och tagen bakdel och han bjuder mig stundtals på både tramp och fina slutor. Åh vad jag älskar den hästen! Han är så rolig att rida och träna! Men det har tagit tid. Jag tror att Ferdinand har kommit in i mitt liv för att lära mig tålamod. En egenskap som jag erkänner inte är den mest framträdande i min personlighet... Men just nu är han värd varje uns av tålamod och tid som jag lagt ned, för han är bara så fantastisk! Man lär så länge man lever, och tur är väl det!

Min fina, fina älskade häst! Bilden på mig och Ferdinand för tre år sedan kan ni se på min facebooksida https://www.facebook.com/horseandhuman/

Jag brukar säga att Domingo har kommit in i mitt liv för att lära mig ödmjukhet. Det är nämligen inte så lätt att rida när man sitter på en laddad bomb, men något som gör det ännu svårare är alla dömande blickar! Jag vill sticka ut hakan lite och säga att det är ett svenskt fenomen. Ni vet - jantelagen och allt det där. I Tyskland fick jag aldrig några sneda blickar. Tvärt om så kom folk fram till mig efteråt och klappade mig på axeln och sa "wow, så fantastiskt att du klarar av den där hästen". I början när det hände trodde jag att de skojade eller var sarkastiska... Så ovan var jag vid att man berömde varandra, istället för att döma. Men de menade allvar och jag märkte snabbt hur mycket bättre det gick att rida. Hur mycket mer avslappnad min häst blev när matte slapp oroa sig för läktarkårens dömande blickar. Han kunde fortfarande ha sina dagar, men de blev färre och mildare. Nu låter det som om han är världens monster! Det är han inte! Han är magisk att rida på en bra dag (och de är trots allt betydligt fler än de dåliga). Men så kan han också ha dagar när han står mer på två ben än på fyra. Min förre tränare kallade honom för ett "popcorn". Det kändes väldigt passande!

En annan svidande lärdom som han gett mig är att hur bra man än rider och hur mycket man än tar hand om och månar om sin hästs hälsa så kan man inte stoppa alla hältor. Domingo har varit ett sorgebarn som har drabbats av mer eller mindre alla hältor, syndrom och skador som finns i boken... Ni vet vad SIS är? Skit I Sadeln, och hur det raljeras och skylls på ägaren (fel ridning, fel foder, fel sadel, fel hovslagare osv) när en häst blir skadad. Och jag som ändå är utbildad massageterapeut (jag borde ju kunna förebygga varenda skada) kände mig ett tag så misslyckad som både hästägare och ryttare att det knappt var roligt att gå till stallet längre. Sen skaffade jag Ferdinand som knappt varit skadad eller halt en enda dag på tre år och insåg att det kanske inte är jag som är SIS ändå...

För trots att jag gjort allt för min häst (anpassat sadel, ridit för duktiga tränare, gett honom vilodagar och varit noga med fram- och avskrittning, masserat, kollat tänder, avmaskat, anlitat duktig och dyr hovslagare osv), så gick han sönder gång, på gång, på gång. Och varje gång gick mitt hjärta sönder i tusen bitar tillsammans med honom. Efter detta har jag slutat att döma folk som har halta hästar. Självklart är det så att det finns gånger då man hade kunnat förebygga skada eller gjort saker bättre. Men det är så lätt att skaka på huvudet, och prata bakom ryggen på folk. Jag har sett många exempel där det tisslas och tasslas om att hen borde gjort annorlunda, och om hen bara hade ... så hade hästen varit frisk osv... Och nu pratar jag inte om folk som anlitat hästpratare på distans till sin halta, magra häst! Utan om helt vanliga, seriösa medelsvenssonsryttare som tränar för tränare och anlitar veterinär och gör så gott de kan för sin häst. Det ger så mycket mer om man istället stöttar och höjer varandra!

I dagsläget har Domingo varit frisk och ohalt i drygt två års tid. Jag har hittat en balans och ett sätt att rida/träna och sköta honom som fungerar för just honom. Dessutom har han fått tid att växa och mogna i kroppen, och det tror jag spelar en stor roll i just hans rehabilitering. Han fortsätter att lära mig nya saker nästan varje dag.

Här är en relativt nytagen bild på mig och Domingo när vi leker med lite tramp på banan.


Läst 37108 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
14

Byggplanering for dummies (dvs mig)

Det har hänt nånting konstigt i familjen Mellberg! Min man har fått nytt jobb. Det innebär bland annat att han slipper den grymma pendlingen till Köpenhamn, som ibland kunde ta upp till tre timmar enkel väg när tågen strulade. Det innebär också att han kan sova lite längre om mornarna! Nu för tiden ringer våra väckarklockor ungefär samtidigt. Tidigare i vårt förhållande har det alltid varit tvärt om! Jag har alltid gått upp betydligt tidigare än min man. Det är ju jag som är morgonmänniskan och ska upp och mata hästar liksom. Men nu har ordningen ändrats. Min man strutsar upp när klockan ringen (han har ju liksom fått sovmorgon mot vad han är van vid), medan jag släpar mig upp på femte snoozen.... Vad hände?!

Jag skrev i förra inlägget att jag saknade sommaren lite. Vädergudarna måste ha läst bloggen för vi har haft sommartemperaturer hela veckan. Nästan lite väl svettigt ibland med 27 grader, stekande sol och helt vindstilla. Men jag klagar inte! Våra jordgubbsplantor är jätteglada och lämnar massor av goda gubbar! Och stona kan få vara kvar på betet och ha det gött ett litet tag till. Jag stödfodrar dem lite, men det finns faktiskt gott om grönt gräs fortfarande.

Dom här gubbarna planterade vi i år och de stormtrivs! Vi har gödslat dem med hästbajs och aska från grillen och de ger så många goda, söta bär! Behöver inte ens sockras.

Ikväll ska vi mura upp de sista raderna på nya väggen! Jippi! Det är bara tre rader kvar (att vi sen har två stora och två små dörrar till som ska muras igen behöver vi inte tänka på just nu). Vi kollar faktiskt runt lite nu om vi kan hitta någon som kan komma och hjälpa oss att mura lite, för även om det är kul att göra det själv så tar det så förbaskat lång tid. Och vi vill ju helst bli färdiga med ytterväggarna innan det blir alltför grått och kallt. I sådana fall så gjuter vi upp socklarna själva och sen tar vi in hjälp med själva murningen. Så kan vi spendera tiden med att gräva ut golvet, putsa innerväggarna, mura upp boxväggar, snickra ihop dörrar m.m.

Bara några få rader kvar nu!

Jag känner mig så inspirerad i min ridning just nu! Mina hästar är så fina! Längtar verkligen efter att åka och träna, men jag känner att jag vill ha alla offerter och beställningar klara innan dess. Det blir för rörigt i huvudet annars. Det är lätt att underskatta hur mycket tid det tar att planera allting. Har man dessutom en tajt budget såsom vi har, så blir man tvungen att leta bra priser och rabatter hela tiden. Det tar tid men i slutändan sparar vi rätt många tusenlappar genom att prata med många leverantörer och jämföra priser. Grovbetong kan t.ex. kosta alltifrån 27kr säcken till 54kr säcken! Det blir stor skillnad när man behöver en helt pall. En annan stor pengasparare är ju att göra jobbet själva, eftersom bygghjälp kostar pengar! Mycket pengar. Men man får inte bli dumsnål. Vissa saker kan man göra med kompromisser och hemmalösningar. Men vissa uppgifter kräver sina verktyg och man sparar mycket tid när man arbetar med rätt redskap. Många verktyg kan man hyra över dagen och andra kan vara värt att köpa in. Som t.ex. vår betongblandare som kostade oss en dryg tusenlapp och som har underlättat vårt arbete avsevärt! Helt klart värt investeringen! Och behöver man inte verktygen efter att bygget är klart så kan man ju alltid sälja dem vidare begagnat. Eller som när vi tog hjälp med de sista lagren på ridbanan. Vi hade aldrig fått det så jämnt och bra som det nu blev! Ibland vet man ju dock inte hur det ska gå innan man börjar. Man måste också vara beredd att erkänna sina misstag och lära av dem. Gör om gör rätt liksom! Och så far man inte vara rädd för att ställa dumma frågor! Det är så man lär sig! Genom att prata med dem som kan. Jag har fått många bra tips och ideér genom att prata med olika levarantörer.

Jag tror också att man bör ha en "grundarsenal" med verktyg innan man ger sig på ett stort byggprojekt. En skruvdragare, en såg, en vinkelslip, en borr och borrar för diverse material, en hammare, en kofot, ett par penslar. Ett gäng skruvar, spik och pluggar. Ett par presseningar är aldrig fel o.s.v. Och så behöver man tid. Massvis med tid! Ja, sen är det bara att sätta igång!

Ni kan också följa bygget på vår facebooksida Örstorp Gård AB.


Läst 35905 ggr Kommentarer Kommentera

SEP
05

Ett dörrhål mindre!

September är här och det börjar kännas mer och mer som höst. Vanligtvis är hösten min favorit årstid, men i år känner jag att sommaren har gått lite för fort! Jag kan egentligen inte klaga på vädret. Vi har haft många soltimmar, men vi har inte hunnit njuta av den sådär värst mycket. Jag får försöka njuta av allt underbart som hösten för med sig istället - soliga, krispiga dagar, vackra höstlöv, galopper på stubben och äpplen. Massvis med äpplen! Vi har inte mindre än fem äppelträd på tomten så vi hade lätt kunnat baka en äppelpaj om dagen och ändå ha äpplen så det räcker och blir över.

Det ramlar ned en skottkärra med äpplen om dagen!! Hästarna är glada i alla fall...

Förra veckans förkylning börjar gå över. Det är svårt att vila sig i form när man har en hästgård att sköta och renovera. Jag blev dessutom tvungen att köra tur o retur till Fjälkinge med Doriz i onsdags. Vi gjorde ett sent sista försök till inseminering, men det ville sig inte. Så vi kommer inte få någon Firenzebebis här nästa år. Det känns jättetråkigt, men jag får se det som en nyttig läroerfarenhet. Vårt ena sto var superenkel och tog sig på första försöket (med en hingst dom haft dålig dräktighet i år) och vårt andra sto tog sig inte alls trots behandlingar, hormonsprutor och sköljningar och flertalet försök. Trots att "hennes" hingst haft en mycket bra avelssäsong med bra dräktighetsprocent. Ja så kan det gå.

I stallet murar vi vidare! Både på tegelväggen som vi påbörjade förra veckan, och så har vi murat igen en mindre dörr som gick in till det som ska bli sadelkammare. Vi ska istället ta upp en ny dörr mitt på väggen (den dörren som vi just murade igen gick rätt in i det som ska bli en av boxarna). Eftersom det bara är jag och min man som murar nu så går det lite långsammare, men vi har ändå kommit en bit på väg.

Den mindre dörren murade vi igen med lättbetongblock. Det är samma block som resten av väggen består av så det kändes naturligt. Vi använde samma murbruk som när vi murar med teglet, plus att vi har borrat in armeringsjärn i den gamla väggen på varannan rad. Det gick två och ett halvt block på varje rad så vi fick dela några block med vinkelslipen. Att mura med blocken går mycket snabbare än att mura med tegel - eftersom blocken är så mycket större! Men de är också rätt tunga och kan därför vara lite svåra att hantera. Jag kan t.ex. inte mura med dem. Jag kan lyfta dem och flytta dem, men inte med någon vidare precision. Så min man fick vara den som lyfte blocken på plats. Och till och med han tyckte att de sista blocken som han fick lyfta rätt upp över huvudet var rätt jobbiga...

Bara sista pusselbiten kvar. Se till att skarvarna inte hamnar precis ovanför varandra för ett mer hållbart resultat.

Trots det var själva murningen det enkla jobbet! Det svåra var att få bort dörren i första taget! Vi använde först vinkelslip, sen slagborr och så en tigersåg för att kapa armeringsjärnen. Hade vi haft en större vinkelslip hade det varit enklare. Som det var nu så nådde den inte genom hela väggen och vi fick "knacka" bort det sista bruket med slagborren. Att mura igen dörren tog drygt 3 timmar. Att få bort dörren tog nog nästan 10 timmar...

Men det var det här jobbet som verkligen tog tid! Att få bort dörren i första taget!

Det är häftigt att se stallet växa fram! Jag har en så tydlig bild i mitt huvud av det färdiga resultatet. Men det kommer nog ta hela hösten/vintern innan vi verkligen är där. Planen är att börja med det som ska göras "utomhus" som socklar och dörrhål/fönster m.m. Så kan vi jobba under tak när det börjar bli mörkt och ruggigt ute. Gjutarbeten ska man helst inte göra när det är kallare än 5 plusgrader ute (man kan tillsätta något i betongen så att den härdar även i minusgrader, men det verkar vara något man ska undvika om man kan). Det största problemet är som vanligt att det kommer annat i vägen som måste fixas. Vår gräsklippare har t.ex. gått sönder igen och måste lagas. Och jag börjar bli galet träningssugen! Jag har tagit en liten paus nu över sommaren för det har helt enkelt inte funnits tid, men nu vet jag snart inte hur länge jag kan hålla mig! Att rida dressyr är också ett byggprojekt. Man bygger styrka, kondition, karaktär och  spänst. Om man går för fort fram blir hjälperna grova. Man får lov att använda motorsåg eller yxa och ridningen blir kantig och stel. Om man istället ger sig tid att använda sandpapper så blir formerna gradvis mjukare, rundare, mer precisa och vackrare att se på! Dags att plocka fram sandpappret igen! 

Såhär långt har vi kommit med murandet i skrivande stund. Till vänster i bilden ska fönstret vara. Fler bilder finns på vår facebooksida Örstorp Gård AB.


Läst 38731 ggr Kommentarer Kommentera



Stalldrömmar

I den här bloggen får du följa med Marie Mellberg och henns stora bygg- och renoveringsprojekt. Målet är att skapa ett riktigt drömstall.

Välj annan husblogg

Välj husblogg


Portugal-bloggen Välj
Pether Markne Välj
Stalldrömmar
Therese Välj
Kajsa Boström Välj
Avelsbloggen Välj
Gästblogg: Avel Välj
Hästskötarbloggen Välj
Saras vardag Välj
Veterinärbloggen Välj
Gästbloggen Välj

stäng

Om Marie
Passionerad dressyrryttare som bor med sin man och två hästar. Arbetar som beridare och tränare samt älskar bra mat, fina kläder och musik.

Till bloggen




Arkiv